Jesaja 42-46
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herrens utvalde
42 Detta är min tjänare som jag uppehåller,
min utvalde som jag håller kär!
Jag låter min Ande komma över honom,
han ska föra ut rätten för folken.
2 Han ropar inte, han skriker inte,
han låter inte sin röst höras på gatorna.
3 Han krossar inte ett brutet strå,
han släcker inte en veke som tynar.
Troget för han fram rättvisan.
4 Han ska inte tyna bort eller krossas
förrän han upprättat rättvisan på jorden.
Fjärran länder väntar på hans undervisning[a].”
5 Så säger Gud, Herren,
som har skapat himlarna
och spänt upp dem,
brett ut jorden och allt som kommer upp ur den,
han som ger liv åt människorna
och livsande till alla som bor där:
6 ”Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet.
Jag tar dig vid handen och uppehåller dig.
Jag gör dig till ett förbund för mitt folk
och till ett ljus för alla andra folk.
7 Du ska öppna de blindas ögon
och befria de fångna ur fängelset,
ur fångenskap dem som sitter i mörkret.
8 Jag är Herren.
Det är mitt namn,
jag ger inte min ära till någon annan,
inte mitt lov till avgudar.
9 Det som har varit förut är nu förbi,[b]
nu förkunnar jag något nytt.
Innan det sker ska jag låta er höra om det.
En ny sång
10 Sjung en ny sång till Herren!
Sjung hans pris från jordens alla ändar,
låt havet brusa och allt som finns där,
länderna bortom havet och alla som bor där.
11 Låt öknen och dess städer höja sin röst,
byarna där Kedar bor.
Låt Selas befolkning sjunga av glädje,
ropa från bergens toppar.
12 Ge Herren äran,
förkunna hans lov i länderna bortom havet.
13 Herren drar ut med stor makt,
som en krigare upptänd av stridslust,
han ger upp ett krigsrop
och övervinner sina fiender.
14 Länge har jag varit tyst,
tigit och lagt band på mig,
men nu skriker jag som en kvinna i födslovåndor,
flämtar och drar efter andan på samma gång.
15 Jag ska ödelägga bergen och höjderna
och låta gräset på dem torka bort.
Jag ska förvandla floder till land
och torka ut dammarna.
16 Jag ska leda de blinda på en väg som de inte känner,
föra dem fram längs okända stigar.
Jag ska göra mörkret till ljus framför dem
och göra den oländiga marken jämn.
Detta ska jag göra,
och jag ska inte överge dem.
17 Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar
kommer att få ge sig iväg
i skam och förnedring.
Blinda och döva för Herrens ord
18 Hör, ni döva!
Se, ni blinda!
19 Vem är så blind som min tjänare,
så döv som min budbärare?
Vem är så blind som min förtrogne[c],
så blind som Herrens tjänare?
20 Han ser mycket
men bryr sig inte om det.
Han hör, men utan att lyssna.”
21 Herren är rättfärdig,
därför vill han visa
att hans lag är härlig och stor.
22 Men detta är ett plundrat och skövlat folk.
Alla har legat bundna i hålor,
undangömda i fängelser.
De blev utplundrade
men ingen har hjälpt dem,
de har skövlats
men ingen har sagt: ”Ge tillbaka!”.
23 Vem av er vill höra det här,
ta vara på det och lyssna hädanefter?
24 Vem har utlämnat Jakob åt skövling,
Israel åt plundrare?
Var det inte Herren,
han som vi har syndat mot?
De ville inte gå hans vägar
och inte heller lyssna till hans lag.
25 Därför lät han sin brinnande vrede komma över dem
och drabbas av krig och våld.
Men fastän de blev prövade i eld
förstod de inte;
fastän de brändes av lågor
tog de inte varning.
Bara Herren kan rädda sitt folk
43 Men nu säger Herren,
han som har skapat dig, Jakob,
han som har format dig, Israel:
”Var inte rädd,
för jag har befriat dig.
Jag har kallat dig vid namn,
och du är min.
2 När du måste gå genom vatten
är jag med dig,
eller genom floder,
ska de inte dränka dig.
När du måste gå genom eld,
ska du inte bli bränd.
Lågorna ska inte skada dig.
3 Jag är Herren, din Gud,
Israels helige, din räddare.
Jag ger Egypten till lösen för dig,
och Kush och Seba i utbyte.
4 Du är dyrbar för mig,
och jag ärar och älskar dig.
Därför ger jag människor i utbyte mot dig,
folk i stället för ditt liv.
5 Var inte rädd, för jag är med dig.
Jag ska leda dina barn från öster
och samla dig från väster.
6 Till norden säger jag: ’Släpp dem!’
och till södern: ’Håll dem inte kvar!’
För hit mina söner från fjärran
och mina döttrar från jordens ände,
7 alla som bekänner mitt namn
och som jag har skapat till min ära,
format och gjort.”
8 Led ut de blinda som ändå har ögon,
och de döva som har öron.
9 Alla nationer samlas,
folken kommer samman.
Vem bland dem har kunnat förutsäga detta,
eller tala om för oss vad som förut har skett?
Låt dem föra fram sina vittnen, så att de får rätt,
och de som hör kan säga att det är sant.
10 ”Men ni är mina vittnen, säger Herren,
min tjänare som jag har utvalt,
för att ni ska känna och tro mig
och förstå att jag är Gud.
Ingen annan Gud finns gestaltad före mig,
och ingen kommer att finnas efter mig.
11 Jag är Herren,
och det finns ingen annan räddare.
12 Det är jag som har uppenbarat, räddat och förkunnat,
ingen främmande gud bland er.
Ni är mina vittnen,” säger Herren, ”och jag är Gud.
13 Ja, ända från första dagen.
Ingen kan rycka något ur min hand.
När jag handlar,
finns ingen som kan hindra det.”
Löfte om seger
14 Så säger Herren,
er befriare[d], Israels Helige:
”För er skull har jag sänt bud till Babylon
och ska bryta ner dem alla, som ingenting,
även kaldéerna, i de skepp de varit så stolta över.[e]
15 Jag är Herren, er Helige,
Israels skapare, er kung.”
16 Så säger Herren,
som gjorde en väg genom havet,
en stig genom mäktiga vatten,
17 han som förde ut vagnar och hästar
och en stark armé.
Där blev de liggande för att aldrig resa sig igen,
utsläckta, som en släckt veke.
18 ”Glöm det som har varit,
bli inte kvar i det förgångna.
19 Nu gör jag något nytt.
Det spirar redan, ser ni det inte?
Jag ska göra en väg genom öknen
och strömmar i ödemarken.
20 De vilda djuren, schakaler och berguvar, ska prisa mig,
för av mig får öknen vatten
så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.
21 Det folk som jag har skapat åt mig
ska förkunna mitt lov.
22 Men du har inte kallat på mig, Jakob,
inte tröttat ut dig för min skull, Israel.[f]
23 Du har inte gett mig får som brännoffer
och inte ärat mig med slaktoffer.
Ändå har jag inte betungat dig med matoffer,
inte tröttat ut dig med krav på rökelse.
24 Du har inte köpt kalmus åt mig
eller slösat dina slaktoffers fett på mig.
Nej, du har betungat mig med dina synder,
tröttat ut mig med dina överträdelser.
25 Jag är den som utplånar dina försyndelser,
för min egen skull,
och jag kommer inte mer ihåg dina synder.
26 Påminn mig,
låt oss gå till rätta med varandra!
Lägg fram din sak,
så att du kan få rätt.
27 Din stamfader syndade,
dina talesmän gjorde uppror mot mig.
28 Därför har jag förnedrat dina heliga furstar,
överlämnat Jakob åt förintelse
och Israel åt att skymfas.
Den ende Guden
44 Lyssna nu, min tjänare Jakob,
Israel, som jag har utvalt:
2 Så säger Herren,
som skapade dig
och formade dig i moderlivet,
han som hjälper dig:
Var inte rädd, min tjänare Jakob,
Jeshurun[g], som jag har utvalt.
3 Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
floder över uttorkat land.
Jag ska utgjuta min Ande
över dina barn
och mina välsignelser
över dina ättlingar.
4 De ska växa upp bland gräset,
som pilträd på en flodstrand.
5 En ska säga: ’Jag tillhör Herren’,
en annan bära Jakobs namn,
en tredje ska skriva
att han är Herrens
och hedras med namnet Israel.”
6 Så säger Herren, Israels kung och befriare,
härskarornas Herre:
”Jag är den förste och jag är den siste.
Det finns ingen annan Gud än jag.
7 Vem är som jag?
Låt honom tala om det,
förklara, lägga fram för mig
vad som hänt sedan jag formade mitt folk i urtiden,
och vad som ska komma.[h]
Låt dem berätta vad som ska komma att ske.
8 Var inte förskräckta, var inte rädda!
Har jag inte förkunnat
och förutsagt detta för länge sedan?
Ni är mina vittnen.
Finns det någon annan Gud än jag?
Nej, ingen annan klippa finns, jag vet ingen.”
Avgudarnas meningslöshet
9 De som bygger avgudar åt sig är ingenting.
Deras älskade beläten har ingen hjälp att ge.
Deras vittnen ser inget och vet inget,
de får stå där med skam.
10 Vem gör sig en gud, gjuter en gudabild
som inte är till någon nytta för honom?
11 Alla hans anhängare ska stå med skam,
för hantverkarna som gjort dem är själva bara människor.
Låt dem alla samlas och ställa sig där.
Alla ska de stå där med skam och i skräck.
12 Smeden bearbetar järn vid sitt städ, i glöden,
och formar det med hammare med all sin kraft.
Han blir hungrig och trött,
dricker inget vatten och blir matt.[i]
13 Snickaren tar mått med band,
sätter ut märken med krita
och hugger ut den med stämjärn.
Han märker ut formen med passare,
formar den som en människa i all hennes glans,
som sedan kan bo i ett tempel.
14 Man hugger ner cedrar åt sig,
tar cypress och ek
och låter dem växa bland skogens träd,
eller planterar ett cederträd som regnet får att växa.[j]
15 Av trädet får man sedan ved
att värma sig med
och för att tända en eld för att baka bröd.
Men man gör också en gud som man tillber
och faller ner inför.
16 Hälften av träet använder man till en brasa
där man lagar mat och steker kött att mätta sig med,
värmer sig och säger:
”Så, nu är jag varm, nu kan jag sitta och se på elden.”
17 Av resten gör man en gud, en avgud,
som man faller ner för, dyrkar
och ber till och säger:
”Rädda mig! Du är min gud!”
18 Dessa vet ingenting, förstår ingenting,
deras ögon är tillslutna så att de inte kan se,
liksom deras sinnen så att de inte kan fatta.
19 Ingen tänker efter,
ingen har vett och förstånd att säga:
”Jag har eldat upp hälften av det
för att baka bröd på kolen, steka kött och äta.
Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?
Skulle jag falla ner för ett stycke trä?”
20 Den som sätter sin lit till aska lurar sig själv.
Han kan inte rädda sig själv
eller säga: ”Det som jag har här i min hand är en lögn.”
Guds skaparmakt
21 ”Tänk på detta, Jakob,
Israel, för du är min tjänare!
Jag har format dig, du är min tjänare, Israel,
och jag ska inte glömma bort dig.
22 Jag har utplånat dina synder som ett moln,
dina brott som morgondimman.
Vänd om till mig,
för jag har friköpt dig.”
23 Sjung av glädje, ni himlar,
om vad Herren har gjort!
Ropa högt, jordens djup!
Stäm upp en sång, ni berg,
du skog med alla dina träd,
för Herren har friköpt Jakob
och visar sig härlig i Israel!
Jerusalem ska bli bebott
24 Så säger Herren, din befriare,
han som formade dig i moderlivet:
”Jag är Herren
som har skapat allt,
som ensam spänt upp himlarna
och ensam brett ut jorden.
25 Jag är den som tillintetgör de falska profeterna
och gör spåmännen till dårar,
som förkastar de visas lärdom
och gör den till dårskap.
26 Men jag verkställer mina tjänares ord
och fullföljer vad mina sändebud sagt.
Jag säger om Jerusalem:
’Det ska bli bebott,’
och om Juda städer:
’De ska bli uppbyggda.’
Jag ska resa upp deras ruiner igen.
27 Jag säger till havsdjupet:
’Torka ut!’
Och jag torkar ut dina floder.
28 Jag säger om Kyros: ’Han är min herde,
han ska förverkliga allt jag vill.’
Han ska säga om Jerusalem:
’Det ska bli uppbyggt,’
och om templet:
’Dess grund ska läggas.’
Kyros som Herrens redskap
45 Så säger Herren till sin smorde, Kyros,
som han har tagit vid högra handen
för att lägga folken under honom,
för att avväpna kungar
och för att öppna portar för honom,
som aldrig mer ska stängas.
2 ’Jag ska gå före dig och jämna ut bergen,[k]
krossa kopparportar
och slå sönder järnbommar.
3 Jag ska ge dig skatter
som ligger gömda i mörkret,
och hemliga rikedomar,
för att du ska förstå att jag
som kallar dig vid ditt namn
är Herren, Israels Gud.
4 För min tjänare Jakobs skull,
för Israel, min utvalde,
kallade jag dig vid namn
och gav dig ett hedersnamn,
fastän du inte känner mig.
5 Jag är Herren, ingen annan finns,
utom mig finns ingen Gud.
Fastän du inte känner mig så ska jag styrka dig,
6 för att man i hela världen från öster till väster
ska förstå att det inte finns någon annan än jag.
Jag är Herren, och det finns ingen annan.
7 Jag skapar både ljus och mörker.
Jag skapar lycka och olycka.
Jag, Herren, gör allt detta.’
8 Låt det regna, himlar där ovan!
Låt rättfärdighet flöda ur skyarna!
Låt jorden öppna sig, frälsningen bära frukt,
och rättfärdigheten växa fram.
Jag, Herren, har skapat allt detta.
9 Ve den som tvistar med sin Skapare,
den som bara är en av många krukskärvor på marken.
Inte säger väl leran till den som formar den:
’Vad gör du?’
Eller säger ditt verk:
’Denne har inga händer.’
10 Ve den som säger till sin far:
’Vad är det du avlar?’
eller till sin mor:
’Vad är det du föder?’ ”
11 Så säger Herren, Israels Helige,
dess skapare:
”När det gäller det som ska komma,
ställer ni frågor till mig om mina barn,
eller befaller ni mig
vad jag ska göra?
12 Det är jag som skapat jorden och människorna på den.
Med mina händer har jag utbrett himlarna
och gett order till hela dess härskara.
13 Jag har låtit honom[l] uppstå i rättfärdighet,
och jag ska jämna hans väg.
Han ska bygga upp min stad
och befria mina bortförda,
utan betalning, utan lön,”
säger härskarornas Herre.
14 Så säger Herren:
”Egyptens rikedomar,
Kushs handel och Sebas resliga folk
ska överföras till dig,
alltsammans ska bli ditt.
De ska följa dig som fångar i kedjor
och falla ner inför dig och be och säga:
’Gud är sannerligen med dig,
ingen annan finns,
ingen annan är Gud.’ ”
15 Du är sannerligen en dold Gud,
du Israels räddare.
16 Alla avgudatillverkare ska få skämmas
och komma i vanära,
förnedring är vad som väntar dem.
17 Men Israel kommer att räddas av Herren,
han räddar dem för evigt.
Ni kommer aldrig någonsin
att hamna i skam eller vanära.
18 Så säger Herren som skapat himlarna,
han som är Gud,
som formade jorden,
gjorde den, grundlade den,
skapade den,
inte till att vara tom utan bebodd:
”Jag är Herren, och det finns ingen annan.
19 Jag har inte talat i hemlighet,
någonstans i ett mörkt land,
inte uppmanat Jakobs ättlingar
att söka mig i tomheten.
Jag är Herren,
vad jag talar är rättfärdigt och sant,
mina ord är att lita på.
20 Samlas här, kom hit, kom samman,
ni som räddats bland folken!
De som bär omkring på trägudar
och ber till en gud som inte kan hjälpa dem
är utan vett.
21 Berätta, lägg fram vad ni har att säga,
rådgör med varandra.
Vem har förutsagt detta i en gången tid,
berättat det för länge sedan?
Är det inte jag, Herren?
Det finns ingen annan Gud än jag,
en rättfärdig Gud och en räddare.
Ingen annan finns.
22 Vänd er till mig för att bli räddade,
alla från jordens ändar!
För jag är Gud, och det finns ingen annan.
23 Jag har svurit vid mig själv,
rättfärdighetens ord har utgått ur min mun
och kan aldrig tas tillbaka:
Alla människor ska böja knä inför mig,
och alla ska komma till mig med sin bekännelse.
24 ’Endast i Herren finns rättfärdighet och styrka,’
ska man säga.
Alla som har rasat mot honom
ska komma inför honom i skam.
25 Genom Herren ska alla Israels ättlingar
vinna rättfärdighet och seger.”
Babylons värdelösa avgudar
46 Bel sjunker ner, Nebo faller,
deras gudabilder förs bort
på lastdjur och boskap.
Dessa som ni burit
är en belastning,
en börda för den trötte.
2 De sjunker ner och faller tillsammans,
oförmögna att rädda bördan,
och själva går de i fångenskap.
3 ”Hör på mig, Jakobs släkt,
ni som finns kvar i Israel
och som jag haft omsorg om sedan ni föddes,
burit ända från er tillblivelse.
4 Jag är densamme ända fram till er ålderdom,
jag ska bära er när ert hår grånar.
Jag har skapat er
och ska också sörja för er.
Jag ska uppehålla er
och rädda er.
5 Vem kan ni jämföra mig med
och likna mig vid?
Vem kan ni finna som är lik mig
och kan jämföras med mig?
6 Några häller ut guld ur sin påse,
väger upp silver på vågen,
lejer en guldsmed
som tillverkar en gud,
och sedan faller man ner och tillber den.
7 De lyfter den på axeln och bär den,
ställer ner den på sin plats,
och där står den oförmögen att röra sig.
Om man ropar till den får man inget svar.
Den kan inte rädda någon ur hans nöd.
8 Tänk på detta, begrunda[m] det,
lägg det på minnet, ni överträdare.
9 Kom ihåg det förgångna,
för jag är Gud,
och det finns ingen Gud lik mig.
10 Jag berättar i förväg
vad som kommer att hända,
förutsäger det som ännu inte har skett.
Jag säger: Mina planer står fasta,
och jag gör allt vad jag vill.
11 Jag kallar på en rovfågel från östern,
en man som ska fullfölja min plan.
Det jag har sagt ska jag genomföra,
det jag har planerat kommer jag att göra.
12 Lyssna på mig, ni envisa människor,
ni som är fjärran från rättfärdigheten.
13 Jag låter min rättfärdighet närma sig,
den är inte långt borta,
och min räddning dröjer inte.
Jag ger Sion räddning,
min härlighet åt Israel.
Footnotes
- 42:4 Det hebreiska ordet torah syftar dels på lagen, dels helt enkelt på undervisning. Jfr med Rom 8:2, där det grekiska ordet för lag i Nya Testamentet används för att anspela på denna ”undervisning” av Kristus.
- 42:9 Tanken kan också vara att det som förutsagts har gått i uppfyllelse.
- 42:19 Grundtextens innebörd är oviss.
- 43:14 Se 4 Mos 35:12 med not.
- 43:14 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.
- 43:22 Eller: …du har tröttnat på mig, Israel. Här har översättningen hämtat hjälp från Septuaginta och Vulgata.
- 44:2 Namnets betydelse på hebreiska är rättrådig, Lagens väktare.
- 44:7 I versens mittdel är grundtextens innebörd oviss.
- 44:12 Grundtextens innebörd är osäker.
- 44:14 Vilka träd det är exakt som avses är osäkert.
- 45:2 Det hebreiska ordets betydelse är osäker; översättningen är gjord utifrån Septuaginta och Jesajarullen från Qumran.
- 45:13 Syftar på Kyros.
- 46:8 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
Jesaja 42-46
Svenska 1917
42 Se, över min tjänare som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag, över honom har jag låtit min Ande komma; han skall utbreda rätten bland folken.
2 Han skall icke skria eller ropa och icke låta höra sin röst på gatorna.
3 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka; han skall i trofasthet utbreda rätten.
4 Hans kraft skall icke förtyna eller brytas, intill dess att han har grundat rätten på jorden; havsländerna vänta efter hans lag.
5 Så säger Gud, HERREN, han som har skapat himmelen och utspänt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras därav, han som har givit liv åt folket som är därpå och ande åt dem som vandra där:
6 Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, och jag vill fatta dig vid handen och bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket och sätta dig till ett ljus för folkslagen,
7 för att du må öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ja, ur fångenskapen dem som sitta i mörkret.
8 Jag, HERREN, det är mitt namn; och jag giver icke min ära åt någon annan eller mitt lov åt belätena.
9 Se, vad jag förut förkunnade, det har nu kommit. Nu förkunnar jag nya ting; förrän de visa sig, låter jag eder höra om dem.
10 Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov från jordens ända, I som faren på havet, så ock allt vad däri är, I havsländer med edra inbyggare;
11 stämmen upp, du öken med dina städer och I byar, där Kedar bor; jublen, I klippornas invånare, ropen från bergens toppar.
12 Given HERREN ära och förkunnen hans lov i havsländerna.
13 HERREN drager ut såsom en hjälte, han eggar upp sig till iver såsom en krigare; han uppgiver härskri, han ropar högt och visar sin makt mot sina fiender.
14 I lång tid har jag tegat, jag höll mig stilla och betvang mig; men nu skall jag höja rop såsom en barnaföderska, jag vill skaffa mig luft och andas ut.
15 Jag skall föröda berg och höjder och låta allt gräs på dem förtorka; jag skall göra strömmar till land och låta allt gräs på dem förtorka; jag skall göra strömmar till land och låta sjöar torka ut.
16 Och de blinda skall jag leda på en väg som de icke känna; på stigar som de icke känna skall jag föra dem. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är, vad jag skall göra, och jag skall ej rygga mitt ord.
17 Men de som förtrösta på skurna beläten och som säga till gjutna beläten: »I ären våra gudar», de skola vika tillbaka och stå där med skam.
18 Hören, I döve; I blinde, skåden och sen.
19 Vem är blind, om icke min tjänare, och så döv som den budbärare jag sänder åstad?
20 Du har fått se mycket, men du aktar icke därpå; fastän öronen hava blivit öppnade, lyssnar ingen till.
21 Det är HERRENS behag, för hans rättfärdighets skull, att han vill låta sin lag komma till makt och ära.
22 Men detta är ett plundrat och skövlat folk; dess ynglingar äro alla lagda i bojor, och i fängelser hållas de gömda, de hava blivit givna till plundring, och ingen finnes, som räddar, till skövling, och ingen säger: »Giv tillbaka.»
23 Ack att någon bland eder ville lyssna härtill, för framtiden giva akt och höra härpå!
24 Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel i plundrares våld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, på vilkens vägar man icke ville vandra och på vilkens lag man icke ville höra?
25 Därför utgöt han över dem i sin vrede förtörnelse och krigets raseri. Och de förbrändes därav runt omkring, men besinnade det icke; de förtärdes därav, men aktade icke därpå.
43 Men nu säger HERREN så, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta icke, ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.
2 Om du ock måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skola de icke fördränka dig; måste du än gå genom eld, så skall du ej bliva svedd, och lågorna skola ej förtära dig.
3 Ty jag är HERREN, din Gud, Israels Helige, din frälsare; jag giver Egypten till lösepenning för dig, Etiopien och Seba i ditt ställe.
4 Eftersom du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig, därför giver jag människor till lösen för dig och folk till lösen för ditt liv.
5 Frukta då icke, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig tillhopa.
6 Jag skall säga till Norden: »Giv hit» och till södern: »Förhåll mig dem icke; för hit mina söner ifrån fjärran och mina döttrar ifrån jordens ända,
7 envar som är uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min ära, envar som jag har danat och gjort.»
8 För hitut det blinda folket, som dock har ögon, och de döva, som dock hava öron.
9 Alla folk hava kommit tillsammans, folkslagen samla sig tillhopa. Vem bland dem finnes, som skulle kunna förutsäga sådant? Må de låta oss höra sina forna utsagor. Må de ställa fram sina vittnen och bevisa sin rätt, så att dessa, när de höra det, kunna säga: »Det är sant.»
10 Men I ären mina vittnen, säger HERREN, I ären min tjänare, den som jag har utvalt, på det att I mån veta och tro mig och förstå, att det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma.
11 Jag, jag är HERREN, och förutom mig finnes ingen frälsare.
12 Jag har förkunnat det och skaffat frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud bland eder. I ären mina vittnen, säger HERREN; och jag är Gud.
13 Ja, allt framgent är jag densamme, och ingen kan rädda från min hand. När jag vill göra något, vem kan då avvända det?
14 Så säger HERREN, eder förlossare, Israels Helige: För eder skull sänder jag mitt bud mot Babel, och jag skall driva dem allasammans på flykten, jag skall driva kaldéerna ned på skeppen som voro deras fröjd.
15 Jag är HERREN, eder Helige, Israels skapare, eder konung.
16 Så säger HERREN, han som gör en väg i havet, en stig i väldiga vatten,
17 han som för vagnar och hästar ditut, ja, härskara och och stridsmakt, sedan ligga de där tillhopa och kunna icke stå upp, de äro utsläckta, de hava slocknat såsom en veke:
18 Tänken icke på vad förr har varit, akten icke på vad fordom har skett.
19 Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig; märken I det icke? Ja, jag skall göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken,
20 så att markens djur skola ära mig, schakaler och strutsar, därför att jag låter vatten flyta i öknen, strömmar i ödemarken, så att mitt folk, min utkorade, kan få dricka.
21 Det folk, som jag har danat åt mig, skall förtälja mitt lov.
22 Men icke har du, Jakob, kallat mig hit, i det du har gjort dig möda för min skull, du Israel.
23 Icke har du framburit åt mig dina brännoffersfår eller ärat mig med dina slaktoffer; icke har jag vållat dig arbete med spisoffer, ej heller möda med rökelse.
24 Icke har du köpt kalmus åt mig för dina penningar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. Nej, du har vållat mig arbete genom dina synder och möda genom dina missgärningar.
25 Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.
26 Låt mig höra, vad du har att säga, och låt oss gå till rätta med varandra; tala du, för att du må finnas rättfärdig.
27 Men se, redan din stamfader syndade, och de som förde din talan begingo överträdelser mot mig.
28 Därför har jag måst låta helgedomens furstar utstå vanära och har överlämnat Jakob åt tillspillogivning, Israel åt försmädelse.
44 Men hör nu, du Jakob, min tjänare, du Israel, som jag har utvalt.
2 Så säger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta icke, du min tjänare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt.
3 Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra; jag skall utgjuta min Ande över din barn och min välsignelse över dina telningar,
4 så att de växa upp mitt ibland gräset såsom pilträd vid vattenbäckar.
5 Då skall den ene säga: »HERREN tillhör jag», och den andre skall åberopa Jakobs namn, och en tredje skall skriva på sin hand: »HERRENS egen» och skall bruka Israel såsom ett ärenamn.
6 Så säger HERREN, Israels konung, och hans förlossare, HERREN Sebaot: Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finnes ingen Gud.
7 Och vem talar, såsom jag har gjort, alltsedan jag lät urtidsfolket framträda? Må han förkunna det och lägga det fram för mig. Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.
8 Frukten icke och varen icke förskräckta. Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta och förkunnat det? I ären ju mina vittnen. Finnes väl någon Gud förutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.
9 Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam.
10 Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn.
11 Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor. Må de församlas, så många de äro, och träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på skam.
12 Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och försaka att dricka, så att han bliver matt.
13 Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift, han arbetar därpå med sina eggjärn och märker ut det med passaren; och han gör så därav en mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus.
14 Man fäller åt sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem åt sig bland skogens träd; man planterar åt sig lärkträd, och regnet giver dem växt.
15 Detta hava människorna till bränsle; och man tager därav och värmer sig därmed, man tänder på det och bakar bröd därvid. Men därjämte förfärdigar man en gud därav och tillbeder den, man gör därav ett beläte och faller ned för det.
16 En del av träet bränner man alltså upp i eld, över en annan del därav tillagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt; när man så har värmt sig, säger man: »Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan.»
17 Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig ett beläte, och för det faller man ned och tillbeder, man bönfaller inför det och säger: »Rädda mig, ty du är min gud.» --
18 Ja, sådana veta intet och förstå intet, ty igentäppta äro deras ögon, så att de icke se, och deras hjärtan, så att de intet begripa.
19 Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: »En del därav har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle jag då av återstoden göra en styggelse? Skulle jag falla ned för ett stycke trä?»
20 Den som så håller sig till vad som blott är aska, han är förledd av ett dårat hjärta, så att han icke förstår att rädda sin själ, icke att tänka: »Blott fåfänglighet är, vad jag håller i min högra hand.»
21 Tänk härpå, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare; jag har danat dig, ja, du är min tjänare. Israel, du varder icke förgäten av mig.
22 Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln och dina synder såsom en sky. Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.
23 Jublen, I himlar, ty HERREN utför sitt verk; höjen glädjerop, I jordens djup, bristen ut i jubel, I berg, du skog med alla dina träd; ty HERREN förlossar Jakob, han bevisar sig härlig i Israel.
24 Så säger HERREN, din förlossare, han som danade dig redan i moderlivet: »Jag, HERREN, är den som för allt, den som ensam utspänner himmelen och utan någons hjälp breder ut jorden.
25 Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet och gör spåmännen till dårar, den som låter de vise komma till korta och gör deras klokhet till dårskap,
26 men som låter sin tjänares ord bliva beståndande och fullbordar sina sändebuds rådslag. Jag är den som säger om Jerusalem: »Det skall bliva bebott» och om Juda städer: »De skola varda uppbyggda; jag skall upprätta ruinerna där.»
27 Jag är den som säger till havsdjupet: »Sina ut; dina strömmar vill jag låta uttorka.»
28 Jag är den som säger om Kores: »Han är min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall säga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall åter varda lagd.'»
45 Så säger HERREN till sin smorde, till Kores som jag har fattat vid hans högra hand, då jag nu vill slå ned folken inför honom och lösa svärdet från konungarnas länd, då jag vill öppna dörrarna för honom så att inga portar mer äro stängda:
2 Själv skall jag gå framför dig, backarna skall jag jämna ut; kopparportarna skall jag krossa, och järnbommarna skall jag bryta sönder.
3 Och jag skall giva dig dolda skatter och bortgömda rikedomar, för att du må förnimma, att jag, HERREN, är den som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.
4 För min tjänare Jakobs skull, för Israels, min utkorades, skull kallade jag dig vid ditt namn och gav dig ärenamn, innan du kände mig.
5 Jag är HERREN och eljest ingen, utom mig finnes ingen Gud; innan du kände mig, omgjordade jag dig,
6 för att man skulle förnimma både i öster och i väster, att alls ingen finnes förutom mig, att jag är HERREN och eljest ingen,
7 jag som danar ljuset och skapar mörkret, jag som giver lyckan och skapar olyckan. Jag, HERREN, är den som gör allt detta.
8 Drypen, I himlar därovan, och må skyarna låta rättfärdighet strömma ned. Må jorden öppna sig, och må dess frukt bliva frälsning; rättfärdighet låte den ock växa upp. Jag, HERREN, skapar detta.
9 Ve dig som vill gå till rätta med din Skapare, ja, ve dig, du skärva bland andra skärvor av jord! Skall väl leret säga till krukmakaren: »Vad kan du göra?» Och skall ditt verk säga om dig: »Han har inga händer»?
10 Ve dig som säger till din fader: »Icke kan du avla barn» och till hans hustru: »Icke kan du föda barn»!
11 Så säger HERREN, Israels Helige, som ock är hans skapare: Frågen mig om det tillkommande; lämnen åt mig omsorgen om mina söner, mina händer verk.
12 Det är jag, som har gjort jorden och skapat människorna därpå; det är mina händer, som hava utspänt himmelen, och hela dess härskara har jag bådat upp.
13 Det är ock jag, som har låtit denne uppstå i rättfärdighet, och alla hans vägar skall jag göra jämna. Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar lösa, och det icke för betalning eller för gåvor, säger HERREN Sebaot.
14 Så säger HERREN: Vad egyptierna hava förvärvat med sitt arbete och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel, det skall allt övergå i din hand och höra dig till. De skola följa bakom dig, i kedjor skola de gå. Och de skola falla ned inför dig och ställa sin bön till dig: »Allenast i dig är Gud, och eljest finnes ingen, alls ingen annan Gud.»
15 Ja, du är sannerligen en outgrundlig Gud, du Israels Gud, du frälsare
16 De komma alla på skam och varda till blygd, de måste allasammans gå där med blygd, alla avgudamakarna.
17 Men Israel bliver frälst genom HERREN med en evig frälsning; aldrig i evighet skolen I komma på skam och varda till blygd.
18 Ty så säger HERREN, han som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos: Jag är HERREN och eljest ingen.
19 Jag har icke talat i det fördolda, någonstädes i ett mörkt land; jag har icke sagt till Jakobs släkt: Förgäves skolen I söka mig. Jag är HERREN, som talar sanning, som förkunnar, vad rätt är.
20 Så församlen eder nu och kommen hit, träden fram allasammans, I räddade, som ären kvar av folken. Ty de hava intet förstånd, de som föra sina träbeläten omkring i högtidståg och bedja till en gud som icke kan frälsa.
21 Förkunnen något och läggen fram det; alla tillhopa må rådslå därom. Vem har långt förut låtit eder höra detta och för länge sedan förkunnat det? Har icke jag, HERREN, gjort det jag, förutom vilken ingen Gud mer finnes, ingen Gud, som är rättfärdig och som frälsar, nej, ingen finnes jämte mig.
22 Vänden eder till mig, så varden I frälsta, I jordens alla ändar; ty jag är Gud och eljest ingen.
23 Jag har svurit vid mig själv, från min mun har utgått ett sanningsord, ett ord, som icke skall ryggas: För mig skola alla knän böja sig, och mig skola alla tungor giva sin ed.
24 Så har man betygat om mig: Allenast hos HERREN finnes rättfärdighet och makt. Till honom skola komma med blygd alla de som hava varit honom hätska.
25 Ja, genom HERREN får all Israels släkt sin rätt, och av honom skola de berömma sig.
46 Bel sjunker ned, Nebo måste böja sig, deras bilder lämnas åt djur och fänad; de som I förden omkring i högtidståg, de lastas nu på ök som bära sig trötta av bördan.
2 Ja, de måste båda böja sig och sjunka ned; de kunna icke rädda någon börda, själva vandra de bort i fångenskap.
3 Så hören nu på mig, I av Jakobs hus, I alla som ären kvar av Israels hus, I som haven varit lastade på mig allt ifrån moderlivet och burna av mig allt ifrån modersskötet.
4 Ända till eder ålderdom är jag densamme, och intill dess I varden grå, skall jag bära eder; så har jag hittills gjort, och jag skall också framgent hålla eder uppe, jag skall bära och rädda eder.
5 Med vem viljen I likna och jämföra mig, och med vem viljen I sammanställa mig, så att jag skulle vara honom lik?
6 Man skakar ut guld ur pungen och väger upp silver på vågen, och så lejer man en guldsmed att göra det till en gud, för vilken man kan falla ned och tillbedja.
7 Den lyfter man på axeln och bär den bort och sätter ned den på dess plats, för att den skall stå där och ej vika från stället. Men ropar någon till den, så svarar den icke och frälsar honom icke ur hans nöd.
8 Tänken härpå och kommen till förnuft; besinnen eder, I överträdare.
9 Tänken på vad förr var, redan i forntiden; ty jag är Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes;
10 jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett; jag som säger: »Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag»;
11 jag som kallar på örnen från öster och ifrån fjärran land på mitt rådsluts man. Vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.
12 Så hören nu på mig, I stormodige, I som menen, att hjälpen är långt borta.
13 Se, jag låter min hjälp nalkas, den är ej långt borta, och min frälsning dröjer icke; jag giver frälsning i Sion och min härlighet åt Israel.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.