Add parallel Print Page Options

Inledning

Många har redan åtagit sig att sammanställa en skildring av allt det som har hänt ibland oss, i enlighet med vad vi har fått veta av de ögonvittnen som var med från början och som blev ordets tjänare. Men nu har också jag noga gått igenom alla fakta ända från början och bestämt mig för att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du ska förstå att du kan lita på alla de upplysningar du har fått.

En ängel meddelar att Johannes döparen ska födas

När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans hustru Elisabet var en ättling till Aron. De var båda rättfärdiga inför Gud och levde klanderfritt efter alla Herrens bud och föreskrifter. De hade inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.

Men en dag, när Sakarias avdelning var i tjänst och han tjänstgjorde som präst inför Gud, och man som vanligt kastat lott om vem som skulle få gå in i Herrens tempel och tända rökelse, blev Sakarias utvald. 10 Under tiden som rökelseoffret pågick stod allt folket utanför och bad.

11 Då fick han se en ängel från Herren stå till höger om rökelsealtaret. 12 Sakarias blev förskräckt vid den synen och greps av fruktan. 13 Men ängeln sa till honom: ”Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Du och din hustru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes[a]. 14 Han ska bli till glädje och lycka för dig, och många ska glädja sig över hans födelse. 15 Han ska bli stor inför Herren. Han ska aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld av den heliga Anden redan i moderlivet. 16 Han ska få många bland Israels folk att vända tillbaka till Herren, deras Gud. 17 Han ska gå framför honom i Elias[b] ande och kraft. Han ska vända fädernas hjärtan till deras barn och de upproriska till ett rättfärdigt sinnelag, för att förbereda åt Herren ett folk som är berett.”

18 Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju en gammal man och min hustru är till åren.”

19 Då sa ängeln: ”Jag är Gabriel, och jag står inför Gud. Jag är utsänd för att tala till dig och meddela denna glada nyhet. 20 Men du ska bli stum och inte kunna tala förrän detta inträffar, eftersom du inte trodde på mina ord. De ska gå i uppfyllelse när tiden är inne.”

21 Utanför stod folket och väntade på att Sakarias skulle komma ut, och man började undra varför han dröjde så länge. 22 Då han till slut kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn. Han förblev stum.

23 När Sakarias hade avslutat sin tjänstgöring, vände han tillbaka hem. 24 Och strax efteråt blev hans hustru Elisabet med barn och höll sig undan från folk i fem månader. Hon sa:

25 ”Tänk vad Herren har gjort med mig. Han har sett till mig, så att jag slipper min skam bland människor.”

En ängel meddelar att Jesus ska födas

26 I sjätte månaden sände Gud ängeln Gabriel till staden Nasaret i Galileen, 27 till en jungfru[c] som hette Maria och som var trolovad[d] med en man som hette Josef, av Davids släkt.

28 Ängeln kom in och sa till henne: ”Gläd dig, du högt benådade! Herren är med dig!”

29 Maria blev förskräckt och undrade vad ängeln kunde mena. 30 Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. 31 Du ska bli med barn och föda en Son, och du ska låta honom heta Jesus. 32 Han ska bli stor och kallas den Högstes Son. Och Herren Gud ska ge honom hans förfader Davids tron. 33 Han ska regera över Jakobs släkt[e] för evigt, och hans kungamakt ska aldrig ta slut.”

34 Då frågade Maria ängeln: ”Men hur ska detta kunna ske? Jag har ju inte varit tillsammans med någon man.”

35 Ängeln svarade: ”Den heliga Anden ska komma över dig och den Högstes kraft vila över dig. Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son. 36 Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden. 37 Ingenting är omöjligt för Gud.”

38 Maria sa: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det bli som du har sagt.” Sedan lämnade ängeln henne.

Maria besöker Elisabet

39 Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till en stad i Juda bergsbygd. 40 Hon gick till Sakarias hus och hälsade på Elisabet.

41 När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av den heliga Anden. 42 Hon ropade högt: ”Välsignad är du bland kvinnorna, och välsignat är barnet du bär! 43 Vilken ära för mig att modern till min Herre kommer på besök! 44 I samma stund som jag hörde din hälsning sparkade barnet till av glädje i min mage. 45 Lycklig är den som trodde, för vad Herren har sagt ska gå i uppfyllelse.”

46 Maria sa:

”Jag vill hylla Herren av hela min själ!
47     Min ande jublar över Gud, han som räddar mig!
48 Han har sett till sin ringa tjänarinna.
    Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig.
49 Han, den Mäktige, har gjort stora ting med mig.
    Heligt är hans namn.
50 Hans barmhärtighet är stor mot dem som fruktar honom,
    från generation till generation.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm
    och skingrat dem som har övermodiga tankar i sina hjärtan.
52 Härskare störtar han från deras troner,
    men de ödmjuka upphöjer han.
53 Han mättar de hungriga med sin godhet,
    men de rika driver han tomhänta bort.
54 Han hjälper sin tjänare Israel
    och kommer ihåg sin barmhärtighet
55 mot Abraham och hans ättlingar för evigt,
    som han lovade våra förfäder.”

56 Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.

Johannes döparens födelse

57 För Elisabet var det nu dags att föda, och hon fick en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra om Herrens stora barmhärtighet mot henne, och de gladde sig med henne.

59 På åttonde dagen kom de för att omskära pojken. De ville kalla honom Sakarias efter hans far, 60 men hans mor sa: ”Nej, han ska heta Johannes.”

61 Då sa de: ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.” 62 Med hjälp av tecken frågade de då fadern vad han ville att pojken skulle heta.

63 Han bad om en tavla att skriva på, och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.” 64 Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började lovprisa Gud.

65 Alla som bodde däromkring greps av fruktan, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd. 66 De som hörde om händelsen lade det på hjärtat och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn? Herrens hand var ju med honom.”

67 Och hans far Sakarias fylldes av den heliga Anden och profeterade:

68 ”Välsignad är Herren, Israels Gud,
    för han kommer till sitt folk och återlöser det.
69 Han reser en mäktig[f] räddare från sin tjänare Davids ätt,
70     som han för länge sedan lovade genom sina heliga profeter,
71 till räddning från våra fiender,
    från alla som hatar oss.
72 Han visar barmhärtighet mot våra förfäder
    och håller sitt heliga förbund,
73 eden han svor vår fader Abraham:
74 att rädda oss från våra fienders hand,
    så att vi får tjäna honom utan fruktan,
75 i helighet och rättfärdighet inför honom så länge vi lever.

76 Och du, mitt barn, ska kallas den Högstes profet,
    för du ska gå före Herren och bana väg för honom.
77 Så ska hans folk veta att räddningen är här
    med förlåtelse för deras synder.
78 För på grund av vår Guds innerliga barmhärtighet
    ska en soluppgång[g] komma ner till oss från höjden
79 och lysa över dem som lever i mörker och dödens skugga
    och leda våra steg in på fridens väg.”

80 Pojken växte sedan upp och blev andligt stark. Han höll till ute i ödemarken till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

Footnotes

  1. 1:13 Johannes betyder: Herren visar nåd/förbarmar sig.
  2. 1:17 Om Elia, se 2 Kung 2:1-11; gå framför honom syftar på Johannes döparens verksamhet före Jesus.
  3. 1:27 Se not till Matt 1:23.
  4. 1:27 Den judiska förlovningen var mer bindande än en nutida förlovning och kunde bara brytas genom en skilsmässa. Något sexuellt umgänge fick inte förekomma. Jfr Matt 1:18-25, där Josefs och Marias förhållande finns närmare beskrivet.
  5. 1:33 På grekiska: Jakobs hus. Jakob kallades också Israel. Jfr 1 Mos 32:27-28.
  6. 1:69 Ordagrant: Han reser ett räddningens/frälsningens horn… (horn står för makt och styrka).
  7. 1:78 I Jer 23:5; 33:15 använder Septuaginta det grekiska ordet anatole i betydelsen skott.

Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,

i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,

så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,

så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.

På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.

De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.

Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.

Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,

hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.

10 Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.

11 Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.

12 Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.

13 Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.

14 Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.

15 Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.

16 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.

17 Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»

18 Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»

19 Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.

20 Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»

21 Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;

22 och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.

23 Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.

24 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;

25 och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»

26 I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,

27 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.

28 Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»

29 Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.

30 Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.

31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.

32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.

33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»

34 Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»

35 Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.

36 Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.

37 Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»

38 Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.

39 En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.

40 Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.

41 När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande

42 och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!

43 Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?

44 Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.

45 Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»

46 Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren,

47 och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.

48 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.

49 Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.

50 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.

51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.

52 Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;

53 hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.

54 Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet

55 mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.»

56 Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.

57 Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.

58 Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.

59 Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.

60 Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»

61 Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»

62 Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.

63 Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.

64 Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.

65 Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.

66 Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.

67 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:

68 »Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,

69 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,

70 såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.

71 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,

72 och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,

73 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,

74 Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,

75 ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.

76 Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,

77 till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.

78 Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,

79 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.»

80 Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.