Jesaja 59-61
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Folkets synder, bekännelse och frälsning
59 Herrens arm är inte för kort för att rädda,
hans öra är inte heller dövt så att han inte hör.
2 Det är era synder som skiljer er från er Gud.
För era synders skull har han vänt sitt ansikte bort ifrån er
och lyssnar inte längre.
3 Era händer är fläckade av blod
och era fingrar av synd.
Ni ljuger med era läppar,
och på era tungor finns ondska.
4 Ingen frågar efter rättfärdighet
och ingen dömer sanningsenligt.
De förtröstar på tomhet och talar lögn.
De går havande med ofärd och föder olycka.
5 De kläcker ormägg
och väver spindelväv.
Den som äter deras ägg dör,
om de krossas kommer det ut en orm.[a]
6 Deras väv duger inte till kläder,
det de åstadkommer räcker inte för att skyla dem själva.
Det de gör är orätt,
våld är vad de utför.
7 Deras fötter skyndar till allt som är ont
och är snara till att utgjuta oskyldigt blod.
De tänker ut onda planer,
och deras väg kantas av våld och förödelse.
8 Fridens väg känner de inte till,
och där de går fram finns ingen rätt.
De har slagit in på krokiga vägar,
ingen som går där kan få någon frid.
9 Därför är rätten långt ifrån oss,
och rättfärdigheten når oss inte.
Vi hoppas på ljus, men det är mörkt,
solsken, men vi vandrar i dunkel.
10 Vi famlar som blinda längs vägen,
vi famlar som om vi saknade ögon,
snavar mitt på dagen, som om det vore skymning.
Bland de livskraftiga är vi som döda.
11 Vi brummar alla som björnar
och kuttrar som sorgsna duvor.
Vi väntar på rättvisa,
men det finns ingen,
på räddning,
men den är långt ifrån oss.
12 Våra överträdelser hopar sig inför dig,
våra synder vittnar mot oss.
Vi bär våra synder med oss,
vi vet om våra missgärningar.
13 Vi har varit upproriska och förnekat Herren,
vi har vänt oss bort från vår Gud.
Vi har talat våld och falskhet
och viskat lögner som vi själva tänkt ut.
14 Rättvisan blir undanträngd,
rättfärdigheten stannar på avstånd,
sanningen vacklar på torget,
och ingen ärlighet får komma fram.
15 Sanningen finns inte,
och den som skyr det onda blir plundrad.
Herren såg detta
och blev bedrövad över att ingen rätt fanns.
16 Han såg att ingen trädde fram,
och han förundrades över att ingen grep in.
Då blev hans egen arm till räddning,
hans rättfärdighet var hans stöd.
17 Han klädde sig i rättfärdighet som ett pansar
och satte räddningen som hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
och svepte in sig i harmens mantel.
18 Med vrede ska han betala sina fiender
för vad de gjort,
han bestraffar sina motståndare
och vedergäller fjärran länder.
19 Då ska man frukta Herrens namn
och hans härlighet
från öster till väster,
när han väller fram som en flodvåg
som Herrens Ande[b] driver fram.
20 ”Som befriare ska han komma till Sion,
till dem i Jakob som vänder om från sin synd, säger Herren.
21 Och detta är det förbund jag ingår med dem, säger Herren: Min Ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska bli kvar hos dig och dina barn och barnbarn och ska aldrig någonsin lämna er,” säger Herren.
Sions framtida härlighet
60 Res dig upp, låt ditt ljus lysa!
Ditt ljus har kommit,
och Herrens härlighet går upp över dig.
2 Mörker täcker jorden,
töcken omger folken,
men över dig ska Herren stråla,
över dig ska hans härlighet visa sig.
3 Folken ska vandra i ditt ljus
och kungar mot glansen av din soluppgång.
4 ”Lyft blicken och se dig omkring!
De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bärs i famnen.
5 Du ska se detta och stråla av lycka,
ditt hjärta ska bäva och bulta.
Havets rikedomar ska föras till dig
och folkens skatter bli dina.
6 Väldiga kamelkaravaner ska färdas till dig,
unga kameler från Midjan och Efa.
De kommer alla från Saba,
lastade med guld och rökelse,
och de förkunnar Herrens lov.
7 Alla Kedars hjordar ska samlas till dig,
Nevajots baggar ska stå till din tjänst.
Jag ska ta emot dem som offer på mitt altare
och mitt tempels härlighet ska bli ännu större.
8 Vilka är det som kommer flygande som ett moln,
som duvor till sina bon?
9 Det är kustländernas fartyg som närmar sig,
med skeppen från Tarshish i täten,
för att hämta dina söner långt bortifrån.
De har med sig sitt silver och guld
till ära för Herren, din Gud,
Israels Helige, han som förhärligar dig.
10 Främlingar ska bygga upp dina murar,
och deras kungar ska betjäna dig.
För jag slog dig i min vrede,
men i min nåd ska jag vara barmhärtig mot dig.
11 Dina portar ska alltid vara öppna,
varken dag eller natt ska de stängas,
så att folkens rikedomar kan föras till dig
och deras kungar ledas dit in.
12 Det folk och det rike
som inte tjänar dig
kommer att gå under och förintas.
13 Libanons härlighet ska komma till dig,
cypress, alm och pinje,
för att pryda platsen för min helgedom,
och jag ska göra platsen för mina fötter härlig.
14 Dina förtryckare ska komma och buga sig för dig,
de som föraktat dig ska falla ner för dina fötter.
De ska kalla dig Herrens stad
och Israels Heliges Sion.
15 Efter att ha varit övergiven och hatad
så att ingen ville ta vägen genom dig,
ska jag låta dig bli till evig stolthet,
till glädje för alla generationer.
16 Du ska dia folkens mjölk
och ammas vid kungabröst,
och du ska förstå att jag, Herren, är din räddare
och Jakobs mäktige är din befriare.
17 Jag ska byta ut ditt koppar mot guld,
ditt järn mot silver,
ditt trä mot koppar
och dina stenar mot järn.
Jag ska göra friden till din överhet
och rättfärdigheten till din härskare.
18 Man ska inte mer höra om våld i ditt land
eller förödelse och ödeläggelse inom dina gränser.
Dina murar ska du kalla ’räddning’
och dina portar ’lovsång’.
19 Solen ska inte mer vara ditt ljus om dagen
och månen inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
din Gud ska vara din härlighet.
20 Din sol ska aldrig gå ner,
din måne aldrig avta,
för Herren är ditt eviga ljus.
Din sorgetid är över.
21 Alla i ditt folk ska vara rättfärdiga,
och de ska för evigt äga landet.
De är ett skott som jag har planterat,
jag har gjort dem
för att visa min härlighet.
22 Av den minste ska det bli en skara på tusen,
av den ringaste blir det ett mäktigt folk.
Jag, Herren, ska låta detta ske snabbt,
när tiden är inne.
Nådens år
61 Herrens, Herrens Ande är över mig,
för Herren har smort mig
till att förkunna goda nyheter till de förtryckta.
Han har sänt mig till att ge de förkrossade bot,
att förkunna frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2 att ropa ut ett nådens år från Herren,
en hämndens dag från vår Gud,
att trösta alla som sörjer
3 och ge de sörjande i Sion
en huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorgdräkt,
lovsång i stället för modlöshet.
De ska kallas ’rättfärdighetens ekar’,
som Herren har planterat till sin ära.
4 De ska bygga upp de gamla ruinerna
och resa upp det som länge legat öde.
De ska återuppbygga förstörda städer
som legat öde i generationer.
5 Främlingar ska valla era hjordar,
utlänningar bruka era åkrar och vingårdar.
6 Ni ska kallas Herrens präster,
benämnas som vår Guds tjänare.
Ni ska få njuta av folkens välfärd
och berömma er av deras rikedomar.
7 De har fått dubbelt upp av skam,
hån och förakt har de fått sig till dels.
Så ska de också få dubbel del i sitt land
och evig glädje.
8 För jag är Herren som älskar rättvisa.
Jag hatar plundring och brott.
Jag ska troget belöna dem
och ingå ett evigt förbund med dem.
9 Deras ättlingar ska bli kända bland folken,
deras efterkommande bland folkslagen.
Alla som ser dem ska inse
att de är ett släkte som Herren har välsignat.”
10 Jag gläder mig i Herren
och jublar över min Gud,
för han har klätt mig i frälsningens dräkt
och svept mig i rättfärdighetens klädnad,
som när en brudgum sätter på sig sin högtidsturban
och brud pryder sig med sina smycken.
11 Liksom jorden får sin gröda att spira
och trädgården sin sådd att växa fram,
så låter Herren, Herren rättfärdigheten
och lovsången växa fram inför alla folk.
Jesaja 59-61
Svenska 1917
59 Se, HERRENS arm är icke för kort, så att han ej kan frälsa, och hans öra är icke tillslutet, så att han ej kan höra.
2 Nej, det är edra missgärningar, som skilja eder och eder Gud från varandra, och edra synder dölja hans ansikte för eder, så att han icke hör eder.
3 Ty edra händer äro fläckade av blod och edra fingrar av missgärning, edra läppar tala lögn, och eder tunga frambär orättfärdighet.
4 Ingen höjer sin röst i rättfärdighetens namn, och ingen visar redlighet i vad till rätten hör. De förtrösta på idel tomhet, de tala falskhet, de gå havande med olycka och föda fördärv.
5 De kläcka ut basiliskägg och väva spindelnät. Om någon äter av deras ägg, så dör han, och trampas ett sådant sönder, så kommer en huggorm ut.
6 Deras spindelnät duga icke till kläder, och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat; deras verk äro fördärvliga verk, och våldsgärningar öva deras händer.
7 Deras fötter hasta till vad ont är och äro snara, när det gäller att utgjuta oskyldigt blod; deras tankar äro fördärvliga tankar, förödelse och förstöring är på deras vägar.
8 Fridens väg känna de icke, och rätten följer ej i deras spår; de gå krokiga stigar, och ingen som vandrar så vet, vad frid är.
9 Därför är rätten fjärran ifrån oss, och rättfärdighet tillfaller oss icke; vi bida efter ljus, men se, mörker råder, efter solsken, men vi få vandra i djupaste natt.
10 Vi måste famla utefter väggen såsom blinda, famla, såsom hade vi inga ögon; vi stappla mitt på dagen, såsom vore det skymning, mitt i vår fulla kraft äro vi såsom döda.
11 Vi brumma allasammans såsom björnar och sucka alltjämt såsom duvor; vi bida efter rätten, men den kommer icke, efter frälsningen, men den är fjärran ifrån oss.
12 Ty många äro våra överträdelser inför dig, och våra synder vittna emot oss; ja, våra överträdelser hava vi för våra ögon, och våra missgärningar känna vi.
13 Genom överträdelse och förnekelse hava vi felat mot HERREN, vi hava vikit bort ifrån vår Gud; vi hava talat förtryck och avfällighet, lögnläror hava vi förkunnat och hämtat fram ur våra hjärtan.
14 Rätten tränges tillbaka, och rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, och vad rätt är kan ej komma fram.
15 Så måste sanningen hålla sig undan, och den som vände sig ifrån det onda blev plundrad. Detta såg HERREN, och det misshagade honom, att det icke fanns någon rätt.
16 Och han såg, att ingen trädde fram; han förundrade sig över att ingen grep in. Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet understödde honom.
17 Och han klädde sig i rättfärdighet såsom i ett pansar och satte frälsningens hjälm på sitt huvud; han klädde sig i hämndens dräkt såsom i en livklädnad och höljde sig i nitälskan såsom i en mantel.
18 Efter deras gärningar skall han nu vedergälla dem; vrede skall han låta komma över sina ovänner och över sina fiender lönen för vad de hava gjort; ja, havsländerna skall han vedergälla, vad de hava gjort.
19 Så skall HERRENS namn bliva fruktat i väster och hans härlighet, där solen går upp. När fienden bryter fram lik en ström, skall HERRENS andedräkt förjaga honom.
20 Men såsom en förlossare kommer HERREN för Sion och för dem i Jakob, som omvända sig från sin överträdelse, säger HERREN.
21 Och detta är det förbund, som jag å min sida gör med dem, säger HERREN: min Ande, som är över dig, och orden, som jag har lagt i din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger HERREN.
60 Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig.
2 Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken, men över dig uppgår HERREN, och hans härlighet uppenbaras över dig.
3 Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som går upp över dig.
4 Lyft upp dina ögon och se dig omkring: alla komma församlade till dig; dina söner komma fjärran ifrån, och dina döttrar bäras fram på armen.
5 Då, vid den synen skall du stråla av fröjd, och ditt hjärta skall bäva och vidga sig; ty havets rikedomar skola föras till dig, och folkens skatter skola falla dig till.
6 Skaror av kameler skola övertäcka dig, kamelfålar från Midjan och Efa; från Saba skola de alla komma, guld och rökelse skola de bära och skola förkunna HERRENS lov.
7 Alla Kedars hjordar skola församlas till dig, Nebajots vädurar skola vara dig till tjänst. Mig till välbehag skola de offras på mitt altare, och min härlighets hus skall jag så förhärliga.
8 Vilka äro dessa som komma farande lika moln, lika duvor, som flyga till sitt duvslag?
9 Se, havsländerna bida efter mig, och främst komma Tarsis' skepp; de vilja föra dina söner hem ifrån fjärran land, och de hava med sig silver och guld åt HERRENS, din Guds, namn, åt Israels Helige, ty han förhärligar dig.
10 Och främlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betjäna dig. Ty väl har jag slagit dig i min förtörnelse, men i min nåd förbarmar jag mig nu över dig.
11 Och dina portar skola hållas öppna beständigt, varken dag eller natt skola de stängas, så att folkens skatter kunna föras in i dig, med deras konungar i hyllningståget.
12 Ty det folk eller rike, som ej vill tjäna dig, skall förgås; ja, sådana folk skola i grund förgöras.
13 Libanons härlighet skall komma till dig, både cypress och alm och buxbom, för att pryda platsen, där min helgedom är; ty den plats, där mina fötter stå, vill jag göra ärad.
14 Och bugande skola dina förtryckares söner komma till dig, och dina föraktare skola allasammans falla ned för dina fötter. Och man skall kalla dig »HERRENS stad», »Israels Heliges Sion».
15 I stället för att du var övergiven och hatad, så att ingen ville taga vägen genom dig, skall jag göra dig till en härlighetens boning evinnerligen och till en fröjdeort ifrån släkte till släkte.
16 Och du skall dia folkens mjölk, ja, konungabröst skall du dia; och du skall förnimma, att jag, HERREN, är din frälsare och att den Starke i Jakob är din förlossare.
17 Jag skall låta guld komma i stället för koppar och låta silver komma i stället för järn och koppar i stället för trä och järn i stället för sten. Och jag vill sätta frid till din överhet och rättfärdighet till din behärskare.
18 Man skall icke mer höra talas om våld i ditt land, om ödeläggelse och förstöring inom dina gränser, utan du skall kalla dina murar för »frälsning» och dina portar för »lovsång».
19 Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen, och månen skall icke mer lysa dig med sitt sken, utan HERREN skall vara ditt eviga ljus, och din Gud skall vara din härlighet.
20 Din sol skall då icke mer gå ned och din måne icke mer taga av; ty HERREN skall vara ditt eviga ljus, och dina sorgedagar skola hava en ände.
21 Och i ditt folk skola alla vara rättfärdiga, evinnerligen skola de besitta landet; de äro ju en telning, som jag har planterat, ett verk av mina händer, som jag vill förhärliga mig med.
22 Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag är HERREN; när tiden är inne, skall jag med hast fullborda detta.
61 Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka; han har sänt mig till att läka dem som hava ett förkrossat hjärta, till att predika frihet för de fångna och förlossning för de bundna,
2 till att predika ett nådens år från HERREN och en hämndens dag från vår Gud, en dag, då han skall trösta alla sörjande,
3 då han skall låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjeolja i stället för sorg, högtidskläder i stället för en bedrövad ande; och de skola kallas »rättfärdighetens terebinter», »HERRENS plantering, som han vill förhärliga sig med».
4 Och de skola bygga upp de gamla ruinerna och upprätta förfädernas ödeplatser; de skola återställa de förödda städerna, de platser, som hava legat öde släkte efter släkte.
5 Främlingar skola stå redo att föra edra hjordar i bet, och utlänningar skola bruka åt eder åkrar och vingårdar.
6 Men I skolen heta HERRENS präster, och man skall kalla eder vår Guds tjänare; I skolen få njuta av folkens skatter, och deras härlighet skall övergå till eder.
7 För eder skam skolen I få dubbelt igen, och de som ledo smälek skola nu jubla över sin del. Så skola de få dubbelt att besitta i sitt land; evig glädje skola de undfå.
8 Ty jag, HERREN, älskar, vad rätt är, och hatar orättfärdigt rov; och jag skall giva dem deras lön i trofasthet och sluta ett evigt förbund med dem.
9 Och deras släkte skall bliva känt bland folken och deras avkomma bland folkslagen; alla som se dem skola märka på dem, att de äro ett släkte, som HERREN har välsignat.
10 Jag gläder mig storligen i HERREN, och min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har iklätt mig frälsningens klädnad och höljt mig i rättfärdighetens mantel, likasom när en brudgum sätter högtidsbindeln på sitt huvud eller likasom när en brud pryder sig med sina smycken.
11 Ty likasom jorden låter sina växter spira fram och en trädgård sin sådd växa upp, så skall Herren, HERREN låta rättfärdighet uppväxa och lovsång inför alla folk.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.