Lukas 20
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt
(Matt 21:23-27; Mark 11:27-33)
20 En dag när Jesus undervisade folket i templet om evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram 2 och frågade honom: ”Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta, och vem det är som har gett dig den fullmakten?”
3 Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Svara mig: 4 Var Johannes dop från himlen eller från människorna?”
5 De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 6 Men om vi säger att det var från människor, då kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet.” 7 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”
8 Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”
Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
(Matt 21:33-46; Mark 12:1-12)
9 Sedan berättade han för folket denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste bort för en längre tid. 10 När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt. 11 Ägaren sände då en annan tjänare, men han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg tomhänt. 12 Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och kastade ut.
13 ’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, jag sänder min egen älskade son. Honom visar de väl respekt för.’
14 Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ 15 Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.”
”Vad ska nu vingårdsägaren göra med dem?” frågade Jesus. 16 ”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.”
När de hörde detta, sa de: ”Nej! Det får aldrig hända!”
17 Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då det som står skrivet:
’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.’[a]
18 Var och en som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.[b] ”
19 De skriftlärda och översteprästerna ville arrestera Jesus genast, men de var rädda för folket. De förstod att det var dem han syftade på i liknelsen.
Ska man betala skatt till kejsaren?
(Matt 22:15-22; Mark 12:13-17)
20 Medan de väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några som skulle låtsas vara rättfärdiga och som var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för, för att sedan kunna överlämna honom åt landshövdingens makt och myndighet.
21 ”Mästare”, frågade de honom, ”vi vet att du har rätt när du talar och undervisar. Du låter dig inte påverkas av människor, utan lär oss i sanning Guds väg. 22 Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”
23 Men Jesus genomskådade deras list och sa: 24 ”Visa mig en denar. Vems bild finns på den, och vems underskrift?”
”Kejsarens”, svarade de.
25 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”
26 De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. De förvånades över hans svar och blev alldeles tysta.
Ska de döda uppstå igen?
(Matt 22:23-33; Mark 12:18-27)
27 Sedan kom några saddukeer[c] till honom. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, så de frågade:
28 ”Mästare, Mose skrev att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.[d] 29 Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös. 30 Bror nummer två 31 och tre gifte sig med änkan, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”
34 Jesus svarade saddukeerna: ”Den här tidsålderns människor gifter sig och blir bortgifta. 35 De som anses värdiga att få vara med i den kommande tidsåldern och uppstå från de döda, de ska inte gifta sig eller bli bortgifta. 36 De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått. 37 Att de döda uppstår bevisar också Mose när han talar om törnbusken. Han kallar Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.[e] 38 Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla är levande för honom.”
39 ”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av de skriftlärda. 40 Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Är Messias ättling till David?
(Matt 22:41-46; Mark 12:35-37)
41 Sedan frågade Jesus dem: ”Hur kan man säga att Messias är Davids Son? 42 David själv skrev ju i Psaltaren:
’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida,
43 tills jag har lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.’[f]
44 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
(Matt 23:1-7; Mark 12:38-39)
45 Medan folket lyssnade sa Jesus till sina lärjungar: 46 ”Akta er för de skriftlärda, som älskar att gå omkring i långa dräkter och gärna vill bli hälsade på torgen, ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 47 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”
Lukas 20
Svenska 1917
20 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
2 och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»
3 Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
4 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»
5 Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
6 Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»
7 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
8 Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»
9 Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
10 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
11 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
12 Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
13 Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
14 Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
15 Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
16 Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»
17 Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
18 Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»
19 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
20 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
21 Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
23 Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
24 »Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»
25 Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
28 och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
29 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
30 Då tog den andre i ordningen henne
31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
32 Slutligen dog ock hustrun.
33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»
34 Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;
35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.
36 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
38 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»
39 Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»
40 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
41 Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?
42 David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
44 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»
45 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
46 »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.