Jesaja 65
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Dom och frälsning
65 ”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.
Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig.
’Här är jag, här är jag!’
sa jag till ett folk som inte åkallade mig.
2 Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den orätta vägen
och följer sina egna planer,
3 ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder rökelse på tegelaltaren.
4 De håller till i gravar
och tillbringar nätter i hemliga nästen,
de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.
5 De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig.
Jag är heligare än du!’
De är som en rök i mina näsborrar,
som en ständigt brinnande eld.
6 Detta finns nedtecknat inför mig.
Jag kommer inte att förbli tyst,
jag tiger inte förrän jag har hämnats,
de ska få ett straff i sin famn
7 för sina egna och deras förfäders synder,
säger Herren.
De har tänt rökelse på bergen
och hånat mig på höjderna.
Därför ska jag mäta upp åt dem
vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”
8 Så säger Herren:
”Så länge det finns saft i en druvklase
säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’
Så ska jag också göra för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9 Jag ska låta en ättling[a] gå ut från Jakob
och en arvinge från Juda till mina berg.
Mina utvalda ska ärva landet
och mina tjänare bosätta sig där.
10 Sharon ska bli betesmark för fåren
och Akors dal en viloplats för boskap,
för mitt folk som söker mig.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet åt Gad
och fyller bägaren med blandat vin åt Meni,[b]
12 er ska jag utlämna åt svärdet,
och ni ska få böja er ner för att slaktas.
När jag ropade svarade ni inte,
och ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
13 Så säger därför Herren, Herren:
”Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra,
mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta,
mina tjänare ska glädjas,
men ni ska få blygas,
14 mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje,
men ni ska ropa ut era hjärtans ångest
och klaga i förtvivlan.
15 Ni ska lämna era namn till mina utvalda
att användas som en förbannelse,
och Herren, Herren ska döda dig.
Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.
16 Den som uttalar en välsignelse i landet
välsignar sig vid sanningens Gud.[c]
Den som svär en ed i landet
svär vid sanningens Gud.
De lidanden som varit är glömda,
jag ser dem inte längre.
Nya himlar och en ny jord
17 Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord,
och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.
18 Var glada och jubla för evigt
över det jag skapar!
För jag skapar Jerusalem till jubel
och dess befolkning till glädje.
19 Jag ska jubla över Jerusalem
och glädja mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras någon gråt och klagan.
20 Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
eller gamla som inte får leva sin tid ut.
Den som dör vid hundra års ålder anses som ung,
och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.
21 De ska bygga hus och bo i dem,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
22 De ska inte bygga hus åt andra att bo i
och inte odla åt andra att äta.
Mitt folk ska leva lika länge som träd,
och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
23 De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till en bråd död,
för de är ett folk som Herren välsignat,
de och deras efterkommande.
24 Då ska det bli så
att innan de ropar ska jag svara,
och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.
25 Varg och lamm betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen,
och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont eller fördärvligt, säger Herren.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.