Hebreerbrevet 1-3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus är Guds Son
1 För länge sedan talade Gud, i olika omgångar och på olika sätt, till våra förfäder genom profeterna, 2 men nu vid den här tidens slut har han talat till oss genom sin Son, som han har bestämt till att ärva allting och genom vilken han också har skapat världen[a]. 3 Sonen utstrålar Guds egen härlighet. Han är avbilden av hans väsen, och han bär upp allting med sitt mäktiga ord. När han hade utfört syndareningen, satte han sig ner på Majestätets högra sida i höjden.[b]
Guds Son är mäktigare än änglarna
4 Han står alltså långt över änglarna, liksom det namn han fått ärva är överlägset deras. 5 Gud har ju aldrig sagt till någon ängel:
”Du är min Son.
Idag har jag blivit din Far[c].”
Och återigen:
”Jag ska vara hans Far,
och han ska vara min Son.”[d]
6 Och när Gud låter sin förstfödde[e] komma till världen, säger han:
”Alla Guds änglar ska tillbe honom.”[f]
7 När han talar om änglarna, säger han:
”Han gör vindarna till sina budbärare
och eldslågorna till sina tjänare.”[g]
8 Men till Sonen säger han:
”Gud, din tron består i tid och evighet.
Din kungaspira är rättens spira.
9 Du har älskat rättfärdighet och hatat det orätta.
Därför, Gud, har din Gud smort dig[h] med glädjens olja,
mer än dina medbröder.”[i]
10 Och:
”Herre, i början lade du jordens grund,
och himlarna är dina händers verk.
11 De ska försvinna, men du består.
De ska alla bli som utslitna kläder.
12 Du ska rulla ihop dem som kläder
och byta ut dem som en mantel.
Men du är densamme,
och dina år ska aldrig ta slut.”[j]
13 Aldrig har Gud sagt till någon ängel:
”Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.”[k]
14 Är inte änglarna tjänare, andar, som har sänts ut för att tjäna dem som får frälsningen som arv?
Varning för att överge budskapet om räddning
2 Därför måste vi vara noga med att hålla oss till det budskap vi har hört, så att vi inte glider bort ifrån det. 2 Redan det budskap som gavs genom änglar gällde, och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff. 3 Hur ska vi då kunna komma undan om vi ignorerar den underbara räddningen? Det var ju Herren själv som först förkunnade den, och vi har sedan fått den bekräftad av dem som lyssnade till honom. 4 Gud har också bekräftat den genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut den heliga Anden efter sin vilja.
Jesus blev människa
5 Den kommande världen som vi talar om ska inte styras av änglar. 6 Det står ett klart vittnesbörd om detta på ett ställe:
”Vad är då en människa att du tänker på henne,
en människoson, att du lägger märke till honom?
7 Du gjorde honom lite lägre än änglarna
och krönte honom med härlighet och ära.
8 Allting lade du under hans fötter.”[l]
Och när han lade allting under honom, utelämnade han ingenting. Vi ser dock ännu inte att allting har lagts under honom. 9 Men vi ser att Jesus, som var lite lägre än änglarna, nu har krönts med härlighet och ära, därför att han var villig att lida och dö. Genom Guds nåd skulle han möta döden för allas skull.
10 När Gud, för vilken och genom vilken allting finns till, ville föra många barn till härlighet, fann han att den som leder många till frälsningen måste fullkomnas genom lidande. 11 Både den som helgar och de som helgas har samma ursprung, och därför skäms inte Jesus för att kalla dem sina syskon[m]. 12 Han säger:
”Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.
Jag ska prisa dig mitt i församlingen.”[n]
13 Vidare:
”Jag hoppas på honom”,
och:
”Se, jag och barnen som Gud har gett mig.”[o]
14 Men när nu barnen är människor av kött och blod, måste också han på samma sätt bli en människa, för att genom sin död kunna bryta djävulens makt, han som var Herre över döden. 15 Så befriade Jesus alla dem som hela livet varit slavar under sin dödsfruktan. 16 Det var ju inte änglar Jesus kom för att hjälpa. Nej, han kom för att hjälpa Abrahams efterkommande[p]. 17 Därför måste han på alla sätt bli lik sina syskon, så att han kunde bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och försona folkets synder. 18 Och eftersom han själv led när han prövades, kan han hjälpa dem som prövas.
Jesus är mäktigare än Mose
3 Heliga syskon, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, som vi ju bekänner som vår apostel och överstepräst.
2 Han var trogen mot den som hade utsett honom, på samma sätt som Mose var trogen mot Gud i hela Guds hus[q]. 3 Men Jesus har visat sig mer värd att äras än Mose, på samma sätt som en byggmästare måste äras mer än det hus han har byggt. 4 För varje hus har en byggmästare, och Gud är byggmästaren som ligger bakom allt.
5 Visst var Mose trogen som tjänare i hela Guds hus, för att vittna om det som senare skulle förkunnas. 6 Men Kristus[r] är trogen som Son och råder över Guds hus. Och hans hus är vi, om vi bara håller fast vid vår frimodighet och vid hoppet som är vår stolthet.
Varning för otro
7 Därför säger den heliga Anden:
”Om ni idag hör hans röst,
8 så förhärda inte era hjärtan
som ni gjorde under upproret,
på prövningens dag i öknen
9 där era fäder satte mig på prov. De prövade mig
fastän de hade sett mina gärningar 10 i fyrtio år.
Därför blev jag förbittrad på detta släkte,
och jag sa: ’De far alltid vilse i sina hjärtan.
De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”[s]
12 Se därför upp, syskon, så att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta och vänder sig bort från den levande Guden. 13 Uppmuntra varandra varje dag, så länge det heter idag, så att ingen av er förhärdas av syndens lockelser. 14 Vi får del av Kristus, om vi ända till slutet håller fast vid den övertygelse vi hade i början. 15 Glöm alltså inte varningen:
”Om ni idag hör hans röst,
så förhärda inte era hjärtan
som under upproret.”
16 Men vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror? Jo, det var ju alla de som fick lämna Egypten med Mose som ledare. 17 Och vilka var det som Gud sedan var förbittrad på under fyrtio år? Jo, det var samma människor som syndade och blev liggande döda i öknen. 18 Och vilka gällde eden han svor: ”De ska inte få komma in i min vila?” Jo, det var dessa som vägrade att lyda. 19 Vi ser alltså att det var på grund av sin otro som dessa människor inte fick komma in.
Footnotes
- 1:2 Bokstavligen tidsåldrarna, men med betydelsen universum.
- 1:3 Jfr Ps 110:1.
- 1:5 Ordagrant: jag har fött dig
- 1:5 Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son. Se Ps 2:7 och 2 Sam 7:14.
- 1:6 Även i jordiska sammanhang ärvde den son som föddes först mer än sina bröder och stod över dem. Jesus är jämställd med Gud och Herre över skapelsen.
- 1:6 Se 5 Mos 32:42-43, citerat från Septuaginta (en vanlig praxis hos Hebreerbrevets författare); i texter från Qumran: Tillbe honom, alla gudar. Jfr även Ps 97:7 (Ps 96:7 i Septuaginta).
- 1:7 Ps 104:4 (enligt Septuaginta).
- 1:9 Eller: Därför har Gud, din Gud, smort dig.
- 1:9 Se Ps 45:7-8.
- 1:12 Se Ps 102:26-28.
- 1:13 Se Ps 110:1.
- 2:8 Se Ps 8:5-7 med noter.
- 2:11 På grekiska kan ”bröder” även betyda syskon i pluralis. Samma tolkning används genom hela brevet.
- 2:12 Se Ps 22:23.
- 2:13 Se Jes 8:17-18.
- 2:16 Abrahams efterkommande syftar naturligtvis på dem som visar samma tro som han.
- 3:2 Guds hus är Guds folk. Jfr 4 Mos 12:7. Ordet hus återkommer i grekiskan i v. 3-6.
- 3:6 Se not till Matt 1:1.
- 3:11 Se Ps 95:7-11.
Hebreerbrevet 1-3
Svenska 1917
1 Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,
2 har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.
3 Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han -- sedan han hade utfört en rening från synderna -- satt sig på Majestätets högra sida i höjden.
4 Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
5 Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son»?
6 Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola tillbedja honom.»
7 Och medan han om änglarna säger: »Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor»,
8 säger han om Sonen: »Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira.
9 Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder»;
10 så ock: »Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna äro dina händers verk;
11 de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsom en klädnad,
12 och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnad skola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.»
13 Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall»?
14 Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skola få frälsning till arvedel?
2 Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade.
2 Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön,
3 huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? -- en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom,
4 varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja.
5 Ty det var icke under änglars välde som han lade den tillkommande världen, den som vi tala om.
6 Däremot har någon någonstädes betygat och sagt: »Vad är en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?
7 En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, men krönte honom sedan med härlighet och ära och satte honom till herre över dina händers verk;
8 allt lade du under hans fötter.» När han underlade honom allting, undantog han nämligen intet från att bliva honom underlagt -- om vi ock ännu icke se allting vara honom underlagt.
9 Men honom som en liten tid hade blivit gjord »ringare än änglarna», honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull hava blivit krönt med härlighet och ära, för att det genom Guds nåd skulle komma alla till godo att han smakade döden.
10 Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken allting är, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings hövding.
11 Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem bröder;
12 han säger ju: »Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig»;
13 så ock: »Jag vill sätta min förtröstan till honom»; så ock: »Se här äro jag och barnen som Gud har givit mig.»
14 Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen,
15 och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom.
16 Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an.
17 Därför måste han i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud, till att försona folkets synder.
18 Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas.
3 Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,
2 huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus».
3 Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.
4 Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.
5 Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;
6 men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.
7 Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,
8 mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,
9 där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.
10 Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.
11 Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»
12 Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,
13 utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.
14 Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
15 När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»,
16 vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?
17 Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»?
18 Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?
19 Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.