Jeremia 10-13
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren och avgudarna
10 Hör de ord Herren talar till er, Israels folk:
2 Så säger Herren:
”Ta inte efter andra folks seder,
bli inte skrämda av tecken på himlen
som skrämmer de andra folken.
3 Deras seder och gudsdyrkan är meningslös.
Man hugger ner ett träd i skogen
och hantverkarens händer formar den med yxan.
4 Han dekorerar den med silver och guld
och spikar fast den med hammare,
för att den inte ska falla omkull.
5 Som fågelskrämmor på gurkfältet står de där.”
De kan inte tala,
och man måste bära dem
eftersom de inte kan gå.
Var inte rädd för dem,
för de kan inte göra något ont,
och något gott förmår de ju inte heller.
6 Ingen är som du, Herre,
du är stor,
och stort och mäktigt är ditt namn.
7 Vem skulle inte frukta dig,
du folkens konung?
Fruktan tillkommer dig.
Bland folkens alla visa män
och i alla deras kungariken
finns det ingen som du.
8 Alla är de vettlösa och dåraktiga,
deras lärdom kommer från värdelösa avgudar av trä,[a]
9 hamrat silver som förts från Tarshish
och guld från Ufas,
verk av hantverkare och guldsmeder,
som klätts i blått och purpurrött,
allting tillverkat av skickliga män.
10 Men Herren är den sanne Guden,
den levande Guden,
den evige kungen.
För hans vrede darrar jorden,
folken uthärdar inte hans raseri.
11 ”Säg till dem så här: ’Dessa gudar, som inte har gjort vare sig himlen eller jorden, ska försvinna från jorden och inte finnas kvar under himlen.’ ”[b]
12 Han gjorde jorden med sin makt,
grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
13 När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
han får molnen att stiga upp från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
och för ut vinden ur dess förråd.
14 Varje människa står där som en dåre,
utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
15 De är meningslösa föremål
som bara blir till åtlöje.
När de granskas, förintas de.
16 Men sådan är inte han, Jakobs andel.
Han har format allt,
också sin arvedels stam, Israel.
Härskarornas Herre är hans namn.
Förödelse och fångenskap
17 Packa ihop era tillhörigheter!
Ge er iväg från landet,
ni som är belägrade!
18 För så säger Herren:
”Denna gång ska jag slunga iväg
dem som bor i landet.
Jag ska låta dem drabbas hårt,
så att de känner det.”[c]
19 Ve mig för min skada!
Mitt sår är obotligt.
Men jag tänkte:
”Det här är min plåga,
jag måste uthärda den.”
20 Mitt tält är förstört
och mina tältlinor avslitna.
Mina barn har gått ifrån mig
och finns inte mer.
Det finns ingen kvar som kan resa mitt tält igen
och sätta upp mina tältdukar.
21 Herdarna har tappat förnuftet
och söker inte längre Herren.
De har ingen framgång,
och hela deras hjord skingras.
22 Lyssna, något hörs!
Se, något kommer!
Ett väldigt dån från landet i norr.
Judas städer ska läggas öde
och bli ett tillhåll för schakaler.
Jeremias bön
23 Jag vet, Herre, att människan inte själv kan styra sin väg,
att vandraren inte har makt att styra sina steg.
24 Tukta mig, Herre, men med rättvisa,
och inte i vrede,
så att du inte utplånar mig.
25 Töm ut din vrede över de folk
som inte känner dig,
över de stammar
som inte åkallar ditt namn.
De har förtärt Jakob,
slukat och utplånat honom
och ödelagt hans hemland.
Juda har brutit förbundet
11 Detta är det ord som kom från Herren till Jeremia: 2 ”Hör detta förbunds ord, och tala till männen i Juda och invånarna i Jerusalem.[d] 3 Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: ’Förbannelse över den som inte lyder orden i detta förbund 4 och de befallningar som jag gav era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten, den smältugnen.’ Jag sa: ’Lyssna till mig och gör vad jag befaller er, så ska ni vara mitt folk, och jag ska vara er Gud. 5 Då ska jag hålla den ed som jag svurit med era förfäder att ge dem ett land som flyter av mjölk och honung, det land som ni nu äger.’ ” Då svarade jag: ”Amen, Herre!”
6 Då sa Herren till mig: ”Förkunna allt detta i Judas städer och på Jerusalems gator och säg: ’Lyssna till detta förbunds ord och handla efter dem. 7 Från den dag då jag förde era förfäder ut ur Egypten har jag upprepade gånger ända fram till i dag varnat dem och sagt: ”Lyd mig!” 8 Men de ville inte lyssna, inte beakta det. Var och en följde sitt eget okuvliga och onda hjärta. Jag lät då alla ord i detta förbund komma över dem, det jag befallt dem att hålla men som de inte hållit.’ ”
9 Herren sa till mig: ”Jag har upptäckt en sammansvärjning bland folket i Juda och Jerusalem. 10 De har fallit tillbaka i sina förfäders synder, de som vägrade att lyssna till mig. De har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Judas folk har brutit förbundet som jag slöt med deras förfäder.
11 Därför säger Herren: ’Se, jag låter en olycka komma över dem, och de ska inte kunna fly undan. Hur de än ropar till mig, ska jag inte lyssna till dem. 12 Då ska Judas städer och Jerusalems invånare gå och ropa till de gudar som de tänder rökelse åt, men dessa kan inte rädda dem när olyckans stund kommer. 13 Du Juda, du har lika många gudar som du har städer, och de altaren ni har rest åt skamguden är lika många som gatorna i Jerusalem, altaren där ni tänder rökelse åt Baal.’
14 Du ska inte be för det här folket, inte komma med klagan och förbön för dem, för jag kommer inte att lyssna till dem när de ropar till mig i sin olycka.
15 Vad har min älskade att göra i mitt hus,
hon som gör upp så många onda planer?
Kan det heliga offerköttet vända bort det onda från dig?
Då skulle du jubla.[e]”
16 Herren brukade kalla dig ett grönskande olivträd,
vackert att se på och dignande av frukt.
Men nu har han satt eld på trädet,
och med ett väldigt dån som av en storm
brinner dess grenar upp och förtärs.
17 Härskarornas Herre, som planterade dig, har uttalat det onda över dig, på grund av det onda som Israels och Judas folk gjorde i och med att de väckte min vrede genom att tända rökelse åt Baal.
Mordplaner mot Jeremia
18 Herren lät mig veta deras planer, så att jag förstod. Du visade mig deras intriger. 19 Jag var som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig:
”Låt oss fördärva trädet med dess frukt,
utplåna honom ur de levandes land,
så att ingen längre kommer ihåg hans namn.”
20 Men du, härskarornas Herre, som dömer rättfärdigt,
du som prövar sinnen och hjärtan,
låt mig få se din hämnd på dem,
ty för dig har jag lagt fram min sak.
21 Herren säger därför om de män i Anatot som står efter ditt liv och säger att du inte ska profetera i Herrens namn, för annars ska de döda dig, 22 om dem säger härskarornas Herre så: ”Se, jag ska straffa dem! Deras unga män ska dö genom svärd, och deras söner och döttrar ska svälta ihjäl. 23 Inte en enda av dem ska bli kvar, för jag ska låta olycka komma över männen i Anatot när tiden för deras straff är inne.”
Jeremias klagan och Herrens svar
12 Herre, du är rättfärdig,
när jag lägger fram mitt fall inför dig.
Ändå vill jag tala med dig om dina domslut:
Varför har de gudlösa en sådan framgång?
Varför får de trolösa leva så trygga?
2 Du planterar dem.
De växer och bär frukt.
Du finns ofta på deras läppar
men är fjärran från deras hjärtan.
3 Men Herre, du känner mig och ser mig,
du prövar mina attityder gentemot dig.
För bort dem som får att slaktas!
Avskilj dem för att dödas!
4 Hur länge måste landet sörja
och gräset på marken vissna bort?
För invånarnas ondskas skull
går boskap och fåglar under.
De menar: ”Han ser inte vad som händer med oss.”
5 ”Om det har tröttat ut dig att tävla med fotfolk,
hur ska du då kunna tävla mot hästar?
Om du bara är trygg i ett fredligt land,
hur ska du bära dig åt i snårskogen vid Jordan?
6 Till och med dina egna bröder, din egen familj,
har svikit dig.
De ropar högt mot dig bakom din rygg.[f]
Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig.
Herrens klagan över sitt folk
7 Jag har övergett mitt hus,
lämnat mitt arv,
överlämnat min älskade i hennes fienders hand.
8 Min arvedel har blivit mot mig
som ett skogens lejon,
som höjt rösten mot mig,
och som jag därför hatar.
9 Har inte min arvedel blivit för mig
som en spräcklig rovfågel,
som omringas och attackeras av andra fåglar?[g]
Gå, samla alla vilda djur,
låt dem komma och äta!
10 Många herdar har fördärvat min vingård,
trampat ner mitt land.
Mitt ljuvliga land
har de förvandlat till en öde öken.
11 De har gjort det till en ödemark.
Sörjande och öde ligger det framför mig,
och ingen bryr sig om det.
12 Över de kala höjderna i öknen
drar förhärjare fram.
Herrens svärd förtär allt
från den ena ändan av landet till den andra.
Det finns ingen fred för någon.
13 De har sått vete
men fått skörda törne.
De har tröttat ut sig,
men till ingen nytta.
Bär så skammen för er skörd,
för Herrens glödande vredes skull.”
Israels grannar
14 Så säger Herren om alla de onda grannfolk, som gett sig på den arvedel jag gav mitt folk Israel: ”Jag ska rycka upp dem ur deras land, och jag ska rycka upp Judas folk från dem. 15 Men efter att jag ryckt upp dem ska jag förbarma mig över dem och föra dem tillbaka igen, var och en till sitt arv, var och en till sitt land. 16 Om de verkligen lär sig mitt folks vägar och svär vid mitt namn: ’Så sant Herren lever’, så som de lärt mitt folk att svära vid Baal, då ska de få etablera sig bland mitt folk. 17 Men om de inte lyssnar, ska jag fullständigt rycka bort och förgöra det folket, säger Herren.”
Jeremias höftskynke
13 Herren sa till mig: ”Gå och köp dig ett höftskynke av linne och ta på dig det, men låt det inte komma i vatten.” 2 Jag köpte alltså ett höftskynke, så som Herren hade sagt, och tog på mig det. 3 Då kom Herrens ord till mig på nytt: 4 ”Ta med dig höftskynket som du köpte och som du bär om dig, gå ut till Perat[h] och göm det i en bergskreva.” 5 Jag gick då och gömde det vid Eufrat, som Herren hade sagt till mig.
6 En lång tid senare sa Herren till mig: ”Gå bort till Perat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där.” 7 Jag återvände till Perat och grävde upp höftskynket där jag hade gömt det. Men nu var det förstört och helt oanvändbart.
8 Då kom Herrens ord till mig: 9 ”Så säger Herren: ’På samma sätt ska jag bryta ner den stora högfärden i Juda och Jerusalem. 10 Detta onda folk vägrar att lyssna till mig, följer sina egna hårda hjärtan och andra gudar, som de tjänar och tillber. Därför ska det bli som detta höftskynke, helt oanvändbart. 11 Precis som ett höftskynke sluter tätt intill en mans höfter, så lät jag hela Israels och Judas folk sluta sig till mig, säger Herren, för att de skulle vara mitt folk, till heder, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.’
Juda som vinkärl
12 Säg till dem: ’Så säger Herren, Israels Gud: ”Alla vinkärl ska fyllas med vin. Och när de svarar: Skulle vi inte veta att alla vinkärl brukar fyllas med vin?” 13 säg då till dem: ”Så säger Herren: Se, jag ska fylla varenda en som bor i det här landet så att de blir redlösa allesammans, från kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna ända ner till alla Jerusalems invånare. 14 Jag ska krossa dem mot varandra, fäder såväl som söner, säger Herren. Jag ska inte låta någon förskoning, något medlidande eller förbarmande hindra mig från att förgöra dem.” ’ ”
Varningar
15 Lyssna, hör på!
Var inte så arroganta,
för Herren har talat.
16 Ge Herren, er Gud, äran,
innan han låter ett mörker komma,
innan ni snubblar i skymningen bland bergen.
Ni väntar på ljus,
men han ska göra det till ett djupt mörker,
förvandla det till ett töcken.
17 Om ni inte lyssnar till detta
ska jag i det fördolda gråta över ert högmod.
Mina ögon fylls av tårar
när Herrens hjord förs bort i fångenskap.
18 Säg till kungen och kungamodern:
”Stig ner från era troner,
för den strålande kronan
har fallit från era huvuden.”
19 Städerna i Negev har stängts,
och ingen kan öppna dem.
Hela Juda är bortfört i fångenskap,
i sin helhet är det bortfört.
20 Lyft blicken, se på dem
som kommer norrifrån!
Var finns din hjord som anförtroddes åt dig,
fåren som var din stolthet?
21 Vad kommer du att säga,
när han sätter dina bundsförvanter
att regera över dig?
Kommer du då inte att vrida dig i smärta,
som en kvinna som ska föda?[i]
22 Och om du frågar dig
varför allt detta har drabbat dig,
så var det på grund av dina många synder
som dina kläder slets av
och din kropp utsattes för våld.
23 Inte kan väl nubiern ändra på sin hudfärg
eller leoparden sina fläckar?
Inte heller kan ni göra det goda,
ni som är vana vid att göra det onda.
24 ”Därför ska jag skingra er
som torrt gräs som förs bort av ökenvinden.
25 Detta ska vara din lott,
den del jag bestämmer åt dig, säger Herren,
eftersom du har glömt mig
och satt din tilltro till det som är falskt.
26 Jag ska själv dra upp dina kläder
över ansiktet på dig
och låta din skam synas,
27 liksom din otukt,
ditt liderliga frustande
och din skamlösa prostitution.
På höjder och fält
har jag sett dina vidrigheter.
Ve dig, Jerusalem!
Hur länge ska det dröja innan du blir ren?”
Footnotes
- 10:8 Grundtextens innebörd är i versens senare hälft osäker.
- 10:11 Versen är på arameiska.
- 10:18 Versens senare hälft är svårtolkad i grundtexten. Mer ordagrant slutar versen: …så att man finner dem.
- 11:2 Grundtextens satskonstruktion är svårtolkad, hur Hör detta förbunds ord hänger ihop med resten av versen.
- 11:15 Grundtextens innebörd är oviss.
- 12:6 Grundtextens innebörd är osäker.
- 12:9 Grundtextens innebörd är osäker.
- 13:4 Floden Perat låg i trakten där Jeremia bodde och på hebreiska både skrevs och uttalades det mycket likt floden Eufrat.
- 13:21 Grundtextens innebörd är oviss.
Jeremia 10-13
Svenska 1917
10 Hören det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. Så säger HERREN:
2 I skolen icke vänja eder vid hedningarnas sätt och icke förfäras för himmelens tecken, därför att hedningarna förfäras för dem.
3 Ty vad folken predika är fåfängliga avgudar. Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem, och konstnärens händer tillyxa dem;
4 med silver och guld pryder man dem och fäster dem med spikar och hammare, för att de icke skola falla omkull.
5 Lika fågelskrämmor på ett gurkfält stå de där och kunna ej tala; man måste bära dem, ty de kunna ej gå. Frukten då icke för dem, ty de kunna ej göra något ont; och att göra något gott, det förmå de ej heller.
6 Men dig, HERRE, är ingen lik; du är stor, ditt namn är stort i makt.
7 Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung? Sådant tillkommer ju dig. Ty bland folkens alla vise och i alla deras riken finnes ingen som är dig lik.
8 Nej, allasammans äro de oförnuftiga och dårar. Avgudadyrkan är att dyrka trä,
9 silverplåt, hämtad från Tarsis, guld, fört ifrån Ufas, arbetat av en konstnär, av en guldsmeds händer. I blått och rött purpurtyg stå de klädda, allasammans blott verk av konstförfarna män.
10 Men HERREN är en sann Gud, han är en levande Gud och en evig konung; för hans förtörnelse bävar jorden, och folken kunna icke uthärda hans vrede.
11 Så skolen I säga till dem: De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas från jorden och ej få finnas under himmelen.
12 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.
13 När han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända; han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
14 Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet; guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten, ty deras gjutna beläten äro lögn, och ingen ande är i dem.
15 De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt; när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.
16 Men sådan är icke han som är Jakobs del; nej, det är han som har skapat allt, och Israel är hans arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.
17 Samlen edert gods och fören det bort ur landet, I som sitten under belägring.
18 Ty så säger HERREN: Se, denna gång skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem ångest, så att de förnimma det.
19 Ve mig, jag är sönderkrossad! Oläkligt är mitt sår. Men jag säger: Ja, detta är min plåga, jag måste bära den!
20 Mitt tält är förstört, och mina tältstreck äro alla avslitna. Mina barn äro borta, de finnas icke mer; ingen är kvar, som kan slå upp mitt tält och sätta upp mina tältdukar.
21 Ty herdarna voro oförnuftiga, de frågade icke efter HERREN; därför hade de ingen framgång, och hela deras hjord blev förskingrad.
22 Lyssna, något höres! Se, det nalkas! Ett stort dån kommer från nordlandet för att göra Juda städer till en ödemark, till en boning för schakaler.
23 Jag vet det, HERRE: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.
24 Så tukta mig, HERRE likväl med måtta; icke i din vrede, på det att du ej må göra mig till intet.
25 Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som icke känna dig, och över de släkter som ej åkalla ditt namn. ty de hava uppätit Jakob, ja, uppätit och gjort ände på honom, och hans boning hava de förött.
11 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
2 »Hören detta förbunds ord, och talen till Juda män och till Jerusalems invånare;
3 säg till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Förbannad vare den man som icke hör detta förbunds ord,
4 det som jag bjöd edra fader på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, den smältugnen, i det jag sade: Hören min röst och gören detta, alldeles såsom jag bjuder eder, så skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
5 på det att jag må hålla den ed som jag har svurit edra fäder: att giva dem ett land som flyter av mjölk och honung, såsom ock nu har skett.» Och jag svarade och sade: »Ja, amen, HERRE.»
6 Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda städer och på gatorna i Jerusalem och säg: Hören detta förbunds ord och gören efter dem.
7 Ty både på den dag då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land och sedan ända till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: »Hören min röst»;
8 men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utan vandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet. Därför lät jag ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag bjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.
9 Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda män och Jerusalems invånare hava sammansvurit sig.
10 De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, deras som icke ville höra mina ord. Själva hava de så följt efter andra gudar och tjänat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.
11 Därför säger HERREN så: Se, jag skall låta en olycka komma över dem, som de icke skola kunna undkomma; och när de då ropa till mig, skall jag icke höra dem.
12 Och om så Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar åt vilka de pläga tända offereld, så skola dessa alls icke kunna frälsa dem i deras olyckas tid.
13 Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda; och så många som gatorna äro i Jerusalem, så många altaren haven I satt upp åt skändlighetsguden: altaren till att tända offereld åt Baal.
14 Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa till mig för sin olyckas skull.
15 Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon, ja, hela hopen, övar sådan skändlighet? Kan heligt kött komma såsom offer från dig? När du får bedriva din ondska, då fröjdar du dig ju.
16 »Ett grönskande olivträd, prytt med sköna frukter», så kallade HERREN dig; men nu har han med stort och väldigt dån tänt upp en eld omkring det trädet, så att dess grenar fördärvas.
17 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka över dig, för den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att förtörna mig, i det att de hava tänt offereld åt Baal.
18 HERREN kungjorde det för mig, så att jag fick veta det; ja, du lät mig se vad de förehade.
19 Själv var jag såsom ett menlöst lamm som föres bort till att slaktas; jag visste ej att de förehade anslag mot mig: »Låt oss fördärva trädet med dess frukt, låt oss utrota honom ur de levandes land, så att man icke mer kommer ihåg hans namn.»
20 Men HERREN Sebaot är en rättfärdig domare, som prövar njurar och hjärta. Så låt mig då få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.
21 Därför säger HERREN så om Anatots män, dem som stå efter ditt liv och säga: »Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill dö för vår hand»
22 ja, därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag skall hemsöka dem; deras unga män skola dö genom svärd, deras söner och döttrar skola dö genom hunger.
23 Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall låta olycka drabba Anatots män, när deras hemsökelses år kommer.
12 HERRE, om jag vill gå till rätta med dig, så behåller du dock rätten. Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är. Varför går det de ogudaktiga så väl? Varför hava alla trolösa så god lycka?
2 Du planterar dem, och de slå rot; de växa och bära frukt. Nära är du i deras mun, men fjärran är du från deras innersta.
3 Men du, HERRE, känner mig; du ser mig och prövar huru mitt hjärta är mot dig. Ryck dem bort såsom får till att slaktas, och invig dem till en dödens dag.
4 Huru länge skall landet ligga sörjande och gräset på marken allestädes förtorka, så att både fyrfotadjur och fåglar förgås för inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa säga: »Han skall icke se vår undergång»
5 Om du icke orkar löpa i kapp med fotgängare, huru vill du då taga upp tävlan med hästar? Och om du nu känner dig trygg i ett fredligt land, huru skall det gå dig bland Jordanbygdens snår?
6 Se, till och med dina bröder och din faders hus äro ju trolösa mot dig; till och med dessa ropa med full hals bakom din rygg. Du må icke tro på dem, om de ock tala vänligt till dig.
7 Jag har övergivit mitt hus, förskjutit min arvedel; det som var kärast för min själ lämnade jag i fiendehand.
8 Hon som är min arvedel blev mot mig såsom ett lejon i skogen; hon har höjt sin röst mot mig, därför har jag fattat hat till henne.
9 Skall min arvedel vara mot mig såsom en brokig rovfågel -- då må ock rovfåglar komma emot henne från alla sidor. Upp, samlen tillhopa alla markens djur, och låten dem komma för att äta!
10 Herdar i mängd fördärva min vingård och förtrampa min åker; de göra min sköna åker till en öde öken. Man gör den till en ödemark;
11 sörjande och öde ligger den framför mig. Hela landet ödelägges, ty ingen finnes, som vill akta på.
12 Över alla höjder i öknen rycka förhärjare fram, ja, HERRENS svärd förtär allt, från den ena ändan av landet till den andra; intet kött kan finna räddning.
13 De hava sått vete, men skördat tistel; de hava mödat sig fåfängt. Ja, I skolen komma på skam med eder gröda för HERRENS glödande vredes skull.
14 Så säger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig på den arvedel jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem.
15 Men därefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land.
16 Om de då rätt lära sig mitt folks vägar, så att de svärja vid mitt namn: »Så sant HERREN lever», likasom de förut lärde mitt folk att svärja vid Baal, då skola de bliva upprättade mitt ibland mitt folk.
17 Men om de icke vilja höra, så skall jag alldeles bortrycka och förgöra det folket, säger HERREN.
13 Så sade HERREN till mig: »Gå bort och köp dig en linnegördel, och sätt den omkring dina länder, men låt den icke komma i vatten.»
2 Och jag köpte en gördel, såsom HERREN hade befallt, och satte den omkring mina länder.
3 Då kom HERRENS ord till mig för andra gången; han sade:
4 »Tag gördeln som du har köpt, och som du bär omkring dina länder, och stå upp och gå bort till Frat, och göm den där i en stenklyfta.»
5 Och jag gick bort och gömde den vid Frat, såsom HERREN hade bjudit mig.
6 Sedan, en lång tid därefter, sade HERREN till mig: »Stå upp och gå bort till Frat, och hämta därifrån den gördel som jag bjöd dig gömma där.»
7 Och jag gick bort till Frat och grävde upp gördeln och hämtade fram den från det ställe där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, så att den icke mer dugde till något.
8 Då kom HERRENS ord till mig; han sade:
9 Så säger HERREN: På samma sätt skall jag sända fördärv över Judas och Jerusalems stora högmod.
10 Detta onda folk, som icke vill höra mitt ord, utan vandrar i sitt hjärtas hårdhet och följer efter andra gudar och tjänar och tillbeder dem, det skall bliva såsom denna gördel vilken icke duger till något.
11 Ty likasom en mans gördel sluter sig tätt omkring hans länder, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger HERREN, på det att de skulle vara mitt folk och bliva mig till berömmelse, lov och ära; men de ville icke höra.
12 Säg därför till dem detta ord: Så säger HERREN, Israels Gud: Alla vinkärl äro till för att fyllas med vin. Och när de då säga till dig: »Skulle vi icke veta att alla vinkärl äro till för att fyllas med vin?»,
13 så svara dem: Så säger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands alla inbyggare, konungarna som sitta på Davids tron, och prästerna och profeterna, ja, alla Jerusalems invånare, så att de bliva druckna.
14 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger HERREN. Jag skall icke hava någon misskund, icke skona och icke förbarma mig, så att jag avstår från att fördärva dem.
15 Hören och lyssnen härtill, varen icke övermodiga; ty HERREN har talat.
16 Given HERREN, eder Gud, ära, förrän han låter mörkret komma, och förrän edra fötter snubbla på bergen, när det skymmer; ty det ljus I förbiden skall han byta i dödsskugga och göra till töcken.
17 Men om I icke hören härpå, så måste min själ i lönndom sörja över sådant övermod, och mitt öga måste bitterligen gråta och flyta i tårar, därför att HERRENS hjord då bliver bortförd i fångenskap.
18 Säg till konungen och konungamodern: Sätten eder lågt ned, ty den härlighetens krona som prydde edert huvud har fallit av eder.
19 Städerna i Sydlandet äro tillslutna, och ingen finnes, som öppnar dem; hela Juda är bortfört i fångenskap, ja, bortfört helt och hållet.
20 Lyften upp edra ögon och sen huru de komma norrifrån. Var är nu hjorden som var dig given, den hjord som var din ära?
21 Vad vill du säga, när han sätter till herrar över dig män som du själv har lärt att komma till dig såsom älskare? Skulle du då icke gripas av vånda såsom en kvinna i barnsnöd?
22 Men om du säger i ditt hjärta: »Varför har det gått mig så?», så vet: for din stora missgärnings skull blev ditt mantelsläp upplyft och dina fötter nesligt blottade.
23 Kan väl en etiopier förvandla sin hud eller en panter sina fläckar? Då skullen också I kunna göra något gott, I som ären så övade i ondska.
24 Välan, jag vill förskingra dem såsom strå som far bort för öknens vind.
25 Detta skall vara din lott och din beskärda del från mig, säger HERREN, därför att du har förgätit mig och förlitat dig på lögn.
26 Därför skall jag ock draga upp ditt mantelsläp över ditt ansikte, så att man får se din skam.
27 Din otukt, ditt vrenskande, ditt skändliga otuktsväsen -- på höjderna, på fältet har jag sett dina styggelser. Ve dig, Jerusalem! Du kommer icke att bliva ren -- på huru lång tid ännu?
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.