Lukas 12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus varnar för hyckleri
(Matt 10:26-27)
12 Under tiden hade folk samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Men Jesus vände sig först till sina lärjungar och varnade dem: ”Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet. 2 Det finns ingenting gömt som inte ska komma fram och ingenting dolt som inte ska bli känt. 3 Det ni har sagt i mörkret ska höras i dagsljuset, och det ni har viskat i någons öra i enrum kommer att ropas ut från hustaken.
Var inte rädda
(Matt 10:28-33)
4 Till er som är mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som kan döda kroppen, men sedan inte kan göra något mer. 5 Jag ska visa er vem ni ska frukta. Frukta honom som har makt att både döda och sedan kasta i Gehenna[a].
6 Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Och ändå är ingen av dem glömd av Gud. 7 Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda! Ni är mer värda än alla sparvar tillsammans.
Bekännelse och förnekelse
(Matt 12:31-32; Mark 3:28-29)
8 Jag säger er, att om någon bekänner mig inför människorna, honom ska också Människosonen bekänna inför Guds änglar. 9 Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar. 10 Vem som än säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som hädar den heliga Anden kommer aldrig att bli förlåten.
11 När man drar er till synagogorna[b], makthavarna och myndigheterna, så oroa er inte för hur ni ska försvara er eller för vad ni ska säga. 12 Den heliga Anden kommer i samma stund att låta er veta vad ni behöver säga.”
Liknelsen om den rika lantbrukaren
13 Då sa någon i folkmassan: ”Mästare, säg till min bror att han ska dela arvet med mig.”
14 Men Jesus svarade: ”Min vän, vem har satt mig till domare, så att jag kan avgöra tvister mellan er?”
15 Vidare sa han till dem: ”Akta er för allt habegär! En människas liv är inte beroende av hur mycket hon äger.”
16 Sedan berättade han en liknelse för dem. Han sa:
”En rik lantbrukare hade fått en stor skörd. 17 Han gick och funderade på vad han skulle göra eftersom det inte gick att få in all skörd. 18 Han sa: ’Nu vet jag, jag river ner mina gamla lador och bygger större. Då får jag plats både med skörden och med allt annat jag äger. 19 Sedan kan jag slå mig till ro och säga till mig själv: Nu har du samlat så mycket att det räcker i många år. Koppla av nu! Ät, drick och roa dig!’
20 Men Gud sa till mannen: ’Din dåre, redan i natt ska ditt liv tas ifrån dig! Vem ska då få allt som du har sparat ihop?’
21 Så går det för den som samlar rikedomar åt sig själv men inte är rik inför Gud.”
Om att oroa sig
(Matt 6:25-33)
22 Sedan sa Jesus till sina lärjungar: ”Därför säger jag er: oroa er inte för hur ni ska klara livet, hur ni ska få mat att äta och kläder att ta på er. 23 Livet är ju mer än maten och kroppen mer än kläderna. 24 Tänk på korparna! De varken sår eller skördar, eller skaffar förråd eller lador, men Gud ger dem mat ändå. Är ni inte mycket mer värda än fåglarna? 25 Vem av er kan med sina bekymmer förlänga sitt liv med en enda timma? 26 Men om ni nu inte ens klarar så lite, varför oroar ni er då för allt annat?
27 Tänk på liljorna hur de växer! De arbetar inte och spinner inte. Ändå säger jag er, att inte ens Salomo i all sin prakt var så klädd som de. 28 Men om Gud nu ger sådana kläder åt gräset, som idag står på ängen och imorgon kastas på elden, skulle han då inte ordna kläder åt er? Så lite tro ni har! 29 Grubbla inte över vad ni ska äta och dricka. Oroa er inte för sådant. 30 För sådant jagar all världens folk efter, men er Fader vet redan att ni behöver det. 31 Sök först hans rike, så får ni det övriga också.
32 Var inte rädd, du lilla hjord. Er Fader i himlen har beslutat att ge er riket. 33 Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som aldrig slits ut och en skatt i himlen som är i säkert förvar, där ingen kan stjäla den och där ingen mal förstör. 34 För där er skatt finns, där kommer också ert hjärta att vara.
Var beredda
(Matt 24:43-51; 25:1-13; Mark 13:33-37)
35 Fäst upp era kläder[c] och håll lamporna brinnande. 36 Var som tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem från en bröllopsfest, så att de snabbt kan öppna dörren för honom när han knackar. 37 Lyckliga är de som deras herre finner vakna när han kommer. Sannerligen säger jag er: han ska själv göra sig redo att tjäna, och han ska låta dem få slå sig ner vid bordet för att äta medan han passar upp dem. 38 Kanske kommer han inte förrän vid midnatt eller till och med inte förrän strax före gryningen. Men lyckliga är de som är beredda.
39 Ni ska veta att om husägaren bara visste när tjuven tänkte komma, skulle han hindra honom från att bryta sig in. 40 Var beredda ni också, för Människosonen kommer tillbaka när ni minst av allt väntar det.”
41 Petrus frågade: ”Herre, talar du denna liknelse bara till oss, eller gäller detta alla?”
42 Herren svarade: ”Vem är som en trogen och klok tjänare, som av sin herre har fått i uppgift att ansvara för de andra tjänarna och ge dem mat när de behöver? 43 Lycklig är den tjänaren om hans herre kommer hem och får se att han gör det han ska. 44 Sannerligen säger jag er: en sådan trogen tjänare ska få ansvar för allt hans herre äger. 45 Men om tjänaren säger i sitt hjärta: ’Min herre kommer inte än på ett tag’, och börjar misshandla de andra tjänarna och äta och dricka sig full, 46 då ska hans herre komma en dag då han inte alls väntar honom, vid en tid som han inte vet om. Han ska slå honom i stycken och låta honom dela plats med dem som inte tror.
47 Den tjänare som känner till sin herres vilja, men ändå inte förbereder sig eller gör vad hans herre vill, han ska straffas med många piskslag. 48 Men den som inte är medveten om att han handlar fel och gör något straffbart, ska bara straffas med några få piskslag. Av den som har fått mycket kommer det att krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket, har också desto större ansvar.
Splittring väntar, inte fred
(Matt 10:34-35)
49 Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och jag önskar att den redan brann! 50 Men jag måste döpas med ett dop som väntar mig, och jag plågas svårt innan det är över. 51 Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, utan splittring! 52 Om fem personer bor i ett hus, kommer de i fortsättningen att leva splittrade, tre mot två och två mot tre, 53 far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot svärdotter och svärdotter mot svärmor.”
Att tolka den tid man lever i
(Matt 16:2-3; 5:25-26)
54 Sedan sa han till folket: ”När ni ser molnen torna upp sig i väster, så säger ni: ’Nu blir det regn.’ Och det blir det också. 55 När det blåser sydliga vindar säger ni: ’Idag blir det hett!’ Och det blir det. 56 Ni hycklare! Ni har lätt för att tyda tecken på jorden och himlen, men varför kan ni inte tyda den här tiden?
Gör upp med Gud innan det är för sent
57 Varför avgör ni inte själva vad som är rätt? 58 När du är på väg med din motpart till domstolen, försök då komma överens med honom innan ni är framme. Annars kanske han drar dig inför domaren, som sedan låter sin medhjälpare ta hand om dig och sätta dig i fängelse. 59 Jag säger dig: du slipper inte därifrån förrän du betalt till sista kopparslanten.”
Footnotes
- 12:5 Se not till Matt 5:21.
- 12:11 Se not till Matt 10:17.
- 12:35 Man brukade fästa upp sina kläder för tjänst, arbete.
Lukas 12
Svenska 1917
12 Då nu otaligt mycket folk var församlat omkring honom, så att de trampade på varandra, tog han till orda och sade, närmast till sina lärjungar: »Tagen eder till vara för fariséernas surdeg, det är för skrymteri.
2 Intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt.
3 Därför skall allt vad I haven sagt i mörkret bliva hört i ljuset, och vad I haven viskat i någons öra i kammaren, det skall bliva utropat på taken.
4 Men jag säger eder, mina vänner: Frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men sedan icke hava makt att göra något mer.
5 Jag vill lära eder vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jag säger eder: Honom skolen I frukta. --
6 Säljas icke fem sparvar för två skärvar? Och icke en av dem är förgäten hos Gud.
7 Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade. Frukten icke; I ären mer värda än många sparvar.
8 Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock Människosonen kännas vid inför Guds änglar.
9 Men den som förnekar mig inför människorna, han skall ock bliva förnekad inför Guds änglar.
10 Och om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men den som hädar den helige Ande, honom skall det icke bliva förlåtet.
11 Men när man drager eder fram inför synagogor och överheter och myndigheter, så gören eder icke bekymmer för huru eller varmed I skolen försvara eder, eller vad I skolen säga;
12 ty den helige Ande skall i samma stund lära eder vad I skolen säga.»
13 Och en man i folkhopen sade till honom: »Mästare, säg till min broder att han skiftar arvet med mig.»
14 Men han svarade honom: »Min vän, vem har satt mig till domare eller skiftesman över eder?»
15 Därefter sade han till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet; ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.»
16 Och han framställde för dem en liknelse; han sade: »Det var en rik man vilkens åkrar buro ymniga skördar.
17 Och han tänkte vid sig själv och sade: 'Vad skall jag göra? Jag har ju icke rum nog för att inbärga min skörd.'
18 Därefter sade han: 'Så vill jag göra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min gröda och allt mitt goda.
19 Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gott för varat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad.
20 Men Gud sade till honom: 'Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få vad du har samlat i förråd?' --
21 Så går det den som samlar skatter åt sig själv, men icke är rik inför Gud.»
22 Och han sade till sina lärjungar: »Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med.
23 Livet är ju mer än maten, och kroppen mer än kläderna.
24 Given akt på korparna: de så icke, ej heller skörda de, och de hava varken visthus eller lada; och likväl föder Gud dem. Huru mycket mer ären icke I än fåglarna!
25 Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd?
26 Förmån I nu icke ens det som minst är, varför gören I eder då bekymmer för det övriga?
27 Given akt på liljorna, huru de varken spinna eller väva; och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.
28 Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han då icke kläda eder, I klentrogne!
29 Söken därför icke heller I efter vad I skolen äta, eller vad I skolen dricka, och begären icke vad som är för högt.
30 Efter allt detta söka ju hedningarna i världen, och eder Fader vet att I behöven detta.
31 Nej, söken efter hans rike, så skall också detta andra tillfalla eder.
32 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.
33 Säljen vad I ägen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke nötas ut, en outtömlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv når, och där man icke fördärvar.
34 Ty där eder skatt är, där komma ock edra hjärtan att vara.
35 Haven edra länder omgjordade och edra lampor brinnande.
36 Och varen I lika tjänare som vänta på att deras herre skall bryta upp från bröllopet, för att strax kunna öppna för honom, när han kommer och klappar.
37 Saliga äro de tjänare som deras herre finner vakande, när han kommer. Sannerligen säger jag eder: Han skall fästa upp sin klädnad och låta dem taga plats vid bordet och själv gå fram och betjäna dem.
38 Och vare sig han kommer under den andra nattväkten eller under den tredje och finner dem så göra -- saliga äro de då.
39 Men det förstån I väl, att om husbonden visste vilken stund tjuven skulle komma, så tillstadde han icke att någon bröt sig in i hans hus.
40 Så varen ock I redo ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.»
41 Då sade Petrus: »Herre, är det om oss som du talar i denna liknelse, eller är det om alla?»
42 Herren svarade: »Finnes någon trogen och förståndig förvaltare, som av sin herre kan sättas över hans husfolk, för att i rätt tid giva dem deras bestämda kost --
43 salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.
44 Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.
45 Men om så är, att tjänaren säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart', och han begynner att slå de andra tjänarna och tjänarinnorna och att äta och dricka så att han bliver drucken,
46 då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det, och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med de otrogna. --
47 Och den tjänare som hade fått veta sin herres vilja, men icke redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva straffad med många slag.
48 Men den som, utan att hava fått veta hans vilja, gjorde vad som val slag värt, han skall bliva straffad med allenast få slag. Var och en åt vilken mycket är givet, av honom skall mycket varda utkrävt och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera.
49 Jag har kommit för att tända en eld på jorden; och huru gärna ville jag icke att den redan brunne!
50 Men jag måste genomgå ett dop; och huru ängslas jag icke, till dess att det är fullbordat!
51 Menen I att jag har kommit för att skaffa frid på jorden? Nej, säger jag eder, fastmer söndring.
52 Ty om fem finnas i samma hus, skola de härefter vara söndrade från varandra, så att tre stå mot två Och två mot tre:
53 fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin dotter och dottern mot sin moder, svärmodern mot sin sonhustru och sonhustrun mot sin svärmoder.
54 Han hade också till folket: »När I sen ett moln stiga upp i väster, sägen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker så.
55 Och när I sen sunnanvind blåsa, sägen I: 'Nu kommer stark hetta'; och detta sker.
56 I skrymtare, jordens och himmelens utseende förstån I att tyda; huru kommer det då till, att I icke kunnen tyda denna tiden?
57 Varför låten I icke edert eget inre döma om vad rätt är?
58 När du går till en överhetsperson med din motpart, så gör dig under vägen all möda att bliva förlikt med denne, så att han icke drager dig fram inför domaren; då händer att domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och att rättstjänaren kastar dig i fängelse.
59 Jag säger dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt ända till den yttersta skärven.»
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.