1 Moseboken 35-36
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jakob återvänder till Betel
35 ”Flytta nu till Betel och bosätt dig där”, sa Gud till Jakob. ”Bygg där ett altare åt den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau.”
2 Då befallde Jakob hela sin familj och alla han hade med sig: ”Gör er av med avgudarna som ni har med er, rena er och ta på er rena kläder! 3 Vi ska nämligen gå till Betel, där jag ska bygga ett altare åt den Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa.” 4 Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen[a], och han grävde ner alltsammans under terebinten[b] nära Shekem. 5 Sedan började de sin vandring igen. Gud satte skräck i människorna i städerna runt omkring, så att ingen förföljde Jakobs söner.
6 Slutligen kom Jakob och alla han hade med sig fram till Lus, det nuvarande Betel, i Kanaans land. 7 Där reste Jakob ett altare som han kallade El Betel[c]. Det var ju i Betel som Gud hade visat sig för honom när han flydde från sin bror.
8 Strax därefter dog Rebeckas barnsköterska Debora. Hon begravdes under eken i dalen nedanför Betel och den kom att heta Gråteken.
9 När Jakob återvände från Paddan Aram, visade sig Gud för honom igen och välsignade honom. 10 Och Gud sa till honom: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel[d].” Så gav han honom namnet Israel. 11 Gud talade vidare till honom: ”Jag är Gud den Väldige. Var fruktsam och föröka dig! Av dig ska det bli ett stort folk, ja, många folk. Många kungar ska finnas bland dina ättlingar, 12 och jag ska ge dig det land som jag gav till Abraham och Isak. Jag ska också ge det till dina ättlingar.”
13 Så lämnade Gud honom och steg upp igen från den plats där han talat med Jakob. 14 Jakob reste en sten på platsen där Gud hade visat sig för honom. Han hällde ett dryckesoffer och olja på den. 15 Jakob kallade platsen Betel, eftersom Gud hade talat till honom där.
Rakel och Isak dör
16 De lämnade Betel och reste mot Efrata. Medan de fortfarande hade en bit kvar till Efrata, blev det dags för Rakel att föda. Förlossningen blev mycket svår. 17 Under den svåra förlossningen sa barnmorskan till henne: ”Var inte rädd! Du får en son till.” 18 Men Rakel var döende, och i sin sista stund gav hon honom namnet Ben-Oni[e], men hans far kallade honom Benjamin[f].
19 Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrata som numera kallas Betlehem. 20 Jakob reste en minnessten vid hennes grav och den står där än i dag.
21 Sedan reste Israel vidare och slog läger bortom Migdal-Eder. 22 Medan han bodde där i landet, låg Ruben med Bilha, sin fars bihustru, och Israel fick veta det.
Jakobs söner
(1 Krön 2:1-2)
Jakob hade tolv söner:
23 Leas söner: Ruben, Jakobs förstfödde, Simon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
24 Rakels söner: Josef och Benjamin.
25 Rakels slavinna Bilhas söner: Dan och Naftali.
26 Leas slavinna Silpas söner: Gad och Asher.
Dessa var Jakobs söner, som föddes i Paddan Aram.
27 Slutligen kom Jakob fram till sin far Isak vid Mamre i Kirjat-Arba, som nu kallas Hebron, där Abraham och Isak hade bott. 28 Isak blev 180 år, 29 sedan dog han och förenades med sina förfäder, gammal och mätt på livet. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
Berättelsen över Esaus släkt
(1 Krön 1:35-42)
36 Här följer berättelsen över Esaus släkt, han som också kallas Edom:
2 Esau gifte sig med flickor från Kanaan: Ada, dotter till hettiten Elon, Oholivama, dotter till Ana och sondotter till hivén Sivon, 3 och Basemat, dotter till Ismael och syster till Nevajot.
4 Med Ada fick Esau sonen Elifas. Med Basemat fick han Reguel.
5 Med Oholivama fick han sönerna Jeush, Jalam och Korach. Dessa föddes åt Esau i Kanaans land.
6 Esau tog sina hustrur, barn, hela sitt husfolk, sin boskap och sina dragdjur, all rikedom som han hade fått i Kanaans land, och flyttade till ett annat land, bort från sin bror Jakob. 7 Det fanns inte rum för dem båda på grund av all den egendom de hade. Landet där de bodde räckte inte till för dem nu när de hade så mycket djur. 8 Så bosatte sig Esau i Seirs bergsbygd, dvs. Edom.
9 Här följer en släkttavla för Esau, stamfar till edoméerna i bergslandet Seir:
10 Esaus söner hette:
Elifas, som var född av Esaus hustru Ada, och Reguel, född av Esaus hustru Basemat.
11 Elifas söner var
Teman, Omar, Sefo, Gatam och Kenas.
12 Med sin bihustru Timna fick Elifas, Esaus son, dessutom Amalek. Dessa var ättlingar till Esaus hustru Ada.
13 Reguels söner var:
Nachat, Serach, Shamma och Missa. De var ättlingar till Esaus hustru Basemat.
14 Med sin hustru, Oholivama, dotter till Ana och sondotter till Sivon, fick han sönerna Jeush, Jalam och Korach.
15 Från Esau kom följande stamhövdingar:
Esaus förstfödde Elifas söner var hövdingarna Teman, Omar, Sefo, Kenas, 16 Korach, Gatam och Amalek, som var Elifas stamhövdingar i Edom, alltså Adas ättlingar.
17 Esaus son Reguels ättlingar var Nachat, Serach, Shamma och Missa, som alltså var stamhövdingar i Edom, Esaus hustru Basemats ättlingar.
18 Esaus hustru Oholivamas ättlingar var stamhövdingarna Jeush, Jalam och Korach. De var alltså stamhövdingar som härstammade från Esaus hustru Oholivama, dotter till Ana.
19 Dessa var Esaus söner och stamhövdingar som härstammade från dem. Esau är lika med Edom.
20 Horéen Seirs söner, urinvånarna i landet, var följande: Lotan, Shoval, Sivon, Ana, 21 Dishon, Eser och Dishan. Dessa var alltså Seirs söners, horéernas, stamhövdingar i Edom.
22 Lotans söner var Hori och Hemam. Timna var syster till Lotan.
23 Shovals söner var Alvan, Manachat, Eval, Shefo och Onam.
24 Sivons söner var Aja och Ana. Detta var den Ana som upptäckte de heta källorna i ökenlandet medan han gick och vaktade sin fars åsnor.
25 Anas barn var Dishon och Oholivama.
26 Dishons söner var Hemdan, Eshban, Jitran och Keran.
27 Esers söner var Bilhan, Saavan och Akan.
28 Dishans söner var Us och Aran.
29 Horéernas stamhövdingar var Lotan, Shoval, Sivon, Ana, 30 Dishon, Eser och Dishan. Dessa var alltså horéernas stamhövdingar i Seirs land, efter sina områden.
Edoms kungar
(1 Krön 1:43-54)
31 Detta är de kungar som härskade i Edom innan Israel hade någon kung:
32 Bela, Beors son, blev kung i Edom, och namnet på hans stad var Dinhava.
33 När Bela dog blev Jovav, Serachs son, från Bosra, kung efter honom.
34 När Jovav dog blev Husham från temanéernas land kung efter honom.
35 När Husham dog blev Bedads son Hadad kung. Han besegrade midjaniterna i Moab, och han regerade från Avit.
36 När Hadad dog besteg Samla från Masreka tronen.
37 När sedan Samla dog blev Saul från Rechovot vid floden kung efter honom.
38 När Saul dog blev Akbors son Baal Hanan kung.
39 När Baal Hanan dog blev Hadar kung efter honom. Han regerade från Pagu. Hans hustru hette Mehetavel och var dotter till Matred, som var dotter till Me Sahav.
40 Detta är alltså namnen på Esaus stamhövdingar, namn för namn efter sina släkten och boplatser:
furstarna Timna, Alva, Jetet, 41 Oholivama, Ela, Pinon, 42 Kenas, Teman, Mivsar, 43 Magdiel och Iram. Dessa var Edoms stamfurstar efter deras boplatser i det land de tagit i besittning, och detta var Esau, Edoms stamfar.
Footnotes
- 35:4 Örhängen förknippades med hedniska kulter och användes ofta som amuletter.
- 35:4 Antagligen densamma som omnämns i 12:6.
- 35:7 Betyder Betels Gud, och Betel i sin tur betyder ”Guds hus”.
- 35:10 Se noter till 27:36 och 32:28.
- 35:18 Ben-Oni betyder min smärtas son eller min sorgs son.
- 35:18 Benjamin betyder lyckans son eller min högra hands son. Höger hand kan också stå för södern, och i så fall blir betydelsen söderns son, vilket möjligen kan tänkas som en förutsägelse om att Benjamin skulle komma att bli en av de sydliga stammarna.
1 Mosebok 35-36
Svenska 1917
35 Och Gud sade till Jakob: »Stå upp, drag till Betel och stanna där, och res där ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig, när du flydde för din broder Esau.»
2 Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med honom: »Skaffen bort de främmande gudar som I haven bland eder, och renen eder och byten om kläder,
3 och låt oss så stå upp och draga till Betel; där vill jag resa ett altare åt den Gud som bönhörde mig, när jag var i nöd, och som var med mig på den väg jag vandrade.»
4 Då gåvo de åt Jakob alla de främmande gudar som de hade hos sig, därtill ock sina örringar; och Jakob grävde ned detta under terebinten vid Sikem.
5 Sedan bröto de upp; och en förskräckelse ifrån Gud kom över de kringliggande städerna, så att man icke förföljde Jakobs söner.
6 Och Jakob kom till Lus, det är Betel, i Kanaans land, jämte allt det folk som var med honom.
7 Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud där hade uppenbarat sig för honom, när han flydde för sin broder.
8 Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanför Betel, under en ek; den fick namnet Gråtoeken.
9 Och Gud uppenbarade sig åter för Jakob, när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och välsignade honom.
10 Och Gud sade till honom: »Ditt namn är Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.» Så fick han namnet Israel.
11 Och Gud sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige; var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utgå från din länd.
12 Och det land som jag har givit åt Abraham och Isak skall jag giva åt dig; åt din säd efter dig skall jag ock giva det landet.
13 Och Gud for upp från honom, på den plats där han hade talat med honom.
14 Men Jakob reste en stod på den plats där han hade talat med honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer därpå och göt olja över den.
15 Och Jakob gav åt platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.
16 Sedan bröto de upp från Betel. Och när det ännu var ett stycke väg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnöd, och barnsnöden blev henne svår.
17 Då nu hennes barnsnöd var som svårast, sade hjälpkvinnan till henne: »Frukta icke; ty också denna gång får du en son.»
18 Men när hon höll på att giva upp andan, ty hon skulle nu dö, gav hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom Benjamin.
19 Så dog Rakel, och hon blev begraven vid vägen till Efrat, det är Bet-Lehem.
20 Och Jakob reste en vård på hennes grav; det är den som ännu i dag kallas Rakels gravvård.
21 Och Israel bröt upp därifrån och slog upp sitt tält på andra sidan om Herdetornet.
22 Och medan Israel bodde där i landet, gick Ruben åstad och lägrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick höra det. Och Jakob hade tolv söner.
23 Leas söner voro Ruben, Jakobs förstfödde, vidare Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
24 Rakels söner voro Josef och Benjamin.
25 Bilhas, Rakels tjänstekvinnas, söner voro Dan och Naftali.
26 Silpas, Leas tjänstekvinnas, söner voro Gad och Aser. Dessa voro Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.
27 Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det är Hebron, där Abraham och Isak hade bott såsom främlingar.
28 Och Isak levde ett hundra åttio år;
29 därefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina fäder, gammal och mätt på att leva. Och hans söner Esau och Jakob begrovo honom.
36 Detta är berättelsen om Esaus, det är Edoms, släkt.
2 Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans döttrar: Ada, hetiten Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hivéen Sibeon,
3 så ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster.
4 Och Ada födde Elifas åt Esau, men Basemat födde Reguel.
5 Och Oholibama födde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus söner, vilka föddes åt honom i Kanaans land.
6 Och Esau tog sina hustrur, sina söner och döttrar och allt sitt husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom som han hade förvärvat i Kanaans land och drog till ett annat land och skilde sig så från sin broder Jakob.
7 Ty deras ägodelar voro så stora att de icke kunde bo tillsammans; landet där de uppehöllo sig räckte icke till åt dem, för deras boskapshjordars skull.
8 Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det är densamme som Edom.
9 Och detta är berättelsen om Esaus släkt, hans som var stamfader för edoméerna, i Seirs bergsbygd.
10 Dessa äro namnen på Esaus söner: Elifas, son till Ada, Esaus hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru.
11 Men Elifas' söner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas.
12 Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, födde Amalek åt Elifas. Dessa voro söner till Ada, Esaus hustru.
13 Men Reguels söner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa. Dessa voro söner till Basemat, Esaus hustru.
14 Men söner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon födde åt Esau: Jeus, Jaelam och Kora.
15 Dessa voro stamfurstarna bland Esaus söner: Elifas', Esaus förstföddes, söner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar, fursten Sefo, fursten Kenas,
16 fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek. Dessa voro de furstar som härstammade från Elifas, i Edoms land; dessa voro Adas söner.
17 Och dessa voro Reguels, Esaus sons, söner: fursten Nahat, fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de furstar som härstammade från Reguel, i Edoms land; dessa voro söner till Basemat, Esaus hustru.
18 Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, söner: fursten Jeus, fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som härstammade från Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
19 Dessa voro Esaus söner, och dessa deras stamfurstar. Han är densamme som Edom.
20 Dessa voro horéen Seirs söner, landets förra inbyggare: Lotan, Sobal, Sibeon, Ana,
21 Dison, Eser och Disan. Dessa voro horéernas, Seirs söners, stamfurstar i Edoms land.
22 Men Lotans söner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var Timna.
23 Och dessa voro Sobals söner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam.
24 Och dessa voro Sibeons söner: Aja och Ana; det var denne Ana som fann de varma källorna i öknen, när han vaktade sin fader Sibeons åsnor.
25 Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter.
26 Och dessa voro Disans söner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
27 Och dessa voro Esers söner: Bilhan, Saavan och Akan.
28 Dessa voro Disans söner: Us och Aran.
29 Dessa voro horéernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal, fursten Sibeon, fursten Ana,
30 fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan. Dessa voro horéernas stamfurstar i Seirs land, var furste för sig.
31 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan ännu någon israelitisk konung var konung där:
32 Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
33 När Bela dog, blev Jobab, Seras son, från Bosra, konung efter honom.
34 När Jobab dog, blev Husam från temanéernas land konung efter honom.
35 När Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna på Moabs mark; och hans stad hette Avit.
36 När Hadad dog, blev Samla från Masreka konung efter honom.
37 När Samla dog, blev Saul från Rehobot vid floden konung efter honom.
38 När Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom.
39 När Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom; och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.
40 Och dessa äro namnen på Esaus stamfurstar, efter deras släkter och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten Jetet,
41 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
42 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
43 fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar, efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning -- hans som ock kallas Esau, edoméernas stamfader.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.