Jesaja 10:5-34
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herrens vrede med Assur som redskap
5 ”Ve Assur, min vredes käpp,
min rasande vredes piska!
6 Jag sänder honom mot ett gudlöst folk,
mot det folk som gjort mig vred,
för att ta byte och plundra
och trampa ner dem som gyttja på gatorna.
7 Men detta var inte hans avsikt,
innerst inne tänkte han inte så,
utan han var ute efter att förgöra
och utrota många folk.
8 För han säger:
’Är inte alla mina furstar kungar?
9 Gick det inte Kalno som Karkemish,
Hamat som Arpad,
Samaria som Damaskus?
10 När jag nu har besegrat andra avgudariken,
där avgudarna var fler än i Jerusalem och Samaria,[a]
11 skulle jag inte kunna göra mot Jerusalem och dess avgudar
så som jag gjorde med Samaria och dess avgudar?’
12 När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse, 13 för han säger:
’Med min egen kraft och vishet
har jag gjort allt detta,
eftersom jag är så klok.
Jag har flyttat folkens gränser,
plundrat deras förråd
och störtat härskare från deras troner.[b]
14 Som en hand sträcks ut mot ett fågelbo,
så har jag sträckt mig efter folkens rikedomar,
och som man samlar övergivna ägg
har jag samlat hela jorden.
Ingen rörde en vinge
eller öppnade näbben och pep.’ ”
15 Kan en yxa resa sig mot den som hugger med den?
Är sågen förmer än den som sågar?
Skulle en käpp kunna svinga den som lyfter den,
eller en klubba lyfta den som inte är av trä?
16 Därför ska Herren, härskarornas Herre,
sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män,
och under hans höghet ska en låga brinna,
som en brännande eld.
17 Israels ljus ska vara en eld
och dess Helige en låga
som bränner och förtär hans tistlar och törnen
på en enda dag.
18 Hans skogars och trädgårdars härlighet
ska han fullständigt förstöra.
Det ska bli som när en sjuk människa tynar bort.
19 De träd som blir kvar
är så få att ett barn kan räkna dem.
Israels rest
20 Den dagen ska den rest som återstår i Israel och de som räddats av Jakobs släkt inte längre förlita sig på honom som slog dem, utan de ska ha en sann tillförsikt till Herren, Israels Helige. 21 En rest av Jakob ska vända om till Gud, den Mäktige. 22 För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, ska bara en rest vända om. En förintelse är bestämd, en rättfärdighetens flod. 23 Herren, härskarornas Herre, genomför den beslutade förintelsen över hela landet.
24 Så säger därför Herren, härskarornas Herre: ”Du mitt folk som bor på Sion, var inte rädd för Assur, när han slår dig med käpp och lyfter sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten. 25 Snart ska förbittringen vara över och min vrede vändas till deras fördärv.”
26 Härskarornas Herre, ska då svänga sin piska mot honom, som när han slog Midjan vid Orevs klippa och lyfta sin stav över havet, på samma sätt som i Egypten. 27 På den dagen ska hans börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke brytas sönder genom din fetma.[c]
28 Han kommer från Ajat,
drar fram genom Migron,
lämnar sin tross i Mikmas.
29 De går över passet
och stannar i Geva över natten.
Rama bävar, Sauls Giva flyr.
30 Ropa, Gallim!
Lyssna, Lajsha!
Arma Anatot!
31 Madmena flyr bort,
och invånarna i Gevim söker skydd.
32 Redan idag ska han stanna i Nov.
Han knyter näven mot berget Sion,
mot Jerusalems höjd.
33 Men se, Herren, härskarornas Herre,
hugger ner trädkronorna med våldsam kraft.
De högvuxna fälls,
de ståtliga huggs ner.
34 Han hugger ner snårskogen med en yxa,
och Libanon faller för den Mäktige.
Footnotes
- 10:10 Grundtextens innebörd är osäker i v. 10, 11.
- 10:13 Eller: som den mäktige avsatt kungar.
- 10:27 Eller genom din olja. Grundtexten i versens sista del är svårtydd. En möjlighet är att genom din fetma/olja ska tolkas som ett ortnamn, Pene-Shemen, som hör ihop med följande vers: Från Pene-Shemen kommer han, från Ajat, han drar fram genom Mikron…
Jesaja 10:5-34
Svenska 1917
5 Ve över Assur, min vredes ris, som bär min ogunst såsom en stav i sin hand!
6 Mot ett gudlöst folk sänder jag honom, och mot min förgrymmelses folk bjuder jag honom gå, för att taga rov och göra byte, och för att nedtrampa det såsom orenlighet på gatorna.
7 Men så menar icke han, och i sitt hjärta tänker han ej så, utan hans hjärta står efter att förgöra och efter att utrota folk i mängd.
8 Han säger: »Äro mina hövdingar ej allasammans konungar?
9 Har det icke gått Kalno såsom Karkemis, och Hamat såsom Arpad, och Samaria såsom Damaskus?
10 Då min hand har träffat de andra gudarnas riken, vilkas beläten voro förmer än Jerusalems och Samarias,
11 skulle jag då ej kunna göra med Jerusalem och dess gudabilder vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?»
12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, då skall jag hemsöka den assyriske konungens hjärtas högmodsfrukt och hans stolta ögons förhävelse.
13 Ty han säger: »Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, ty jag har förstånd. Jag flyttade folkens gränser, deras förråd utplundrade jag, och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen.
14 Och min hand grep efter folkens skatter såsom efter fågelnästen, och såsom man samlar övergivna ägg, så samlade jag jordens alla länder; ingen fanns, som rörde vingen eller öppnade näbben till något ljud.»
15 Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse? Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den, eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä!
16 Så skall då Herren, HERREN Sebaot sända tärande sjukdom i hans feta kropp, och under hans härlighet skall brinna en brand likasom en brinnande eld.
17 Och Israels ljus skall bliva en eld och hans Helige en låga, och den skall bränna upp och förtära dess törnen och dess tistlar, allt på en dag.
18 Och på hans skogars och parkers härlighet skall han alldeles göra en ände; det skall vara, såsom när en sjuk täres bort.
19 De träd som bliva kvar i hans skog skola vara lätt räknade; ett barn skall kunna teckna upp dem.
20 På den tiden skall kvarlevan av Israel och den räddade skaran av Jakobs hus ej vidare stödja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de stödja sig vid HERREN, Israels Helige.
21 En kvarleva skall omvända sig, en kvarleva av Jakob, till Gud, den väldige.
22 Ty om än ditt folk, Israel, vore såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig. Förödelsen är oryggligt besluten, den kommer med rättfärdighet såsom en flod.
23 Ty förstöring och oryggligt besluten straffdom skall Herren, HERREN Sebaot låta komma över hela jorden.
24 Därför säger Herren, HERREN Sebaot så: Frukta icke, mitt folk, du som bor i Sion, för Assur, när han slår dig med riset och upplyfter sin stav mot dig, såsom man gjorde i Egypten.
25 Ty ännu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en ände, och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
26 Och HERREN Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, såsom när han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han räckte ut över havet, skall han åter upplyfta, såsom han gjorde i Egypten.
27 På den tiden skall hans börda tagas bort ifrån din skuldra och hans ok ifrån din hals, ty oket skall brista sönder för fetmas skull.
28 Han kommer över Ajat, han drager fram genom Migron; i Mikmas lämnar han sin tross.
29 De draga fram över passet; i Geba taga de nattkvarter. Rama bävar; Sauls Gibea flyr.
30 Ropa högt, du dotter Gallim. Giv akt, du Laisa. Arma Anatot!
31 Madmena flyktar; Gebims invånare bärga sitt gods.
32 Ännu samma dag står han i Nob; han lyfter sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.
33 Men se, då avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan, med förskräckande makt; de resliga stammarna ligga fällda, de höga träden störta ned.
34 Den tjocka skogen nedhugges med järnet; Libanons skogar falla för den väldige. kvarleva skall omvända sig.
Read full chapterSwedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.