Jeremia 17-20
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Judas synd, förbannelse och välsignelse
17 ”Judas synd är inristad med järnstift,
upptecknad med diamantspets
på deras hjärtas tavla
och på deras altarens horn.
2 Så som man tänker på sina barn,
så tänker de på sina altaren[a]
och sina asherapålar
vid grönskande träd och på höga kullar.
3 Mitt berg på fältet,
din rikedom och dina skatter
ska jag låta plundras,
likaså dina offerplatser,
på grund av all synd du begått i hela ditt land.
4 Det är ditt eget fel att du går miste om
det arv jag gett dig.
Jag ska sätta dig till att tjäna
dina fiender i ett land du inte känner.
Ni har upptänt min vredes eld,
och den ska brinna i evighet.”
5 Så säger Herren:
”Förbannad är den man som sätter sin lit till människor,
som stöder sig på mänsklig kraft
och vänder sig bort från Herren.
6 Han är som en torr buske i ödemarken
och får inte se det goda komma.
Han lever i ett förbränt ökenland,
på saltslätter där ingen kan bo.
7 Men välsignad är den man
som litar på Herren,
som sätter hela sin tillit till Herren.
8 Han är som ett träd
planterat vid vatten.
Det sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte för hettan
och dess löv är alltid gröna.
Det skräms inte av ett års torka,
det kan alltid bära frukt.”
9 Hjärtat är det mest bedrägliga av allt,
och oförbätterligt – vem kan förstå det?
10 ”Jag, Herren, genomskådar hjärtan
och granskar människans inre,
för att ge var och en lön
utifrån vad hans gärningar förtjänar.”
11 Som en rapphöna, som ruvar på ägg
som den inte lagt,
är den som blir rik
genom oärliga metoder.
Mitt i livet måste han lämna det,
och står där till slut som ett fån.
12 En härlighetens tron,
upphöjd alltifrån begynnelsen,
är vår helgedoms plats.
13 Herre, Israels hopp,
alla som överger dig
ska stå där med skam.
De som vänder sig bort från dig
ska bli som det som är skrivet i sanden,
för de har övergett Herren,
källan med det levande vattnet.
14 Hela mig, Herre,
så blir jag helad,
rädda mig,
så blir jag räddad.
Det är dig jag vill prisa.
15 De säger till mig:
”Vad blir det av Herrens ord?
Ska det inte slå in?”
16 Jag har inte smitit ifrån min tjänst
som herde i din efterföljd,
inte heller har jag bett dig sända olycka.
Du vet om allt som uttalats av mina läppar,
allt vad jag sagt har du hört.
17 Bli inte till förskräckelse för mig!
Du är min tillflykt i en ond tid.
18 Låt dem som förföljer mig
stå där med skam,
men låt mig få slippa skämmas.
Låt dem bli förskräckta,
men låt mig få slippa skrämmas.
Låt den onda tiden drabba dem,
krossa dem med dubbel förödelse!
Sabbatsvilan
19 Då sa Herren till mig: ”Gå och ställ dig vid folkets port[b], där Judas kungar går in och ut, och sedan vid var och en av Jerusalems portar 20 och säg till dem: ’Hör Herrens ord, ni Judas kungar, hela Juda och alla Jerusalems invånare, ni som går genom dessa portar. 21 Så säger Herren: Var noga med att inte bära någon börda på sabbatsdagen eller föra in den genom Jerusalems portar. 22 Bär inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen, och utför inget arbete, utan håll sabbatsdagen helig, så som jag befallde era förfäder. 23 De lyssnade inte och ville inte lyda. De var motspänstiga och tog inte emot tillrättavisning från mig.
24 Men om ni lyder mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda genom denna stads portar på sabbatsdagen, utan håller sabbatsdagen helig och inte utför något arbete då, 25 då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron komma in genom denna stads portar på hästar och vagnar, de och deras furstar, Judas män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för evigt. 26 De ska komma från Judas städer, från trakterna kring Jerusalem, från Benjamins område, från Låglandet, från bergsbygden och från Negev. De ska bära fram sina brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse och offra tackoffer i Herrens hus.
27 Men om ni inte vill höra på min befallning att hålla sabbaten helig genom att inte bära in bördor genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag sätta eld på dess portar. Elden ska sluka Jerusalems fästningar, och ingen ska kunna släcka den.’ ”
Hos krukmakaren
18 Herrens ord kom till Jeremia: 2 ”Gå ner till krukmakarens hus, så ska jag tala till dig där.”
3 Jag gick till krukmakarens hus och såg honom i arbete vid sin drejskiva. 4 Men krukan som han höll på att forma med sina händer misslyckades. Då började krukmakaren om igen och gjorde den till en ny kruka, så som han ville ha den.
5 Herrens ord kom till mig: 6 ”Skulle inte jag kunna göra med er, Israels folk, som krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels folk. 7 Jag kan befalla att ett folk eller ett rike ska utrotas och förgöras. 8 Men om det folk som jag varnat omvänder sig från sin ondska, ångrar jag mig och låter inte den olycka komma som jag hade planerat. 9 En annan gång kan jag lova att bygga upp och plantera ett folk eller ett rike. 10 Men om de då gör det som är ont i mina ögon, ångrar jag mig och gör inte det goda som jag hade planerat för dem.
11 Säg nu till Judas män och Jerusalems invånare: ’Så säger Herren: Jag bereder en olycka åt er och tänker ut en plan mot er. Vänd om, var och en från sin onda väg och ändra era levnadssätt och gärningar!’
12 Men de svarar: ’Det är lönlöst. Vi tänker fortsätta att följa våra egna planer, var och en i sin envishet och ondska.’ ”
Folkets avfall och dom
13 Därför säger Herren:
”Fråga bland folken:
’Vem har hört något sådant?
Fruktansvärt är det
som jungfrun Israel har gjort.
14 Ska snön från Libanons berg
försvinna från dess sluttningar?
Ska de friska strömmarna
från avlägsna källor torka ut?[c]
15 Mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt värdelösa avgudar,
som fått dem att snubbla och falla på sina vägar,
på de urgamla stigarna,
och gå in på obanade stigar.’
16 Så ska deras land bli ödelagt
och utsatt för ständigt hån.
Alla som passerar genom det
ska förvåna sig
och skaka på huvudet.
17 Som östanvinden
ska jag förskingra dem framför fienden.
Jag ska vända dem ryggen, inte ansiktet,
i deras olyckstid.
18 Då sa de: ’Kom, så gör vi upp planer mot Jeremia. För prästernas undervisning av lagen går inte förlorad, inte heller de visas råd och profeternas ord.[d] Kom, så förtalar vi honom, vi struntar i vad han säger.’ ”
Jeremia ber om Guds ingripande
19 Herre, lyssna på mig!
Hör vad mina motståndare säger!
20 Ska gott lönas med ont?
De har grävt en grop för mig.
Tänk på hur jag stått inför dig
och talat väl för dem
för att vända bort din vrede från dem.
21 Låt därför deras barn svälta ihjäl,
och överlämna dem själva åt svärdet.
Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa,
deras män dö i epidemier
och deras unga män dödas med svärd i strid.
22 Låt skrik höras från deras hus,
när du plötsligt låter rövare anfalla dem.
De har grävt en grop som de vill fånga mig i,
och de har lagt ut snaror där jag ska gå.
23 Herre, du känner till
hur de planerar att mörda mig.
Förlåt inte deras brott
och utplåna inte deras synd.
Låt dem ligga slagna inför dig,
och ingrip mot dem i din vrede.
Lerkrukan som ska krossas
19 Så sa Herren: ”Gå och köp en lerkruka. Ta med dig[e] några av folkets och prästernas äldste 2 och gå till Ben-Hinnoms dal, intill Lerskärvsporten. Förkunna där för dem vad jag talar till dig.
3 Du ska säga: ’Lyssna till Herrens ord, ni kungar i Juda och ni invånare i Jerusalem! Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska låta en sådan olycka komma över denna plats att det kommer att skrälla i öronen på alla som får höra det. 4 De har övergett mig och förvandlat den här platsen till en främmande plats. De har offrat där åt andra gudar, som varken de själva eller deras förfäder eller Judas kungar känt till, och de har fyllt den här platsen med oskyldigas blod. 5 De har byggt offerplatser till Baal för att bränna sina barn som brännoffer, något som jag aldrig befallt eller talat om eller ens haft i mina tankar.
6 Tider ska komma, säger Herren, när den här dalen inte längre ska kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen.
7 På denna plats ska jag sätta stopp för Judas och Jerusalems planer. Jag ska låta dem falla för sina fienders svärd och för dem som är ute efter deras liv. Deras döda kroppar ska jag ge till mat åt himlens fåglar och markens djur. 8 Jag ska ödelägga denna stad och låta den bli utsatt för hån. Alla som går förbi ska bli förskräckta och dra efter andan när de ser förödelsen där. 9 Jag ska låta dem äta sina egna söners och döttrars och varandras kött. I en sådan nöd ska de komma under den belägring som de ska utsättas för av sina motståndare och dödsfiender.’
10 Slå sedan sönder lerkrukan inför de män som gått med dig. 11 Säg till dem: ’Så säger härskarornas Herre: Jag ska krossa detta folk och denna stad, så som man krossar ett lerkärl som sedan aldrig mer kan lagas. Då ska man gräva gravar i Tofet tills det inte finns mer plats att begrava någon på.[f] 12 Så ska jag göra med denna plats, säger Herren, och med dem som bor här. Jag ska göra denna stad lik Tofet. 13 Husen i Jerusalem och Judas kungars hus ska bli lika orena som Tofets plats, alla de hus där man tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar.’ ”
Jeremia och Pashchur
14 När Jeremia kom tillbaka från Tofet, dit Herren hade sänt honom att profetera, ställde han sig på förgården till Herrens hus och sa till allt folket: 15 ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Se, jag ska låta all den olycka jag talat om komma över den här staden och dess lydstäder, därför att de har varit så motspänstiga och vägrat att lyssna till mina ord.’ ”
20 När prästen Pashchur, Immers son, som var föreståndare i Herrens hus, hörde Jeremia profetera detta, 2 lät han prygla profeten Jeremia och satte honom sedan i stocken vid Övre Benjaminsporten till Herrens hus. 3 När Pashchur följande dag släppte loss Jeremia ur stocken, sa Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv[g]. 4 För så säger Herren: ’Jag ska göra dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du kommer att få se dem falla för sina fienders svärd. Jag ska överlämna hela Juda till kungen av Babylonien, och han ska föra dem bort till Babylonien och döda dem med svärd. 5 Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter och Judas kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra bort det till Babylon. 6 Och själv ska du, Pashchur, och alla som bor i ditt hus hamna i fångenskap. Du ska komma till Babylon, och där ska du dö och begravas, du och alla dina vänner som du har profeterat lögn för.’ ”
Jeremias klagan
7 Herre, du lurade mig,
och jag lät mig luras.
Du var för stark för mig,
du besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8 För varje gång jag ska säga något måste jag ropa
och skrika om våld och förstörelse.
Herrens ord har gjort att jag
ständigt utsatts för spe och hån.
9 Men när jag tänker:
”Jag ska inte tänka på honom
och inte mer tala i hans namn,”
då blir det som om det brann en eld inom mig,
instängd i mitt innersta.
Jag försöker stå emot,
men jag kan inte.
10 Jag hör många viska:
”Skräck från alla håll, ange honom!
Vi ska ange honom.”
Alla som stått mig nära
väntar på att jag ska falla.
”Kanske kommer han att låta sig luras,
så att vi får övertaget
och kan få vår hämnd på honom.”
11 Men Herren står vid min sida
som en stark stridsman.
Därför ska mina förföljare komma på fall.
De kan inte besegra mig.
De kommer att skämmas
och bli utan framgång,
förödmjukade för all framtid
så att det aldrig ska glömmas.
12 Härskarornas Herre, du som prövar den rättfärdige,
du som ser hjärta och sinne,
låt mig få se dig ta hämnd på dem!
Jag har överlämnat min sak åt dig.
13 Sjung till Herrens ära,
prisa Herren!
Han räddar den fattige
ur de ondas hand.
14 Förbannad den dag då jag föddes!
Låt inte den dag bli välsignad då min mor födde mig!
15 Förbannad den man
som meddelade min far nyheten
att han fått en son,
och gjorde honom så glad.
16 Låt det gå den mannen på samma sätt
som det gick de städer
som Herren ödelade utan förbarmande.
Låt honom få höra klagan på morgonen
och stridsrop vid middagstid,
17 därför att han inte dödade mig i moderlivet,
så att min mor hade fått bli min grav
och hennes livmoder havande för alltid.
18 Varför blev jag någonsin född,
för att se elände och sorg
och sluta mina dagar i skam?
Footnotes
- 17:2 Grundtextens innebörd är osäker. Det kan också vara barnen som tänker på altaren osv. Verserna 1-4 saknas i Septuaginta.
- 17:19 Eller Folkets port, alltså ett namn på en annars okänd port.
- 18:14 Grundtextens innebörd är osäker.
- 18:18 Grundtextens exakta innebörd är osäker och satsen kan tolkas på olika sätt. undervisning av finns inte i grundtexten, bara lagen från prästen.
- 19:1 ta med dig finns inte i grundtexten, däremot i många översättningar, t.ex. Peshitta.
- 19:11 Se not till 7:32.
- 20:3 Namnet betyder skräck från alla håll.
Jeremia 17-20
Svenska 1917
17 Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den är inristad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,
2 så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar komma ihåg sina altaren och Aseror.
3 Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straff för vad du har syndat i hela ditt land.
4 Och du skall nödgas avstå -- och detta genom din egen förskyllan -- från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låta dig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner. Ty I haven upptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.
5 Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor och sätter kött sig till arm och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN.
6 Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken och skall icke få se något gott komma, utan skall bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar, där ingen bor.
7 Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan.
8 Han är lik ett träd som är planterat vid vatten, och som sträcker ut sina rötter till bäcken; ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke, utan bevarar sina löv grönskande; och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke och upphör ej heller att bara frukt.
9 Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det?
10 Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat och prövar njurarna, och giver så åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.
11 Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt, är den som samlar rikedom med orätt; i sina halva dagar måste han lämna den och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.
12 En härlighetens tron, en urgammal höjd är vår helgedoms plats.
13 HERREN är Israels hopp; alla som övergiva dig komma på skam. de som vika av ifrån mig likna en skrift i sanden; ty de hava övergivit HERREN, källan med det friska vattnet.
14 Hela du mig, HERRE, så varde jag helad; fräls mig du, så varder jag frälst. Ty du är mitt lov.
15 Se, dessa säga till mig: »Vad bliver av HERRENS ord? Må det fullbordas!»
16 Det är ju så, att jag ej har undandragit mig herdekallet i din efterföljd, och fördärvets dag har jag icke åstundat; du vet det själv. Vad mina läppar hava uttalat, det har talats inför ditt ansikte.
17 Så bliv då icke till skräck för mig; du som är min tillflykt på olyckans dag.
18 Låt dem som förfölja mig komma på skam, men låt icke mig komma på skam; låt dem bliva förfärade, men låt ej mig bliva förfärad. Låt en olycksdag komma över dem, och krossa dem i dubbelt mått.
19 Så sade HERREN till mig: Gå åstad och ställ dig i Menighetsporten, där Juda konungar gå in och gå ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar;
20 och säg till dem: Hören HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems invånare som gån in genom dessa portar.
21 Så säger HERREN: Tagen eder val till vara för att på sabbatsdagen bära någon börda eller föra in någon sådan genom Jerusalems portar.
22 Och fören icke på sabbatsdagen någon börda ut ur edra hus, och gören ej heller något annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, såsom jag bjöd edra fäder,
23 fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.
24 Men om I viljen höra mig, säger HERREN, så att I på sabbatsdagen icke fören någon börda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, så att I på den icke gören något arbete,
25 då skola konungar och furstar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom denna stads portar, på vagnar och hästar, följda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invånare; och denna stad skall då förbliva bebodd evinnerligen.
26 Och från Juda städer, från Jerusalems omnejd och från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och frambära brännoffer, slaktoffer, spisoffer och rökelse och frambära lovoffer till HERRENS hus.
27 Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att icke bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända eld på dess portar, och elden skall förtära Jerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.
18 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade
2 »Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig höra mina ord.»
3 Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete på krukmakarskivan.
4 Och när kärlet som krukmakare höll på att göra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde därav ett annat kärl så, som han ville hava det gjort.
5 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
6 Skulle jag icke kunna göra med eder, I är Israels hus, såsom denne krukmakare gör? säger HERREN Jo, såsom leret är i krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus.
7 Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det;
8 men om då det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, så ångrar jag det onda som jag hade tänkt att göra dem.
9 En annan gång lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det;
10 men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.
11 Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda väg, och bättren edert leverne och edert väsende.
12 Men de skola svara: »Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa vara egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.
13 Därför säger HERREN så: Frågen efter bland hednafolken om någon har hört något sådant. Alltför gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit.
14 Övergiver då Libanons snö sin upphöjda klippa, eller sina de friska vatten ut, som strömma ifrån fjärran,
15 eftersom mitt folk förgäter mig och tänder offereld åt avgudar? Se, av dem skola de bringas på fall, när de gå sin gamla stråt och vandra på villostigar, på obanade vägar.
16 Så göra de sitt land till ett föremål för häpnad, för begabberi evinnerligen; alla som gå där fram skola häpna och skaka huvudet.
17 Såsom en östanvind skall jag förskingra dem, när fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, på deras ofärds dag.
18 Men de sade: »Kom, låt oss tänka ut något anslag mot Jeremia. Ty prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med råd, ej heller profeterna med förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med vara tungor, vi behöva alls icke akta på vad han säger.»
19 HERRE, akta du på mig, och hör rad mina motståndare tala.
20 Skall man få vedergälla gott med ont, eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv? Tänk på huru jag har stått inför ditt ansikte för att mana gott för dem, till att avvända från dem din vrede.
21 Därför må du överlämna deras barn åt hungersnöden och giva dem själva till pris åt svärdet, så att deras hustrur bliva barnlösa och änkor, deras män dräpta av pesten, och deras ynglingar slagna med svärd striden.
22 Må klagorop höras från deras hus, i det att du plötsligt låter rövarskaror komma över dem. Ty de hava grävt en grop för att fånga mig, och snaror hava de lagt ut för mina fötter.
23 Men du, HERRE, känner alla deras mordiska anslag mot mig; så må du då icke förlåta dem deras missgärning eller utplåna deras synd ur din åsyn. Må de bringas på fall inför dig; ja, utför ditt verk mot dem på din vredes tid.
19 Så sade HERREN: Gå åstad och köp dig en lerkruka av krukmakaren; och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna,
2 och gå ut till Hinnoms sons dal, som ligger framför Lerskärvsporten, och predika där de ord som jag skall tala till dig.
3 Du skall säga: »Hören HERRENS ord, I Juda konungar och I Jerusalems invånare: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att det skall genljuda i öronen på var och en som får höra det.
4 Eftersom de hava övergivit mig och icke aktat denna plats, utan där tänt offereld åt andra gudar, som varken de själva eller deras fäder eller Juda konungar hava känt, och eftersom de hava uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,
5 och byggt sina Baalshöjder, för att där bränna upp sina barn i eld, till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har bjudit eller talat om eller ens tänkt mig något sådant,
6 se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal', utan 'Dråpdalen'.
7 Och då skall jag på denna plats göra om intet Judas och Jerusalems råd, och jag skall låta dem falla för deras fienders svärd och för de mäns hand, som stå efter deras liv och jag skall giva deras döda kroppar till mat åt himmelens fåglar och markens djur.
8 Och jag skall göra denna stad till ett föremål för häpnad och begabberi; alla som gå där från skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.
9 Och jag skall låta dem äta sina egna söners och döttrars kött, ja, den ene skall nödgas äta den andres kött. I sådan nöd och sådant trångmål skola de komma genom sina fiender och genom dem som stå efter deras liv.»
10 Och du skall slå sönder krukan inför de mäns ögon, som hava gått med dig,
11 och du skall säga till dem: »Så säger HERREN Sebaot: Jag skall sönderslå detta folk och denna stad, på samma sätt som man slår sönder ett krukmakarkärl, så att det icke kan bliva helt igen; och man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats finnes att begrava på.
12 Så skall jag göra med denna plats, säger HERREN, och med dess invånare; jag skall göra denna stad lik Tofet.
13 Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola bliva såsom Tofetplatsen, ja, alla de hus på vilkas tak man har tänt offereld åt himmelens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar.»
14 När sedan Jeremia kom igen från Tofet, dit HERREN hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till HERRENS hus och sade till allt folket:
15 »Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med alla dess lydstäder skall jag låta all den olycka komma, som jag har beslutit över den -- detta därför att de hava varit hårdnackade och icke velat höra mina ord.»
20 Då nu Pashur, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman i HERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta,
2 lät han hudflänga profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till HERRENS hus.
3 Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: »Pashur är icke det namn varmed HERREN benämner dig, utan Magor-Missabib;
4 ty så säger HERREN: Se, jag skall göra dig till skräck såväl för dig själv som för alla dina vänner; och de skola falla för sina fienders svärd, i din egen åsyn. Och hela Juda skall jag giva i den babyloniske konungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och dräpa dem med svärd.
5 Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter däri, ja, Juda konungars alla skatter skall jag giva i deras fienders hand; och de skola göra det till sitt byte och taga det och föra det till Babel.
6 Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap, med alla som bo i ditt hus. Du skall komma till Babel; där skall du dö, och där skall du begravas, Sjungen till HERRENS ära, jämte alla dina vänner, för vilka du har profeterat lögn.»
7 Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas; du grep mig och blev mig övermäktig. Så har jag blivit ett ständigt åtlöje; var man bespottar mig.
8 Ty' så ofta jag talar, måste jag klaga; jag måste ropa över våld och förtryck, ty HERRENS ord har blivit mig till smälek och hån beständigt.
9 Men när jag sade: »Jag vill icke tänka på honom eller vidare tala i hans namn», då blev det i mitt hjärta såsom brunne där en eld, instängd i mitt innersta; jag mödade mig med att uthärda den, men jag kunde det icke.
10 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! »Anklagen honom!» »Ja, vi vilja anklaga honom!» Alla som hava varit mina vänner vakta på att jag skall falla: »Kanhända skall han låta locka sig, så att vi bliva honom övermäktiga och få taga hämnd på honom.»
11 Men HERREN är med mig såsom en väldig hjälte; därför skola mina förföljare komma på fall och intet förmå. Ja, de skola storligen komma på skam, därför att de ej hade förstånd; de skola drabbas av en evig blygd, som icke skall varda förgäten
12 Ty HERREN Sebaot prövar med rättfärdighet, han ser njurar och hjärta. Så skall jag då få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.
13 Sjungen till HERRENS ära, loven HERREN; ty han räddar den fattiges själv ur de ondas hand.
14 Förbannad vare den dag på vilken jag föddes; utan välsignelse blive den dag då min moder födde mig.
15 Förbannad vare den man som förkunnade för min fader: »Ett gossebarn är dig fött», och så gjorde honom stor glädje.
16 Gånge det den mannen såsom det gick de städer som HERREN omstörtade utan förbarmande. Må han få höra klagorop om morgonen och härskri om middagen.
17 därför att han icke dräpte mig strax i moderlivet, så att min moder fick bliva min grav och hennes liv vara havande för evigt.
18 Varför kom jag ut ur moderlivet och fick se olycka och bedrövelse, så att mina dagar måste försvinna i skam?
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.