Jeremia 18-19
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hos krukmakaren
18 Herrens ord kom till Jeremia: 2 ”Gå ner till krukmakarens hus, så ska jag tala till dig där.”
3 Jag gick till krukmakarens hus och såg honom i arbete vid sin drejskiva. 4 Men krukan som han höll på att forma med sina händer misslyckades. Då började krukmakaren om igen och gjorde den till en ny kruka, så som han ville ha den.
5 Herrens ord kom till mig: 6 ”Skulle inte jag kunna göra med er, Israels folk, som krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels folk. 7 Jag kan befalla att ett folk eller ett rike ska utrotas och förgöras. 8 Men om det folk som jag varnat omvänder sig från sin ondska, ångrar jag mig och låter inte den olycka komma som jag hade planerat. 9 En annan gång kan jag lova att bygga upp och plantera ett folk eller ett rike. 10 Men om de då gör det som är ont i mina ögon, ångrar jag mig och gör inte det goda som jag hade planerat för dem.
11 Säg nu till Judas män och Jerusalems invånare: ’Så säger Herren: Jag bereder en olycka åt er och tänker ut en plan mot er. Vänd om, var och en från sin onda väg och ändra era levnadssätt och gärningar!’
12 Men de svarar: ’Det är lönlöst. Vi tänker fortsätta att följa våra egna planer, var och en i sin envishet och ondska.’ ”
Folkets avfall och dom
13 Därför säger Herren:
”Fråga bland folken:
’Vem har hört något sådant?
Fruktansvärt är det
som jungfrun Israel har gjort.
14 Ska snön från Libanons berg
försvinna från dess sluttningar?
Ska de friska strömmarna
från avlägsna källor torka ut?[a]
15 Mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt värdelösa avgudar,
som fått dem att snubbla och falla på sina vägar,
på de urgamla stigarna,
och gå in på obanade stigar.’
16 Så ska deras land bli ödelagt
och utsatt för ständigt hån.
Alla som passerar genom det
ska förvåna sig
och skaka på huvudet.
17 Som östanvinden
ska jag förskingra dem framför fienden.
Jag ska vända dem ryggen, inte ansiktet,
i deras olyckstid.
18 Då sa de: ’Kom, så gör vi upp planer mot Jeremia. För prästernas undervisning av lagen går inte förlorad, inte heller de visas råd och profeternas ord.[b] Kom, så förtalar vi honom, vi struntar i vad han säger.’ ”
Jeremia ber om Guds ingripande
19 Herre, lyssna på mig!
Hör vad mina motståndare säger!
20 Ska gott lönas med ont?
De har grävt en grop för mig.
Tänk på hur jag stått inför dig
och talat väl för dem
för att vända bort din vrede från dem.
21 Låt därför deras barn svälta ihjäl,
och överlämna dem själva åt svärdet.
Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa,
deras män dö i epidemier
och deras unga män dödas med svärd i strid.
22 Låt skrik höras från deras hus,
när du plötsligt låter rövare anfalla dem.
De har grävt en grop som de vill fånga mig i,
och de har lagt ut snaror där jag ska gå.
23 Herre, du känner till
hur de planerar att mörda mig.
Förlåt inte deras brott
och utplåna inte deras synd.
Låt dem ligga slagna inför dig,
och ingrip mot dem i din vrede.
Lerkrukan som ska krossas
19 Så sa Herren: ”Gå och köp en lerkruka. Ta med dig[c] några av folkets och prästernas äldste 2 och gå till Ben-Hinnoms dal, intill Lerskärvsporten. Förkunna där för dem vad jag talar till dig.
3 Du ska säga: ’Lyssna till Herrens ord, ni kungar i Juda och ni invånare i Jerusalem! Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska låta en sådan olycka komma över denna plats att det kommer att skrälla i öronen på alla som får höra det. 4 De har övergett mig och förvandlat den här platsen till en främmande plats. De har offrat där åt andra gudar, som varken de själva eller deras förfäder eller Judas kungar känt till, och de har fyllt den här platsen med oskyldigas blod. 5 De har byggt offerplatser till Baal för att bränna sina barn som brännoffer, något som jag aldrig befallt eller talat om eller ens haft i mina tankar.
6 Tider ska komma, säger Herren, när den här dalen inte längre ska kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen.
7 På denna plats ska jag sätta stopp för Judas och Jerusalems planer. Jag ska låta dem falla för sina fienders svärd och för dem som är ute efter deras liv. Deras döda kroppar ska jag ge till mat åt himlens fåglar och markens djur. 8 Jag ska ödelägga denna stad och låta den bli utsatt för hån. Alla som går förbi ska bli förskräckta och dra efter andan när de ser förödelsen där. 9 Jag ska låta dem äta sina egna söners och döttrars och varandras kött. I en sådan nöd ska de komma under den belägring som de ska utsättas för av sina motståndare och dödsfiender.’
10 Slå sedan sönder lerkrukan inför de män som gått med dig. 11 Säg till dem: ’Så säger härskarornas Herre: Jag ska krossa detta folk och denna stad, så som man krossar ett lerkärl som sedan aldrig mer kan lagas. Då ska man gräva gravar i Tofet tills det inte finns mer plats att begrava någon på.[d] 12 Så ska jag göra med denna plats, säger Herren, och med dem som bor här. Jag ska göra denna stad lik Tofet. 13 Husen i Jerusalem och Judas kungars hus ska bli lika orena som Tofets plats, alla de hus där man tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar.’ ”
Jeremia och Pashchur
14 När Jeremia kom tillbaka från Tofet, dit Herren hade sänt honom att profetera, ställde han sig på förgården till Herrens hus och sa till allt folket: 15 ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Se, jag ska låta all den olycka jag talat om komma över den här staden och dess lydstäder, därför att de har varit så motspänstiga och vägrat att lyssna till mina ord.’ ”
Footnotes
- 18:14 Grundtextens innebörd är osäker.
- 18:18 Grundtextens exakta innebörd är osäker och satsen kan tolkas på olika sätt. undervisning av finns inte i grundtexten, bara lagen från prästen.
- 19:1 ta med dig finns inte i grundtexten, däremot i många översättningar, t.ex. Peshitta.
- 19:11 Se not till 7:32.
Jeremia 18-19
Svenska 1917
18 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade
2 »Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig höra mina ord.»
3 Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete på krukmakarskivan.
4 Och när kärlet som krukmakare höll på att göra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde därav ett annat kärl så, som han ville hava det gjort.
5 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
6 Skulle jag icke kunna göra med eder, I är Israels hus, såsom denne krukmakare gör? säger HERREN Jo, såsom leret är i krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus.
7 Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det;
8 men om då det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, så ångrar jag det onda som jag hade tänkt att göra dem.
9 En annan gång lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det;
10 men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.
11 Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda väg, och bättren edert leverne och edert väsende.
12 Men de skola svara: »Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa vara egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.
13 Därför säger HERREN så: Frågen efter bland hednafolken om någon har hört något sådant. Alltför gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit.
14 Övergiver då Libanons snö sin upphöjda klippa, eller sina de friska vatten ut, som strömma ifrån fjärran,
15 eftersom mitt folk förgäter mig och tänder offereld åt avgudar? Se, av dem skola de bringas på fall, när de gå sin gamla stråt och vandra på villostigar, på obanade vägar.
16 Så göra de sitt land till ett föremål för häpnad, för begabberi evinnerligen; alla som gå där fram skola häpna och skaka huvudet.
17 Såsom en östanvind skall jag förskingra dem, när fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, på deras ofärds dag.
18 Men de sade: »Kom, låt oss tänka ut något anslag mot Jeremia. Ty prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med råd, ej heller profeterna med förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med vara tungor, vi behöva alls icke akta på vad han säger.»
19 HERRE, akta du på mig, och hör rad mina motståndare tala.
20 Skall man få vedergälla gott med ont, eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv? Tänk på huru jag har stått inför ditt ansikte för att mana gott för dem, till att avvända från dem din vrede.
21 Därför må du överlämna deras barn åt hungersnöden och giva dem själva till pris åt svärdet, så att deras hustrur bliva barnlösa och änkor, deras män dräpta av pesten, och deras ynglingar slagna med svärd striden.
22 Må klagorop höras från deras hus, i det att du plötsligt låter rövarskaror komma över dem. Ty de hava grävt en grop för att fånga mig, och snaror hava de lagt ut för mina fötter.
23 Men du, HERRE, känner alla deras mordiska anslag mot mig; så må du då icke förlåta dem deras missgärning eller utplåna deras synd ur din åsyn. Må de bringas på fall inför dig; ja, utför ditt verk mot dem på din vredes tid.
19 Så sade HERREN: Gå åstad och köp dig en lerkruka av krukmakaren; och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna,
2 och gå ut till Hinnoms sons dal, som ligger framför Lerskärvsporten, och predika där de ord som jag skall tala till dig.
3 Du skall säga: »Hören HERRENS ord, I Juda konungar och I Jerusalems invånare: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att det skall genljuda i öronen på var och en som får höra det.
4 Eftersom de hava övergivit mig och icke aktat denna plats, utan där tänt offereld åt andra gudar, som varken de själva eller deras fäder eller Juda konungar hava känt, och eftersom de hava uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,
5 och byggt sina Baalshöjder, för att där bränna upp sina barn i eld, till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har bjudit eller talat om eller ens tänkt mig något sådant,
6 se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal', utan 'Dråpdalen'.
7 Och då skall jag på denna plats göra om intet Judas och Jerusalems råd, och jag skall låta dem falla för deras fienders svärd och för de mäns hand, som stå efter deras liv och jag skall giva deras döda kroppar till mat åt himmelens fåglar och markens djur.
8 Och jag skall göra denna stad till ett föremål för häpnad och begabberi; alla som gå där från skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.
9 Och jag skall låta dem äta sina egna söners och döttrars kött, ja, den ene skall nödgas äta den andres kött. I sådan nöd och sådant trångmål skola de komma genom sina fiender och genom dem som stå efter deras liv.»
10 Och du skall slå sönder krukan inför de mäns ögon, som hava gått med dig,
11 och du skall säga till dem: »Så säger HERREN Sebaot: Jag skall sönderslå detta folk och denna stad, på samma sätt som man slår sönder ett krukmakarkärl, så att det icke kan bliva helt igen; och man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats finnes att begrava på.
12 Så skall jag göra med denna plats, säger HERREN, och med dess invånare; jag skall göra denna stad lik Tofet.
13 Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola bliva såsom Tofetplatsen, ja, alla de hus på vilkas tak man har tänt offereld åt himmelens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar.»
14 När sedan Jeremia kom igen från Tofet, dit HERREN hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till HERRENS hus och sade till allt folket:
15 »Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med alla dess lydstäder skall jag låta all den olycka komma, som jag har beslutit över den -- detta därför att de hava varit hårdnackade och icke velat höra mina ord.»
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.