Mika 1-2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Domsord över Juda och Israel
(1:2—3:12)
1 Detta är Herrens ord som kom till Mika från Moreshet under de judiska kungarna Jotams, Achas och Hiskias regeringar, vad han fick se angående Samaria och Jerusalem.
2 Hör, alla folk,
lyssna, du jord
och allt som finns där!
Herren, Herren, vittnar mot er,
Herren från sitt heliga tempel.
Dom över Samaria och Jerusalem
3 Se! Herren kommer!
Han stiger ner från sin boning
och träder fram över jordens höjder.
4 Bergen smälter under honom
och dalarna spricker upp,
som vax för elden
och som vatten störtar utför branten.
5 Allt detta är för Jakobs överträdelse
och israeliternas synd.
Vad är Jakobs överträdelse?
Är det inte Samaria?
Vad är Judas offerplatser[a]?
Är de inte Jerusalem?
6 ”Därför ska jag göra Samaria
till en stenhög på en åker,
till en plats där vingårdar kan planteras.
Jag ska vräka ner hennes stenar i dalen
och blotta hennes grundvalar.
7 Alla hennes gudabilder
ska slås i stycken,
allt som hon tjänat som prostituerad
ska eldas upp,
och alla hennes avgudar
ska jag förgöra.
Med lönen för prostitution har hon skaffat dem,
och lön för prostitution ska de åter bli.”
Gråt och klagan
8 Över detta gråter och klagar jag.
Jag går barfota och naken,
ylar som en schakal,
klagar som en berguv.
9 Hennes sår kan inte läkas.
Det har kommit till Juda
och nått till mitt folks port,
till Jerusalem.
10 Tala inte om det i Gat,
gråt inte!
Vältra er i stoftet
i Bet Leafra![b]
11 Dra bort, Shafirs invånare,
i nakenhet och skam.
De som bor i Saanan
kan inte komma undan.
I Bet Haesel sörjer man,
dess beskydd har tagits ifrån er.
12 Marots invånare vrider sig av smärta
och hoppas på något bättre,
för det onda som kommer från Herren
har nått Jerusalems portar.
13 Spänn för stridsvagnar,
befolkningen i Lakish.
Det var början till dotter Sions synd
att man hos dig fann Israels överträdelser.
14 Därför ska ni ge avskedsgåvor åt Moreshet Gat.
Husen i Aksiv har lurat kungarna i Israel.
15 Jag ska åter låta erövrare komma mot er,
Mareshas invånare.
Israels härlighet ska komma
till Adullam.
16 Raka ditt huvud och skär av ditt hår
för dina barns skull som var din glädje.
Gör dig skallig som gamen,
för de har förts bort från dig.
Domsord över de hänsynslösa och falska
2 Ve dem som tänker ut orätt
och gör upp onda planer när de ligger i sin bädd!
När morgonen gryr
genomför de det,
för det står i deras makt att göra det.
2 De får begär till åkermark
och tar för sig,
till hus, och lägger beslag på dem.
De tar över både ägaren och hans hus,
mannen och hans egendom.
3 Så säger därför Herren:
”Jag tänker ut ont mot detta släkte.
Ni ska inte kunna rädda er ur det[c]
och inte mer gå där så stolta,
för det är en ond tid.
4 Den dagen ska man stämma upp en nidvisa över er
och sjunga en klagosång:
’Det är slut med oss, vi är ruinerade.
Mitt folks arvedel skiftas ut
och tas ifrån mig!
Våra åkermarker delas ut till avfällingar.’ ”
5 Därför ska du inte i Herrens församling ha någon
som drar upp gränserna för någon jordlott.
Falska profeter
6 ”Förkunna inte”, förkunnar de.
”Om sådant får man inte förkunna.
Vi ska inte drabbas av någon vanära.”
7 Skulle man säga, o Jakobs ätt:
”Är Herrens Ande otålig?
Är det här hans gärningar?”
”Är inte mina[d] ord för den människas bästa
som lever rättrådigt?
8 På sistone har mitt folk
rest sig upp som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som tryggt går förbi,
likt män som återvänder från kriget.
9 Ni driver bort mitt folks kvinnor
från deras hem som varit deras glädje,
och från deras barn berövar ni
min prakt för evigt.
10 Res er, ge er iväg härifrån!
Det här är ingen viloplats,
för den är orenad,
oåterkalleligt fördärvad.
11 Om någon skulle komma
med lögnaktigt prat i vädret och säga:
’Vin och öl förkunnar jag för dig!’
skulle han vara en profet för detta folk!
Herren samlar sitt folk
12 Jag ska samla dig, hela Jakob,
föra samman det som återstår av Israel.
Jag ska föra dem tillsammans igen,
som får i sin fålla,
som en hjord på bete,
en sorlande skara människor.
13 Han som banar väg
går före dem,
de bryter sig igenom
och drar ut genom porten.
Deras kung går före dem,
Herren går i spetsen för dem.”
Footnotes
- 1:5 Enligt bl.a. Septuaginta synd.
- 1:10 Grundtexten innehåller mycket ordlek som inte låter sig översättas, och mycket av innebörden i detta avsnitt är osäkert. För v. 10f. jfr 2 Sam 1:20.
- 2:3 Mer ordagrant: …dra er hals ur det.
- 2:7 Enligt Septuaginta hans.
Mika 1-2
Svenska 1917
1 Detta är HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han skådade angående Samaria och Jerusalem.
2 Hören, I folk, allasammans; akta härpå, du jord med allt vad på dig är. Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder, Herren i sitt heliga tempel.
3 Ty se, HERREN träder ut ur sin boning, han far ned och går fram över jordens höjder.
4 Bergen smälta under hans fötter, och dalar bryta sig fram -- såsom vaxet gör för elden, såsom vattnet, när det störtar utför branten.
5 Genom Jakobs överträdelse sker allt detta och genom Israels hus' synder. Vem är då upphovet till Jakobs överträdelse? Är det icke Samaria? Och vem till Juda offerhöjder? Är det icke Jerusalem?
6 Så skall jag då göra Samaria till en stenhop på marken, till en plats för vingårdsplanteringar; jag skall vräka hennes stenar ned i dalen, och hennes grundvalar skall jag blotta.
7 Alla hennes beläten skola bliva krossade, alla hennes skökoskänker uppbrända i eld, alla hennes avgudar skall jag förstöra; ty av skökolön har hon hopsamlat dem, och skökolön skola de åter bliva.
8 Fördenskull måste jag klaga och jämra mig, jag måste gå barfota och naken; jag måste upphäva klagoskri såsom en schakal och sorgelåt såsom en struts.
9 Ty ohelbara äro hennes sår; slaget har nått ända till Juda, det har drabbat ända till mitt folks port, ända till Jerusalem.
10 Förkunnen det icke i Gat; gråten icke så bittert. I Bet-Leafra vältrar jag mig i stoftet.
11 Dragen åstad, I Safirs invånare, i nakenhet och skam. Saanans invånare våga sig icke ut. Klagolåten i Bet-Haesel tillstädjer eder ej att dröja där.
12 Ty Marots invånare våndas efter tröst; ned ifrån HERREN har ju en olycka kommit, intill Jerusalems port.
13 Spännen travare för vagnen, I Lakis' invånare, I som voren upphovet till dottern Sions synd; ty hos eder var det som Israels överträdelser först funnos.
14 Därför måste du giva skiljebrev åt Moreset-Gat. Husen i Aksib hava för Israels konungar blivit såsom en försinande bäck.
15 Ännu en gång skall jag låta erövraren komma över eder, I Maresas invånare. Ända till Adullam skall Israels härlighet komma.
16 Raka dig skallig och skär av ditt hår, i sorg över barnen, som voro din lust; gör ditt huvud så kalt som gamens, ty de skola föras bort ifrån dig.
2 Ve dessa som tänka ut vad fördärvligt är och bereda vad ont är på sina läger, och som sätta det i verket, så snart morgonen gryr, allenast det står i deras makt;
2 dessa som hava begärelse till sin nästas åkrar och röva dem, eller till hans hus och tillägna sig dem; dessa som öva våld mot både människor och hus, mot både ägare och egendom!
3 Därför säger HERREN så: Se, jag tänker ut mot detta släkte vad ont är; och I skolen icke kunna draga eder hals därur, ej heller skolen I sedan gå så stolta, ty det bliver en ond tid.
4 På den dagen skall man stämma upp en visa över eder och sjunga en sorgesång; man skall säga: »Det är ute med oss, vi äro förstörda i grund! Mitt folks arvslott bliver nu given åt en annan. Ja i sanning, den ryckes ifrån mig, och åt avfällingar utskiftas våra åkrar.»
5 Så sker det att hos dig icke mer finnes någon som får spänna mätsnöre över en lott i HERRENS församling.
6 »Hören då upp att predika», så är deras predikan; »om sådant får man icke predika; det är ju ingen ände på smädelser!»
7 Är detta ett tillbörligt tal, du Jakobs hus? Har då HERREN varit snar till vrede? Hava hans gärningar visat något sådant? Äro icke fastmer mina ord milda mot den som vandrar redligt?
8 Men nu sedan en tid uppreser sig mitt folk såsom en fiende. I sliten manteln bort ifrån kläderna på människor som trygga gå sin väg fram och ej vilja veta av strid.
9 Mitt folks kvinnor driven I ut från de hem där de hade sin lust; deras barn beröven I för alltid den berömmelse de hade av mig.
10 Stån upp och gån eder väg! Här skolen I icke hava någon vilostad, för eder orenhets skull, som drager i fördärv, ja, i gruvligt fördärv.
11 Om någon som fore med munväder och falskhet sade i sin lögnaktighet: »Jag vill predika för dig om vin och starka drycker» -- det vore en predikare för detta folk!
12 Jag vill församla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag vill hämta tillhopa Israels kvarlevor, jag vill föra dem tillsammans såsom fåren till fållan, såsom en hjord till dess betesmark, så att där uppstår ett gny av människor.
13 En vägbrytare drager ut framför dem; de bryta sig igenom och tåga fram, genom porten vandra de ut. Deras konung tågar framför dem, HERREN går i spetsen för dem.
Mika 1-2
Svenska Folkbibeln
Domsord över Juda och Israel
1 Herrens ord till morastiten Mika, vid den tid då Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, det han skådade angående Samaria och Jerusalem.
2 Hör alla folk,
lyssna du jord och allt som är därpå.
Herren, Herren skall vara ett vittne mot er,
Herren från sitt heliga tempel.
3 Ty se, Herren träder ut ur sin boning,
han far ner och går fram över jordens höjder.
4 Bergen smälter under honom
och dalarna bryter fram
som vaxet för elden,
som vattnet när det störtar utför branten.
5 Allt detta sker för att Jakob har avfallit,
för att Israels hus har syndat.
Vem är skyldig till Jakobs avfall?
Är det inte Samaria?
Och vem till Juda offerhöjder?
Är det inte Jerusalem?
6 Därför skall jag göra Samaria till en stenhög på marken,
till en plats för vinodling.
Jag skall vräka hennes stenar ner i dalen,
och blotta hennes grundvalar.
7 Alla hennes utskurna avgudabilder skall krossas,
alla hennes skökogåvor skall brännas upp i eld,
alla hennes avgudar skall jag förstöra.
Ty genom skökolön har hon skaffat dem,
och skökolön skall de bli igen.
8 Över detta vill jag klaga och jämra mig,
jag vill gå utblottad och naken.
Jag vill yla som en schakal
och klaga som en struts.
9 Ty hennes sår kan inte läkas,
det har kommit ända till Juda,
det har nått ända till mitt folks port,
ända till Jerusalem.
10 Förkunna det inte i Gat,
gråt inte så bittert!
I Bet-Leafra
vältrar jag mig i stoftet.
11 Drag ut i nakenhet och skam,
ni som bor i Safir!
De som bor i Saanan vågar sig inte ut.
Klagoljuden i Bet-Haesel gör att ni inte kan stanna där.
12 De som bor i Marot våndas efter det goda,
ty en olycka har kommit från Herren
till Jerusalems port.
13 Spänn travare för vagnen,
ni som bor i Lakish,
ni som var orsaken till synd
hos dottern Sion,
ty det var hos er man fann
Israels överträdelser.
14 Därför skall du ge skiljebrev
åt Moreset-Gat.
Husen i Aksib har blivit som en lögn
för Israels kungar.
15 Ännu en gång skall jag låta erövraren komma över er,
ni som bor i Maresa.
Ända till Adullam skall den komma,
Israels härlighet.
16 Raka dig skallig och skär av ditt hår
för barnen som var din glädje.
Gör ditt huvud kalt som gamens,
ty de skall föras bort från dig.
Domsord över förtryckare och falska profeter
2 Ve dem som tänker ut fördärv och på sin bädd planlägger det som är ont.
Så snart morgonen gryr sätter de planerna i verket,
om det står i deras makt.
2 De har begär till åkrar och roffar dem åt sig,
till hus och lägger beslag på dem.
De använder våld mot människor och hus,
mot en man och hans egendom.
3 Därför säger Herren så:
Se, jag tänker ut ont mot detta släkte.
Ni skall inte kunna dra er hals ur det
och ni skall inte gå så stolta,
ty det blir en ond tid.
4 På den dagen
skall man stämma upp en nidvisa över er
och klaga i en klagosång.
Man skall säga:
"Vi är i grund förstörda.
Mitt folks arvslott ändrar han.
O, att han skulle rycka den ifrån mig,
åt förrädare ger han våra åkrar."
5 Därför kommer det inte att hos dig finnas någon
som får spänna mätsnöre över en jordlott
i Herrens församling.
6 "Sluta predika", så predikar de.
"Om sådant får man inte predika,
skall aldrig smädelserna ta slut!"
7 Är det så du talar, du Jakobs hus?
Har Herrens Ande varit otålig?
Har hans gärningar visat något sådant?
Är inte mina ord goda
mot den som lever rättfärdigt?
8 Men sedan en tid har mitt folk
rest sig upp som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som går trygga på vägen
och inte vill veta av någon strid.
9 Mitt folks kvinnor driver ni ut
från de hem där de har sin glädje.
Från deras barn
tar ni min härlighet för alltid.
10 Stå upp och gå er väg,
här har ni ingen viloplats.
Orenheten drar er i fördärvet,
i fruktansvärt fördärv.
11 Om någon skulle komma
med tomt prat, svek och lögn
och säga: "Jag kan profetera för dig
om vin och starka drycker",
då skulle han passa som profet
för detta folk.
Löfte om en befriare
12 Jag skall församla dig,
Jakob, ja, hela ditt folk.
Jag skall samla ihop kvarlevan av Israel,
jag skall föra dem tillsammans
som fåren till fållan,
som en hjord till dess betesmark,
så att det uppstår ett sorl av människor.
13 En som banar väg drar ut framför dem,
de bryter sig igenom och tågar fram,
genom porten vandrar de ut.
Deras kung tågar framför dem,
Herren går i spetsen för dem.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln