Job 23-24
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job vet inte vart han ska vända sig
23 Job svarade:
2 Också idag är min klagan bitter,
hans[a] hand är tung, och jag suckar.
3 Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna honom,
så att jag kunde gå till hans boning!
4 Då skulle jag lägga fram min sak
och fylla min mun med argument.
5 Då skulle jag få veta vad han kan svara mig,
begrunda vad han har att säga mig.
6 Skulle han bemöta mig med sin storhet?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7 Den uppriktige skulle då få lägga fram sin sak för honom,
och jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.
8 Men om jag söker honom i öster är han inte där,
och går jag åt väster finns han inte där heller.
9 Är han verksam i norr ser jag det inte,
beger han sig söderut finner jag honom inte.
10 Men han vet vilken väg jag går,
och om han prövar mig
ska jag framstå som guld.
11 Jag har hållit mig till hans fotspår och följt hans väg.
Jag har inte vikit av åt något håll.
12 Jag har inte förkastat hans uttalade bud
utan bevarat hans ord som mer värdefulla än mitt dagliga bröd.
13 Men han är den ende,
och vem kan motstå honom?
Vad han än vill göra, det gör han.
14 Därför kommer han att fullborda vad han beslutat om mig
och mycket mer av samma slag.
15 Därför känner jag fruktan inför honom,
och jag blir skräckslagen när jag tänker på allt det här.
16 Gud gör mig rädd,
den Väldige får mig att bäva.
17 Men ändå får mörkret inte alldeles tysta mig,
det ogenomträngliga mörkret som täcker mig.[b]
Job anser att Gud är orättvis
24 Varför fastställer den Väldige inte tider för sin dom?
Varför får inte de gudfruktiga se honom handla?[c]
2 Gränsstenar flyttas
och fårhjordar blir stulna,
3 den faderlöses åsna leds bort
och änkans oxe tas i pant.
4 De behövande knuffas bort från vägen,
de svaga i landet tvingas gömma sig.
5 Som vildåsnor i öknen går de dit,
sliter för sin föda,
och ödemarken ger mat åt deras barn.[d]
6 De samlar foder på fältet,
plockar och rensar rent i den ogudaktiges vingård.
7 Om natten ligger de nakna i kylan
utan något att skyla sig med.
8 De blir genomvåta av skurarna från bergen
och trycker sig mot klippan för att få skydd.
9 Ett faderlöst barn slits från sin mors bröst,
och den fattiges spädbarn tas som pant.
10 De måste gå omkring nakna, utan kläder,
och de tvingas bära kärvar medan de är hungriga.
11 De tvingas pressa olivolja bland stenar
och trampa vinpressen medan de lider av törst.[e]
12 De döendes jämmer hörs från staden.
De sårade ropar på hjälp,
och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.
13 Det finns de som gör uppror mot ljuset,
som inte känner till dess vägar
eller håller sig till dess stigar.
14 När inget dagsljus finns,
stiger mördaren upp
för att döda fattiga och nödlidande,
och på natten kommer han som en tjuv.
15 Äktenskapsbrytaren inväntar skymningen,
han tänker: ”Ingen får se mig!”
och döljer sitt ansikte.
16 De bryter sig in i husen om nätterna
och stänger in sig på dagen,
för de vill inte veta av ljuset.
17 Den mörka natten är deras morgon,
och de blir vänner med mörkrets fasor.[f]
18 Men de är som skum på vattenytan,
deras mark är förbannad
och ingen går till vingårdarna.
19 Som torka och hetta slukar snön och smältvattnet,
så slukar dödsriket syndaren.
20 Modersskötet glömmer honom,
maskarna äter honom,
ingen minns honom längre,
och ondskan faller som ett träd.
21 Han har utnyttjat den barnlösa,
och änkan har han inte gett någon hjälp.
22 Gud släpar bort de starka genom sin makt,
när han reser sig
får de frukta för sina liv.
23 Han kan låta dem känna sig trygga och säkra,
men hans blick följer dem.
24 För en kort tid är de upphöjda,
men snart är de borta,
de slås ner,
skördas som alla andra,
vissnar som sädesax.
25 Så är det.
Är det någon som kan påstå att jag ljuger,
eller motbevisa det jag säger?
Footnotes
- 23:2 Egentligen min; här följer översättningen Septuaginta m.fl., eftersom sammanhanget tyder på att Job klagar över att Guds hand vilar tung på honom.
- 23:17 Grundtextens innebörd är osäker.
- 24:1 Grundtextens innebörd är osäker.
- 24:5 Grundtextens innebörd är osäker.
- 24:11 Grundtextens innebörd är osäker.
- 24:17 Grundtextens innebörd är osäker.
Job 23-24
Svenska 1917
23 Därefter tog Job till orda och sade:
2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
24 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
18 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.