Job 29

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Jag längtar tillbaka till månader som gått,
    när Gud vakade över mig,
³ när hans lampa sken över mig,
    när jag vandrade i hans ljus genom mörkret,
⁴ när jag var i min krafts tid,
    när Guds vänskap fanns i mitt hus,
⁵ när den Väldige alltid var med mig,
    när mina barn fanns runt omkring mig
⁶ när jag vadade i grädde,
    och ur klippan rann floder av olja fram åt mig.

⁷ På den tiden när jag gick ut till stadsporten
    och intog min plats på torget,
⁸ såg de yngre mig och gick åt sidan,
    och de äldre reste sig av respekt för mig.
⁹ Furstar valde att inte yttra sig
    och satte handen för munnen.
¹⁰ Furstarnas röst tystnade,
    och deras tunga fastnade i gommen.
¹¹ Alla som lyssnade till mig talade väl om mig,
    alla som hörde mig stämde in i vad jag sa,
¹² för jag räddade den fattige som ropade,
    och den faderlöse, som inte hade någon som hjälpte.
¹³ Den döende välsignade mig,
    och jag fick änkan att sjunga av glädje.
¹⁴ Rättfärdigheten var den dräkt jag tog på mig,
    och rättvisan min mantel och huvudbonad.
¹⁵ Jag var den blindes ögon
    och den lames fötter.
¹⁶ Jag var en far för de fattiga
    och tog mig an den okändes sak.
¹⁷ Jag krossade käkarna på illgärningsmannen
    och ryckte rovet från hans tänder.

¹⁸ Jag tänkte:
    ”Jag ska dö stilla och lugnt i mitt eget bo,
mina dagar ska bli många som sandkornen.
¹⁹     Min rot når till vatten,
nattens dagg vilar på mina grenar.
²⁰     Min ära förnyas,
och bågen i min hand förblir ny.”

²¹ Förväntansfullt lyssnade man till mig då,
    väntade tyst på mina råd.
²² När jag hade sagt mitt hade ingen något att tillägga,
    för mina ord föll väl för dem.
²³ De väntade på mig som på regn
    och drack törstigt in varje ord som vårregn.
²⁴ När jag log mot dem,
    trodde de det knappt,
men när mitt ansikte lyste
    fick de nytt mod.^[a]
25 Jag valde en väg åt dem
    och satt som deras hövding.
Jag levde som en kung bland sina trupper
    och var som en tröstare för dem som sörjde.