Jesaja 37-41
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren ska befria Jerusalem
(2 Kung 19:1-19)
37 När kung Hiskia fick höra detta, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg. Sedan gick han till Herrens hus. 2 Han sände Eljakim, chefen för palatset, kungens sekreterare Shevna och de äldste bland prästerna, alla klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 De sa till honom:
”Så säger Hiskia: ’Det här är en nödens, bestraffningens och skammens dag. Barnen ska födas, men det finns ingen kraft att föda. 4 Men kanske Herren, din Gud, hör vad den assyriske befälhavaren säger, han som hans herre, den assyriske kungen, har sänt för att håna den levande Guden. Herren, din Gud, ska nog straffa honom för dessa ord som han hört. Be därför för den rest som finns kvar!’ ”
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja 6 svarade han dem: ”Säg till er herre: Så säger Herren: ’Var inte rädd för vad du har hört, hädelser av den assyriske kungens tjänare. 7 Se, jag ska inge honom att lyssna till ett rykte så att han återvänder till sitt eget land, och där ska jag låta honom bli dödad med svärd.’ ”
8 Den assyriske befälhavaren vände tillbaka och fann den assyriske kungen i en strid mot Livna; han hade nämligen hört att denne hade lämnat Lakish.
9 Sanherib nåddes av ett meddelande att Tirhaka, kungen av Kush, gått till anfall mot honom. Återigen skickade den assyriske kungen iväg sändebud med ett meddelande till kung Hiskia: 10 ”Så här ska ni säga till Hiskia, kungen av Juda: ’Låt inte din Gud som du förtröstar på lura dig till att tro att Jerusalem inte ska falla i den assyriske kungens händer.’ 11 Du har ju hört vad de assyriska kungarna har gjort med alla länder, hur totalt de förintat dem. Skulle du då bli räddad? 12 Blev de folk som mina förfäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, och Edens folk i Telassar, räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungarna av Sefarvajim, Hena och Avva?”
Hiskias bön
14 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15 och bad: 16 ”Härskarornas Herre, Israels Gud, du tronar över keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord. 17 Hör, Herre, lyssna! Öppna dina ögon, Herre, och se! Hör hur Sanherib hädar den levande Guden i sitt brev som han har skickat.
18 Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt alla dessa folks länder 19 och kastat deras gudar i elden. Men de var ju inga gudar utan människohänders verk av trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 20 Herre, vår Gud, rädda oss ur hans makt, så att alla riken på jorden förstår att endast du är Herren, den ende!”
Herren ska krossa Sanherib
(2 Kung 19:20-34)
21 Jesaja, Amos son, skickade då detta budskap till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört din bön som du har bett angående Sanherib, Assyriens kung. 22 Och det här är vad Herren har talat mot honom:
Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig,
dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig.
23 Vem har du hånat och smädat?
Mot vem har du höjt rösten
och kastat högmodiga blickar?
Mot Israels Helige!
24 Genom dina tjänare har du
hädat Herren.
Du sa: ’Med mina många vagnar
har jag bestigit bergens höjder
och Libanons utkanter,
huggit ner dess högsta cedrar
och dess bästa cypresser.
Jag har tagit mig fram till dess bortersta höjder
och dess finaste skogar.
25 Jag grävde brunnar
och drack deras vatten,
med mina fötter torkade jag ut
alla floder i Egypten.’
26 Har du inte hört
att jag bestämde detta för länge sedan,
planerade det i en fjärran tid?
Nu har jag låtit det inträffa,
och du fick ödelägga befästa städer.
27 Deras invånare blev maktlösa,
förskräckta och skamsna.
De var som plantor på åkern,
den spirande grönskan,
som gräs på taken,
som förbränns innan det växer upp.
28 Men jag vet om du står eller sitter,
går ut eller kommer in
och hur du rasar mot mig.
29 Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
ska jag sätta en krok i din näsa
och ett betsel i din mun
och leda dig tillbaka samma väg som du kom.
30 Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia:
I år ska ni få äta självvuxen säd,
och nästa år det som växer därifrån.
Men det tredje året ska ni så och skörda,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
31 Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda slå rot och bära frukt.
32 För en rest ska komma från Jerusalem, de räddade från Sions berg.
Härskarornas Herres lidelse ska göra detta.
33 Därför säger Herren om kungen av Assyrien:
Han ska inte komma in i denna stad,
inte skjuta någon pil ditin,
inte gå fram i skydd av någon sköld
eller bygga någon vall mot den.
34 Han ska vända tillbaka samma väg som han kom,
och han ska inte komma in i denna stad, säger Herren.
35 Jag ska försvara och rädda denna stad för min
och min tjänare Davids skull.”
Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff
(2 Kung 19:35-37; 2 Krön 32:21)
36 Herrens ängel gick ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt. 37 Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve.
38 En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom.
Herren förlänger Hiskias liv
(2 Kung 20:1-11; 2 Krön 32:24)
38 Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, för du kommer att dö; du överlever inte detta.’ ”
2 Hiskia vände sig då mot väggen och bad till Herren: 3 ”Herre, kom ihåg hur jag har levt inför dig troget och helhjärtat och gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät förtvivlat.
4 Då kom Herrens ord till Jesaja: 5 ”Gå till Hiskia och säg: ’Så säger Herren, din förfader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska förlänga ditt liv med femton år. 6 Jag ska rädda dig och denna stad från den assyriske kungens makt. Jag ska försvara denna stad.[a]
7 Detta är för dig tecknet från Herren på att han ska göra vad han har lovat: 8 Jag ska låta skuggan gå tillbaka de tio steg som solen redan gått ner på Achas trappa.’ ” Solen gick alltså tillbaka de tio steg som den redan gått neråt på trappan.
9 En skrift av kung Hiskia av Juda, efter att han varit sjuk och blivit frisk igen:
10 ”Jag sa: Jag är i mina bästa år
och måste gå bort,
genom dödsrikets port.
Jag berövas resten av mina år.
11 Jag sa: Jag får inte mer se Herren,
Herren i de levandes land,
aldrig mer se människor
bland dem som bor i världen.
12 Min boning flyttas
och tas ifrån mig som en herdes tält.
Mitt liv rullas ihop som en vävares väv
och skärs ner från vävbommen.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
13 Jag har väntat på morgonen,[b]
men som ett lejon krossar han mina ben.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
14 Jag skriker som en svala,
som en trana,
och kuttrar som en duva.
Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”
15 Vad ska jag säga?
För det är ju han själv
som har talat
och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
på grund av min bedrövelse.[c]
16 Herre, med allt detta får man leva,
och också min ande hålls vid liv.
Herre, hela mig,
och låt mig få leva!
17 Det bittra var förvisso till mitt bästa,
för i din kärlek
räddade du mig från fördärvets grop.
Du kastade alla mina synder bakom dig.
18 Dödsriket prisar dig inte,
döden sjunger inte ditt lov,
de som lagts i graven
hoppas inte på din trofasthet.
19 De levande, bara de levande,
prisar dig,
som jag gör i dag.
Från far till son berättar man om din trofasthet.
20 Herren räddar mig!
Vi vill sjunga lovsång till stränginstrument
i Herrens hus
så länge vi lever.
21 Jesaja lät göra en kaka av fikon och lägga på svullnaden. Så blev Hiskia frisk.[d] 22 Hiskia frågade då: ”Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?”
Sändebud från Babylon
(2 Kung 20:12-19)
39 Då skickade kungen av Babylonien, Merodak Baladan[e], Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, för han hade hört att denne varit sjuk men blivit frisk igen. 2 Hiskia gladde sig åt sändebuden och visade dem sitt förrådshus med silver och guld, kryddor, välluktande oljor och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans skattkammare. Det fanns ingenting i hans palats eller i hela riket som han inte visade för dem.
3 Profeten Jesaja kom då till kung Hiskia och frågade honom: ”Vad ville dessa män? Var kom de ifrån?” ”De kom till mig från ett avlägset land, ända bortifrån Babylonien”, svarade Hiskia.
4 ”Hur mycket lät du dem se i ditt palats?” frågade Jesaja. Hiskia svarade: ”Jag visade dem allt i mitt palats. Det finns ingenting i mina skattkamrar som jag inte visat dem.”
5 Då sa Jesaja till Hiskia: ”Hör vad härskarornas Herre säger:
6 ’Den tid ska komma då allt som finns i ditt palats, allt som dina förfäder har samlat fram till nu, ska föras bort till Babylonien. Ingenting kommer att lämnas kvar, säger Herren. 7 Och några av dina egna söner som ska födas åt dig kommer att tas till tjänst i den babyloniske kungens palats.’ ”
8 Hiskia svarade: ”Herrens ord som du har talat är gott.” Men för sig själv tänkte han: ”Det kommer åtminstone att vara fred och trygghet under min livstid.”
Hotet från Babylon, befrielse och återuppbyggnad
(40:1—66:24)
Tröst för Guds folk
40 Trösta, trösta mitt folk,
säger er Gud.
2 ”Uppmuntra Jerusalem
och säg att dess trältjänst är över,
dess skuld är försonad,
och Herren har gett det dubbelt igen
för alla dess synder.”
3 En röst ropar:
”Bana väg genom ödemarken för Herren!
Jämna en väg genom vildmarken för vår Gud!
4 Varje dal ska höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Oländig mark ska jämnas
och kullar bli till slätt.
5 Herrens härlighet ska visa sig,
och alla människor ska få se den.”
Herren har talat.
6 En röst säger:
”Förkunna!”
Jag frågar:
”Vad ska jag förkunna?”
”Människan[f] är som gräset,
och all hennes prakt är
som ängsblomman.
7 Gräset torkar
och blomman vissnar,
när Herrens vind blåser på dem.
Ja, människorna är gräs.
8 Gräset torkar och blomman vissnar,
men vår Guds ord består i evighet.”
9 Gå upp på ett högt berg,
du Sion, som bringar glada nyheter,
höj din röst, du som kommer med glädjebud,
höj din röst, Jerusalem,
ropa, var inte rädd!
Tala om för städerna i Juda:
”Se, er Gud!”
10 Ja, Herren, Herren kommer med kraft,
och han ska regera med makt.
Han har med sig sin lön,
hans arbetslön går före honom.
11 Han vallar sin hjord som en herde.
Lammen samlar han i sina armar
och bär dem i sin famn,
och varsamt leder han tackorna.
12 Vem kan mäta vattnen i sin kupade hand
och himlarna med sina fingrar?
Vem kan lägga jordens stoft i ett mått,
och vem väger bergen och höjderna på en våg?
13 Vem kan granska Herrens Ande?
Vem kan ge honom råd?
14 Vem rådfrågar han
för att få upplysning
och undervisning om den rätta vägen?
Vem kan ge honom kunskap
och visa honom insiktens väg?
15 Folken är bara som en droppe i en spann,
som damm i vågskålen.
Han väger öar som om de var fint damm.
16 Libanons skogar räcker inte till ved,
dess djur inte till brännoffer.
17 Folken på jorden är ingenting inför honom.
I hans ögon betyder de ingenting.
18 Vem kan ni då likna Gud vid?
Vad kan ni jämföra honom med?
19 Med en avgud
som gjuts av en hantverkare
och som guldsmeden drar över med guld
och gör silverkedjor åt? [g]
20 Den fattige som inte kan ge ett sådant offer
väljer ett stycke trä som inte ruttnar,
och anlitar en skicklig hantverkare
som ställer upp en avgudabild
som inte faller omkull.
21 Förstår ni inte? Har ni inte hört?
Har det inte berättats för er från början?
Har ni inte insett det
sedan jorden grundlades?
22 Han sitter högt ovanför jordens rund,
och dess befolkning är
som gräshoppor för honom.
Han breder ut himlarna som en duk
och spänner upp den som ett tält att bo i.
23 Han gör furstarna till intet
och jordens domare till ingenting.
24 Knappt har de hunnit planteras,
knappt sås, knappt slå rot,
förrän han blåser på dem,
och de vissnar
och förs bort av stormvinden som agnar.
25 ”Vem kan ni jämföra mig med?
Vem är lik mig?” frågar den Helige.
26 Se upp mot himlen!
Vem har skapat allt detta?
Han leder stjärnornas skaror
och kallar var och en av dem vid namn.
Hans makt och styrka är så stor
att inte en enda av dem fattas.
27 Hur kan du, Jakob, säga,
och du, Israel, klaga:
”Herren ser inte till mig,
min Gud tar sig inte an min sak?”
28 Vet du inte, har du inte hört
att Herren är en evig Gud,
som har skapat hela jorden?
Han blir aldrig trött och svag.
Ingen kan utforska hans förstånd.
29 Han ger kraft åt den trötte
och styrka åt den svage.
30 Unga kan bli trötta och utmattade,
och unga män kan falla.
31 Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
de får vingar som örnar.
De springer utan att bli trötta
och vandrar utan att mattas.
Herren ska hjälpa Israel
41 ”Var tysta inför mig,
ni länder bortom havet!
Låt folken få ny kraft.
Låt dem komma fram och tala,
låt oss tillsammans komma inför rätta.
2 Vem har satt honom i rörelse från öster,
kallat honom i rättfärdighet?
Folk överlämnas åt honom,
kungar underkuvas.
Hans svärd gör dem till stoft,
de blåser bort som agnar för hans båge.[h]
3 Han förföljer dem
och drar oskadd vidare
på vägar där han inte färdats tidigare.
4 Vem har planerat och gjort detta?
Han som kallat fram människosläktena i begynnelsen,
jag, Herren,
som är den förste och den siste.”
5 Länderna bortom havet
ser på detta med skräck,
hela jorden darrar. De närmar sig,
de kommer samman,
6 den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: ”Var stark!”
7 Träsnidaren uppmuntrar guldsmeden,
och den som gjuter uppmuntrar den som står vid städet.
Han säger om lödningen:
”Det här blir bra.”
Han spikar fast avgudabilden,
så att den står stadigt.
8 ”Men du, Israel, min tjänare,
du Jakob, som jag har utvalt,
du Abrahams ättling, min vän,
9 du som jag har hämtat från jordens ände
och kallat från dess mest avlägsna hörn,
till dig har jag sagt: ’Du är min tjänare,’
jag har utvalt dig
och ska inte stöta bort dig.
10 Var inte rädd, jag är med dig.
Var inte ängslig, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig.
Jag uppehåller dig med min rättfärdighets hand.
11 Alla som rasar mot dig
ska få blygas och stå med skam.
De som står emot dig
kommer att göras till intet och förgås.
12 Du letar efter dina motståndare
men kommer inte att finna dem,
de som fört krig mot dig
ska omintetgöras och bli till intet.
13 Jag är Herren, din Gud,
jag håller dig vid handen
och säger till dig: Var inte rädd.
Jag hjälper dig.
14 Var inte rädd, du mask Jakob,
du lilla Israel.
Jag hjälper dig, säger Herren,
din befriare[i], Israels Helige.
15 Jag ska göra dig till en tröskmaskin,
ny och med vassa taggar.
Du ska tröska bergen till grus
och höjderna till agnar.
16 Du ska kasta upp dem i luften,
och vinden ska blåsa bort dem.
En stormvind ska sprida dem åt alla håll.
Men du ska glädja dig i Herren,
jubla över Israels Helige.
17 De fattiga och lidande söker vatten,
men det finns inget.
Deras tungor torkar ut av törst.
Men jag, Herren, ska svara dem.
Jag, Israels Gud, ska aldrig överge dem.
18 Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna
och källor av vatten springa upp i dalarna.
Jag ska göra öknen vattenrik
och förtorkade områden rika på källor.
19 I öknen ska jag plantera ceder,
akacia, myrten och olivträd,
jag ska sätta cypresser i ödemarken
tillsammans med alm och pinje.
20 Så ska alla se och veta,
begrunda och förstå,
att det är Herren som har gjort det,
att Israels Helige har skapat det.
21 Lägg fram er sak, säger Herren,
presentera era argument, säger Jakobs kung.
22 Låt dem stiga fram och tala om för oss
vad som händer,
och vad som har hänt,
för att vi ska kunna begrunda hur det blev.
Eller berätta för oss
vad som ska ske i framtiden.
23 Tala om för oss vad som ligger i framtiden,
så att vi förstår att ni är gudar.
Gör något, gott eller ont,
så att vi alla kan se det och förundras.
24 Men ni är mindre än ingenting
och kan inte göra något alls.
Den som väljer er är avskyvärd.
25 Men jag har satt en man i rörelse från norr,
han kommer från öster och åkallar mitt namn.
Han trampar ner furstar som om de vore grus,
så som en krukmakare knådar sin lera.
26 Vem har talat om detta från början,
så att vi fick veta det,
i förväg, så att vi kunde säga att han hade rätt?
Det fanns ingen,
inte en enda förutsade något,
inte ett ord hördes från er.
27 Jag är den förste som säger till Sion:
’Se! De är här!’
Jag kommer med glädjebudskap till Jerusalem.
28 Jag ser mig om,
men här finns ingen.
Bland dessa finns ingen som har råd att ge,
ingen som svarar när jag frågar.
29 De är värdelösa,
de uträttar ingenting.
Dessa beläten är bara luft och tomhet.
Footnotes
- 38:6 Det ser ut som att versen borde åtföljas av v. 21-22; jfr 2 Kung 20:7f.
- 38:13 Grundtextens innebörd är oviss.
- 38:15 I den senare delen av v. 15 och den första hälften av v. 16 är grundtextens innebörd oviss.
- 38:21 Se not till v. 6. Översättningen skulle också kunna lyda: Jesaja hade låtit …I hebreiskan görs ingen skillnad mellan imperfektum, perfektum och pluskvamperfektum, så verben i förfluten tid kan översättas något olika.
- 39:1 En variant av namnet Berodak i 2 Kung 20:12.
- 40:6 Ordagrant: Allt kött
- 40:19 I slutet av v. 19 och i början av v. 20 är grundtextens innebörd osäker.
- 41:2 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.
- 41:14 Se 4 Mos 35:12 med not.
Jesaja 37-41
Svenska 1917
37 Då nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder och höljde sig i sorgdräkt och gick in i HERRENS hus.
2 Och överhovmästaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de äldste bland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profeten Jesaja, Amos' son.
3 Och de sade till denne: »Så säger Hiskia: En nödens, tuktans och smälekens dag är denne dag, ty fostren hava väl kommit fram till födseln, men kraft att föda finnes icke.
4 Kanhända skall HERREN, din Gud, höra Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till att smäda den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som han, HERREN, din Gud, har hört. Så bed nu en bön för den kvarleva som ännu finnes.»
5 När nu konung Hiskias tjänare kommo till Jesaja,
6 sade Jesaja till dem: »Så skolen I säga till eder herre: Så säger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem, med vilka den assyriske konungens tjänare hava hädat mig.
7 Se, jag skall låta en sådan ande komma in i honom, att han på grund av ett rykte som han skall få höra vänder tillbaka till sitt land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans eget land.»
8 Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att belägra Libna; ty han hade hört, att han hade brutit upp från Lakis.
9 Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han, så snart han hörde detta, sändebud till Hiskia och sade:
10 »Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud, som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.'
11 Du har ju hört, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra länder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva räddad!
12 Hava väl de folk, som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?
13 Var är Hamats konung och Arpads konung och konungen över Sefarvaims stad, över Hena och Iva?»
14 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det inför HERRENS ansikte.
15 Och Hiskia bad till HERREN och sade:
16 »HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du allena är Gud, den som råder över alla riken på jorden; du har gjort himmel och jord.
17 HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och se. Ja, hör alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har smädat den levande Guden.
18 Det är sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött alla länder såsom ock sitt eget land.
19 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av människohänder, trä och sten; därför kunde de förgöra dem.
20 Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att alla riken på jorden förnimma, att du, HERRE, är den ende.»
21 Då sände Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lät säga: »Så säger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett angående Sanherib, konungen i Assyrien:
22 Detta är det ord, som HERREN har talat om honom: Hon föraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.
23 Vem har du smädat och hädat, och mot vem har du upphävt din röst? Alltför högt har du upplyft dina ögon -- ja, mot Israels Helige.
24 Genom dina tjänare smädade du HERREN, när du sade: 'Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, längst upp på Libanon; jag högg ned dess höga cedrar och väldiga cypresser; jag trängde fram till dess översta höjder, dess frodigaste skog;
25 jag grävde brunnar och drack ut vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens strömmar.'
26 Har du icke hört, att jag för länge sedan beredde detta? Av ålder bestämde jag ju så; och nu har jag fört det fram: du fick makt att ödelägga befästa städer till grusade stenhopar.
27 Deras invånare blevo maktlösa, de förfärades och stodo med skam. Det gick dem såsom gräset på marken och gröna örter, såsom det som växer på taken, och säd, som förgås, förrän strået har vuxit upp.
28 Om du sitter eller går ut eller går in, så vet jag det, och huru du rasar mot mig.
29 Men då du nu så rasar mot mig och då ditt övermod har nått till mina öron, skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg, som du har kommit på.
30 Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta, vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd, men det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt.
31 Och den räddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill.
32 Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från Sions berg. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.
33 Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta någon pil ditin; han skall icke mot den föra fram någon sköld eller kasta upp någon vall mot den.
34 Samma väg han kom skall han vända tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN.
35 Ty jag skall beskärma och frälsa denna stad för min tjänare Davids skull.»
36 Och HERRENS ängel gick ut och slog i assyriernas läger ett hundra åttiofem tusen man; och när man bittida följande morgon kom ut, fick man se döda kroppar ligga där överallt.
37 Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve.
38 Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dräpt med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser; därefter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.
38 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: »Så säger HERREN: Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna.»
2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN.
3 Och han sade: »Ack HERRE, tänk dock på huru jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort, vad gott är i dina ögon.» Och Hiskia grät bitterligen.
4 Då kom HERRENS ord till Jesaja: han sade:
5 »Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall föröka din livstid med femton år;
6 jag skall ock rädda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall beskärma denna stad.
7 Och detta skall för dig vara tecknet från HERREN därpå att HERREN skall göra, vad han nu har lovat:
8 se, solvisarskuggan, som nu på Ahas' solvisare har gått nedåt med solen, skall jag låta gå tio steg tillbaka.» Så gick solen tillbaka på solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till rygga.
9 En sång, skriven av Hiskia, Juda konung, när han hade varit sjuk och tillfrisknat från sin sjukdom:
10 Jag tänkte: Jag går hädan i mina bästa dagar, in genom dödsrikets portar; jag varder berövad återstoden av mina år.
11 Jag tänkte: Jag får icke mer se HERREN, HERREN i de levandes land. Hos dem som bo i förgängelsens rike får jag ej mer skåda människor.
12 Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifrån mig såsom en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut såsom en vävare sin väv, och jag skäres nu ned från bommen; innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig.
13 Jag måste ryta såsom ett lejon intill morgonen; så krossas alla bin i min kropp. Ja, innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig.
14 Jag klagade såsom en svala, såsom en trana, jag suckade såsom en duva; matta blickade mina ögon mot höjden: »HERRE, jag lider nöd; tag dig an min sak.»
15 Men vad skall jag väl säga, då han nu har talat till mig och själv utfört sitt verk? I ro får jag nu leva alla mina år till slut efter all min själs bedrövelse.
16 Herre, sådant länder till liv, min ande har i allo sitt liv därav. Och så helar du mig -- ja, giv mig liv!
17 Se till mitt bästa kom denna bittra bedrövelse över mig. I din kärlek räddade du min själ ifrån förintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg.
18 Ty dödsriket tackar dig icke, döden prisar dig icke, och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer på din trofasthet.
19 De som leva, de som leva, de tacka dig, såsom ock jag nu gör; och fäderna göra din trofasthet kunnig för barnen.
20 HERREN skall frälsa mig, och mina sånger skola vi då spela i alla våra livsdagar däruppe i HERRENS hus.
21 Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och lägga den såsom plåster på bulnaden, så skulle han tillfriskna.
22 Men Hiskia sade: »Vad för ett tecken gives mig därpå att jag skall få gå upp i HERRENS hus?»
39 Vid samma tid sände Merodak-Baladan, Baladans son, konungen i Babel, brev och skänker till Hiskia; och han fick höra, att denne hade varit sjuk, men blivit återställd.
2 Och Hiskia gladde sig över deras ankomst och visade dem sitt förrådshus, sitt silver och guld, sina välluktande kryddor och sina dyrbara oljor och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans ägo, som han icke visade dem.
3 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom: »Vad hava dessa män sagt, och varifrån hava de kommit till dig?» Hiskia svarade: »De hava kommit till mig ifrån fjärran land, ifrån Babel.»
4 Han sade vidare: »Vad hava de sett i ditt hus?» Hiskia svarade: »Allt som är i mitt hus hava de sett: intet finnes i mina skattkamrar, som jag icke har visat dem.»
5 Då sade Jesaja till Hiskia: »Hör HERREN Sebaots ord:
6 Se, dagar skola komma, då allt som finnes i ditt hus och som dina fäder hava samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel; intet skall bliva kvar, säger HERREN.
7 Och söner till dig, de som skola utgå av dig och som du skall föda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjänare i den babyloniske konungens palats.»
8 Hiskia sade till Jesaja: »Gott är det HERRENS ord, som du har talat.» Och han sade ytterligare: »Frid och trygghet skola ju få råda i min tid.»
40 Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud.
2 Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det, att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för all sina synder.
3 Hör, man ropar; »Bereden väg för HERREN i öknen, banen på hedmarken en jämn väg för vår Gud.
4 Alla dalar skola höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall jämnas, och vad oländigt är skall bliva slät mark.
5 HERRENS härlighet skall varda uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den. Ty så har HERRENS mun talat.»
6 Hör, någon talar: »Predika!», och en annan svarar: »Vad skall jag predika?» »Allt kött är gräs och all dess härlighet såsom ett blomster på marken.
7 Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när HERRENS andedräkt blåser därpå.
8 Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.»
9 Stig upp på ett högt berg, Sion, du glädjens budbärarinna; häv upp din röst med kraft, Jerusalem, du glädjens budbärarinna: häv upp den utan fruktan, säg till Juda stöder: »Se, där är eder Gud!»
10 Ja, Herren, HERREN kommer med väldighet, och hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom.
11 Han för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte och sakta för han moderfåren fram.
12 Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar? Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått? Vem väger bergen på en våg och höjderna på en viktskål?
13 Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan giva honom råd och undervisa honom?
14 Går han till råds med någon, för att denne skall giva honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?
15 Nej, folken äro att akta såsom en droppe ur ämbaret och såsom ett grand på vågskålen; se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn.
16 Libanons skog vore icke nog till offerved och dess djur icke nog till brännoffer.
17 Folken äro allasammans såsom ett intet inför honom; såsom alls intet och idel tomhet aktas de av honom.
18 Vid vem viljen I då likna Gud, och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida?
19 Månne ett avgudabeläte? -- det gjutes av någon konstnär, och guldsmeden överdrager det sedan med guld, och med silverkedjor pryder så guldsmeden det.
20 Den som icke har råd att offra så mycket, han väljer ut ett stycke trä, som icke ruttnar, och söker sig en förfaren konstnär, som kan förfärdiga ett beläte, som ej faller omkull.
21 Haven I då intet förstånd? Hören I då intet? Blev detta icke förkunnat för eder från begynnelsen? Haven I icke förstått, vad jordens grundvalar säga?
22 Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder.
23 Han är den som gör furstarna till intet, förvandlar domarna på jorden till idel tomhet.
24 Knappt äro de planterade, knappt äro de sådda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, så blåser han på dem, och de förtorka, och en stormvind för dem bort såsom strå.
25 Vid vem viljen I då likna mig, så agg jag skulle vara såsom han? säger den Helige.
26 Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar; han nämner dem alla vid namn. Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att icke en enda utebliver.
27 Huru kan du säga sådant, du Jakob, och tala så, du Israel: »Min väg är fördold för HERREN, och min rätt är försvunnen för min Gud»?
28 Vet du då icke, har du ej hört det, att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han bliver ej trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt.
29 Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka.
30 Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas, och unga män kunna falla;
31 men de som bida efter HERREN hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta.
41 Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig, och må folken hämta ny kraft; må de så komma fram och tala, ja, låt oss med varandra träda inför rätta.
2 Vem har i öster låtit denne uppstå, som mötes av seger, var han går fram? Vem giver folkslag i hans våld och gör honom till härskare över konungar? Vem gör deras svärd till stoft och deras bågar till strå som föres bort av vinden?
3 Han förjagar dem, där han går lyckosam fram, vanliga vägar trampar icke hans fot.
4 Vem har verkat och utfört detta? Det har han som från begynnelsen kallade människors släkten fram: jag, HERREN, som är den förste och som intill det sista är densamme.
5 Havsländerna se det och frukta, och jordens ändar förskräckas. Man närmar sig till varandra och kommer tillhopa.
6 Den ene vill hjälpa den andre; han säger till den andre: »Fatta mod!»
7 Träsnidaren sätter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar på städ. Han säger om lödningen: »Den är god» och fäster bilden med spikar, så att den ej faller omkull.
8 Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän,
9 du som jag har hämtat från jordens ändar och kallat hit från dess yttersta hörn och till vilken jag har sagt: »Du är min tjänare, dig har jag utvalt och icke försmått»,
10 frukta icke, ty jag är med dig; var ej försagd, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig ock, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
11 Se, alla som äro dig hätska skola komma på skam och blygas; dina motståndare skola bliva till intet och skola förgås.
12 Du skall söka efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och få en ände.
13 Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig vid din högra hand och som säger till dig: Frukta icke, jag hjälper dig.
14 Så frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hjälper dig, säger HERREN; din förlossare är Israels Helige.
15 Se, jag gör dig till en tröskvagn, ny och med skarpa taggar, så att du skall söndertröska berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar.
16 Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall föra dem bort och stormen förskingra dem; men du själv skall fröjda dig i HERREN och berömma dig av Israels Helige.
17 De betryckta och fattiga söka förgäves efter vatten, deras tunga försmäktar av törst; men jag, HERREN, skall bönhöra dem, jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem.
18 Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna; jag skall göra öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
19 Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen jämte myrten och olivträd och skall på hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom,
20 för att man skall både se och veta och akta på och förstå, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.
21 Så träden nu fram med eder sak, säger HERREN; kommen med edra bevis, säger Jakobs konung.
22 Ja, må man komma med dem och förkunna för oss, vad som skall ske. Var äro edra forna utsagor? Läggen fram dem, för att vi må akta på dem och se till, huru de hava gått i fullbordan. Eller låten oss höra, vad som nu skall komma,
23 förkunnen, vad framdeles skall hända, för att vi må se, att I ären gudar. Ja, gören någonting, vad det nu vara må, så att vi alla häpna, när vi se det.
24 Men se, I ären ett intet, och edert verk är alls intet; den som utväljer eder är en styggelse.
25 Jag lät i norr en man uppstå, och han kom, ja, i öster en som skulle åkalla mitt namn; och han skulle gå fram över landsherrarna, såsom vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera.
26 Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det, eller i förväg, så att vi kunde säga: »Du hade rätt»? Ingen fanns, som förkunnade det, ingen, som lät oss höra det, ingen, som hörde eder tala därom.
27 Jag är den förste, som säger till Sion: »Se, se där äro de», den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap.
28 Jag ser mig om, men här finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar på min fråga.
29 Se, de äro allasammans fåfänglighet, deras verk äro ett intet, deras beläten vind och tomhet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.