Matteus 10-15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus utser sina tolv lärjungar
(Mark 3:15-19; Luk 6:14-16; Apg 1:13)
10 Jesus kallade nu till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och plågor. 2 Här är namnen på dessa tolv apostlar: Simon, som kallas Petrus, hans bror Andreas, Sebedaios söner Jakob och Johannes, 3 Filippos, Bartolomaios, Tomas, tullindrivaren Matteus, Alfaios son Jakob, Taddaios, 4 Simon ”den ivrige”[a] och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.
Jesus sänder ut sina tolv lärjungar
(Mark 6:7-13; Luk 9:2-6; 10:4-12)
5 Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ”Gå inte till andra folk eller till någon samarisk stad, 6 utan bara till Israels förlorade får. 7 Gå och tala om för dem att himmelriket är nära. 8 Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Ge vidare vad ni har fått som gåva. 9 Ta inget guld eller silver eller koppar med er, 10 och packa ingen väska för vandringen. Ta inte med extra skjortor eller skor och inte heller någon vandringsstav, för arbetaren är värd sin mat.
11 Varje gång ni kommer in i en stad eller en by, så sök upp någon som är värdig. Stanna sedan då tills ni fortsätter till nästa stad. 12 När ni kommer in i ett hus, hälsa dem, 13 och om de är värda att få del av er frid, ska de få den. Men om inte, får ni själva behålla den frid ni önskade dem. 14 Tar man inte emot er eller lyssnar till er i en stad eller i ett hem, så gå bara därifrån. Skaka stadens damm av era fötter[b]. 15 Sannerligen säger jag er: det ska bli lättare på domens dag för Sodom och Gomorra[c] än för en sådan stad.
Jesus varnar för förföljelse
(Mark 13:11-13; Luk 21:12-19)
16 Jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. 17 Akta er för människorna! Ni kommer att arresteras och dras inför domstol och bli piskade i synagogorna[d]. 18 Och ni ska för min skull bli anklagade inför kungar och makthavare och få ställa upp som vittnen inför dem och främmande folk. 19 Men när ni ställs inför domstolen behöver ni inte oroa er för hur eller vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden just när ni behöver dem. 20 Det är inte ni som ska tala då, utan er Faders Ande talar genom er. 21 Syskon ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar sina barn. Barn ska göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem. 22 Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.[e]
23 När ni blir förföljda i en stad så fly till en annan. Sannerligen säger jag er: Människosonen kommer tillbaka innan ni hunnit till alla Israels städer. 24 Lärjungen står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. 25 Och en lärjunge får acceptera att det går med honom som med hans lärare, och tjänaren får acceptera att det går med honom som med hans herre. Om nu husets herre har kallats Beelsebul[f], kommer man naturligtvis att säga samma sak om dem som är medlemmar i hans hushåll.
Var inte rädda
(Luk 12:2-9)
26 Men var inte rädda för dem, för det finns ingenting gömt som inte ska komma fram och ingenting dolt som inte ska bli känt. 27 Vad jag säger er i mörkret, det ska ni ropa ut i dagsljuset. Och vad jag viskar i era öron, det ska ni ropa ut från hustaken.
28 Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte har makt att göra något mer. Det finns bara en ni ska frukta, han som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna[g]. 29 En sparv säljs ju för en kopparslant, men ingen av dem faller död till marken utan att er Fader i himlen vet om det. 30 Och på er är till och med hårstråna räknade. 31 Var alltså inte rädda! Ni är mer värda än alla sparvar tillsammans.
Bekännelse och förnekelse
(Luk 12:51-53; 14:26-27; 17:33)
32 Om någon bekänner mig inför människorna, ska jag inför min Fader i himlen bekänna honom. 33 Men den som förnekar mig inför människorna ska jag förneka inför min Fader i himlen.
34 Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden! Nej, inte fred utan svärd. 35 Jag har kommit för att vända
’en son emot sin far,
en dotter emot sin mor,
och en svärdotter emot sin svärmor,
36 och en man ska finna fiender i sitt eget hus[h].’
37 Men om någon älskar sina föräldrar mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig. Och om någon älskar sina barn mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig.[i] 38 Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig att tillhöra mig. 39 Den som finner sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull ska finna det.
40 Den som tar emot er, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig. 41 Om någon tar emot en profet, därför att han är en profet, så får han samma lön som profeten. Och om någon tar emot en rättfärdig, därför att det är en rättfärdig, får han samma belöning som den människan. 42 Den som ger så mycket som bara ett glas kallt vatten till en av dessa minsta, en som är min lärjunge, sannerligen säger jag er: han inte ska gå miste om sin lön.”
Jesus svarar på Johannes döparens fråga
(Luk 7:18-35; 16:16)
11 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar dessa föreskrifter, gick han vidare för att undervisa och förkunna i städerna i Galileen.
2 Johannes döparen, som satt i fängelse, fick höra om Kristus gärningar och skickade därför iväg några av sina lärjungar 3 för att fråga honom: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?”
4 Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har hört och sett: 5 att blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra evangeliet.[j] 6 Lycklig är den som inte kommer på fall för min skull.”
7 När Johannes lärjungar hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes. Han sa: ”När ni gick ut i ödemarken, vad ville ni då se? Ett grässtrå som vajar för vinden? 8 Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder finns i kungapalatsen. 9 Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: han är mer än en profet. 10 Han är den som det står skrivet om:
’Se! Jag ska sända min budbärare före dig,
och han ska bereda vägen för dig.’[k]
11 Sannerligen säger jag er: ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen. Ändå är den minsta i himmelriket större än han.
12 Ända sedan Johannes döparens tid och fram tills nu har himmelriket trängt fram, och det finns de som vill få det att ske med våld[l]. 13 Lagen och profeterna har profeterat fram till Johannes. 14 Och vare sig ni tror det eller inte, så är han Elia[m] som skulle komma[n]. 15 Lyssna, hör, den som har öron!
16 Vad ska jag jämföra detta släkte med? De är som barn som leker på torget och ropar till de andra barnen:
17 ’Vi spelade flöjt för er,
men ni ville inte dansa.
Vi sjöng klagosång för er,
men ni ville inte sörja.’
18 Johannes döparen kom och går ofta utan mat och dricker inte vin, och då säger man: ’Han är besatt av en ond ande.’ 19 Men Människosonen har kommit och äter och dricker, och då säger folk: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! Men vishetens gärningar ger ändå visheten rätt.[o]’ ”
Jesus anklagar galileiska städer
(Luk 10:13-15)
20 Sedan började Jesus anklaga människorna i de städer där han hade gjort de flesta av sina under, eftersom de inte hade omvänt sig. Han sa:
21 ”Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon[p], hade de för länge sedan omvänt sig i säck och aska. 22 Men jag säger er, att på domens dag ska både Tyros och Sidon få det lindrigare än ni. 23 Och du, Kafarnaum, du ska väl inte bli upphöjt till himlen? Nej, ner till dödsriket ska du störtas. För om de under som gjorts hos dig hade utförts i Sodom[q], skulle den staden ha funnits kvar än idag. 24 Jag kan försäkra er, att Sodom ska slippa lindrigare undan på domens dag än du!”
Jesus utlovar ro och vila
(Luk 10:21-22)
25 Vid den tiden sa Jesus: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. 26 Ja, Fader, så har du bestämt.
27 Min fader har överlämnat allt åt mig. Ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för. 28 Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila. 29 Gå in under mitt ok och lär av mig. Jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Hos mig finner ni ro för era själar. 30 Mitt ok är behagligt och min börda är lätt.”
Jesus lärjungar plockar ax på sabbatsdagen
12 En sabbat[r] en tid senare vandrade Jesus och hans lärjungar genom några sädesfält. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta.
2 Men fariseerna fick se det och sa: ”Titta hur dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet[s] på sabbaten.”
3 Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?[t] 4 Han gick in i Guds hus, och både han och hans män åt av skådebröden som bara prästerna får äta. De bröt också mot lagen. 5 Och har ni aldrig läst i lagen att prästerna som tjänstgör i templet vanhelgar sabbaten och är ändå oskyldiga? 6 Men jag säger er, att här finns en som är större än templet. 7 Om ni förstod vad som menas med orden: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer’[u], så skulle ni inte döma oskyldiga. 8 För Människosonen är Herre över sabbaten.”
Jesus botar en man på sabbatsdagen
(Mark 3:1-6; Luk 6:6-11)
9 Sedan gick Jesus vidare och kom in i deras synagoga, 10 och där fick han se en man som hade en förtvinad hand. Fariseerna frågade honom då: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten?”, för att få något att anklaga honom för. 11 Men han svarade: ”Om någon av er har ett får och det faller i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? 12 Tänk då på hur mycket mer värd en människa är än ett får! Det är alltså tillåtet att göra gott på sabbaten.” 13 Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och när mannen gjorde det, blev handen lika frisk igen som den andra.
14 Men fariseerna gick ut och började göra upp planer på hur de skulle få Jesus dödad.
Guds tjänare
(Mark 3:7-12; Luk 6:17-19)
15 När Jesus fick reda på detta, drog han sig bort därifrån. Många människor följde efter honom, och han botade alla sjuka bland dem, 16 men han förbjöd dem att avslöja vem han var. 17 Så skulle det gå i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:
18 ”Detta är min utvalda tjänare,
min älskade, min innerliga glädje.
Jag låter min Ande komma över honom,
och han ska förkunna rätten för folken.
19 Han tvistar inte, han skriker inte,
hans röst hörs inte på gatorna.
20 Han krossar inte ett brutet strå,
han släcker inte en veke som tynar.
Han för fram rättvisan till seger.
21 Hans namn ska vara folkens hopp.”[v]
Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen
(Mark 3:22-29; Luk 11:14-23; 12:10)
22 Sedan förde man till honom en besatt man som var både blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han kunde tala och se. 23 Folk blev alldeles häpna, och sa: ”Kanske denne ändå är Davids Son?” 24 Men när fariseerna fick höra det, sa de: ”Han driver säkert ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas härskare.”
25 Jesus, som förstod vad fariseerna tänkte, sa då till dem: ”Ett rike där man strider mot varandra går under, och en stad eller en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. 26 Om nu Satan driver ut Satan, då är han ju kluven och strider mot sig själv. Då kan väl inte hans rike bestå? 27 Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. 28 Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. 29 Hur kan någon gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger, om han inte först binder honom? Sedan kan man plundra hans hus. 30 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
31 Därför säger jag er: all synd och hädelse kan förlåtas, utom hädelse mot Anden, den är oförlåtlig. 32 Den som säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga Anden, kommer aldrig att bli förlåten, vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.[w]
33 Få ett träd att bli bra, så bär det bra frukt, eller få trädet att bli dåligt, så bär det dålig frukt. För ett träd känns igen på sin frukt. 34 Ni huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Munnen talar ju vad hjärtat är fullt av. 35 En god människa bär fram det goda ur den godhet som lagrats i hennes hjärta, medan en ond människa bär fram det onda ur den ondska som lagrats i hennes hjärta. 36 Jag säger er, att på domens dag ska människorna få stå till svars för varje onyttigt ord de har talat. 37 De ord du talar nu avgör om du ska frias eller dömas.”
De religiösa ledarna ber Jesus om ett tecken
(Luk 11:29-32)
38 En dag bad några av de skriftlärda och fariseerna: ”Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.” 39 Men Jesus svarade: ”Detta onda och trolösa släkte söker efter tecken, men det enda tecken de ska få se är profeten Jonas tecken[x]. 40 På samma sätt som Jona var i den stora fisken i tre dagar och tre nätter, ska Människosonen vara i jordens hjärta i tre dagar och tre nätter[y]. 41 Invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för de vände om när Jona predikade. Men här finns en som är större än Jona. 42 Söderns drottning[z] ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo.
Den orena andens återkomst
(Luk 11:24-26)
43 När en oren ande drivs ut ur en människa, irrar den omkring i vattenlösa trakter och letar efter ro, utan att hitta någon. 44 Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag kom ifrån.’ Och när den gör det och finner huset tomt, rent och iordningställt, 45 letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans återvänder de sedan och bosätter sig där. Den människan får det då långt värre än hon hade det förut. Så blir det också med detta onda släkte.”
Jesus riktiga familj
(Mark 3:31-35; Luk 8:19-21)
46 Medan Jesus fortfarande talade till folket, kom hans mor och bröder dit och ville prata med honom, men de stannade utanför huset. 47 Någon sa till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och vill prata med dig.” 48 Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” 49 Sedan pekade han på sina lärjungar och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. 50 Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror, min syster och min mor.”
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
(Mark 4:1-9; Luk 8:4-8)
13 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig nere vid sjön. 2 Och snart hade det samlats så mycket folk omkring honom att han var tvungen att stiga i en båt och sitta i den och tala, medan folket stod på stranden. 3 Han berättade för dem många liknelser:
”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. 4 När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. 5 En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, 6 men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. 7 Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävde de plantorna. 8 Men en del korn föll i bördig jord och gav skörd, hundra, sextio och trettio gånger så mycket säd som hade såtts. 9 Lyssna, hör, den som har öron!”
Jesus förklarar liknelsen om sådden
(Mark 4:10-20; Luk 8:9-15; 10:23-24)
10 Jesus lärjungar kom senare fram till honom och frågade: ”Varför berättar du liknelser för folket?”
11 Då svarade han: ”Ni har fått gåvan att förstå himmelrikets hemligheter, men andra har inte fått den gåvan. 12 Den som har ska få ännu mer. Men den som inget har ska bli av med även det han har. 13 Det är därför jag berättar de här liknelserna,
’så att de ska se och höra, men ändå inte se,
höra och förstå.’
14 Så går det i uppfyllelse som förutsagts om dem genom profeten Jesaja:
’Ni lyssnar och lyssnar men fattar inget.
Ni tittar och tittar men ser inget.
15 Det här folkets hjärta är hårt.
Deras hörsel är avtrubbad,
så att de inte kan höra,
och de har slutit sina ögon,
så att de inte kan se med sina ögon
eller höra med sina öron.
Därför kan de inte förstå i sitt hjärta
och inte vända om och bli botade av mig.’[aa]
16 Men era ögon är lyckliga som kan se och era öron som kan höra. 17 För sannerligen säger jag er, att många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.
18 Hör nu vad som menas med liknelsen om lantbrukaren som sådde säd: 19 När någon hör ordet om riket men inte förstår, kommer den Onde och rycker bort sådden ur hans hjärta. Det är sådden längs stigen. 20 Den steniga markens sådd är den som hör ordet och tar emot det med glädje, 21 men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller han genast bort. 22 Sådden bland tistlar är den som hör ordet men låter världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväva det, så att det blir fruktlöst. 23 Men den bördiga jorden är den som lyssnar till ordet och förstår det och bär frukt, en skörd som är hundra, sextio eller trettio gånger så mycket som den sådd som såddes.”
Liknelsen om ogräset och vetet
24 Jesus berättade en annan liknelse för folket:
”Himmelriket är likt en man som sådde god säd i en åker. 25 En natt då alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs bland vetet och smög bort därifrån. 26 När säden sedan började växa och gå i ax, växte också ogräset upp.
27 Då gick tjänarna och berättade för mannen: ’Herre, det är ogräs på åkern där du ju sådde den goda säden! Var kom det ifrån?’ 28 ’Det måste vara en fiende som har varit där’, svarade han.
Männen frågade då: ’Ska vi rycka upp ogräset?’ 29 ’Nej’, sa han, ’då kommer ni att skada vetet samtidigt. 30 Låt båda växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Och när skördetiden kommer ska jag säga till skördemännen: Sortera först bort ogräset och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Samla sedan in vetet i min lada.’ ”
Liknelsen om senapsfröet
(Mark 4:30-32; Luk 13:18-19)
31 Han berättade en annan liknelse för dem:
”Himmelriket är som när en man sår ett senapsfrö i en åker. 32 Det är det minsta[ab] av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland kryddväxterna och blir till ett träd, där fåglarna kan komma och bygga bo bland grenarna.”
Liknelsen om surdegen
(Mark 4:33-34; Luk 13:20-21)
33 Han berättade också en annan liknelse:
”Himmelriket är som när en kvinna blandar in surdeg i tre mått mjöl, så att hela degen blir syrad.”
34 Allt detta berättade Jesus för folket genom att använda liknelser. Han talade aldrig till dem utan en liknelse, 35 för att det skulle uppfyllas som förutsagts genom en profet:
”Jag vill öppna min mun för liknelser,
jag ska yttra hemligheter gömda sedan världens skapelse.”[ac]
Jesus förklarar liknelsen om ogräset och vetet
36 Sedan lämnade Jesus folket och gick hem, och hans lärjungar kom och bad honom förklara liknelsen om ogräset och vetet.
37 Han svarade: ”Människosonen är den som sår den goda säden. 38 Åkern är världen, säden är rikets barn, och ogräset den Ondes. 39 Fienden, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.
40 Som när ogräset skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidsålderns slut. 41 Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska rensa hans rike från alla dem som förleder andra och gör det som är mot lagen, 42 och de ska kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. 43 Men de rättfärdiga ska lysa som solen i sin Faders rike. Lyssna, den som har öron!
Liknelserna om skatten i åkern, den värdefulla pärlan och fisknätet
44 Himmelriket är som när en man upptäcker en skatt i en åker. I sin iver gräver han ner skatten igen och går och säljer allt han äger för att kunna köpa åkern.
45 Himmelriket är också som när en köpman är på jakt efter dyrbara pärlor. 46 Då han upptäcker en värdefull pärla, går han iväg och säljer allt han äger för att kunna köpa den.
47 Himmelriket är också som när man kastar ut ett nät i sjön för att fånga fiskar av olika slag. 48 När nätet är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger man i en korg, men de andra slänger man bort.
49 Så ska det vara vid tidsålderns slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de rättfärdiga, 50 och sedan kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. 51 Har ni nu förstått alla dessa liknelser?” ”Ja”, sa de, ”det har vi.”
52 Då sa han: ”Det betyder att varje skriftlärd som blivit himmelrikets lärjunge är som en husbonde som ur sitt förråd kan ta fram både av det nya och det gamla.”
Människorna i Nasaret vägrar att tro
(Mark 6:1-6; Luk 4:16-30)
53 När Jesus hade berättat alla dessa liknelser, lämnade han platsen. 54 Han kom sedan till sin hemstad. Där undervisade han i synagogan, och han förvånade alla med sin vishet och sina under. De sa:
55 ”Det är ju bara snickarens son. Är inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas, 56 och alla hans systrar bor väl här? Var har han fått allt detta ifrån?” 57 Och de retade sig på honom.
Då sa Jesus till dem: ”En profet blir föraktad bara i sin egen hemstad och i sin egen familj.” 58 Och på grund av deras otro gjorde han bara några få under där.
Johannes döparens död
(Mark 6:14-29; Luk 9:7-9)
14 Efter ett tag fick tetrarken Herodes[ad] höra vad man berättade om Jesus, 2 och han sa då till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.”
3 Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru. 4 Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.” 5 Helst hade Herodes velat döda Johannes, men han var rädd för folket, som ansåg att Johannes var en profet.
6 Men när Herodes hade sin födelsedag, dansade Herodias dotter inför gästerna. Herodes blev så förtjust 7 att han svor att ge henne vad hon än begärde. 8 Hennes mor fick henne då att säga: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat.” 9 Kungen blev ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, gav han order om att hon skulle få det. 10 Därför halshöggs Johannes i fängelset, 11 och man lade hans huvud på ett fat och gav det till flickan, som i sin tur bar det till sin mor.
12 Efteråt kom Johannes lärjungar och hämtade kroppen och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.
Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer
(Mark 6:32-44; Luk 9:10-17; Joh 6:1-13)
13 Då Jesus fick höra vad som hade hänt åkte han iväg med en båt till en öde plats för att vara för sig själv. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots.
14 När Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem och botade dem som var sjuka.
15 På kvällen kom sedan hans lärjungar fram till honom och sa: ”Det är redan sent, och det här är ödemark. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och köpa sig mat.” 16 Men Jesus svarade: ”Det behövs inte. Ge dem mat, ni själva!” 17 De sa: ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar.” 18 ”Ge dem till mig”, sa han.
19 Sedan bad han människorna att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav dem till sina lärjungar, som delade ut dem till folket. 20 Alla åt och blev mätta, och efteråt samlade man upp det som var över, och det blev tolv fulla korgar. 21 Det var omkring 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
(Mark 6:45-51; Joh 6:16-21)
22 Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt. 23 Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.
24 Under tiden hade båten råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och båten kämpade mot vågorna i motvinden. 25 Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet. 26 Då hans lärjungar fick se honom gå på sjön blev de förskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.
27 Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”
28 Då svarade Petrus honom: ”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.” 29 ”Ja”, sa Jesus. ”Kom!”
Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus. 30 Men när han såg hur det blåste blev han rädd och började sjunka. ”Rädda mig, Herre!” skrek han. 31 Och genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.
”Så lite tro du har!” sa Jesus. ”Varför tvivlade du?” 32 Sedan steg de i båten, och i samma stund lade sig vinden. 33 De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: ”Du är verkligen Guds Son!”
Jesus botar alla som rör vid honom
(Mark 6:53-56)
34 När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, 35 och där blev Jesus genast igenkänd av människorna på platsen. De skickade bud i hela området, och snart kom folk dit med alla sina sjuka. 36 Man bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.
Guds bud och människors regler
(Mark 7:1-23)
15 Sedan kom några fariseer och en del skriftlärda från Jerusalem till Jesus och frågade:
2 ”Varför bryter dina lärjungar mot förfädernas tradition? De tvättar ju inte händerna innan de äter.” 3 Han svarade: ”Varför bryter ni själva mot Guds bud genom att följa er tradition? 4 Gud sa: ’Visa respekt för dina föräldrar’, och: ’Den som talar illa om sina föräldrar ska dömas till döden.’[ae] 5 Men ni menar att om någon säger till sin far eller mor: ’Det du kunde ha fått av mig ger jag som tempelgåva’, 6 då behöver han inte respektera sina föräldrar. Så ogiltigförklarar ni Guds ord genom era egna traditioner. 7 Ni hycklare! Profeten Jesaja profeterade rätt om er:
8 ’Det här folket ärar mig med sina ord,
men deras hjärtan är långt ifrån mig.
9 Deras tillbedjan är värdelös,
för de lär bara ut människobud.[af]’ ”
10 Sedan kallade Jesus till sig folket och sa: ”Hör på och försök att förstå: 11 Människan blir inte oren av det som kommer in i munnen. Det är det som går ut ur munnen, som gör människan oren.”
12 Då gick hans lärjungar fram till honom och sa: ”Vet du att du retade upp fariseerna genom det du sa?”
13 Jesus svarade: ”Varje planta, som inte har planterats av min Fader i himlen, ska ryckas upp med roten, 14 så bry er inte om fariseerna. De är blinda ledare som leder andra blinda, och om en blind leder en blind, så faller båda i gropen.”
15 Då bad Petrus att Jesus skulle förklara liknelsen för dem.
16 ”Förstår inte ni heller?” frågade han. 17 ”Inser ni inte att det som kommer in i en människa bara passerar genom magen och kommer ut på avträdet? 18 Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det är det som gör människan oren. 19 Ifrån hjärtat kommer ju onda tankar, mord, otrohet i äktenskapet, sexuell omoral, stöld, lögn och förtal, 20 och det är sådant som gör människan oren. Men ingen blir oren av att äta utan att först ha tvättat händerna.”
En icke-judisk kvinnas tro
(Mark 7:24-30)
21 Jesus lämnade sedan Galileen och drog sig undan till området kring Tyros och Sidon.[ag]
22 En kanaaneisk kvinna från trakten kom då till honom och ropade: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är besatt av en ond ande och den plågar henne ständigt.” 23 Men Jesus gav henne inte ett ord till svar. Hans lärjungar kom därför till honom och sa: ”Skicka iväg henne, hon förföljer oss ju med sina rop.” 24 Han sa då till kvinnan: ”Jag har sänts bara till Israels förlorade får.”[ah] 25 Men kvinnan kom närmare och föll ner för honom och sa: ”Herre, hjälp mig!” 26 Jesus svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” 27 ”Det är sant, Herre”, sa hon, ”men till och med hundarna äter de smulor som faller från deras herrars bord.” 28 ”Kvinna”, sa Jesus till henne, ”din tro är stark. Du ska få det du ber om.” Och i samma stund blev hennes dotter botad.
Jesus botar många sjuka
(Mark 7:31-37)
29 Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg och satte sig där. 30 Snart hade det samlats en stor folkmassa omkring honom, och de hade med sig rörelsehindrade, blinda, missbildade, stumma och många andra. Man lade dem framför Jesus, och han botade dem. 31 Folk var alldeles häpna, för de stumma började tala, de missbildade blev friska, de rörelsehindrade gick, och de blinda kunde se. Och alla hyllade Israels Gud.
Jesus ger mat åt mer än 4 000 personer
(Mark 8:1-10)
32 Sedan kallade Jesus på sina lärjungar och sa: ”Jag känner stort medlidande med dessa människor. De har varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte skicka iväg dem hungriga, för då kanske de svimmar av utmattning längs vägen.”
33 Men hans lärjungar svarade: ”Var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt dem alla här i ödemarken?” 34 Jesus frågade dem: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju bröd och några små fiskar”, svarade de.
Footnotes
- 10:4 På grekiska: seloten eller kananaios (det senare bildat av ett arameiskt ord). Simon tillhörde antagligen ”seloterna”, ett politiskt parti som ville göra uppror mot romarna.
- 10:14 Att ”skaka dammet av fötterna” var ett sätt att visa att invånarna själva fick ta ansvar för vad de gjort.
- 10:15 Sodom och Gomorra utplånades på grund av invånarnas synd. Jfr 1 Mos 19:1-25.
- 10:17 I synagogbyggnaden kunde det också finnas en lokal domstol, som hade rätt att döma i enklare fall och utdela piskstraff.
- 10:22 Av v.21 förstår vi att det inte här handlar om att räddas från döden, utan att det handlar om att räddas till evigt liv.
- 10:25 Beelsebul (Beelsebub), ett hebreiskt avgudanamn som har blivit en synonym till Satan.
- 10:28 Se not till 5:21.
- 10:36 Se Mika 7:6.
- 10:37 Om någon av rädsla för, eller hänsyn till, familjen avstår från att följa Jesus.
- 11:5 Jesus citerar Jes 29:18; 35:5-6; 61:1.
- 11:10 Se Mal 3:1.
- 11:12 Detta syftar kanske på ”seloterna”, en grupp fanatiska judar som med våld ville skapa en religiös stat, fri från romarriket. Annan möjlig tolkning: ivriga människor (sådana som vill kämpa för att komma in) vill inta riket.
- 11:14 Elia var en profet som istället för att dö fördes direkt upp till Gud. Jfr 2 Kung 2:1-11.
- 11:14 Jfr Mal 4:5.
- 11:19 Gud hade sänt både Johannes och Jesus, men deras uppgifter var olika. Det goda resultatet bevisades genom Jesus under och tecken. Jfr v. 20.
- 11:21 Tyros och Sidon var fenikiska städer vid Medelhavets kust, nordväst om Galileen. Det finns flera profetior i Gamla testamentet om att de skulle gå under på grund av sin ondska. Jfr t.ex. Hes 26-28.
- 11:23 Se not till 10:15.
- 12:1 Sabbaten, judarnas vilodag, är den sjunde dagen i deras vecka, alltså lördagen. Den dagen utför judarna inget onödigt arbete. Vilodagen instiftades av Gud redan i 1 Mos 2:3.
- 12:2 En generell syftning på Moses lag, 1–5 Mosebok.
- 12:3 Jfr 1 Sam 21:1-6.
- 12:7 Se Hos 6:6.
- 12:21 Se Jes 42:1-4. Det finns små detaljskillnader i det grekiska citatet jämfört med den hebreiska (masoretiska) texten.
- 12:32 Jfr Mark 3:29-30 med not.
- 12:39 Jfr Jona bok i Gamla testamentet.
- 12:40 I grekiskan, och på många andra språk, räknar man den dag något inträffar som dag nummer ett. Jesus dog på en fredag och uppstod på söndagen, eller någon gång efter solnedgången på lördag kväll (man räknade dygnet från kväll till kväll). Men det viktiga i det här sammanhanget är att Gud låter Jesus återvända till livet, så som han lät Jona återvända till livet.
- 12:42 Drottningen av Saba, nuvarande Jemen. Jfr 1 Kung 10:1.
- 13:15 Se Jes 6:9-10.
- 13:32 Senapsfröet var det minsta fröet som användes till odling.
- 13:35 Se Ps 78:2.
- 14:1 Herodes styrde över Galileen och Pereen. Han var son till den Herodes som regerade då Jesus föddes.
- 15:4 Se 2 Mos 20:12; 21:17 (det hebreiska ordet liknar mer förbanna än grekiskans tala illa om) och 5 Mos 5:16.
- 15:9 Se Jes 29:13.
- 15:21 Tyros och Sidon låg i Fenikien, cirka åtta mil från Kafarnaum.
- 15:24 Jesus verkade främst bland judarna, som efter hans död och uppståndelse skulle sprida budskapet om honom till alla jordens folk. Men då och då gjorde Jesus ett undantag. Jfr 8:5-13, där han botar tjänaren till en romersk officer.
Matteus 10-18
Svenska 1917
10 Och han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt över orena andar, till att driva ut dem, så ock makt att bota alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.
2 Och dessa äro de tolv apostlarnas namn: först Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder;
3 Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob, Alfeus' son, och Lebbeus;
4 Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.
5 Dessa tolv sände Jesus ut; och han bjöd dem och sade: »Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in i någon samaritisk stad,
6 utan gån hellre till de förlorade fåren av Israels hus.
7 Och där I gån fram skolen I predika och säga: 'Himmelriket är nära.'
8 Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet.
9 Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra bälten,
10 icke någon ränsel för eder färd, ej heller dubbla livklädnader, ej heller skor eller stav; ty arbetaren är värd sin mat.
11 Men när I haven kommit in i någon stad eller by, så utforsken vilken därinne som är värdig, och stannen hos honom, till dess I lämnen den orten.
12 Och när I kommen in i ett hus, så hälsen det.
13 Om då det huset är värdigt, så må den frid I tillönsken det komma däröver; men om det icke är värdigt, då må den frid I tillönsken det vända tillbaka till eder.
14 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden, och skudden stoftet av edra fötter.
15 Sannerligen säger jag eder: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bliva drägligare än för den staden.
16 Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.
17 Tagen eder till vara för människorna; ty de skola draga eder inför domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;
18 och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna.
19 Men när man drager eder inför rätta, gören eder då icke bekymmer för huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall bliva eder givet i den stunden.
20 Det är icke I som skolen tala, utan det är eder Faders Ande som skall tala i eder.
21 Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem.
22 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. --
23 När de nu förfölja eder i en stad, så flyn till en annan; och om de också där förfölja eder, så flyn till ännu en annan. Ty sannerligen säger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom alla Israels städer, förrän Människosonen kommer.
24 Lärjungen är icke förmer än sin mästare, ej heller är tjänaren förmer än sin herre.
25 Det må vara lärjungen nog, om det går honom såsom hans mästare, och tjänaren, om det går honom såsom hans herre. Om de hava kallat husbonden för Beelsebul, huru mycket mer skola de icke så kalla hans husfolk!
26 Frukten alltså icke för dem; ty intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt.
27 Vad jag säger eder i mörkret, det skolen säga i ljuset, och vad I hören viskas i edert öra, det skolen I predika på taken.
28 Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna. --
29 Säljas icke två sparvar för en skärv? Och icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja.
30 Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade.
31 Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar.
32 Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen.
33 Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen.
34 I skolen icke mena att jag har kommit för att sända frid på jorden. Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd.
35 Ja, jag har kommit för att uppväcka söndring, så att 'sonen sätter sig upp mot sin fader och dottern mot sin moder och sonhustrun mot sin svärmoder,
36 och envar får sitt eget husfolk till fiender'.
37 Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värdig;
38 och den som icke tager sitt kors på sig och efterföljer mig, han är mig icke värdig.
39 Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det. --
40 Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.
41 Den som tager emot en profet, därför att det är en profet, han skall få en profets lön; och den som tager emot en rättfärdig man, därför att det är en rättfärdig man, han skall få en rättfärdig mans lön.
42 Och den som giver en av dessa små allenast en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge -- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.»
11 När Jesus hade givit sina tolv lärjungar alla dessa bud, gick han därifrån vidare, för att undervisa och predika i deras städer.
2 Men när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar, sände han bud med sina lärjungar
3 och lät fråga honom: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?»
4 Då svarade Jesus och sade till dem: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I hören och sen:
5 blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'.
6 Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»
7 När dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?
8 Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära fina kläder, dem finnen I ju i konungapalatsen.
9 Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han.
10 Han är den om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.'
11 Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen uppstått, som har varit större än Johannes döparen; men den som är minst i himmelriket är likväl större än han.
12 Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig.
13 Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;
14 och om I viljen tro det: han är Elias, den som skulle komma.
15 Den som har öron, han höre.
16 Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn som sitta på torgen och ropa till andra barn
17 och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke jämrat eder.'
18 Ty Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och så säger man: 'Han är besatt av en ond ande.'
19 Människosonen kom, och han både äter och dricker, och nu säger man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!' Men Visheten har fått rätt av sina barn.»
20 Därefter begynte han tala bestraffande ord till de städer i vilka han hade utfört så många av sina kraftgärningar, och förehålla dem att de icke hade gjort bättring:
21 »Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava gjort bättring i säck och aska.
22 Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bliva drägligare än för eder.
23 Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, så skulle det hava stått ännu i dag.
24 Men jag säger eder att det för Sodoms land skall på domens dag bliva drägligare än för dig.»
25 Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga.
26 Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.
27 Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd. --
28 Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro.
29 Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'.
30 Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.»
12 Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och äta.
2 När fariséerna sågo detta, sade de till honom: »Se, dina lärjungar göra vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.»
3 Han svarade dem: »Haven I icke läst vad David gjorde, när han och de som följde honom blevo hungriga:
4 huru han då gick in i Guds hus, och huru de åto skådebröden, fastän det ju varken för honom eller för dem som följde honom var lovligt att äta sådant bröd, utan allenast för prästerna?
5 Eller haven I icke läst i lagen att prästerna på sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld?
6 Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen.
7 Och haden I förstått vad det är: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer', så skullen I icke hava dömt dem skyldiga, som äro utan skuld.
8 Ty Människosonen är herre över sabbaten.»
9 Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga.
10 Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?» De ville nämligen få något att anklaga honom för.
11 Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och drager upp det?
12 Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.»
13 Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den andra. --
14 Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle förgöra honom.
15 Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla,
16 men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom.
17 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:
18 »Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken.
19 Han skall icke kiva eller skria, och hans röst skall man icke höra på gatorna,
20 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsläcka, intill dess att han har fört rätten fram till seger.
21 Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»
22 Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum. Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg.
23 Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke denne är Davids son?»
24 Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.»
25 Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig självt kan hava bestånd.
26 Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd?
27 Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.
28 Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. --
29 Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först därefter kan han plundra hans hus.
30 Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.
31 Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten.
32 Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande.
33 I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet.
34 I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.
35 En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är.
36 Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag.
37 Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.»
38 Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken av dig.»
39 Men han svarade och sade till dem: »Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas' tecken.
40 Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte.
41 Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.
42 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo.
43 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen.
44 Då säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det stå ledigt och vara fejat och prytt,
45 då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första. Så skall det ock gå med detta onda släkte.»
46 Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans bröder och stannade därutanför och ville tala med honom.
47 Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig.»
48 Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom: »Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»
49 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!
50 Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.»
13 Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön.
2 Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.
3 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så.
4 Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det.
8 Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.
9 Den som har öron, han höre.»
10 Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?»
11 Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet.
12 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
13 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå.
14 Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.
15 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig.
16 Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.
17 Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.
18 Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
19 När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.
20 Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje,
21 men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.
22 Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.
23 Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»
24 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;
25 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.
26 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.
27 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?
28 Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?'
29 Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.
30 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»
31 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker.
32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»
33 En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
34 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.
35 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»
36 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.»
37 Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen.
38 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.
39 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar.
40 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände.
41 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,
42 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
43 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.
44 Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
45 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor;
46 och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.
47 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
48 När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. --
49 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
50 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
51 Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.»
52 Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.»
53 När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån.
54 Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?
55 Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?
56 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?»
57 Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.»
58 Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar.
14 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
2 Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
3 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
4 Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»
5 Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
6 Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
7 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
8 Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»
9 Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
10 och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
11 Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
12 Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
13 Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
14 Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
15 Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»
16 Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»
17 De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»
18 Då sade han: »Bären dem hit till mig.»
19 Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
20 Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
21 Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
22 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
23 Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
24 Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
25 Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
26 När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
27 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
28 Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»
29 Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
30 Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»
31 Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
32 När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
33 Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»
34 När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
35 Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
36 Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
15 Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:
2 »Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»
3 Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?
4 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
5 Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.
6 I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
7 I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:
8 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
9 och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»
10 Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.
11 Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»
12 Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»
13 Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
14 Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»
15 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»
16 Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?
17 Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?
18 Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.
19 Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.
20 Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»
21 Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.
22 Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»
23 Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»
24 Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»
25 Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»
26 Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»
27 Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»
28 Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.
29 Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.
30 Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,
31 så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.
32 Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»
33 Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»
34 Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»
35 Då tillsade han folket att lägra sig på marken.
36 Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
37 Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
38 Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
39 Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.
16 Och fariséerna och sadducéerna kommo dit och ville sätta honom på prov; de begärde att han skulle låta dem se något tecken från himmelen.
2 Men han svarade och sade till dem: »Om aftonen sägen I: 'Det bliver klart väder, ty himmelen är röd',
3 och om morgonen: 'Det bliver oväder i dag, ty himmelen är mulen och röd.' Ja, om himmelens utseende förstån I att döma, men om tidernas tecken kunnen I icke döma.
4 Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.» Och så lämnade han dem och gick sin väg.
5 När sedan lärjungarna foro åstad, över till andra stranden, hade de förgätit att taga med sig bröd.
6 Och Jesus sade till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara för fariséernas och sadducéernas surdeg.»
7 Då talade de med varandra och sade: »Det är därför att vi icke hava tagit med oss bröd.»
8 Men när Jesus märkte detta, sade han: »I klentrogne, varför talen I eder emellan om att I icke haven bröd med eder?
9 Förstån I ännu ingenting? Och kommen I icke ihåg de fem bröden åt de fem tusen, och huru många korgar I då togen upp?
10 Ej heller de sju bröden åt de fyra tusen, och huru många korgar I då togen upp?
11 Huru kommer det då till, att I icke förstån att det ej var om bröd som jag talade till eder? Tagen eder till vara för fariséernas och sadducéernas surdeg.»
12 Då förstodo de att det icke var för surdeg i bröd som han hade bjudit dem att taga sig till vara, utan för fariséernas och sadducéernas lära.
13 Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade han sina lärjungar och sade: »Vem säger folket Människosonen vara?»
14 De svarade: »Somliga säga Johannes döparen, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna.»
15 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?»
16 Simon Petrus svarade och sade: »Du är Messias, den levande Gudens Son.»
17 Då svarade Jesus och sade till honom: »Salig är du, Simon, Jonas' son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen.
18 Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga.
19 Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du löser på jorden, det skall vara löst i himmelen.»
20 Därefter förbjöd han lärjungarna att för någon säga att han var Messias.
21 Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem och lida mycket av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han på tredje dagen skulle uppstå igen.
22 Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sade: »Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig.»
23 Men han vände sig om och sade till Petrus: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.»
24 Därefter sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig: så följe han mig.
25 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det.
26 Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen för sin själ?
27 Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han vedergälla var och en efter hans gärningar.
28 Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Människosonen komma i sitt rike.»
17 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och förde dem upp på ett högt berg, där de voro allena.
2 Och hans utseende förvandlades inför dem: hans ansikte sken såsom solen, och hans kläder blevo vita såsom ljuset.
3 Och se, för dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.
4 Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Herre, här är oss gott att vara; vill du, så skall jag här göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.»
5 Och se, medan han ännu talade, överskyggade dem en ljus sky, och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag; hören honom.»
6 När lärjungarna hörde detta, föllo de ned på sina ansikten i stor förskräckelse.
7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stån upp, och varen icke förskräckta.»
8 När de då lyfte upp sina ögon, sågo de ingen utom Jesus allena.
9 Då de sedan gingo ned från berget, bjöd Jesus dem och sade: »Omtalen icke för någon denna syn, förrän Människosonen har uppstått från de döda.»
10 Men lärjungarna frågade honom och sade: »Huru kunna då de skriftlärde säga att Elias först måste komma?»
11 Han svarade och sade: »Elias måste visserligen komma och upprätta allt igen;
12 men jag säger eder att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan förforo mot honom alldeles såsom de ville. Sammalunda skall ock Människosonen få lida genom dem.»
13 Då förstodo lärjungarna att det var om Johannes döparen som han talade till dem.
14 När de därefter kommo till folket, trädde en man fram till honom och föll på knä för honom
15 och sade: »Herre, förbarma dig över min son ty han är månadsrasande och plågas svårt; ofta faller han i elden och ofta i vattnet.
16 Och jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde icke bota honom.»
17 Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru länge måste jag vara bland eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom hit till mig.»
18 Och Jesus tilltalade honom strängt, och den onde anden for ut ur honom; och gossen var botad från den stunden.
19 Sedan, när de voro allena, trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»
20 Han svarade dem: »För eder otros skull. Ty sannerligen säger jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skolen I kunna säga till detta berg: 'Flytta dig härifrån dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall då vara omöjligt för eder.»
21 22 Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer,
23 och man skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå igen.» Då blevo de mycket bedrövade.
24 Och när de hade kommit till Kapernaum, trädde de som uppburo tempelskatten fram till Petrus och sade: »Plägar icke eder mästare betala tempelskatt?»
25 Han svarade: »Jo.» När han sedan hade kommit hem, förekom honom Jesus med frågan: »Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens konungar tull eller skatt, av sina söner eller av andra människor?»
26 Han svarade: »Av andra människor.» Då sade Jesus till honom: »Alltså äro då sönerna fria.
27 Men för att vi icke skola bliva dem till en stötesten, så gå ned till sjön och kasta ut en krok. Tag så den första fisk som du drager upp, och när du öppnar munnen på den skall du där finna en silverpenning. Tag den, och giv den åt dem for mig och dig.» gott att vi äro här tillstädes» osv.
18 I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vilken är den störste i himmelriket?»
2 Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem
3 och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
4 Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.
5 Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager emot mig.
6 Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.
7 Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!
8 Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.
9 Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.
10 Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.
11 12 Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem har kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går åstad och söker efter det som har kommit vilse?
13 Och händer det då att han finner det -- sannerligen säger jag eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio som icke hade kommit vilse.
14 Så är det ej heller eder himmelske Faders vilja att någon av dessa små skall gå förlorad.
15 Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.
16 Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago'.
17 Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan.
18 Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden, det skall vara löst i himmelen.
19 Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen.
20 Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.»
21 Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?»
22 Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.
23 Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla räkenskap med sina tjänare.
24 Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund.
25 Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden måtte bliva betald.
26 Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.'
27 Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld.
28 Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: 'Betala vad du är skyldig.'
29 Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig.'
30 Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
31 Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade skett.
32 Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig därom.
33 Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?'
34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
35 Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten var och en sin broder.»
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.