Jesaja 41-42
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren ska hjälpa Israel
41 ”Var tysta inför mig,
ni länder bortom havet!
Låt folken få ny kraft.
Låt dem komma fram och tala,
låt oss tillsammans komma inför rätta.
2 Vem har satt honom i rörelse från öster,
kallat honom i rättfärdighet?
Folk överlämnas åt honom,
kungar underkuvas.
Hans svärd gör dem till stoft,
de blåser bort som agnar för hans båge.[a]
3 Han förföljer dem
och drar oskadd vidare
på vägar där han inte färdats tidigare.
4 Vem har planerat och gjort detta?
Han som kallat fram människosläktena i begynnelsen,
jag, Herren,
som är den förste och den siste.”
5 Länderna bortom havet
ser på detta med skräck,
hela jorden darrar. De närmar sig,
de kommer samman,
6 den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: ”Var stark!”
7 Träsnidaren uppmuntrar guldsmeden,
och den som gjuter uppmuntrar den som står vid städet.
Han säger om lödningen:
”Det här blir bra.”
Han spikar fast avgudabilden,
så att den står stadigt.
8 ”Men du, Israel, min tjänare,
du Jakob, som jag har utvalt,
du Abrahams ättling, min vän,
9 du som jag har hämtat från jordens ände
och kallat från dess mest avlägsna hörn,
till dig har jag sagt: ’Du är min tjänare,’
jag har utvalt dig
och ska inte stöta bort dig.
10 Var inte rädd, jag är med dig.
Var inte ängslig, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig.
Jag uppehåller dig med min rättfärdighets hand.
11 Alla som rasar mot dig
ska få blygas och stå med skam.
De som står emot dig
kommer att göras till intet och förgås.
12 Du letar efter dina motståndare
men kommer inte att finna dem,
de som fört krig mot dig
ska omintetgöras och bli till intet.
13 Jag är Herren, din Gud,
jag håller dig vid handen
och säger till dig: Var inte rädd.
Jag hjälper dig.
14 Var inte rädd, du mask Jakob,
du lilla Israel.
Jag hjälper dig, säger Herren,
din befriare[b], Israels Helige.
15 Jag ska göra dig till en tröskmaskin,
ny och med vassa taggar.
Du ska tröska bergen till grus
och höjderna till agnar.
16 Du ska kasta upp dem i luften,
och vinden ska blåsa bort dem.
En stormvind ska sprida dem åt alla håll.
Men du ska glädja dig i Herren,
jubla över Israels Helige.
17 De fattiga och lidande söker vatten,
men det finns inget.
Deras tungor torkar ut av törst.
Men jag, Herren, ska svara dem.
Jag, Israels Gud, ska aldrig överge dem.
18 Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna
och källor av vatten springa upp i dalarna.
Jag ska göra öknen vattenrik
och förtorkade områden rika på källor.
19 I öknen ska jag plantera ceder,
akacia, myrten och olivträd,
jag ska sätta cypresser i ödemarken
tillsammans med alm och pinje.
20 Så ska alla se och veta,
begrunda och förstå,
att det är Herren som har gjort det,
att Israels Helige har skapat det.
21 Lägg fram er sak, säger Herren,
presentera era argument, säger Jakobs kung.
22 Låt dem stiga fram och tala om för oss
vad som händer,
och vad som har hänt,
för att vi ska kunna begrunda hur det blev.
Eller berätta för oss
vad som ska ske i framtiden.
23 Tala om för oss vad som ligger i framtiden,
så att vi förstår att ni är gudar.
Gör något, gott eller ont,
så att vi alla kan se det och förundras.
24 Men ni är mindre än ingenting
och kan inte göra något alls.
Den som väljer er är avskyvärd.
25 Men jag har satt en man i rörelse från norr,
han kommer från öster och åkallar mitt namn.
Han trampar ner furstar som om de vore grus,
så som en krukmakare knådar sin lera.
26 Vem har talat om detta från början,
så att vi fick veta det,
i förväg, så att vi kunde säga att han hade rätt?
Det fanns ingen,
inte en enda förutsade något,
inte ett ord hördes från er.
27 Jag är den förste som säger till Sion:
’Se! De är här!’
Jag kommer med glädjebudskap till Jerusalem.
28 Jag ser mig om,
men här finns ingen.
Bland dessa finns ingen som har råd att ge,
ingen som svarar när jag frågar.
29 De är värdelösa,
de uträttar ingenting.
Dessa beläten är bara luft och tomhet.
Herrens utvalde
42 Detta är min tjänare som jag uppehåller,
min utvalde som jag håller kär!
Jag låter min Ande komma över honom,
han ska föra ut rätten för folken.
2 Han ropar inte, han skriker inte,
han låter inte sin röst höras på gatorna.
3 Han krossar inte ett brutet strå,
han släcker inte en veke som tynar.
Troget för han fram rättvisan.
4 Han ska inte tyna bort eller krossas
förrän han upprättat rättvisan på jorden.
Fjärran länder väntar på hans undervisning[c].”
5 Så säger Gud, Herren,
som har skapat himlarna
och spänt upp dem,
brett ut jorden och allt som kommer upp ur den,
han som ger liv åt människorna
och livsande till alla som bor där:
6 ”Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet.
Jag tar dig vid handen och uppehåller dig.
Jag gör dig till ett förbund för mitt folk
och till ett ljus för alla andra folk.
7 Du ska öppna de blindas ögon
och befria de fångna ur fängelset,
ur fångenskap dem som sitter i mörkret.
8 Jag är Herren.
Det är mitt namn,
jag ger inte min ära till någon annan,
inte mitt lov till avgudar.
9 Det som har varit förut är nu förbi,[d]
nu förkunnar jag något nytt.
Innan det sker ska jag låta er höra om det.
En ny sång
10 Sjung en ny sång till Herren!
Sjung hans pris från jordens alla ändar,
låt havet brusa och allt som finns där,
länderna bortom havet och alla som bor där.
11 Låt öknen och dess städer höja sin röst,
byarna där Kedar bor.
Låt Selas befolkning sjunga av glädje,
ropa från bergens toppar.
12 Ge Herren äran,
förkunna hans lov i länderna bortom havet.
13 Herren drar ut med stor makt,
som en krigare upptänd av stridslust,
han ger upp ett krigsrop
och övervinner sina fiender.
14 Länge har jag varit tyst,
tigit och lagt band på mig,
men nu skriker jag som en kvinna i födslovåndor,
flämtar och drar efter andan på samma gång.
15 Jag ska ödelägga bergen och höjderna
och låta gräset på dem torka bort.
Jag ska förvandla floder till land
och torka ut dammarna.
16 Jag ska leda de blinda på en väg som de inte känner,
föra dem fram längs okända stigar.
Jag ska göra mörkret till ljus framför dem
och göra den oländiga marken jämn.
Detta ska jag göra,
och jag ska inte överge dem.
17 Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar
kommer att få ge sig iväg
i skam och förnedring.
Blinda och döva för Herrens ord
18 Hör, ni döva!
Se, ni blinda!
19 Vem är så blind som min tjänare,
så döv som min budbärare?
Vem är så blind som min förtrogne[e],
så blind som Herrens tjänare?
20 Han ser mycket
men bryr sig inte om det.
Han hör, men utan att lyssna.”
21 Herren är rättfärdig,
därför vill han visa
att hans lag är härlig och stor.
22 Men detta är ett plundrat och skövlat folk.
Alla har legat bundna i hålor,
undangömda i fängelser.
De blev utplundrade
men ingen har hjälpt dem,
de har skövlats
men ingen har sagt: ”Ge tillbaka!”.
23 Vem av er vill höra det här,
ta vara på det och lyssna hädanefter?
24 Vem har utlämnat Jakob åt skövling,
Israel åt plundrare?
Var det inte Herren,
han som vi har syndat mot?
De ville inte gå hans vägar
och inte heller lyssna till hans lag.
25 Därför lät han sin brinnande vrede komma över dem
och drabbas av krig och våld.
Men fastän de blev prövade i eld
förstod de inte;
fastän de brändes av lågor
tog de inte varning.
Footnotes
- 41:2 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.
- 41:14 Se 4 Mos 35:12 med not.
- 42:4 Det hebreiska ordet torah syftar dels på lagen, dels helt enkelt på undervisning. Jfr med Rom 8:2, där det grekiska ordet för lag i Nya Testamentet används för att anspela på denna ”undervisning” av Kristus.
- 42:9 Tanken kan också vara att det som förutsagts har gått i uppfyllelse.
- 42:19 Grundtextens innebörd är oviss.
Jesaja 41-42
Svenska 1917
41 Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig, och må folken hämta ny kraft; må de så komma fram och tala, ja, låt oss med varandra träda inför rätta.
2 Vem har i öster låtit denne uppstå, som mötes av seger, var han går fram? Vem giver folkslag i hans våld och gör honom till härskare över konungar? Vem gör deras svärd till stoft och deras bågar till strå som föres bort av vinden?
3 Han förjagar dem, där han går lyckosam fram, vanliga vägar trampar icke hans fot.
4 Vem har verkat och utfört detta? Det har han som från begynnelsen kallade människors släkten fram: jag, HERREN, som är den förste och som intill det sista är densamme.
5 Havsländerna se det och frukta, och jordens ändar förskräckas. Man närmar sig till varandra och kommer tillhopa.
6 Den ene vill hjälpa den andre; han säger till den andre: »Fatta mod!»
7 Träsnidaren sätter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar på städ. Han säger om lödningen: »Den är god» och fäster bilden med spikar, så att den ej faller omkull.
8 Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän,
9 du som jag har hämtat från jordens ändar och kallat hit från dess yttersta hörn och till vilken jag har sagt: »Du är min tjänare, dig har jag utvalt och icke försmått»,
10 frukta icke, ty jag är med dig; var ej försagd, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig ock, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
11 Se, alla som äro dig hätska skola komma på skam och blygas; dina motståndare skola bliva till intet och skola förgås.
12 Du skall söka efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och få en ände.
13 Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig vid din högra hand och som säger till dig: Frukta icke, jag hjälper dig.
14 Så frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hjälper dig, säger HERREN; din förlossare är Israels Helige.
15 Se, jag gör dig till en tröskvagn, ny och med skarpa taggar, så att du skall söndertröska berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar.
16 Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall föra dem bort och stormen förskingra dem; men du själv skall fröjda dig i HERREN och berömma dig av Israels Helige.
17 De betryckta och fattiga söka förgäves efter vatten, deras tunga försmäktar av törst; men jag, HERREN, skall bönhöra dem, jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem.
18 Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna; jag skall göra öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
19 Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen jämte myrten och olivträd och skall på hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom,
20 för att man skall både se och veta och akta på och förstå, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.
21 Så träden nu fram med eder sak, säger HERREN; kommen med edra bevis, säger Jakobs konung.
22 Ja, må man komma med dem och förkunna för oss, vad som skall ske. Var äro edra forna utsagor? Läggen fram dem, för att vi må akta på dem och se till, huru de hava gått i fullbordan. Eller låten oss höra, vad som nu skall komma,
23 förkunnen, vad framdeles skall hända, för att vi må se, att I ären gudar. Ja, gören någonting, vad det nu vara må, så att vi alla häpna, när vi se det.
24 Men se, I ären ett intet, och edert verk är alls intet; den som utväljer eder är en styggelse.
25 Jag lät i norr en man uppstå, och han kom, ja, i öster en som skulle åkalla mitt namn; och han skulle gå fram över landsherrarna, såsom vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera.
26 Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det, eller i förväg, så att vi kunde säga: »Du hade rätt»? Ingen fanns, som förkunnade det, ingen, som lät oss höra det, ingen, som hörde eder tala därom.
27 Jag är den förste, som säger till Sion: »Se, se där äro de», den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap.
28 Jag ser mig om, men här finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar på min fråga.
29 Se, de äro allasammans fåfänglighet, deras verk äro ett intet, deras beläten vind och tomhet.
42 Se, över min tjänare som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag, över honom har jag låtit min Ande komma; han skall utbreda rätten bland folken.
2 Han skall icke skria eller ropa och icke låta höra sin röst på gatorna.
3 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka; han skall i trofasthet utbreda rätten.
4 Hans kraft skall icke förtyna eller brytas, intill dess att han har grundat rätten på jorden; havsländerna vänta efter hans lag.
5 Så säger Gud, HERREN, han som har skapat himmelen och utspänt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras därav, han som har givit liv åt folket som är därpå och ande åt dem som vandra där:
6 Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, och jag vill fatta dig vid handen och bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket och sätta dig till ett ljus för folkslagen,
7 för att du må öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ja, ur fångenskapen dem som sitta i mörkret.
8 Jag, HERREN, det är mitt namn; och jag giver icke min ära åt någon annan eller mitt lov åt belätena.
9 Se, vad jag förut förkunnade, det har nu kommit. Nu förkunnar jag nya ting; förrän de visa sig, låter jag eder höra om dem.
10 Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov från jordens ända, I som faren på havet, så ock allt vad däri är, I havsländer med edra inbyggare;
11 stämmen upp, du öken med dina städer och I byar, där Kedar bor; jublen, I klippornas invånare, ropen från bergens toppar.
12 Given HERREN ära och förkunnen hans lov i havsländerna.
13 HERREN drager ut såsom en hjälte, han eggar upp sig till iver såsom en krigare; han uppgiver härskri, han ropar högt och visar sin makt mot sina fiender.
14 I lång tid har jag tegat, jag höll mig stilla och betvang mig; men nu skall jag höja rop såsom en barnaföderska, jag vill skaffa mig luft och andas ut.
15 Jag skall föröda berg och höjder och låta allt gräs på dem förtorka; jag skall göra strömmar till land och låta allt gräs på dem förtorka; jag skall göra strömmar till land och låta sjöar torka ut.
16 Och de blinda skall jag leda på en väg som de icke känna; på stigar som de icke känna skall jag föra dem. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är, vad jag skall göra, och jag skall ej rygga mitt ord.
17 Men de som förtrösta på skurna beläten och som säga till gjutna beläten: »I ären våra gudar», de skola vika tillbaka och stå där med skam.
18 Hören, I döve; I blinde, skåden och sen.
19 Vem är blind, om icke min tjänare, och så döv som den budbärare jag sänder åstad?
20 Du har fått se mycket, men du aktar icke därpå; fastän öronen hava blivit öppnade, lyssnar ingen till.
21 Det är HERRENS behag, för hans rättfärdighets skull, att han vill låta sin lag komma till makt och ära.
22 Men detta är ett plundrat och skövlat folk; dess ynglingar äro alla lagda i bojor, och i fängelser hållas de gömda, de hava blivit givna till plundring, och ingen finnes, som räddar, till skövling, och ingen säger: »Giv tillbaka.»
23 Ack att någon bland eder ville lyssna härtill, för framtiden giva akt och höra härpå!
24 Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel i plundrares våld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, på vilkens vägar man icke ville vandra och på vilkens lag man icke ville höra?
25 Därför utgöt han över dem i sin vrede förtörnelse och krigets raseri. Och de förbrändes därav runt omkring, men besinnade det icke; de förtärdes därav, men aktade icke därpå.
Jesaja 41-42
Svenska Folkbibeln
Herren eller avgudarna
41 Var tysta inför mig, ni kustländer.
Låt folken hämta ny kraft,
låt dem komma fram och sedan tala.
Låt oss tillsammans träda inför rätta.
2 Vem har låtit denne uppstå i öster,
han som möts av rättfärdighet?
Vem ger folkslag i hans våld
och gör honom till härskare över kungar?
Vem gör dem till stoft för hans svärd
och som bortblåst halm för hans båge?
3 Han driver bort dem, där han trygg vandrar fram,
på vägar där hans fötter aldrig gått.
4 Vem har planerat och utfört detta?
Det är han som från begynnelsen
kallade fram människors släkten.
Jag, Herren, är den förste och den siste.
Jag är denne Gud.
5 Havsländerna ser det och bävar,
jordens ändar förskräcks.
De närmar sig och kommer.
6 Den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: "Var stark!"
7 Den som snidar i trä styrker guldsmeden,
och bleckslagaren styrker den som hamrar på städ.
Han säger om lödningen: "Den är god"
och nitar fast avguden, så att den inte faller omkull.
8 Men du Israel, min tjänare,
du Jakob, som jag har utvalt,
du ättling av Abraham, min vän!
9 Jag har hämtat dig från jordens ändar,
kallat dig hit från dess yttersta hörn
och jag har sagt till dig: "Du är min tjänare,
dig har jag utvalt och inte förkastat."
10 Frukta inte, ty jag är med dig,
se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
11 Se, alla som hatar dig
skall komma på skam och blygas.
Dina motståndare skall bli till intet och förgås.
12 Du skall söka efter dina motståndare men inte finna dem.
De som strider mot dig
skall gå under och bli till intet.
13 Ty jag är Herren, din Gud,
som fattar din högra hand
och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.
14 Frukta därför inte, du mask Jakob,
ni Israels män.
Jag hjälper dig, säger Herren.
Israels Helige är din återlösare.
15 Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar.
Du skall tröska sönder berg och krossa dem till stoft
och göra höjder lika agnar.
16 Du skall kasta dem med kastskovel,
och vinden skall föra bort dem
och stormen skingra dem.
Men själv skall du fröjda dig i Herren,
jubla över Israels Helige.
17 De betryckta och fattiga söker förgäves efter vatten,
deras tunga förtorkar av törst.
Men jag, Herren, skall bönhöra dem,
Israels Gud skall inte överge dem.
18 Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna
och källor i dalarna.
Jag skall göra öknen till sjö
och torrt land till källsprång.
19 Jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen
med myrten och olivträd.
På hedmarken skall jag plantera cypress
tillsammans med alm och buxbom,
20 för att man tillsammans skall se och veta,
ge akt på och förstå
att Herrens hand har gjort detta,
att Israels Helige har skapat det.
21 För fram er sak, säger Herren,
kom med era bevis, säger Jakobs Konung.
22 Låt dem komma och förkunna för oss vad som skall ske.
Var finns era tidigare utsagor?
Lägg fram dem, så skall vi ge akt på dem
och se efter hur de har gått i fullbordan.
Eller låt oss höra vad som skall komma.
23 Tala om vad som skall hända i framtiden,
så att vi kan se att ni är gudar.
Gör något, vad det vara må,
så att vi alla häpnar när vi ser det.
24 Men se, ni är mindre än ett intet,
ert verk är ingenting alls.
Den som väljer er är avskyvärd.
25 Jag har låtit en man uppstå i norr,
och han kommer ifrån öster.
Han skall åkalla mitt namn.
Han skall gå fram över de styrande,
som vore de lerjord,
lik en krukmakare som trampar lera.
26 Vem talade om detta från begynnelsen,
så att vi fick veta det,
eller i förväg så att vi kunde säga:
"Han har rätt".
Det fanns ingen som talade om det,
ingen som lät oss höra det,
ingen som hörde er tala om det.
27 Jag är den förste som säger till Sion: "Se, där är de!",
den förste som ger Jerusalem detta glädjebud.
28 Jag ser mig om, men här finns ingen.
Av dessa är det ingen som kan ge besked,
ingen som kan ge ett svar på min fråga.
29 Se, de är alla fåfänglighet,
deras verk är ett intet,
deras avgudabilder är vind och tomhet.
Herrens tjänare
42 Se, min tjänare som jag uppehåller,
min utvalde, i vilken min själ har sin glädje.
Jag har låtit min Ande komma över honom.
Han skall utbreda rätten bland hednafolken.
2 Han skall inte skria eller ropa,
inte låta sin röst höras på gatorna.
3 Ett brutet strå skall han inte krossa,
en tynande veke skall han inte släcka.
Han skall i trofasthet utbreda rätten.
4 Han skall inte förtröttas eller brytas ner,
förrän han har grundat rätten på jorden.
Havsländerna väntar på hans undervisning.
5 Så säger Gud, Herren,
han som har skapat himlen och spänt ut den,
han som har utbrett jorden med allt som växer där,
han som har givit liv åt folket som bor där
och ande åt dem som vandrar på den.
6 Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet,
jag skall hålla dig i handen.
Jag skall bevara dig
och göra dig till ett förbund för folket,
till ett ljus för hednafolken,
7 för att du skall öppna blinda ögon
och föra fångar ut ur fängelset,
ur fångenskapen dem som sitter i mörker.
8 Jag är Herren, det är mitt namn.
Jag ger inte min ära åt någon annan
eller mitt lov åt avgudabilder.
9 Se, vad jag förut förkunnade har kommit.
Nu förkunnar jag nya ting,
innan de visar sig låter jag er höra om dem.
En ny sång
10 Sjung till Herren en ny sång,
sjung hans lov från jordens ände,
ni som far på havet och allt som finns i det,
ni havsländer med era invånare.
11 Höj din röst, du öken med dina städer,
ni byar där Kedar bor.
Jubla, ni klippornas invånare,
ropa från bergens toppar.
12 Ge Herren ära,
förkunna hans lov i havsländerna.
Herren skall gripa in
13 Herren drar ut som en hjälte,
han eggar upp sig med en stridsmans iver.
Han ropar högt, han ger upp ett härskri
och visar sin makt mot sina fiender.
14 Under lång tid har jag tigit,
jag höll mig stilla, jag lade band på mig.
Men nu skall jag skrika som en barnaföderska,
jag skall flämta och flåsa på samma gång.
15 Jag skall ödelägga berg och höjder
och låta allt gräs på dem torka bort.
Jag skall göra strömmar till land
och låta sjöar torka ut.
16 De blinda skall jag leda på en väg som de inte känner,
på okända stigar skall jag föra dem fram.
Jag skall göra mörkret framför dem till ljus
och det som är ojämnt till jämn mark.
Detta är vad jag skall göra,
och jag skall inte överge dem.
17 Men de som förtröstar på skurna avgudabilder
och som säger till gjutna beläten:
"Ni är våra gudar",
de skall vika tillbaka och stå där med skam.
Israels barn är blinda och döva
18 Ni som är döva, hör,
ni som är blinda, skåda och se.
19 Vem är så blind som min tjänare
och så döv som min budbärare som jag sänder i väg?
Vem är så blind som min förtrogne,
så blind som Herrens tjänare?
20 Du har sett mycket, men inte tagit vara på det,
fastän öronen är öppna, lyssnar ingen.
21 Det behagade Herren för hans rättfärdighets skull
att låta sin undervisning komma till makt och ära.
22 Men detta är ett plundrat och skövlat folk.
De ligger alla bundna i hålor,
i fängelser hålls de gömda.
De har lämnats ut till plundring
utan att någon räddar,
till plundring utan att någon säger:
"Ge tillbaka."
23 Om ni ändå ville lyssna på detta,
ta vara på det och höra för framtiden!
24 Vem har lämnat Jakob till skövling
och Israel åt plundrare?
Har inte Herren gjort det,
han som vi syndat mot?
Ty de ville inte vandra på hans vägar
och inte höra på hans undervisning.
25 Därför utgöt han sin brinnande vrede över dem
- krigets raseri.
De förbrändes av det runt omkring,
men de besinnade det inte.
De förtärdes av det
men tog det inte till sitt hjärta.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln