Johannes 2-4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus förvandlar vatten till vin
2 På tredje dagen[a] hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesus mor var där. 2 Jesus och hans lärjungar var också inbjudna dit. 3 Vinet tog slut, och Jesus mor sa då till honom: ”De har inget vin.”
4 ”Lämna mig ifred, kvinna”, svarade han. ”Min stund har inte kommit än.”
5 Men hans mor sa till tjänarna: ”Gör precis som han säger.”
6 Där fanns sex stora stenkrukor för de judiska reningsceremonierna. Krukorna rymde omkring hundra liter var. 7 Jesus sa nu till dem: ”Fyll krukorna med vatten”, och när alla krukorna var helt fulla, 8 sa han: ”Ös upp och ge det till bröllopsvärden.” Och de gjorde så.
9 Värden smakade på vattnet, som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom – bara tjänarna som hade öst upp vattnet kände till det – kallade han på brudgummen och sa: 10 ”Alla bjuder ju först på det utsökta vinet och på sämre vin när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det bästa till sist!”
11 Genom detta sitt första tecken i Kana i Galileen visade Jesus sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.
12 Därefter gick Jesus ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där under några dagar.
Jesus rensar templet
(Matt 21:12-13; Mark 11:15-17; Luk 19:45-46)
13 När påskhögtiden[b] närmade sig gick Jesus till Jerusalem. 14 I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och dem som satt och växlade pengar.[c] 15 Jesus gjorde sig en piska av några repstumpar och drev ut allihop från tempelområdet tillsammans med fåren och oxarna. Han slog ut myntväxlarnas pengar och välte deras bord, 16 och till dem som sålde duvor sa han: ”Ta bort allt detta härifrån! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats!”
17 Då kom hans lärjungar ihåg att det stod skrivet: ”Min iver för ditt tempel förtär mig.”[d]
18 Men judarna sa till honom: ”Vad kan du visa oss för tecken, när du nu gör så här?”
19 Jesus svarade: ”Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det igen på tre dagar.”
20 Judarna sa: ”Detta tempelbygge har pågått i fyrtiosex år, och du menar att du kan resa upp det på tre dagar!” 21 Men det tempel Jesus talade om var hans egen kropp. 22 När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på det ord Jesus själv hade talat.
23 Tack vare de tecken han gjorde i Jerusalem under påskhögtiden började många tro på hans namn. 24 Men Jesus litade inte på någon, för han kände alla. 25 Han behövde inte någons vittnesbörd om människan, för han visste vad som fanns i människan.
Nikodemos besöker Jesus om natten
3 Där fanns en farisé[e] som hette Nikodemos och som var medlem i det judiska rådet[f]. 2 Han kom till Jesus en natt och sa: ”Rabbi, vi vet att du är en lärare som har kommit från Gud. Ingen kan göra sådana tecken som du gör om inte Gud är med honom.”
3 Men Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag dig: den som inte föds på nytt[g] får aldrig se Guds rike.”
4 ”Hur kan någon födas på nytt när man är gammal?” undrade Nikodemos. ”Man kan väl inte komma in i sin moders liv och födas igen?”
5 Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag dig: den som inte blir född av vatten och Ande får överhuvudtaget inte komma in i Guds rike. 6 Det som föds på mänskligt sätt är mänskligt, men det som föds av Anden är andligt. 7 Förvåna dig därför inte över att jag säger att ni måste födas på nytt[h]. 8 Vinden[i] blåser vart den vill. Du hör den blåsa men kan inte säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen. Så är det också med var och en som är född av Anden.”
9 ”Men hur är detta möjligt?” frågade Nikodemos.
10 Jesus svarade: ”Du är en Israels lärare och förstår inte det här? 11 Ja, sannerligen säger jag dig: det vi talar om är sådant vi vet, och vi vittnar om det vi har sett, och ändå tar ni inte emot vårt vittnesbörd. 12 Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar om det himmelska? 13 Ingen har ju stigit upp till himlen, utom Människosonen, som har kommit ner därifrån. 14 På samma sätt som Mose hängde upp kopparormen i öknen måste Människosonen lyftas upp[j], 15 för att alla som tror på honom ska ha evigt liv.”[k]
16 Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. 17 Det var inte för att döma världen som Gud sände sin Son, utan för att världen skulle räddas genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds ende Sons namn. 19 Och detta är domen, att när ljuset kom ner till världen, älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras handlingar var onda. 20 Den som gör det som är ont, hatar ljuset. Han håller sig borta från ljuset, så att hans gärningar inte ska avslöjas. 21 Men den som gör det som är sanningsenligt dras till ljuset, för att det ska synas att han gör det som Gud vill.
Johannes döparen berättar vem Jesus är
22 Sedan gick Jesus tillsammans med sina lärjungar till Judeen där de stannade en tid och döpte. 23 Samtidigt höll Johannes på att döpa vid Ainon, nära Salim, där det fanns gott om vatten, och folk kom dit för att döpas. 24 Det var innan Johannes hade satts i fängelse. 25 En gång kom några av Johannes lärjungar att diskutera olika reningsceremonier[l] med en jude. 26 De gick då till Johannes och sa: ”Rabbi, mannen som var tillsammans med dig på andra sidan Jordanfloden, han som du vittnade om, han döper också, och nu går alla till honom.”
27 Men Johannes svarade: ”Ingen kan ta emot något som inte ges honom från himlen.” 28 Ni kan själva vittna om att jag har sagt att jag inte är Messias. Jag är utsänd för att gå framför honom. 29 Bruden tillhör sin brudgum. Och brudgummens vän gläds åt att få stå och lyssna till brudgummen. Den glädjen är nu fullständigt min. 30 Han ska bli större och jag mindre.
31 ”Han som har kommit från ovan är över alla andra. Den som kommer från jorden är av jorden och talar det jordiska. Den som kommer från himlen är över alla. 32 Han vittnar om det han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd. 33 Men den som tar emot hans vittnesbörd, bekräftar att Gud talar sanning, 34 för den som är sänd av Gud talar Guds ord. Gud ger Anden utan mått. 35 Fadern älskar Sonen och har gett honom makt över allting. 36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att lyda Sonen ska inte se livet, utan blir kvar under Guds dom.”
Jesus och den samariska kvinnan
4 Jesus insåg att fariseerna hade fått höra att han hade fler lärjungar än Johannes och döpte fler – 2 fast det var inte Jesus själv som döpte utan hans lärjungar. 3 Jesus lämnade därför Judeen och återvände till Galileen.
4 På vägen dit var han tvungen att gå genom Samarien[m] 5 och så kom han till en stad i Samarien som heter Sykar och som ligger nära den mark som Jakob gav sin son Josef. 6 Där ligger också Jakobs brunn och eftersom det var mitt på dagen och Jesus var trött av vandringen, satte han sig vid brunnen.
7 Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten och Jesus bad henne: ”Ge mig lite att dricka!” 8 Hans lärjungar hade gått in till staden för att köpa mat. 9 Den samariska kvinnan sa: ”Du som är jude, hur kan du be mig, en samarisk kvinna, om vatten?” Judarna brukade nämligen inte ha något gemensamt med samarierna.
10 Jesus svarade: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig om något att dricka, så skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten.”
11 ”Men, Herre, du har ju varken rep eller kruka”, sa hon, ”och brunnen är djup. Varifrån ska du få levande vatten? 12 Du är väl inte större än vår förfader Jakob som gav oss den här brunnen och som han själv och hans söner och boskap drack av?”
13 Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir snart törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger blir aldrig i evighet törstig igen för mitt vatten blir en källa inom honom som porlar fram och ger evigt liv.”
15 ”Herre”, sa kvinnan, ”ge mig av det vattnet, så att jag aldrig mer blir törstig och slipper gå ut hit och hämta vatten!”
16 Men Jesus sa: ”Gå och hämta din man!”
17 ”Jag har ingen man”, svarade kvinnan.
”Du har rätt när du säger att du inte har någon man”, sa Jesus. 18 ”Du har haft fem män och den du har nu är inte din man. Där höll du dig till sanningen.”
19 ”Herre”, sa kvinnan, ”jag ser att du är en profet. 20 Våra förfäder har tillbett på det här berget[n], men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem.”
21 Jesus sa till henne: ”Tro mig, kvinna det kommer en tid då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. 22 Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner eftersom räddningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer, ja, den har redan kommit, då sanna tillbedjare tillber Fadern i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare Fadern söker. 24 Gud är Ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”
25 Kvinnan sa: ”Ja, jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus, och när han kommer ska han förklara allt för oss.”
26 Då sa Jesus till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”
27 Just då kom hans lärjungar tillbaka. De blev mycket förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför han talade med henne eller vad de talade om.
28 Men kvinnan lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden och sa till alla: 29 ”Kom så får ni träffa en man som kunde säga mig allt vad jag har gjort! Kan han vara Messias?” 30 Och folket strömmade ut från staden för att träffa Jesus.
31 Under tiden ville lärjungarna ge sin Mästare något att äta 32 men han sa: ”Jag har mat som ni inte känner till.”
33 Hans lärjungar sa då till varandra: ”Kan någon ha kommit hit och gett honom mat?”
34 Då sa Jesus: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att slutföra det uppdrag han har gett mig. 35 Ni säger att om fyra månader är det dags att skörda. Men jag säger: Se er omkring! Fälten har redan ljusnat och är mogna för skörd. 36 Redan nu får skördearbetaren sin lön. Han skördar frukt till evigt liv så att både den som sår och den som skördar får glädjas tillsammans. 37 För här gäller ordspråket: en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt ut er för att skörda där ni inte har arbetat. Andra har utfört arbetet och ni ska få lön för deras möda.”
Många samarier kommer till tro
39 Många samarier från den staden kom till tro på honom när de hörde kvinnan vittna: ”Han kunde säga mig allt vad jag har gjort.” 40 Så när samarierna kom ut till honom bad de honom att stanna hos dem och han stannade där i två dagar. 41 När de då fick höra honom själv tala, var det ännu fler som började tro på honom 42 och de sa till kvinnan: ”Nu är det inte längre det som du berättade för oss som får oss att tro. Nej, nu har vi själva hört honom och förstått att han verkligen är den som ska rädda världen.”
Jesus botar en kunglig tjänstemans son
43 Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. 44 Han hade själv vittnat om att en profet inte blir respekterad i sin egen hemstad. 45 Men när han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom med öppna armar eftersom de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden och sett vad han gjort där.
46 I Galileen kom han också tillbaka till Kana där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En man i kunglig[o] tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 47 När mannen därför fick höra att Jesus hade kommit från Judeen och var i Galileen, gick han till honom och bad honom att följa med till Kafarnaum för att bota hans son som låg döende.
48 Jesus sa: ”Ni tror inte, om ni inte får se tecken och under!”
49 Mannen bad: ”Herre, kom innan mitt barn dör!”
50 Då sa Jesus till honom: ”Gå hem igen! Din son lever.” Mannen trodde på vad Jesus sa och gick. 51 Medan han fortfarande var på väg, möttes han av sina tjänare som meddelade att pojken levde. 52 Han frågade dem då vid vilken tid på dagen pojken hade börjat bli bättre och de svarade: ”Igår eftermiddag vid ettiden försvann febern.” 53 Då förstod fadern att det hade hänt i samma stund som Jesus hade sagt till honom: ”Din son lever.” Och tjänstemannen och alla i hans hus började tro på Jesus.
54 Detta var det andra tecknet Jesus gjorde och han gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.
Footnotes
- 2:1 Dvs. Två dagar senare
- 2:13 Se not till Matt 26:59.
- 2:14 Djuren skulle användas till offer i templet.
- 2:17 Se Ps 69:10.
- 3:1 Se not till Matt 5:20.
- 3:1 Se not till Matt 26:59.
- 3:3 Eller från ovan.
- 3:7 Se not till v. 3.
- 3:8 Både det hebreiska och det grekiska ordet för ande kan också översättas med vind.
- 3:14 Uttrycket syftar både på att Jesus skulle hängas upp på ett kors och på att han skulle lyftas upp till himlen.
- 3:15 Somliga kommentatorer anser att citatet fortsätter t.o.m. vers 21.
- 3:25 Genom en reningsceremoni blev man enligt judarna ren, värdig att komma inför Gud.
- 4:4 Samarien låg mellan Galileen och Judeen. Invånarna var judar som uppblandats med andra folk. Det rådde fiendskap mellan dem och judarna.
- 4:20 Samarierna hade ett eget tempel på berget Gerissim.
- 4:46 Mannen arbetade för kung Herodes, som styrde över Galileen och Pereen och var son till den Herodes som regerade då Jesus föddes.
Johannes 2-4
Svenska 1917
2 På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där.
2 Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet.
3 Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: »De hava intet vin.»
4 Jesus svarade henne: »Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.»
5 Hans moder sade då till tjänarna: »Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra.»
6 Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var.
7 Jesus sade till dem: »Fyllen krukorna med vatten.» Och de fyllde dem ända till brädden.
8 Sedan sade han till dem: »Ösen nu upp och bären till övertjänaren.» Och de gjorde så.
9 Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen.
10 och sade till honom: »Man brukar eljest alltid sätta fram det goda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu.»
11 Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.
12 Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina bröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar.
13 Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem.
14 Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där.
15 Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord.
16 Och till duvomånglarna sade han: »Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus.»
17 Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: »Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.»
18 Då togo judarna till orda och sade till honom: »Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?»
19 Jesus svarade och sade till dem: »Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.»
20 Då sade judarna: »I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?»
21 Men det var om sin kropps tempel han talade.
22 Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt.
23 Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han gjorde.
24 Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände alla
25 och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty av sig själv visste han vad i människan var.
3 Men bland fariséerna var en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar.
2 Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: »Rabbi, vi veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom.»
3 Jesus svarade och sade till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.»
4 Nikodemus sade till honom: »Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och födas?»
5 Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.
6 Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande.
7 Förundra dig icke över att jag sade dig att I måsten födas på nytt.
8 Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden.»
9 Nikodemus svarade och sade till honom: »Huru kan detta ske?»
10 Jesus svarade och sade till honom: »Är du Israels lärare och förstår icke detta?
11 Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd tagen I icke emot.
12 Tron i icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I då kunna tro, när jag talar till eder om himmelska ting?
13 Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen.
14 Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd,
15 så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.
16 Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.
17 Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.
18 Den som tror på honom, han bliver icke dömd, men den som icke tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde Sons namn.
19 Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda,
20 Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade.
21 Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud.»
22 Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska landsbygden, och där vistades han med dem och döpte.
23 Men också Johannes döpte, i Enon, nära Salim, ty där fanns mycket vatten; och folket kom dit och lät döpa sig.
24 Johannes hade nämligen ännu icke blivit kastad i fängelse.
25 Då uppstod mellan Johannes' lärjungar och en jude en tvist om reningen.
26 Och de kommo till Johannes och sade till honom: »Rabbi, se, den som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har vittnat om, han döper, och alla komma till honom.»
27 Johannes svarade och sade: »En människa kan intet taga, om det icke bliver henne givet från himmelen.»
28 I kunnen själva giva mig det vittnesbördet att jag sade: 'Icke är jag Messias; jag är allenast sänd framför honom.'
29 Brudgum är den som har bruden; men brudgummens vän, som står där och hör honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst. Den glädjen är mig nu given i fullt mått.
30 Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag förminskas. --
31 Den som kommer ovanifrån, han är över alla; den som är från jorden, han är av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som kommer från himmelen, han är över alla,
32 och vad han har sett och hört, det vittnar han om; och likväl tager ingen emot hans vittnesbörd.
33 Men om någon tager emot hans vittnesbörd, så bekräftar han därmed att Gud är sannfärdig.
34 Ty den som Gud har sänt, han talar Guds ord; Gud giver nämligen icke Anden efter mått.
35 Fadern älskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.
36 Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.» ovanifrån; jfr v. 31.
4 Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes;
2 dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar.
3 Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.
4 Därvid måste han taga vägen genom Samarien.
5 Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.
6 Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjätte timmen.
7 Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Giv mig att dricka.»
8 Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.
9 Då sade den samaritiska kvinnan till honom: »Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?» Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna.
10 Jesus svarade och sade till henne: »Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten.»
11 Kvinnan sade till honom: »Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?»
12 Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?»
13 Jesus svarade och sade till henne: »Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen;
14 men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.»
15 Kvinnan sade till honom: »Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.»
16 Han sade till henne: »Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka.»
17 Kvinnan svarade och sade: »Jag har ingen man.» Jesus sade till henne: »Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.»
18 Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant.
19 Då sade kvinnan till honom: »Herre, jag ser att du är en profet.
20 Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.»
21 Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern.
22 I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna --
23 men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.
24 Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»
25 Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.»
26 Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.»
27 I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne.
28 Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:
29 »Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?»
30 Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.
31 Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, tag och ät.»
32 Men han svarade dem: »Jag har mat att äta som I icke veten om.»
33 Då sade lärjungarna till varandra: »Kan väl någon hava burit mat till honom?»
34 Jesus sade till dem: »Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.»
35 I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd.
36 Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig.
37 Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar.
38 Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete.»
39 Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort.
40 När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.
41 Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.
42 Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.»
43 Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.
44 Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget fädernesland.
45 När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden.
46 Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk.
47 När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.
48 Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.»
49 Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.»
50 Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.» Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick.
51 Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: »Din son kommer att leva.»
52 Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: »I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom.»
53 Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom: »Din son får leva.» Och han kom till tro, så ock hela hans hus.
54 Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen. har vanligen betydelsen friskt, rinnande vatten; kvinnan fattar uttrycket i den senare betydelsen. Andra hava arbetat, och deras arbete har kommit eder till godo.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.