Job 41-42
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
41 Ingen är så dum att han vågar reta den.
Vem vågar då sätta sig upp mot mig?
2 Vem kan kräva att jag ska betala tillbaka något?
Allt som finns under himlen är mitt.
3 Jag tänker inte tiga om dess lemmar,
styrka och sköna form.[a]
4 Vem kan klä av den dess hölje,
vem vågar närma sig den med betsel?
5 Vem vågar öppna dörrarna till dess gap,
som omgärdas av dess fruktansvärda tänder?
6 Sköldarna på dess rygg
sitter tätt sammanfogade, som sigill.
7 De sluter så tätt intill varandra
att ingen luft kan tränga in mellan dem.
8 De är fästade vid varandra, de sitter ihop,
och ingenting kan skilja dem åt.
9 Dess fnysning kastar ut gnistor av ljus,
dess ögon glöder som morgonrodnadens strålar.
10 Eldslågor strömmar ut ur dess mun,
gnistor skjuts ut.
11 Rök kommer ur dess näsborrar,
som från en kokande gryta på elden.
12 Dess andedräkt kan antända kol,
och lågor väller fram ur dess mun.
13 Styrkan bor i dess nacke,
från den utgår förskräckelse.
14 Dess hudveck är fasta, inte slappa,
de är orubbliga.
15 Dess hjärta[b] är hårt som sten,
ja, som en kvarnsten.
16 När den reser sig drabbas de mäktiga av förfäran,
de ryggar tillbaka när den drar fram.[c]
17 Varken svärd som når den,
spjut, pil eller pansar, har någon effekt.
18 Järn är som ett strå för den,
och koppar som murket trä.
19 Inga pilar får den att fly.
Slungstenar är för den som agnar.
20 Klubban är för den som ett halmstrå,
och den skrattar åt lansars rassel.
21 Dess buk är som krukskärvor,
och den lämnar efter sig ett spår i dyn som av trösksläde.
22 Den får djupet att koka som en gryta
och havet att sjuda som ett smörjelsekärl.
23 Den lämnar efter sig ett gnistrande ljus,
som om djupet skulle bära silverhår.
24 Dess like finns inte på jorden,
en skapelse utan fruktan.
25 Den ser[d] på allt upphöjt
och är kung över alla stolta djur.
Job återupprättas
Job svarar Herren
42 Då svarade Job Herren:
2 Jag vet att du kan göra vad du vill
och att dina planer inte kan omintetgöras.
3 Du frågade: ”Vem är denne som döljer mitt råd, med ord utan kunskap?”[e]
Ja, jag talade om saker som jag inte förstod,
sådant som var alltför underbart för mig.
4 Du sa: ”Lyssna!
Jag tänker ställa frågor som du får svara på.”[f]
5 Förut har jag bara hört talas om dig,
men nu har jag sett dig med egna ögon.
6 Jag tar tillbaka mitt,[g]
jag ångrar mig i stoft och aska.
Jobs vänner
7 Sedan Herren avslutat sitt tal till Job, sa han till Elifas från Teman:
”Jag är vred på dig och dina två vänner. Ni har inte talat sanning om mig, som min tjänare Job har gjort. 8 Ta nu sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra ett brännoffer för er själva. Min tjänare Job ska då be för er. Jag ska lyssna på hans bön och inte dra ner er i skam för att ni inte har talat sanning om mig, som min tjänare Job har gjort.”
9 Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Sofar från Naama gjorde som Herren hade befallt dem, och Herren lyssnade till Jobs bön.
Herren välsignar Job mer än tidigare
10 När Job bad för sina vänner gav Herren honom upprättelse och skänkte honom dubbelt så mycket mot vad han förut hade haft.
11 Sedan kom alla hans bröder och systrar och alla som hade känt honom tidigare och åt tillsammans med honom i hans hem. De visade medkänsla och tröstade honom efter alla bedrövelser som Herren hade låtit komma över honom, och var och en av dem gav honom ett stycke silver[h] och en guldring.
12 Herren välsignade de sista återstående åren av Jobs liv mer än hans första, så att han kom att få 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston.
13 Han fick också sju[i] söner och tre döttrar. 14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje gav han namnet Keren-Happuk[j]. 15 I hela landet fanns det inga kvinnor som var lika vackra som Jobs döttrar. Job gav dem arvsrätt tillsammans med deras bröder.
16 Job levde etthundrafyrtio år efter detta och fick se både barn och barnbarn i fyra led. 17 Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.
Footnotes
- 41:3 Grundtextens innebörd är osäker.
- 41:15 Kan ev. syfta på dess bröst här. Annars står hjärtat i hebreiskan, när det används som metafor i samband med människan, oftast för det innersta, medvetna livet.
- 41:16 Grundtextens innebörd är osäker; de mäktiga kan också översättas gudarna.
- 41:25 De hebreiska verben för ”se” och ”frukta” liknar varandra, och om det skulle vara det senare som avses, kan översättningen bli: Allt upphöjt fruktar den, kungen över alla stolta rovdjur.Men det enda som skulle kunna tyda på denna tolkning är en viss parallellism till föregående vers.
- 42:3 Jfr 38:2.
- 42:4 Jfr 38:3.
- 42:6 Grundtextens innebörd är osäker.
- 42:11 På hebreiska kesita, vars värde inte är känt.
- 42:13 Sju har i grundtexten en ovanlig form som kan tyda på en fördubbling (jfr v. 10), två gånger sju (jfr 1:2). Dock finns det ingen antydan om fördubbling av antalet döttrar (v. 14).
- 42:14 Namnen betyder: Lillduvan, Kanelblomman, Sminkdosan.
Job 41-42
Svenska 1917
41 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
2 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
3 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
42 Job svarade HERREN och sade:
2 Ja, jag vet att du förmår allt, och att intet som du besluter är dig för svårt.
3 Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.
4 Men hör nu, så vill jag tala; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
5 Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon.
6 Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska.
7 Sedan HERREN hade talat så till Job, sade han till Elifas från Teman: »Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.
8 Så tagen eder nu sju tjurar och sju vädurar, och gån till min tjänare Job och offren dem såsom brännoffer för eder; ock låten min tjänare Job bedja för eder. Till äventyrs skall jag då, av nåd mot honom, avstå från att göra något förskräckligt mot eder, till straff därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.»
9 Då gingo Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naaman åstad och gjorde såsom HERREN hade tillsagt dem; och HERREN tog nådigt emot Jobs bön.
10 Och då nu Job bad för sina vänner, upprättade HERREN åter honom själv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han förut hade haft.
11 Och alla hans bröder och systrar och alla hans forna bekanta kommo till honom och höllo måltid med honom i hans hus, och ömkade honom för alla de olyckor som HERREN hade låtit komma över honom. Och de gåvo honom vardera en kesita och en guldring.
12 Och HERREN välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än begynnelsen, så att han fick fjorton tusen får, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen åsninnor.
13 Och han fick sju söner och tre döttrar.
14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.
15 Och så sköna kvinnor som Jobs döttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras bröder.
16 Och Job levde därefter ett hundra fyrtio år, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.
17 Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.
Job 41-42
Svenska Folkbibeln
41 Ingen är så dumdristig att han retar denne.
Vem är då den som vågar sätta sig upp mot mig?
2 Vem har givit mig något som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,
om hans styrka och sköna gestalt.
4 Vem kan rycka av honom hans beklädnad?
Vem vågar sig in mellan hans båda käkar?
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörr?
Omkring hans tänder bor skräck.
6 Sköldarnas rader sitter stolta på honom, sammanfogade
med hård försegling,
7 den ena tätt intill den andra,
ingen vindfläkt tränger in mellan dem,
8 de är sammanfogade med varandra,
de griper in i varandra och kan ej skiljas åt.
9 När han fnyser strålar det av ljus,
hans blickar är som morgonrodnadens ögonlock.
10 Hans gap sprutar ut flammor,
eldgnistor bryter fram.
11 Hans näsborrar bolmar ut rök
som från en kokande gryta på elden.
12 Hans andedräkt får kol att brinna,
ur hans gap flammar det av eld.
13 På hans nacke bor styrkan,
och skräck dansar framför honom.
14 Hudvecken på hans buk är fasta,
de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
lik den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
i ångest förlorar de fattningen.
17 Ett angripande svärd kan inte hålla stånd,
inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han aktar järn som strå,
koppar som murket trä.
19 Han flyr ej för bågskott,
för honom är slungstenar som agnar.
20 Stridsklubbor aktar han som strå,
han skrattar åt rasslet av lansar.
21 Hans buk är som skarpa lerskivor,
i dyn sätter han spår som av en tröskvagn.
22 Han gör djupet kokande som en gryta,
han får havet att skumma som när man blandar salvor.
23 I hans kölvatten strålar vägen av ljus,
djupet synes bära silverhår.
24 På jorden finns inte hans like,
han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
han är kung över allt som är stolt.
Job svarar Herren
42 Job svarade Herren och sade:
2 Jag vet att du förmår allt,
inget som du beslutar är omöjligt för dig.
3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd?
Jag har ju ordat om vad jag ej begrep,
om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod.
4 Lyssna nu, så vill jag tala.
Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap.
5 Förut hade jag hört talas om dig,
men nu har jag sett dig med egna ögon.
6 Därför tar jag tillbaka allt
och ångrar mig i stoft och aska.
Herren tillrättavisar Jobs vänner
7 Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: "Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort."
9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren bönhörde Job.
Herren välsignar Job
10 Och Herren gjorde slut på Jobs olycka när denne bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt upp mot vad han förut hade haft. 11 Alla hans bröder och systrar och alla han förut hade känt kom till honom, och de höll måltid med honom i hans hem. De uppmuntrade och tröstade honom för allt det onda som Herren hade låtit komma över honom. Och var och en gav honom ett stycke silver och en guldring.
12 Och Herren välsignade slutet av Jobs liv mer än början. Han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsninnor. 13 Han fick också sju söner och tre döttrar. 14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk. 15 I hela landet fanns inte så vackra kvinnor som Jobs döttrar. Och deras far gav dem arvedel bland deras bröder.
16 Därefter levde Job etthundrafyrtio år och fick se sina barn och barnbarn i fyra led. 17 Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln