Jeremia 46-48
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Profetior över andra folk
(46:1—52:34)
46 Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om andra folk:
2 Om Egypten, mot den egyptiske kungen farao Nekos armé, som stod vid floden Eufrat vid Karkemish, och som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, hade besegrat under Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår:
3 ”Gör i ordning sköldarna, både stora och små,
och dra ut i striden!
4 Spänn för hästarna,
sitt upp för att rida,
ställ upp er, ta på hjälmarna,
gör spjuten blanka
och dra på pansaret.
5 Men vad är det jag ser?
De drabbas av förskräckelse,
de drar sig tillbaka.
Deras krigare är slagna.
De flyr utan att kasta en blick tillbaka.
Det är skräck på alla sidor, Herren.
6 Den snabbaste kan inte fly
och hjälten inte komma undan.
I norr vid floden Eufrat
stapplar de och faller.
7 Vem är det som reser sig som Nilen,
likt strömmar av vatten som väller fram?
8 Egypten stiger som Nilfloden,
som strömmar av vatten som väller fram.
Han säger: ’Jag vill stiga och täcka hela jorden,
förgöra städer och dem som bor där.’
9 Dra ut, ni hästar,
storma fram, ni vagnar!
Tåga fram, ni hjältar,
ni från Kush och Put, rustade med sköldar,
och ni ludéer, som kan spänna en båge!
10 För denna dag tillhör Herren, härskarornas Herre,
en hämndens dag då han hämnas sina fiender.
Svärdet ska frossa tills det fått nog
och släckt sin törst med deras blod.
För detta är härskarornas Herres slaktoffer
i landet i norr, vid floden Eufrat.
11 Gå till Gilead efter balsam,
du arma jungfru Egypten!
Förgäves prövar du många botemedel –
det finns ingen läkedom för ditt sår.
12 Folken hör talas om din skam.
Jorden fylls av ditt förtvivlans rop.
Den ena hjälten snubblar över den andra,
och de faller tillsammans.”
13 Detta är vad Herren talade till profeten Jeremia om den babyloniske kungen Nebukadnessars kommande slag mot Egypten:
14 ”Ropa ut det i Egypten,
låt det höras i Migdol,
låt det höras i Memfis och Tachpanches!
Säg: ’Ställ upp dig, gör dig redo,
för svärdet frossar omkring dig.’
15 Varför har dina kämpar slagits ner?
De kunde inte stå,
därför har Herren slagit ner dem.[a]
16 Gång på gång snubblar de,
och den ena faller över den andra.
De säger: ’Kom, låt oss återvända
till vårt folk och landet där vi föddes,
undan förtryckarens svärd.’
17 Där ska de utropa:
’Farao, Egyptens kung, är bara ett tomt buller.
Han har gått miste om sitt tillfälle.’
18 Så sant jag lever,
säger Konungen,
härskarornas Herre är hans namn,
som Tabor bland bergen,
som Karmel vid havet
är han som kommer.
19 Packa ihop, gör er redo för landsflykt,
ni dotter Egyptens invånare,
för Memfis ska läggas öde och i ruiner,
utan invånare.
20 Egypten är en grann kviga,
men en broms kommer farande från norr.
21 Också dess legosoldater i dess mitt
är som gödkalvar.
De vänder om och flyr allesammans,
för de kan inte hålla stånd.
Det är en olyckans dag för dem,
en straffets tid.
22 Hon väser som en flyende orm
när deras armé drar fram.
De kommer med yxor mot henne,
som vedhuggare.
23 De fäller hennes skog säger Herren.
De är oräkneliga,[b]
fler än gräshoppor,
de kan inte räknas.
24 Dotter Egypten kommer på skam
och överlämnas till folket i norr.”
25 Härskarornas Herre, Israels Gud, säger: ”Jag ska straffa Amon från No, farao, Egypten och dess gudar och kungar, både farao och alla som litar på honom. 26 Jag ska överlämna dem åt dem som är ute efter deras liv, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och hans män. Men därefter ska landet åter bli bebott som i gångna tider, säger Herren.
27 Var inte rädd, min tjänare Jakob,
var inte förskräckt, Israel!
Jag ska rädda dig ur landet långt borta
och dina barn från det land där de är fångna.
Jakob ska återvända och få ro
och inte skrämmas av någon.
28 Frukta inte, min tjänare Jakob,
säger Herren,
för jag är med dig.
Jag ska förgöra alla de folk
som jag har drivit bort dig till.
Men jag ska inte utplåna dig.
Jag ska straffa dig, men rättvist,
för helt ostraffad ska jag inte släppa dig.”
Dom över filistéerna
47 Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om filistéerna, innan farao intog Gaza.
2 Så säger Herren:
”Se, vattnet stiger i norr
och blir till en översvämmande flod.
Det översvämmar landet
och allt som finns där,
städerna och dem som bor i dem.
Människorna ropar
och alla invånarna i landet klagar,
3 när hingstarnas hovar klapprar,
hans vagnar dånar
och hjulen mullrar.
Föräldrarna ser sig inte om efter barnen,
de är handlingsförlamade.
4 För dagen är inne då alla filistéer utplånas
och alla som är kvar
för att hjälpa Tyros och Sidon förgörs.
Herren ska förgöra filistéerna,
kvarlevan från Kaftors[c] ö.
5 Gazas huvud ska rakas
och Ashkelon jämnas med marken.
Du kvarlevan i deras dal,[d]
hur länge ska du rista dig själv?
6 ’Du Herrens svärd,
när ska du äntligen få ro?
Dra dig tillbaka i din skida,
vila och var stilla!’
7 Men hur ska det kunna vara stilla,
när Herren har gett sin befallning?
Mot Ashkelon och kustlandet har han beordrat det.”
Dom över Moab
48 Om Moab:
Så säger härskarornas Herre, Israels Gud:
”Ve över Nebo,
för det har lagts i ruiner.
Kirjatajim har kommit på skam och erövrats,
fästningen har kommit på skam och krossats.
2 Moab prisas inte mer,
i Heshbon har man smidit onda planer för dess fall:
’Kom, låt oss göra slut på Moab som nation.’
Också du, Madmen, ska tystas,
svärdet förföljer dig.
3 Klagorop hörs från Horonajim,
våld och stor förödelse.
4 Moab är krossat.
Dess små klagar högt.[e]
5 Man går uppför Luchits höjd, bittert gråtande.
På vägen ner till Horonajim
hörs ångestfyllda rop över förödelsen.
6 Fly för era liv!
Bli som buskar i öknen!
7 Eftersom du har satt din lit
till dina gärningar och rikedomar,
ska också du erövras.
Kemosh ska föras bort i fångenskap
med sina präster och furstar.
8 Förgöraren ska komma till varje stad,
ingen stad ska komma undan.
Dalen ska läggas i ruiner
och slätten förstöras,
som Herren har sagt.
9 Res en gravsten över Moab,[f]
för det ska jämnas med marken.
Dess städer ska läggas öde
och ingen ska kunna bo där.
10 Förbannad är den
som inte utför Herrens verk helhjärtat!
Förbannad är den som
är rädd för att bloda ner sitt svärd!
11 Moab har levt i trygghet sedan sin ungdom,
ostörd likt vin som lämnats för att vila på dräggen
utan att hällas från kärl till kärl.
Han har aldrig drivits i landsflykt
och har därför bibehållit både arom och smak.
12 Men det kommer en tid, säger Herren,
då jag ska sända vintappare till honom.
De ska tappa vin ur hans fat, tömma och krossa dem.
13 Moab ska skämmas för Kemosh,
precis som israeliterna skämdes för Betel som de förtröstade på.
14 Hur kan ni säga:
’Vi är hjältar och tappra krigsmän’?
15 Men nu ska Moab fördärvas,
och dess städer invaderas.
De bästa av hans unga män drar ut för att slaktas,
säger Konungen,
härskarornas Herre är hans namn.
16 Moabs undergång är nära,
dess olycka kommer med hast.
17 Klaga över honom,
alla ni som finns runt omkring honom,
alla ni som känner hans rykte.
Säg: ’Hur sönderbruten är inte den starka spiran,
den praktfulla härskarstaven!’
18 Stig ner från härligheten
och sätt dig på den torra marken,
du dotter Divons invånare,
för Moabs fördärvare kommer mot dig
och förgör dina fästen.
19 Ställ dig vid vägen och spana,
du Aroers invånare,
fråga honom som flyr
och henne som försöker komma undan:
’Vad är det som har hänt?’
20 Moab har kommit på skam
och är krossat.
Klaga och gråt!
Berätta vid Arnon
att Moab är förstört.
21 Domen har kommit över slättlandet,
över Holon, Jahas, Mefaat,
22 Divon, Nebo, Bet Divlatajim,
23 Kirjatajim, Bet Gamul, Bet Meon,
24 Keriot och Bosra
och över alla andra städer i Moabs land, både nära och fjärran.
25 Moabs horn har huggits av,
hans arm är bruten, säger Herren.
26 Gör honom drucken,
för han har förhävt sig mot Herren.
Moab ska vältra sig i sina egna spyor
och bli till ett åtlöje för alla, också han.
27 Var inte Israel till åtlöje för dig?
Fann man honom bland tjuvar,
eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
28 Lämna städerna och bosätt er
i klippan, ni Moabs invånare!
Var som duvan som bygger sitt bo
inne i gapande klippklyftor!
29 Vi har alla hört om Moabs högfärd,
hans måttlösa övermod,
hans stolthet, arrogans, överlägsenhet
och självupphöjelse.
30 Jag känner hans arrogans och tomma prat, säger Herren.
Tomma är deras gärningar.
31 Därför jämrar jag mig över Moab,
klagar över hela Moab och suckar över Kir-Heres män.
32 Mer än över Jaser gråter[g] jag över dig,
du Sivmas vinstock.
Dina rankor sträckte sig ut över havet
och nådde ända till Jasers hav.
Förgöraren har slagit ner
bland din frukt och din vinskörd.
33 Glädjen och jublet är borta
från trädgårdarna, från Moabs land.
Jag har stoppat vinflödet från pressarna,
ingen trampar druvorna längre.
Det hörs rop, men inga glädjerop.[h]
34 Från Heshbon och Elale höjs klagan,
deras rop hörs ända till Jahas,
från Soar till Horonajim och Eglat Shelishia.
Också Nimrims vatten har blivit till uttorkad mark.
35 I Moab ska jag göra slut på dem som bär fram offer på höjderna
och tänder rökelse till sina gudar, säger Herren.
36 Därför klagar mitt hjärta över Moab som en flöjt,
ja mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män.
Därför är allt deras välstånd som de förvärvat borta.
37 Varje huvud är rakat och varje skägg avklippt.
Varje hand är ristad och var och en har klätt sig i säcktyg.
38 På alla tak och på alla torg i Moab hålls dödsklagan,
för jag har krossat Moab som man krossar en oduglig kruka, säger Herren.
39 ’Ack, Moab är förstört!’ klagar de.
’Moab vänder sig bort i skam.’
Moab har blivit till åtlöje och skräck för alla sina grannar.”
40 För så säger Herren:
”En örn svävar fram
och breder ut sina vingar över Moab.
41 Städerna[i] intas,
fästningarna erövras.
Den dagen är Moabs hjältar ängsliga
som kvinnor i barnsnöd.
42 Moab ska utplånas som folk
på grund av sitt övermod inför Herren.
43 Skräck, fallgrop och snara
ska bli er lott, ni Moabs invånare, säger Herren.
44 Den som flyr undan skräcken
ska falla i gropen,
och den som tar sig upp ur gropen
ska fastna i snaran.
Jag ska låta ett bestraffningens år drabba Moab, säger Herren.
45 I skuggan av Heshbon
står flyktingarna kraftlösa.
En eld har gått ut från Heshbon,
en låga från Sichons mitt,
och förtär Moabs tinning
och hjässan på de larmande stridsmännen.
46 Ve dig, Moab!
Kemoshs folk är slaget,
och dina söner har förts bort i exil,
dina döttrar till fångenskap.
47 Men den dagen kommer, säger Herren,
då jag ska återupprätta Moab.”
Så långt domen över Moab.
Footnotes
- 46:15 Enligt Septuaginta handlar versen om den egyptiska tjurguden Apis: Varför har Apis flytt? Din utsökta tjurgud kunde inte stå…
- 46:23 Grundtextens exakta innebörd är osäker. De är oräkneliga står i singularis och kan därför också tänkas syfta på skogen, att skogen är på något sätt oräknelig, ogenomtränglig.
- 47:4 Troligen Kreta, men kan möjligen också syfta på Cypern.
- 47:5 Enligt Septuaginta Anaks ätt.
- 48:4 Enligt Septuaginta Klagoropet hörs ända till Soar.
- 48:9 Grundtextens innebörd i versens första hälft är oviss. Texten här är från Septuaginta. Där kan ordet tolkas som blomma, men i en del senare handskrifter står istället vingar. Moab skulle beströs med salt vilket ofta gjordes i samband med erövringar på den tiden.
- 48:32 Eller: Mer än Jaser gråter…
- 48:33 Grundtextens innebörd i sista satsen är osäker.
- 48:41 Kan också tolkas som ett namn, Keriot, jfr v. 24.
Jeremia 46-48
Svenska 1917
46 Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om hednafolken.
2 Om Egypten, angående den egyptiske konungen Farao Nekos här, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår.
3 Reden till sköld och skärm, och rycken fram till strid.
4 Spännen för hästarna och bestigen springarna, och ställen upp eder, med hjälmarna på. Gören spjuten blanka, ikläden eder pansaren.
5 Men varav kommer detta som jag nu ser? De äro förfärade. De vika tillbaka; deras hjältar bliva slagna. De taga till flykten utan att vända sig om. Skräck från alla sidor! säger HERREN.
6 Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hjälten kan rädda sig. Norrut, invid floden Frat, där stappla de och falla.
7 Vem är denne som stiger upp såsom Nilfloden, denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?
8 Det är Egypten som stiger upp såsom Nilfloden, och såsom strömmar svalla hans vatten. Han säger: »Jag vill stiga upp och övertäcka landet; jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne.»
9 Ja, dragen ditupp, I hästar; stormen fram, I vagnar. Må hjältarna tåga fram, etiopier och putéer, rustade med sköldar, och ludéer, rustade med bågar, bågar som de spänna.
10 Ty detta är Herrens; HERREN Sebaots, dag, en hämndedag, då han skall hämnas på sina motståndare; nu skall svärdet frossa sig mätt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anställa i nordlandet vid floden Frat.
11 Drag upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men förgäves skaffar du dig läkemedel i mängd; du kan icke bliva helad.
12 Folken få höra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hjälten stapplar på den andre, och de falla båda tillsammans.
13 Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slå Egyptens land:
14 Förkunnen i Egypten och kungören i Migdol, ja, kungören i Nof, så ock i Tapanhes, och sägen: »Träd fram och gör dig redo, ty svärdet frossar runt omkring dig.»
15 Varför äro dina väldige slagna till marken? De kunde ej hålla stånd, ty HERREN stötte dem bort.
16 Han kom många att stappla, och så föllo de, den ene över den andre; de ropade: »Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till vårt fädernesland, undan det härjande svärdet.»
17 Ja, man ropar där: »Farao är förlorad, Egyptens konung! Han har förfelat sin tid.»
18 Så sant jag lever, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot, en skall komma, väldig såsom Tabor ibland bergen, såsom Karmel vid havet.
19 Så reden nu till åt eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Ty Nof skall bliva en ödemark och varda uppbränt, så att ingen kan bo där.
20 En skön kviga är Egypten; men en broms kommer farande norrifrån.
21 Också de legoknektar hon har i sitt land, lika gödda kalvar, ja, också de vända då om och fly allasammans, de kunna icke hålla stånd. Ty deras ofärds dag har kommit över dem, deras hemsökelses tid.
22 Tyst smyger hon undan såsom en krälande orm, ty med härsmakt draga de fram, och med yxor komma de över henne, såsom gällde det att hugga ved.
23 De fälla hennes skog, säger HERREN, ty ogenomtränglig är den; talrikare äro de än gräshoppor, ja, de kunna ej räknas.
24 På skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.
25 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amon från No, så ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, både Farao och dem som förlita sig på honom.
26 Och jag skall giva dem i de mans hand, som stå efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjänares hand. Men därefter skall landet bliva bebott såsom i forna dagar, säger HERREN.
27 Så frukta då icke, du min tjänare Jakob, och var ej förfärad, du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.
28 Ja, frukta icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN, ty jag är med dig. Och jag skall göra ände på alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men på dig vill jag ej alldeles göra ände, jag vill blott tukta dig med måtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.
47 Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om filistéerna, förrän Farao hade intagit Gasa.
2 Så säger HERREN: Se, vatten stiga upp norrifrån och växa till en översvämmande ström; de översvämma landet och allt vad däri är, städerna med dem som bo därinne. Och människorna ropa, alla landets inbyggare jämra sig
3 När bullret höres av hans hingstars hovslag, när hans vagnar dåna, när hans hjuldon rassla, då se ej fäderna sig om efter barnen, så maktlösa stå de
4 inför den dag som kommer med fördärv över alla filistéer, med undergång för alla dem som äro kvar till att försvara Tyrus och Sidon. Ty HERREN skall fördärva filistéerna, kvarlevan från Kaftors ö.
5 Skallighet stundar för Gasa, det är förbi med Askelon, med kvarlevan i deras dalbygd. Huru länge skall du rista märken på dig?
6 Ack ve! Du HERRENS svärd, när skall du äntligen få ro, Drag dig tillbaka i din skida, vila dig och var stilla.
7 Dock, huru skulle det kunna få ro, då det är HERRENS bud det utför? Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet, mot dem har han bestämt det.
48 Om Moab. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ve över Nebo, ty det är förstört! Kirjataim har kommit på skam och är intaget, fästet har kommit på skam och ligger krossat.
2 Moabs berömmelse är icke mer. I Hesbon förehar man onda anslag mot det: »Upp, låt oss utrota det, så att det icke mer är ett folk.» Också du, Madmen, skall förgöras, svärdet skall följa dig i spåren.
3 Klagorop höras från Horonaim, förödelse och stort brak.
4 Ja, Moab ligger förstört; högljutt klaga dess barn.
5 Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt, och på vägen ned till Horonaim höras ångestfulla klagorop över förstörelsen.
6 Flyn, rädden edra liv, och bliven som torra buskar i öknen.
7 Ty därför att du förlitar dig på dina verk och dina skatter, skall ock du bliva intagen; och Kemos skall gå bort i fångenskap och hans präster och furstar med honom.
8 Och en förhärjare skall komma över var stad, så att ingen stad skall kunna rädda sig; dalen skall bliva förstörd och slätten ödelagd, såsom HERREN har sagt.
9 Given vingar åt Moab, ty flygande måste han fly bort. Hans städer skola bliva mark, och ingen skall bo i dem.
10 Förbannad vare den som försumligt utför HERRENS verk, förbannad vare den som dröjer att bloda sitt svärd.
11 I säkerhet har Moab levat från sin ungdom och har legat i ro på sin drägg; han har icke varit tömd ur ett kärl i ett annat, icke vandrat bort i fångenskap; därför har hans smak behållit sig, och hans lukt har ej förvandlats.
12 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då jag skall sända till honom vintappare, som skola tappa honom och tömma hans kärl och krossa hans krukor.
13 Då skall Moab komma på skam med Kemos, likasom Israels hus kom på skam med Betel, som det förlitade sig på.
14 Huru kunnen I säga: »Vi äro hjältar och tappra män i striden»?
15 Moab skall ändå bliva förstört, dess städer skola gå upp i rök, och dess utvalda unga manskap måste ned till att slaktas; så säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot.
16 Snart kommer Moabs ofärd, och hans olycka hastar fram med fart.
17 Ömken honom, I alla som bon omkring honom, I alla som kännen hans namn. Sägen: »Huru sönderbruten är icke den starka spiran, den präktiga staven!»
18 Stig ned från din härlighet och sätt dig på torra marken, du dottern Dibons folk; ty Moabs förhärjare drager upp mot dig och förstör dina fästen.
19 Ställ dig vid vägen och spela omkring dig, du Aroers folk; fråga männen som fly och kvinnorna som söka rädda sig, säg: »Vad har hänt?»
20 Moab har kommit på skam, ja, det är krossat; jämren eder och ropen Förkunnen vid Arnon att Moab är förstört.
21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat,
22 över Dibon, Nebo och Bet-Diblataim,
23 över Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon,
24 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligga fjärran eller nära.
25 Avhugget är Moabs horn, och hans arm är sönderbruten, säger HERREN.
26 Gören honom drucken, ty han har förhävt sig mot HERREN; ja, må Moab ragla omkull i sina egna spyor och bliva till åtlöje, också han.
27 Eller var icke Israel till ett åtlöje för dig? Blev han då ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar huvudet, så ofta du talar om honom?
28 Övergiven edra städer och byggen bo i klipporna, I Moabs inbyggare, och bliven lika duvor som bygga sina nästen bortom klyftans gap.
29 Vi hava hört om Moabs högmod, det övermåttan höga, om hans stolthet, högmod och högfärd och hans hjärtas förhävelse.
30 Jag känner, säger HERREN, hans övermod och opålitlighet, hans lösa tal och opålitliga handlingssätt.
31 Därför måste jag jämra mig för Moabs skull; över hela Moab måste jag klaga. Över Kir-Heres' män må man sucka.
32 Mer än Jaeser gråter, måste jag gråta över dig, du Sibmas vinträd, du vars rankor gingo över havet och nådde till Jaesers hav; mitt i din sommar och din vinbärgning har ju en förhärjare slagit ned.
33 Glädje och fröjd är nu avbärgad från de bördiga fälten och från Moabs land. På vinet i pressarna har jag gjort slut; man trampar ej mer vin under skördeskri, skördeskriet är intet skördeskri mer.
34 Från Hesbon, jämmerstaden, ända till Eleale, ända till Jahas upphäver man rop, och från Soar ända till Horonaim, till Eglat-Selisia; ty också Nimrims vatten bliva torr ökenmark.
35 Och jag skall i Moab så göra, säger HERREN, att ingen mer frambär offer på offerhöjden och ingen mer tänder offereld åt sin gud.
36 Därför klagar mitt hjärta såsom en flöjt över Moab, ja, mitt hjärta klagar såsom en flöjt över Kir-Heres' män: vad de hava kvar av sitt förvärv går ju förlorat.
37 Ty alla huvuden äro skalliga och alla skägg avskurna; på alla händer äro sårmärken och omkring länderna säcktyg.
38 På alla Moabs tak och på dess torg höres allenast dödsklagan, ty jag har krossat Moab såsom ett värdelöst kärl, säger HERREN.
39 Huru förfärad är han icke! I mån jämra eder. Huru vänder icke Moab ryggen till med blygd! Ja, Moab bliver ett åtlöje och en skräck för alla dem som bo däromkring.
40 Ty så säger HERREN: Se, en som liknar en örn svävar fram och breder ut sina vingar över Moab.
41 Keriot bliver intaget, bergfästena bliva erövrade. Och Moabs hjältars hjärtan bliva på den dagen såsom en kvinnas hjärta, när hon är barnsnöd.
42 Ja, Moab skall förgöras så att det icke mer är ett folk, ty det har förhävt sig mot HERREN.
43 Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I Moabs inbyggare, säger HERREN.
44 Om någon flyr undan faran, så störtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty jag skall låta ett hemsökelsens år komma över dem, över Moab, säger HERREN.
45 I Hesbons skugga stanna de, det är ute med flyktingarnas kraft. Ty eld gick ut från Hesbon, en låga från Sihons land; och den förtärde Moabs tinning, hjässan på stridslarmets söner.
46 Ve dig, Moab! Förlorat är Kemos' folk. Ty dina söner äro tagna till fånga, och dina döttrar förda bort i fångenskap.
47 Men i kommande dagar skall jag åter upprätta Moab, säger HERREN. Så långt om domen över Moab.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.