Hebreerbrevet 1-3

Svenska Folkbibeln

Gud har talat genom Sonen

1 Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, ² har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. ³ Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

Sonen är större än änglarna

⁴ Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras. ⁵ Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt:

Eller:

⁶ Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också:

⁷ Om änglarna säger han:

⁸ Men om Sonen säger han:

¹⁰ Och:

¹³ Till vilken av änglarna har han någonsin sagt:

¹⁴ Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen? 2 ¹ Därför måste vi så mycket mer ta fasta på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. ² Om redan det ord som talades genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, ³ hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades för oss av dem som hade hört honom. ⁴ Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja.

Guds Son i ringhet

⁵ Det är inte under änglar han har lagt den kommande världen som vi talar om. ⁶ På ett ställe har någon vittnat:

När han lade allt under honom, utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom. Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom. ⁹ Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd^[i] skulle han smaka döden i allas ställe.

¹⁰ Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning.^{[j] 11} Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt.^[k] Därför blygs han inte för att kalla dem bröder, ¹² då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. ^{[l] 13} Han säger också: Jag skall förtrösta på honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig. ^[m]

¹⁴ Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt^[n] del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, ¹⁵ och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. ¹⁶ Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. ¹⁷ Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. ¹⁸ Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.

Kristus är större än Mose

3 Därför, heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till. ² Han var betrodd av den som hade insatt honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus. ³ Men Jesus är värd mycket större ära än Mose, liksom byggmästaren är värd större heder än själva huset. ⁴ Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. ⁵ Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas. ⁶ Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av.

Varning för förhärdelse

⁷ Därför säger den helige Ande:

¹² Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. ¹³ Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. ¹⁴ Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt. ¹⁵ Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som när era fäder väckte min förbittring.^{[p] 16} Vilka var det då som väckte förbittring, fastän de hade hört hans röst? Var det inte alla de som Mose hade fört ut ur Egypten? ¹⁷ Vilka var han vred på under fyrtio år? Var det inte de som syndade och blev liggande döda i öknen? ¹⁸ Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som var olydiga? ¹⁹ Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in.