Josua 16-18
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Manasse och Efraim
16 Josefs ättlingar fick ett område från floden Jordan vid Jeriko öster om Jerikos vatten genom öknen och från Jeriko upp genom bergsbygden till Betel. 2 Från Betel gick gränsen mot Lus och sedan till Atarot i arkéernas område. 3 Därefter gick den västerut ner till jafletéernas område ända ner till Nedre Bet-Horons område, sedan till Geser och vidare ut mot Medelhavet.
4 Detta fick Josefs söner Manasse och Efraim till sin egendom.
5 Detta område fick Efraims ättlingar, efter sina släkter:
Gränsen för Efraims område gick i öster från Atarot Addar till Övre Bet Horon. 6 Därifrån gick den ut mot Medelhavet. Från Mikmetat i norr fortsatte den sedan förbi Taanat Shilo och vidare österut till Janoach. 7 Från Janoach gick den ner till Atarot och Naara, nuddade Jeriko och gick ut vid Jordan. 8 Från Tappuach gick gränsen västerut och följde Kanabäcken till Medelhavet. Detta är området som Efraims stam fick efter sina släkter. 9 Efraim fick också en del av de städer som låg inom det område som tillhörde Manasses stam.
10 Men efraimiterna drev inte bort de kanaanéer som bodde i Geser och därför bor de kvar bland efraimiterna än idag och utför tvångsarbete.
17 Manasses område var detta: Manasse var Josefs äldste son. Manasses förstfödde son Makir, som var far till Gilead, hade redan fått Gileads land och Bashan, för han var en stridsman. 2 Också övriga manassiter, Aviesers, Heleks, Asriels, Shekems, Hefers och Shemidas familjer, gavs områden efter deras släkter. Dessa var Manasses, Josefs sons manliga ättlingar, släkt för släkt.
3 Men Hefers son Selofchad, sonson till Gilead, sonsons son till Makir och sonsons sonson till Manasse, hade inte några söner. Han hade bara döttrar som hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 4 Dessa gick till prästen Elasar och till Josua och de övriga ledarna och sa: ”Herren sa till Mose att vi skulle få områden så som männen i vår stam.” Då gav man dem, så som Herren hade befallt, områden på samma sätt som åt deras manliga släktingar.
5 Åt Manasse gavs tio landområden, förutom Gileads och Bashans områden på andra sidan Jordan, 6 för Manasses döttrar fick områden bland hans söner. De övriga manassiterna fick Gilead.
7 Manasses stams gräns sträckte sig från Asher fram till Mikmetat som ligger öster om Shekem. Därifrån gick gränsen söderut mot dem som bor vid Tappuachkällan. 8 Tappuachområdet tillhörde Manasse men själva Tappuach, på gränsen till Manasses land, tillhörde Efraims stam. 9 Från Tappuach sträckte sig gränsen vidare ner till Kanabäcken. Söder om bäcken låg städer som tillhörde Efraims stam, fastän de var belägna inom Manasses område. Manasses gräns gick vidare norr om bäcken till havet. 10 Landet i söder tillhörde Efraim och i norr Manasse. I väster var Medelhavet gräns för Manasses område. I norr gränsade det till Ashers område och i öster till Isaskars område.
11 Manasses stam fick också följande städer som låg på Isaskars och Ashers områden: Bet-Shean, Jivleam, Dor, En-Dor, Tanak och Megiddo med deras respektive kringliggande byar.
12 Men eftersom Manasses ättlingar inte kunde fördriva folket som bodde i dessa städer, kom kanaanéerna att bo kvar där. 13 När Israels folk senare blev starkare, fick kanaanéerna utföra tvångsarbete, men de drevs inte bort.
14 Josefs ättlingar kom till Josua och frågade: ”Varför har du bara gett oss en enda del av landet när vi nu är ett så talrikt folk och Herren har välsignat oss hittills?”
15 ”Om ni är så talrika och bergsbygden i Efraim inte räcker till för er, kan ni röja i skogsområdet där perisséerna och rafaéerna bor”, svarade Josua.
16 ”Bergsbygden räcker inte till för oss”, sa Josefs stammar, ”och kanaanéerna på slätten runt Bet-Shean med dess lydstäder och i Jisreels dal har stridsvagnar av järn.”
17 Josua svarade då Josefs ättlingar, Efraim och Manasse: ”Ni är ett talrikt och mäktigt folk och ni ska inte bara få ett område. 18 Ni ska få ett bergsområde till där det växer skog. Röj det, så blir det ert ända till dess bortre gränser. Driv ut kanaanéerna, även om de är starka och har stridsvagnar av järn.”
Spioner sänds ut för att utforska de områden som ännu inte erövrats
18 Israels hela menighet samlades i Shilo och satte upp uppenbarelsetältet. De hade nu kontroll över hela landet, 2 men sju av stammarna hade ännu inte fått sin landegendom.
3 Då frågade Josua: ”Hur länge tänker ni vänta innan ni intar det land som Herren, era förfäders Gud, har gett er? 4 Utse tre män från varje stam, så ska jag skicka iväg dem för att utforska landet och göra en beskrivning av de olika områdena och sedan komma till mig. 5 Männen får dela upp landet i sju delar. Juda ska vara kvar i sitt område i söder och likadant Josef i sitt område i norr. 6 När ni gjort en beskrivning över de sju delarna av landet, ska ni komma till mig och sedan ska jag kasta lott för er inför Herren, vår Gud. 7 Leviterna ska inte ha något område som ni andra, för deras del är att vara Herrens präster.[a] Gads och Rubens stammar och ena halvan av Manasses stam har redan fått sina områden på östra sidan av Jordan, den arvedel som Herrens tjänare Mose gav dem.”
8 Männen gav sig alltså iväg och Josua befallde dem att kartlägga landet. Han sa: ”Vandra igenom landet, gör en beskrivning av det och kom tillbaka till mig, så ska jag kasta lott för er inför Herren i Shilo.”
9 Männen gick och vandrade igenom landet och beskrev de sju delarna i en bok och antecknade alla städerna i de olika områdena. Sedan återvände de till Josua i lägret vid Shilo. 10 Josua kastade sedan lott för dem i Shilo och fördelade landet åt de olika stammarna, så att de alla fick sin del.
Benjamins stam
11 Det landområde som lotten tilldelade Benjamins stam, med alla dess släkter, låg mellan de områden som Judas och Josefs stammar tidigare fått.
12 Den norra gränslinjen började vid floden Jordan och gick vid bergssluttningen norr om Jeriko. Sedan fortsatte den västerut genom bergsbygden och öknen vid Bet Aven.
13 Därifrån gick gränsen söder om Lus vid den södra bergssluttningen, dvs. Betel, och fortsatte ner till Atarot Addar nära berget som ligger söder om Nedre Bet Horon. 14 Där svängde gränslinjen på västsidan mot söder, passerade berget vid Bet Horon och slutade vid Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim, en av Judas stams städer. Detta var den västra sidan.
15 Den södra gränsen sträckte sig från Kirjat-Jearims utkant till Neftoachkällan 16 och ner till bergsfoten vid Hinnoms sons dal norrut i Refaimdalen. Därifrån fortsatte den tvärs igenom Hinnoms dal och gick söder om bergssluttningen där jevuséerna bodde och fortsatte ner till Rogelkällan.
17 Därifrån gick gränslinjen mot nordost till Shemeshkällan och vidare till Gelilot som ligger mitt emot Adummimshöjden. Därefter gick den ner till Bohans, Rubens sons, sten, 18 vidare utmed norra kanten av Bet Haarava ner i dalen 19 och förbi Bet-Hoglas höjd i norr för att sluta vid Döda havets norra vik som utgör södra änden av floden Jordan. Detta var sydgränsen.
20 I öster utgjordes gränsen av floden Jordan.
Detta var benjaminiternas områden med deras gränser.
21 Följande städer ingick också i det land som Benjamins stam fick, efter sina släkter:
Jeriko, Bet-Hogla, Emek Kesis, 22 Bet Haarava, Semarajim, Betel, 23 Avvim, Para, Ofra, 24 Kefar Haammoni, Ofni och Geva, tolv städer med kringliggande byar, 25 Givon, Rama, Beerot, 26 Mispa, Kefira, Mosa, 27 Rekem, Jirpeel, Tarala, 28 Sela, Elef, Jevus, dvs. Jerusalem, Giva och Kirjat-Jearim, fjorton städer med kringliggande byar.
Detta är benjaminiternas områden, efter deras släkter.
Footnotes
- 18:7 Prästerna fick behålla en del av offret när de andra stammarna offrade till Herren. De fick även städer att bo i och andra gåvor av folket. Se 13:14; 21:1-42; 5 Mos 18:1-8.
Josua 16-18
Svenska 1917
16 Och lotten föll ut för Josefs barn sålunda: Landet från Jordan vid Jeriko till Jerikos vatten österut, öknen, som från Jeriko höjer sig uppåt Bergsbygden mot Betel.
2 Och gränsen gick vidare från Betel till Lus och så fram till arkiternas område, mot Atarot.
3 Därefter gick den västerut ned till jafletiternas område, ända till Nedre Bet-Horons område och till Geser; sedan gick den ut vid havet.
4 Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.
5 Efraims barn fingo, efter sina släkter, sina gränser sålunda: Gränsen för deras arvedel i öster gick från Atrot-Addar ända till Övre Bet-Horon.
6 Sedan gick gränsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gräns. Därifrån böjde sig gränsen österut till Taanat-Silo. Därefter gick den fram där i öster till Janoa.
7 Från Janoa gick den ned till Atarot och Naara, träffade så Jeriko och gick ut vid Jordan.
8 Från Tappua gick gränsen västerut till Kanabäcken och gick sedan ut vid havet. Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras släkter.
9 Dit hörde ock de städer som avsöndrades åt Efraims barn inom Manasse barns arvedel, alla dessa städer med sina byar.
10 Men de fördrevo icke kananéerna som bodde i Geser; därför bodde ock kananéerna kvar bland Efraims barn, såsom de göra ännu i dag, men de blevo arbetspliktiga tjänare under dem.
17 Och Manasse stam fick sin lott sålunda, ty han var Josefs förstfödde: Makir, Manasses förstfödde, Gileads fader, fick Gilead och Basan, ty han var en stridsman.
2 Manasses övriga barn fingo ock land, efter sina släkter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar, efter deras släkter.
3 Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner, utan allenast döttrar; och hans döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
4 Dessa trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och stamhövdingarna och sade: »HERREN bjöd Mose att giva oss en arvedel bland våra bröder.» Då gav man dem, efter HERRENS befallning, en arvedel bland deras faders bröder.
5 Alltså blevo de lotter som tillföllo Manasse tio -- förutom Gileads land och Basan på andra sidan Jordan --
6 eftersom Manasses döttrar fingo en arvedel bland hans söner. Men Gileads land hade Manasses övriga barn fått.
7 Och Manasse fick sin gräns bestämd sålunda: Den gick från Aser till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; därefter gick gränsen åt höger, till En-Tappuas inbyggare.
8 (Tappuas land tillföll nämligen Manasse, men själva Tappua, inemot Manasse gräns, tillföll Efraims barn.)
9 Och gränsen gick vidare ned till Kanabäcken, söder om bäcken; men städerna där tillföllo Efraim, fastän de lågo bland Manasse städer. Manasse gräns gick vidare norr om bäcken och gick sedan ut vid havet.
10 Det som låg söder om den tillföll Efraim, men det som låg norr om den tillföll Manasse, och deras gräns var havet; och i norr nådde de till Aser och i öster till Isaskar.
11 Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, invånarna i Dor och underlydande orter, invånarna i En-Dor och underlydande orter, invånarna i Taanak och underlydande orter, invånarna i Megiddo och underlydande orter, de tre höjdernas land.
12 Men Manasse barn kunde icke intaga dessa städer, utan kananéerna förmådde hålla sig kvar där i landet.
13 När sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kananéerna arbetspliktiga under sig; de fördrevo dem icke heller då.
14 Och Josefs barn talade till Josua och sade: »Varför har du givit oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fastän vi äro ett talrikt folk, då ju HERREN hitintills har välsignat oss?»
15 Då svarade Josua dem: »Om du är ett för talrikt folk, så drag upp till skogsbygden och röj dig där mark i perisséernas och rafaéernas land, eftersom Efraims bergsbygd är dig för trång.»
16 Men Josefs barn sade: »I bergsbygden finnes icke rum nog för oss; och de kananéer som bo i dalbygden hava allasammans stridsvagnar av järn, både de som bo i Bet-Sean och underlydande orter och de som bo i Jisreels dal.»
17 Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: »Du är ett talrikt folk och har stor kraft, därför skall du icke hava allenast en lott;
18 utan du skall få en bergsbygd, som ju ock är en skogsbygd, men som du skall röja upp, så att till och med utkanterna därav skola tillhöra dig. Ty du måste fördriva kananéerna, eftersom de hava stridsvagnar av järn och äro så starka.»
18 Och Israels barns hela menighet församlade sig i Silo och uppsatte där uppenbarelsetältet, då nu landet var dem underdånigt.
2 Men ännu återstodo av Israels barn sju stammar som icke hade fått sin arvedel sig tillskiftad.
3 Därför sade Josua till Israels barn: »Huru länge viljen I försumma att gå åstad och taga i besittning det land som HERREN, edra fäders Gud, har givit eder?
4 Utsen åt eder tre män för var stam, så skall jag sända dem åstad, för att de må stå upp och draga omkring i landet och sätta upp en beskrivning däröver, efter som vars och ens arvedel skall bliva, och så komma tillbaka till mig.
5 De skola nämligen uppdela det åt sig i sju delar, varvid Juda skall förbliva vid sitt område i söder och Josefs hus förbliva vid sitt område i norr.
6 Och sedan skolen I sätta upp beskrivningen över landet, efter dessa sju delar, och bära den hit till mig, så vill jag kasta lott för eder här inför HERREN, vår Gud.
7 Ty leviterna få ingen särskild del bland eder, utan HERRENS prästadöme är deras arvedel; och Gad och Ruben och ena hälften av Manasse stam hava redan fått sin arvedel på andra sidan Jordan, på östra sidan, den arvedel som HERRENS tjänare Mose gav dem.»
8 Och männen stodo upp och gingo åstad; och när de gingo åstad bjöd Josua dem att de skulle sätta upp en beskrivning över landet, i det han sade: »Gån åstad och dragen omkring i landet och sätten upp en beskrivning däröver, och vänden sedan tillbaka till mig, så vill jag kasta lott för eder här inför HERREN i Silo.»
9 Så gingo då männen åstad och drogo genom landet och satte upp en beskrivning över det, efter dess sju delar, med dess städer, och kommo så tillbaka till Josua i lägret vid Silo.
10 Sedan kastade Josua lott för dem i Silo inför HERREN, och Josua utskiftade där landet åt Israels barn, efter deras avdelningar.
11 Då nu lotten drogs för Benjamins barns stam, efter deras släkter, föll den ut så, att det område som lotten gav dem låg mellan Juda barns och Josefs barns områden.
12 Deras gräns på norra sidan begynte vid Jordan, och gränsen drog sig så upp mot Jerikos höjd i norr och uppåt bergsbygden västerut och gick så ut i öknen vid Bet-Aven.
13 Därifrån gick gränsen fram till Lus, till höjden söder om Lus, det är Betel; sedan gick gränsen ned till Atrot-Addar över berget söder om Nedre Bet-Horon.
14 Och gränsen drog sig vidare framåt och böjde sig på västra sidan söderut från berget som ligger gent emot Bet-Horon, söder därom, och gick så ut till Kirjat-Baal, det är staden Kirjat-Jearim inom Juda barns område. Detta var västra sidan.
15 Och södra sidan begynte vid ändan av Kirjat-Jearims område, och gränsen gick så åt väster fram till Neftoavattnets källa.
16 Sedan gick gränsen ned till ändan av det berg som ligger gent emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och därefter ned i Hinnomsdalen, på södra sidan om Jebus' höjd, och gick så ned till Rogelskällan.
17 Därefter drog den sig norrut och gick fram till Semeskällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshöjden, och gick så ned till Bohans, Rubens sons, sten.
18 Vidare gick den fram till den höjd som ligger framför Hedmarken, norrut, och så ned till Hedmarken.
19 Sedan gick gränsen fram till Bet-Hoglas höjd, norrut, och så gick gränsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans södra ända. Detta var södra gränsen.
20 Men på östra sidan var Jordan gränsen. Detta var Benjamins barns arvedel med dess gränser runt omkring, efter deras släkter.
21 Och de städer som tillföllo Benjamins barns stam, efter deras släkter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis,
22 Bet-Haaraba, Semaraim, Betel,
23 Avim, Para, Ofra,
24 Kefar-Haammoni, Ofni och Geba -- tolv städer med sina byar;
25 Gibeon, Rama, Beerot,
26 Mispe, Kefira, Mosa,
27 Rekem, Jirpeel, Tarala,
28 Sela, Elef, Jebus, det är Jerusalem, Gibeat och Kirjat -- fjorton städer med sina byar. Detta var nu Benjamins barns arvedel, efter deras släkter.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.