Jeremia 9-10
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
9 O, om mitt huvud vore en vattenbrunn
och mitt öga en källa av tårar,
då skulle jag gråta dag och natt
över de fallna bland mitt folk.
2 Om jag ändå hade en rastplats i öknen,
om jag kunde lämna mitt folk och gå bort från dem,
för de är äktenskapsbrytare allesammans,
en samling trolösa.
3 ”De spänner sin tunga som en pilbåge.
Lögn, inte sanning, triumferar i landet.
De går från den ena ondskan till den andra,
och mig vill de inte veta av, säger Herren.
4 Var och en bör vara på sin vakt mot sin vän
och inte ens lita på sin bror.
För varje bror bedrar
och varje vän skvallrar.
5 Var och en lurar sin nästa,
de talar inte sanning.
De har lärt sina tungor att ljuga,
de tröttar ut sig med att handla fel.[a]
6 Du bor mitt ibland svek.
I sitt svek vill de inte veta av mig, säger Herren.”
7 Därför säger härskarornas Herre:
”Jag ska rena dem och pröva dem.
Vad skulle jag annars kunna göra med dottern mitt folk?
8 Deras tunga är en dödande pil.
Deras mun talar svek.
Var och en talar fredligt med sin nästa
men lägger i sitt hjärta ut fällor mot honom.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett sådant folk?”
Klagan över Jerusalem och Juda
10 Jag vill gråta och klaga över bergen,
sjunga en klagosång över öknens betesmarker.
De ligger förbrända,
och ingen går där.
Boskapens råmande hörs inte mer,
och himlens fåglar och de vilda djuren
har flytt och är borta.
11 ”Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög
och ett tillhåll för schakaler,
och ödelägga Juda städer
så att ingen kan bo där.”
12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Till vem har Herren talat så att han kan förklara det? Varför har landet fördärvats så, förbränts som en öken där ingen går?
13 Herren svarade: ”Därför att de har övergett min lag som jag ålagt dem. De har inte lyssnat till mig och inte följt min lag 14 utan följt sina egna hårda hjärtan och gått efter baalsgudarna, precis som deras förfäder lärt dem.” 15 Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Se, jag ska ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 Jag ska förskingra dem bland folk som varken de eller deras förfäder kände, och jag ska förfölja dem med svärd tills jag har utplånat dem.”
17 Så säger härskarornas Herre:
”Beakta och kalla på gråterskor,
så att de kommer!
Skicka efter duktiga kvinnor,
så att de kommer!
18 Låt dem komma fort
och stämma upp en klagosång över oss,
så att våra ögon fylls av tårar
och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 En klagosång hörs från Sion:
’Allt är förött,
vi står här med skam!
Vi måste lämna vårt land
för de har raserat våra hem.’ ”
20 Hör Herrens ord, ni kvinnor,
lyssna till orden ur hans mun!
Lär era döttrar en klagovisa,
lär varandra en sorgesång.
21 Döden har stigit in genom våra fönster,
trätt in i våra fästningar,
för att rycka bort barnen från gatorna
och de unga från torgen.
22 Säg: ”Så säger Herren:[b]
’Döda människokroppar ligger som gödsel på fälten,
som kärvar efter en som skördar,
och ingen vill samla upp dem.’ ”
23 Så säger Herren:
”Den vise ska inte skryta över sin vishet
och inte heller den starke över sin styrka
eller den rike över sin rikedom.
24 Nej, den som vill skryta
ska skryta över att han har insikt
och känner mig,
att jag är Herren,
som verkar i nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.
Däri har jag min glädje, säger Herren.
25 En tid kommer, säger Herren, när jag ska straffa alla dem som är omskurna bara till kroppen: 26 Egypten, Edom, ammoniterna, Moab och ökenfolk som har håret klippt vid tinningarna. För de andra folken är oomskurna, och alla israeliter har oomskurna hjärtan.”
Herren och avgudarna
10 Hör de ord Herren talar till er, Israels folk:
2 Så säger Herren:
”Ta inte efter andra folks seder,
bli inte skrämda av tecken på himlen
som skrämmer de andra folken.
3 Deras seder och gudsdyrkan är meningslös.
Man hugger ner ett träd i skogen
och hantverkarens händer formar den med yxan.
4 Han dekorerar den med silver och guld
och spikar fast den med hammare,
för att den inte ska falla omkull.
5 Som fågelskrämmor på gurkfältet står de där.”
De kan inte tala,
och man måste bära dem
eftersom de inte kan gå.
Var inte rädd för dem,
för de kan inte göra något ont,
och något gott förmår de ju inte heller.
6 Ingen är som du, Herre,
du är stor,
och stort och mäktigt är ditt namn.
7 Vem skulle inte frukta dig,
du folkens konung?
Fruktan tillkommer dig.
Bland folkens alla visa män
och i alla deras kungariken
finns det ingen som du.
8 Alla är de vettlösa och dåraktiga,
deras lärdom kommer från värdelösa avgudar av trä,[c]
9 hamrat silver som förts från Tarshish
och guld från Ufas,
verk av hantverkare och guldsmeder,
som klätts i blått och purpurrött,
allting tillverkat av skickliga män.
10 Men Herren är den sanne Guden,
den levande Guden,
den evige kungen.
För hans vrede darrar jorden,
folken uthärdar inte hans raseri.
11 ”Säg till dem så här: ’Dessa gudar, som inte har gjort vare sig himlen eller jorden, ska försvinna från jorden och inte finnas kvar under himlen.’ ”[d]
12 Han gjorde jorden med sin makt,
grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
13 När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
han får molnen att stiga upp från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
och för ut vinden ur dess förråd.
14 Varje människa står där som en dåre,
utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
15 De är meningslösa föremål
som bara blir till åtlöje.
När de granskas, förintas de.
16 Men sådan är inte han, Jakobs andel.
Han har format allt,
också sin arvedels stam, Israel.
Härskarornas Herre är hans namn.
Förödelse och fångenskap
17 Packa ihop era tillhörigheter!
Ge er iväg från landet,
ni som är belägrade!
18 För så säger Herren:
”Denna gång ska jag slunga iväg
dem som bor i landet.
Jag ska låta dem drabbas hårt,
så att de känner det.”[e]
19 Ve mig för min skada!
Mitt sår är obotligt.
Men jag tänkte:
”Det här är min plåga,
jag måste uthärda den.”
20 Mitt tält är förstört
och mina tältlinor avslitna.
Mina barn har gått ifrån mig
och finns inte mer.
Det finns ingen kvar som kan resa mitt tält igen
och sätta upp mina tältdukar.
21 Herdarna har tappat förnuftet
och söker inte längre Herren.
De har ingen framgång,
och hela deras hjord skingras.
22 Lyssna, något hörs!
Se, något kommer!
Ett väldigt dån från landet i norr.
Judas städer ska läggas öde
och bli ett tillhåll för schakaler.
Jeremias bön
23 Jag vet, Herre, att människan inte själv kan styra sin väg,
att vandraren inte har makt att styra sina steg.
24 Tukta mig, Herre, men med rättvisa,
och inte i vrede,
så att du inte utplånar mig.
25 Töm ut din vrede över de folk
som inte känner dig,
över de stammar
som inte åkallar ditt namn.
De har förtärt Jakob,
slukat och utplånat honom
och ödelagt hans hemland.
Footnotes
- 9:5 I Septuaginta skiljer sig texten något; där hör slutet av v. 5 samman med början av v. 6, och översättningen blir, som t.ex. Bibel 2 000: …I sin förvändhet kan de inte [v. 6] vända om. Övergrepp på övergrepp, svek på svek…
- 9:22 Denna första del av versen saknas i Septuaginta.
- 10:8 Grundtextens innebörd är i versens senare hälft osäker.
- 10:11 Versen är på arameiska.
- 10:18 Versens senare hälft är svårtolkad i grundtexten. Mer ordagrant slutar versen: …så att man finner dem.
Jeremia 9-10
Svenska 1917
9 Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en tårekälla, så att jag kunde gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk!
2 Ack att jag hade ett härbärge i öknen, så att jag kunde övergiva mitt folk och draga bort ifrån dem! Ty de äro allasammans äktenskapsbrytare, en församling av trolösa.
3 Sin tungas båge spänna de till att avskjuta lögner, och till sanning bruka de icke sin makt i landet. Nej, de gå från ogärning till ogärning, men mig vilja de ej veta av, säger HERREN.
4 Var och en tage sig till vara för sin vän, och ingen förlite sig på någon sin broder; ty den ene brodern gör allt för att bedraga den andre, och den ene vännen går omkring och förtalar den andre.
5 Var och en handlar svikligt mot sin vän, och ingen talar vad sant är; de öva sina tungor i att tala lögn de arbeta sig trötta med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland falskhet; i sin falskhet vilja de ej veta av mig, säger HERREN.
7 Därför säger HERREN Sebaot så. Se, jag måste luttra och pröva dem; ty vad annat kan jag göra, då nu dottern mitt folk är sådan?
8 Deras tunga är en mördande pil; vad den talar är svek. Med munnen tala de vänligt till sin nästa, men i hjärtat lägga de försåt för honom.
9 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
10 Över bergen vill jag gråta och sjunga sorgesång; jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen. Ty de äro förbrända, så att ingen går där fram och inga läten av boskap där höras; både himmelens fåglar och fyrfotadjuren hava flytt och äro borta.
11 Jag skall göra Jerusalem till en stenhop, till en boning för schakaler, och Juda städer till en ödemark, där ingen bor.
12 Vem är en vis man, så att han förstår detta? Och till vem har HERRENS mun talat, så att han kan förklara detta: varför landet har blivit så fördärvat, förbränt såsom en öken, där ingen går fram?
13 Och HERREN svarade: Jo, därför att de hava övergivit min lag, den som jag förelade dem, och icke hava hört min röst och vandrat efter den
14 utan vandrat efter sina egna hjärtans hårdhet och efterföljt Baalerna, såsom deras fader lärde dem.
15 Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall giva detta folk malört att äta och gift att dricka.
16 Och jag skall förströ dem bland folk som varken de eller deras fäder hava känt, och skall sända svärdet efter dem, till dess att jag har gjort ände på dem.
17 Så säger HERREN Sebaot: Given akt; tillkallen gråterskor, för att de må komma, och sänden efter förfarna kvinnor, och låten dem komma.
18 Låten dem med hast stämma upp sorgesång över oss, så att våra ögon flyta i tårar och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 Ty sorgesång höres ljuda från Sion: Huru har ej förstörelse drabbat oss! Vi hava kommit illa på skam, vi måste ju övergiva landet, ty våra boningar hava de slagit ned.
20 Ja, hören, I kvinnor, HERRENS ord, och edert öra fatte hans muns tal. Lären edra döttrar sorgesång; ja, lären varandra klagosång.
21 Ty döden stiger in genom vara fönster, han kommer in i våra palats; han utrotar barnen från gatan och ynglingarna från torgen.
22 Ja, tala: Så säger HERREN: Och människornas döda kroppar ligga såsom gödsel på marken och såsom kärvar efter skördemannen, vilka ingen samlar upp.
23 Så säger HERREN: Den vise berömme sig icke av sin vishet, den starke berömme sig icke av sin styrka, den rike berömme sig icke av sin rikedom.
24 Nej, den som vill berömma sig, han berömme sig därav att han har förstånd till att känna mig: att jag är HERREN, som gör nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty till sådana har jag behag, säger HERREN.
25 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka alla omskurna som dock äro oomskurna:
26 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. Ty hednafolken äro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
10 Hören det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. Så säger HERREN:
2 I skolen icke vänja eder vid hedningarnas sätt och icke förfäras för himmelens tecken, därför att hedningarna förfäras för dem.
3 Ty vad folken predika är fåfängliga avgudar. Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem, och konstnärens händer tillyxa dem;
4 med silver och guld pryder man dem och fäster dem med spikar och hammare, för att de icke skola falla omkull.
5 Lika fågelskrämmor på ett gurkfält stå de där och kunna ej tala; man måste bära dem, ty de kunna ej gå. Frukten då icke för dem, ty de kunna ej göra något ont; och att göra något gott, det förmå de ej heller.
6 Men dig, HERRE, är ingen lik; du är stor, ditt namn är stort i makt.
7 Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung? Sådant tillkommer ju dig. Ty bland folkens alla vise och i alla deras riken finnes ingen som är dig lik.
8 Nej, allasammans äro de oförnuftiga och dårar. Avgudadyrkan är att dyrka trä,
9 silverplåt, hämtad från Tarsis, guld, fört ifrån Ufas, arbetat av en konstnär, av en guldsmeds händer. I blått och rött purpurtyg stå de klädda, allasammans blott verk av konstförfarna män.
10 Men HERREN är en sann Gud, han är en levande Gud och en evig konung; för hans förtörnelse bävar jorden, och folken kunna icke uthärda hans vrede.
11 Så skolen I säga till dem: De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas från jorden och ej få finnas under himmelen.
12 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.
13 När han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända; han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
14 Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet; guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten, ty deras gjutna beläten äro lögn, och ingen ande är i dem.
15 De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt; när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.
16 Men sådan är icke han som är Jakobs del; nej, det är han som har skapat allt, och Israel är hans arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.
17 Samlen edert gods och fören det bort ur landet, I som sitten under belägring.
18 Ty så säger HERREN: Se, denna gång skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem ångest, så att de förnimma det.
19 Ve mig, jag är sönderkrossad! Oläkligt är mitt sår. Men jag säger: Ja, detta är min plåga, jag måste bära den!
20 Mitt tält är förstört, och mina tältstreck äro alla avslitna. Mina barn äro borta, de finnas icke mer; ingen är kvar, som kan slå upp mitt tält och sätta upp mina tältdukar.
21 Ty herdarna voro oförnuftiga, de frågade icke efter HERREN; därför hade de ingen framgång, och hela deras hjord blev förskingrad.
22 Lyssna, något höres! Se, det nalkas! Ett stort dån kommer från nordlandet för att göra Juda städer till en ödemark, till en boning för schakaler.
23 Jag vet det, HERRE: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.
24 Så tukta mig, HERRE likväl med måtta; icke i din vrede, på det att du ej må göra mig till intet.
25 Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som icke känna dig, och över de släkter som ej åkalla ditt namn. ty de hava uppätit Jakob, ja, uppätit och gjort ände på honom, och hans boning hava de förött.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.