20 »Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.

² Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning, sände han dem till sin vingård.

³ När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget;

⁴ och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.'

⁵ Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.

⁶ Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagen sysslolösa?'

⁷ De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.' Då sade han till dem: 'Gån ock I till min vingård.'

⁸ När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'

⁹ Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.

¹⁰ När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning.

¹¹ När de så fingo, knorrade de mot husbonden.

¹² och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'

¹³ Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?

¹⁴ Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig.

¹⁵ Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?' --

¹⁶ Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.»