3 Moseboken 8-10
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Instruktioner för prästerna
(8:1—10:20)
Mose avskiljer prästerna för tjänst
(2 Mos 29:1-37)
8 Herren talade till Mose:
2 ”Ta med dig Aron och hans söner, deras kläder, smörjelseoljan, syndoffertjuren, de två baggarna och korgen med brödet som är bakat utan jäst 3 och samla hela Israels menighet vid ingången till uppenbarelsetältet.”
4 Mose gjorde som Herren sagt och när menigheten var samlad vid ingången till uppenbarelsetältet, 5 sa han till dem: ”Detta har Herren befallt.”
6 Sedan förde han fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. 7 Han klädde på Aron tunikan, spände på honom bältet, satte på honom kåpan och efoden, fäste den med skärpet och drog åt den. 8 Sedan satte han på honom bröstskölden och lade urim och tummim i den. 9 På Arons huvud satte han turbanen med dess guldplatta, det heliga diademet, precis som Herren hade befallt honom.
10 Sedan tog Mose smörjelseoljan och smorde boningen och allting som fanns inne i den för att på så sätt helga allt. 11 Han stänkte olja på altaret sju gånger och smorde det likaså altarets tillbehör och tvättfatet och dess ställning för att helga dem. 12 Han hällde smörjelseolja på Arons huvud för att på så sätt avskilja honom för hans tjänst. 13 Sedan förde Mose fram Arons söner, satte på dem deras tunikor, spände om dem bälten och satte på dem huvudbindlar, precis som Herren hade befallt honom.
14 Sedan tog han syndoffertjuren och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 15 Därefter slaktade Mose den. Med sitt finger strök han en del av blodet på altarets fyra horn för att helga det och hällde ut resten av blodet vid altarets fot. På så sätt invigde han det och försonade det. 16 Han tog fettet runt inälvorna, fettet runt levern, de båda njurarna och fettet runt dem och brände alltsammans på altaret. 17 Tjurens kropp med dess hud och inälvor brände han utanför lägret som Herren hade befallt Mose.
18 Sedan bar han fram baggen till brännoffret. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud 19 och Mose slaktade den och stänkte av blodet på altarets alla sidor. 20 Sedan styckade han baggen och brände upp styckena, huvudet och fettet. 21 Därefter tvättade han inälvorna och benen med vatten och brände upp hela baggen på altaret som ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, ett eldoffer åt Herren, såsom Herren hade befallt Mose.
22 Sedan bar Mose fram den andra baggen för invigningen. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 23 Mose slaktade den, tog av dess blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 24 Sedan förde han fram Arons söner och strök på samma sätt blod på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår. Resten av blodet stänkte han på altarets sidor runtom.
25 Därefter tog han fettet, svansen, fettet runt inälvorna och runt levern, de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket 26 och placerade ovanpå detta ett osyrat bröd, en kaka bakad med olja och ett tunnbröd, alltsammans hämtat från den korg som hade ställts inför Herren. 27 Allt detta lades i händerna på Aron och hans söner för att de skulle lyfta fram det som ett offer inför Herren. 28 Mose tog det sedan tillbaka från dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffret. Detta var ett prästvigningsoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, ett eldoffer åt Herren. 29 Mose tog också bringan och lyfte upp den inför Herren som ett lyftoffer. Detta var Moses del av invigningsoffret, precis som Herren hade befallt honom.
30 Han tog sedan av smörjelseoljan och lite av blodet på altaret och stänkte det både på Aron och hans kläder och på hans söner och på deras kläder. På så sätt invigde han Aron och hans kläder och hans söner och deras kläder.
31 Sedan sa Mose till Aron och hans söner: ”Koka köttet vid uppenbarelsetältets ingång och ät det tillsammans med brödet som finns i invigningskorgen, precis som jag har sagt till er. Aron och hans söner ska äta det. 32 Det som blir kvar av köttet och brödet måste brännas upp.
33 Ni får inte lämna uppenbarelsetältets ingång på sju dagar för er invigning ska pågå i sju dagar. 34 Det som har skett idag har Herren befallt att det ska ske i fortsättningen också för att ni ska få försoning. 35 Ni ska stanna vid uppenbarelsetältets ingång dygnet runt i en vecka och följa Herrens förordningar för att ni inte ska dö. Så har jag blivit befalld.”
36 Aron och hans söner gjorde allt precis så som Herren hade befallt Mose.
Prästerna bär fram offren
9 På den åttonde dagen kallade Mose samman Aron och hans söner och de äldste i Israel. 2 Han sa till Aron: ”Ta en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herren. 3 Säg till Israels folk att ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm till brännoffer. Båda ska vara årsgamla och felfria. 4 Ta också ett gemenskapsoffer till Herren bestående av en tjur och en bagge och ett matoffer av mjöl blandat med olja. I dag ska nämligen Herren uppenbara sig för er.”
5 De ledde alltså fram allt detta till uppenbarelsetältet som Mose hade befallt och hela församlingen kom och ställde sig inför Herren. 6 Mose sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt er och han ska uppenbara sin härlighet för er.”
7 Sedan bad Mose Aron att gå fram till altaret, offra sitt syndoffer och brännoffer och skaffa försoning för sig själv och folket och sedan offra folkets offer för att försona dem så som Herren hade befallt.
8 Aron gick alltså fram till altaret och slaktade kalven som sitt syndoffer. 9 Hans söner förde fram blodet åt honom och han doppade sitt finger i det, strök det på altarets fyra horn och hällde ut resten vid foten av altaret. 10 På altaret brände han enligt Herrens befallning till Mose upp syndoffrets fett, njurarna, fettet runt dessa och fettet runt levern, 11 men köttet och huden brände han upp utanför lägret. 12 Därefter slaktade han brännoffersdjuret, hans söner gav honom blodet och han stänkte det på altarets alla sidor. 13 De bar fram till honom stycke efter stycke av djuret, även dess huvud, och han brände upp alltsammans på altaret. 14 Sedan tvättade han inälvorna och benen och brände också detta på brännoffret på altaret.
15 Därefter bar han fram folkets offer. Han slaktade bocken och offrade folkets syndoffer på samma sätt som han gjort med det förra offret. 16 Så offrade han brännoffer till Herren i överensstämmelse med de givna föreskrifterna.
17 Sedan bar han fram matoffret. Han tog en handfull av det och brände det på altaret förutom morgonens brännoffer.
18 Han slaktade tjuren och baggen, folkets gemenskapsoffer. Arons söner bar fram blodet till honom och han stänkte det på altarets alla sidor. 19 Fettet från tjuren och baggen, fettet från deras svansar, fettet runt inälvorna och fettet runt njurarna och levern 20 placerade han på bringorna och brände upp fettet på altaret. 21 Men han lyfte upp bringorna och högra låret inför Herren som ett lyftoffer, så som Mose hade befallt.
22 Därefter välsignade Aron folket med sina händer utsträckta mot dem och kom sedan ner från altaret efter att ha offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. 23 Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet och när de kom ut igen, välsignade de folket och Herrens härlighet visade sig för hela folket. 24 Eld kom då ner från Herren och förtärde brännoffret och fettet på altaret. När folket såg detta jublade de och föll ner på marken.
Arons söner dör i eld
10 Men Arons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat, lade eld i dem och rökelse på elden och frambar otillåten eld inför Herren, en eld som han inte hade befallt. 2 Därför kom eld ner från Herren och förtärde dem så att de dog inför Herren. 3 Då sa Mose till Aron: ”Detta är vad Herren menade när han sa:
’Jag ska visa mig helig bland dem
som söker mig och står mig nära,
och jag ska förhärligas inför allt folket.’ ”
Aron sa inte ett enda ord.
4 Mose skickade sedan efter Mishael och Elsafan, söner till Arons farbror Ussiel, och sa till dem: ”Gå och hämta era kusiner från helgedomen och bär ut dem utanför lägret.”
5 De gick då och hämtade dem och bar ut dem utanför lägret i deras tunikor, så som Mose hade befallt.
6 Mose sa sedan till Aron och hans söner Elasar och Itamar: ”Låt inte ert hår vara okammat och riv inte sönder era kläder[a] för att ni inte ska dö och hela folket drabbas av vrede. Men era släktingar och alla andra i Israel kan sörja dem som elden från Herren förbrände. 7 Men ni får inte lämna ingången till uppenbarelsetältet för då kommer ni att straffas med döden för ni är smorda med Herrens smörjelseolja.”
De gjorde precis som Mose hade befallt.
8 Sedan sa Herren till Aron: 9 ”Du och dina söner ska aldrig dricka vin eller starka drycker när ni går in i uppenbarelsetältet, för då kommer ni att dö. Den regeln ska vara oföränderlig och gälla från generation till generation 10 för att ni ska kunna skilja mellan heligt och oheligt, rent och orent 11 och kunna undervisa israeliterna om de lagar som Herren gett genom Mose.”
12 Sedan sa Mose till Aron och de av hans söner som fanns kvar i livet, Elasar och Itamar: ”Ta vad som är kvar av matoffret när en handfull av det har blivit bränt på altaret åt Herren. Ät det osyrat vid altaret. Offret är högheligt. 13 Därför måste ni äta det på en helig plats. Den delen av eldoffret till Herren tillhör er och era söner för det har jag fått befallning om. 14 Men bringan som har lyfts upp och låret som getts till Herren kan ätas på vilken ren plats som helst. De tillfaller dig och dina söner och döttrar som er del av israeliternas gemenskapsoffer.
15 Låret som gavs ska tillsammans med bringan som lyftes upp som offer bäras fram tillsammans med fettet från eldoffret och lyftas fram inför Herren som ett lyftoffer. Sedan tillfaller det dig och dina barn som er andel för all framtid för det har Herren befallt.”
16 Sedan letade Mose efter bocken till syndoffret och upptäckte att den hade blivit uppbränd. Då blev han vred på Elasar och Itamar, Arons återstående söner och sa: 17 ”Varför har ni inte ätit upp syndoffret på den heliga platsen? Offret är högheligt, och det har getts till er för att ta bort menighetens skuld och skaffa försoning för dem inför Herren. 18 Eftersom blodet inte fördes in i helgedomens inre, skulle ni ha ätit köttet på helig plats som jag befallde er.”
19 Men Aron sa till Mose: ”De offrade sitt syndoffer och sitt brännoffer inför Herren och mig har det hänt som har hänt. Skulle det ha behagat Herren om jag hade ätit syndoffret på en sådan här dag?”
20 När Mose hörde detta lät han sig nöja.
Footnotes
- 10:6 Okammat hår och sönderrivna kläder var tecken på sorg.
3 Mosebok 8-10
Svenska 1917
8 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 »Tag Aron och hans söner jämte honom samt deras kläder och smörjelseoljan, så ock syndofferstjuren och de två vädurarna och korgen med de osyrade bröden.
3 Församla sedan hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet.»
4 Och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit honom, och menigheten församlade sig vid ingången till uppenbarelsetältet.
5 Och Mose sade till menigheten: »Detta är vad HERREN har bjudit mig att göra.»
6 Och Mose förde fram Aron och hans söner och tvådde dem med vatten.
7 Och han satte livklädnaden på honom och omgjordade honom med bältet och klädde på honom kåpan och satte på honom efoden och omgjordade honom med efodens skärp och fäste därmed ihop alltsammans på honom.
8 Och han satte på honom bröstskölden och lade urim och tummim in i skölden.
9 Och han satte huvudbindeln på hans huvud och satte på huvudbindeln framtill den gyllene plåten, det heliga diademet, såsom HERREN hade bjudit Mose.
10 Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad däri var och helgade allt;
11 och han stänkte därmed sju gånger på altaret och smorde altaret och alla dess tillbehör och bäckenet jämte dess fotställning, för att helga dem.
12 Och han göt smörjelseolja på Arons huvud och smorde honom för att helga honom.
13 Och Mose förde fram Arons söner och satte livklädnader på dem och omgjordade dem med bälten och band huvor på dem, såsom HERREN hade bjudit Mose.
14 Och han förde fram syndofferstjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på syndofferstjurens huvud.
15 Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt finger på altarets horn runt omkring och renade altaret; men det övriga blodet göt han ut vid foten av altaret och helgade detta och bragte försoning för det.
16 Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, så ock leverfettet och båda njurarna med fettet på dem; och Mose förbrände det på altaret.
17 Men det övriga av tjuren, hans hud och kött och orenlighet, brände han upp i eld utanför lägret såsom HERREN hade bjudit Mose.
18 Och han förde fram brännoffersväduren, och Aron och hans söner lade sina händer på vädurens huvud.
19 Sedan slaktades den, och Mose stänkte blodet på altaret runt omkring;
20 men själva väduren delade han i dess stycken. Och Mose förbrände huvudet och styckena och istret;
21 inälvorna och fötterna tvådde han i vatten. Sedan förbrände Mose hela väduren på altaret. Det var ett brännoffer till en välbehaglig lukt, det var ett eldsoffer åt HERREN, Såsom HERREN hade bjudit Mose.
22 Därefter förde han fram den andra väduren, handfyllningsväduren, och Aron och hans söner lade sina händer på vädurens huvud.
23 Sedan slaktades den, och Mose tog av dess blod och beströk Arons högra örsnibb och tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.
24 Därefter förde han fram Arons söner. Och Mose beströk med blodet deras högra örsnibb och tummen på deras högra hand och stortån på deras högra fot; men det övriga blodet stänkte Mose på altaret runt omkring.
25 Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt på inälvorna, så ock leverfettet och båda njurarna med fettet på dem, därtill det högra lårstycket.
26 Och ur korgen med de osyrade bröden, som stod inför HERRENS ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade detta på fettstyckena och det högra lårstycket.
27 Och alltsammans lade han på Arons och hans söners händer och viftade det såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
28 Sedan tog Mose det ur deras händer och förbrände det på altaret, ovanpå brännoffret. Det var ett handfyllningsoffer till en välbehaglig lukt, det var ett eldsoffer åt HERREN.
29 Och Mose tog bringan och viftade den såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets vädur fick Mose detta till sin del, såsom HERREN hade bjudit Mose.
30 Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron -- på hans kläder -- och likaledes på hans söner och hans söners kläder; han helgade så Aron -- hans kläder -- och likaledes hans söner och hans söners kläder.
31 Och Mose sade till Aron och till hans söner: »Koken köttet vid ingången till uppenbarelsetältet, och äten det där jämte brödet som är i handfyllningskorgen, såsom jag har bjudit och sagt: Aron och hans söner skola äta det.
32 Men vad som bliver över av köttet; eller av brödet, det skolen I bränna upp i eld.
33 Och under sju dagar skolen I icke gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, icke förrän edra handfyllningsdagar äro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara.
34 Och HERREN har bjudit, att såsom det i dag har tillgått, så skall det ock sedan tillgå, på det att försoning må bringas för eder.
35 Vid ingången till uppenbarelsetältet skolen I stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit eder iakttaga, på det att I icke mån dö; ty så är mig bjudet.»
36 Och Aron och hans söner gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom Mose.
9 Och på åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och de äldste i Israel.
2 Och han sade till Aron: »Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en vädur till brännoffer, båda felfria, och för dem fram inför HERRENS ansikte.
3 Och tala till Israels barn och säg: Tagen en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria, till brännoffer,
4 så ock en tjur och en vädur till tackoffer, att offra inför HERRENS ansikte, därtill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i dag uppenbarar sig HERREN för eder.»
5 Och de togo det som Mose hade givit dem befallning om och förde det fram inför uppenbarelsetältet; och hela menigheten trädde fram och ställde sig inför HERRENS ansikte.
6 Då sade Mose: »Detta är vad HERREN har bjudit eder göra; så skall HERRENS härlighet visa sig för eder.»
7 Och Mose sade till Aron: »Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer, och bringa försoning för dig själv och folket; offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, såsom HERREN har bjudit.»
8 Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferskalv.
9 Och Arons söner buro fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men det övriga blodet göt han ut vid foten av altaret.
10 Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett förbrände han på altaret, såsom HERREN hade bjudit Mose.
11 Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret.
12 Sedan slaktade han brännoffersdjuret. Och Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det på altaret runt omkring.
13 Och de räckte honom brännoffersdjuret, delat i sina stycken, och dess huvud, och han förbrände det på altaret.
14 Och han tvådde inälvorna och fötterna och förbrände dem ovanpå brännoffret, på altaret.
15 Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till syndoffer, på samma sätt som det förra syndoffersdjuret.
16 Och han förde fram brännoffersdjuren och offrade dem på föreskrivet sätt.
17 Och han bar fram spisoffret och tog en handfull därav och förbrände detta på altaret, förutom morgonens brännoffer.
18 Sedan slaktade han tjuren och väduren, som voro folkets tackoffer. Och Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det på altaret runt omkring.
19 Och fettstyckena av tjuren, samt av väduren svansen och vad som omsluter inälvorna, så ock njurarna och leverfettet,
20 dessa fettstycken lade de på bringorna; och han förbrände fettstyckena på altaret.
21 Men bringorna och det högra lårstycket viftade Aron till ett viftoffer inför HERRENS ansikte, såsom Mose hade bjudit.
22 Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade det. Därefter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och tackoffret.
23 Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelsetältet; sedan gingo de åter ut och välsignade folket. Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket.
24 Och eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. Och allt folket såg detta; då jublade de och föllo ned på sina ansikten.
10 Men Arons söner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade eld i dem och strödde rökelse därpå och buro fram inför HERRENS ansikte främmande eld, annan eld än den han hade givit dem befallning om.
2 Då gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de föllo döda ned inför HERRENS ansikte.
3 Och Mose sade till Aron: »Detta är vad HERREN har talat och sagt: På dem som stå mig nära vill jag bevisa mig helig, och inför allt folket bevisa mig härlig.» Och Aron teg stilla.
4 Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder Ussiels söner, och sade till dem: »Träden fram och bären edra fränder bort ifrån helgedomen och fören den utanför lägret.»
5 Då trädde de fram och buro bort dem i deras livklädnader, utanför lägret, såsom Mose hade sagt.
6 Och Mose sade till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: »I skolen icke hava edert hår oordnat, ej heller riva sönder edra kläder, på det att I icke mån dö och draga förtörnelse över hela menigheten. Men edra bröder, hela Israels hus, må gråta över denna brand som HERREN har upptänt.
7 Och I skolen icke gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, på det att I icke mån dö; ty HERRENS smörjelseolja är på eder.» Och de gjorde såsom Mose hade sagt.
8 Och HERREN talade till Aron och sade:
9 »Varken du själv eller dina söner må dricka vin eller starka drycker, när I skolen gå in i uppenbarelsetältet, på det att I icke mån dö. Det skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.
10 I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent;
11 och I skolen lära Israels barn alla de stadgar som HERREN har kungjort för dem genom Mose.»
12 Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans kvarlevande söner: »Tagen det spisoffer som har blivit över av HERRENS eldsoffer, och äten det osyrat vid sidan av altaret, ty det är högheligt.
13 I skolen äta det på en helig plats; ty det är din och dina söners stadgade rätt av HERRENS eldsoffer; så är mig bjudet.
14 Och viftoffersbringan och offergärdslåret skola ätas av dig, och av dina söner och dina döttrar jämte dig, på en ren plats, ty de äro dig givna såsom din och dina söners stadgade rätt av Israels barns tackoffer.
15 Jämte eldsoffren -- fettstyckena -- skola offergärdslåret och viftoffersbringan bäras fram för att viftas såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte; och de skola såsom en evärdlig rätt tillhöra dig och dina söner jämte dig, såsom HERREN har bjudit.»
16 Och Mose frågade efter syndoffersbocken, men den befanns vara uppbränd. Då förtörnades han på Eleasar och Itamar, Arons kvarlevande söner, och sade:
17 »Varför haven I icke ätit syndoffret på den heliga platsen? Det är ju högheligt. Och han har givit eder det, för att I skolen borttaga menighetens missgärning och bringa försoning för dem inför HERRENS ansikte.
18 Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre; därför skullen I på heligt område hava ätit upp köttet, såsom jag hade bjudit.»
19 Men Aron sade till Mose: »Se, de hava i dag offrat sitt syndoffer och sitt brännoffer inför HERRENS ansikte, och mig har vederfarits vad du vet. Om jag nu i dag åte syndofferskött, skulle detta vara HERREN välbehagligt?»
20 När Mose hörde detta, var han till freds.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.