Add parallel Print Page Options

En härskare ska födas i Betlehem

Rista sorgmärken på dig, du belägrade stad![a]
    En belägringsvall är rest mot oss,
och med käpp slår de
    Israels domare på kinden.

”Men du Betlehem i Efrata,
    så oansenlig bland Judas släkter,
från dig ska det ges åt mig
    en som ska härska över Israel,
en som har sitt ursprung i det förflutna,
    i eviga tider.”

Därför ska de bli övergivna,
    fram till den tid
då hon som ska föda har fött.
    Då ska de som finns kvar av hans bröder
återvända till israeliterna.

Han ska träda fram
    och vara herde i Herrens kraft,
i Herrens, sin Guds namns majestät.
    De ska leva i lugn och ro,
för han ska vara stor över hela jorden.

Han ska vara vår frid.
    Och när assyrierna invaderar vårt land
och tränger in i våra palats
    ställer vi mot dem sju herdar
och åtta ledande män.
    De ska härska över Assyrien med svärd
och över Nimrod med dragna vapen.
    Han ska befria oss från assyrierna,
när de anfaller vårt land
    och tågar in på vårt territorium.

De som är kvar av Jakob
    ska vara mitt ibland många folk
som dagg från Herren,
    som regnskurar på gräset,
som inte väntar på en människa
    eller dröjer för mänsklighetens skull.
De som är kvar av Jakob
    ska vara mitt ibland många folk
som ett lejon bland djuren i skogen,
    som ett ungt lejon bland fårhjordar,
som, där det går fram, trampar ner och river,
    och vars byte ingen kan rädda.
Låt din hand lyftas mot dina motståndare,
    låt alla dina fiender förintas.

10 ”Den dagen, säger Herren,

utplånar jag dina hästar som finns hos dig
    och förstör dina stridsvagnar.
11 Jag förstör städerna i ditt land
    och river ner alla dina fästningar.
12 Jag gör slut på all trolldom hos dig,
    det ska inte längre finnas några teckentydare hos dig.
13 Jag river ner dina utskurna gudabilder
    och stoder som finns hos dig.
Du ska inte mer tillbe någonting
    som du med dina händer har gjort.
14 Jag utrotar dina asherapålar
    och ödelägger dina städer.
15 Jag ska i vrede och förbittring
    ta hämnd på de folk som vägrat att lyda.”

Från straff till upprättelse

(6:1—7:20)

Hör vad Herren säger:

”Stå upp, gå till rätta inför bergen!
    Låt höjderna höra din röst!

Hör, ni berg, på Herrens anklagelser!
    Lyssna, ni jordens fasta grundvalar!
Herren anklagar sitt folk,
    han går till rätta med Israel.

Mitt folk, vad är det jag har gjort mot dig?
    Vad har jag tyngt ner dig med? Svara mig!
Det var jag som förde dig ut ur Egypten
    och befriade dig från slaveriet.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam
    framför dig.
Kom ihåg, mitt folk,
    vad Balak, kungen i Moab, hade tänkt ut
    och vad det var för svar han fick
    av Bileam, Beors son.
Tänk på vandringen från Shittim till Gilgal,
    och lär dig förstå Herrens rättfärdiga handlande.”

Vad ska jag kunna komma med inför Herren,
    när jag ska böja mig ner inför Gud i höjden?
Ska jag komma fram inför honom
    med brännoffer och årsgamla kalvar?
Skulle Herren finna behag i tusentals baggar
    och tiotusentals floder av olja?
Skulle jag offra min förstfödde för min överträdelse,
    frukten av min kropp för en synd i mitt liv?
Han har låtit dig veta, o människa,
    vad det goda är för något.
Ingenting annat begär Herren av dig än
    att du gör det som är rätt,
älskar barmhärtighet
    och lever ett liv i ödmjukhet inför din Gud.

Israels skuld och straff

Herren ropar till staden;
    vis är den som fruktar hans namn!
    ”Lyssna, du stam, och stadens församling![b]
10 Finns det ännu i den gudlöses hus skatter
som mätts upp med för små mått,
    sådana mått som jag har förbannat?[c]
11 Skulle jag acceptera fiffel med vågen
    och falska vikter i väskan?
12 Stadens rika män är våldsbenägna,
    dess invånare är lögnare
    och talar med bedräglig tunga.
13 Därför har jag nu tagit itu med dig [d]
    för att straffa dig
och lägga dig i ruiner
    för dina synders skull.
14 Du ska äta utan att bli mätt
    och ständigt gå hungrig.
Du försöker spara
    men kan ändå inte rädda något,[e]
och det du räddar
    överlämnar jag åt svärdet.
15 Du ska så
    men inte skörda.
Du ska pressa oliver
    men inte få smörja dig med oljan.
Du ska trampa druvor
    men inte få dricka vinet.
16 Man följer Omris stadgar
    och gör som Achavs släkt.
Ni har följt deras råd.
    Därför ska jag låta dig ödeläggas
och stadens invånare bli till åtlöje.
    Ni får bära mitt folks[f] förakt.”

Footnotes

  1. 5:1 Grundtextens innebörd är osäker; stad: ordagrant dotter. Tanken kan möjligen också vara: Mobilisera dina trupper, du stad med/omgiven av trupper…
  2. 6:9 Grundtextens innebörd är oviss och översättningen av versen högst osäker.
  3. 6:10 Versen är svårförståelig i grundtexten och dess exakta innebörd osäker. Ev. kan början av versen läsas: Skulle jag kunna glömma, du gudlösa hus, de skatter som…Ordet ”mått” är ett efamått som motsvarade 20-40 liter.
  4. 6:13 Eller …gjort dig sjuk…
  5. 6:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  6. 6:16 Enligt Septuaginta folkens.

Nu må du samla dina skaror, du skarornas stad. Bålverk har man rest upp mot oss; Israels domare slår man med ris på kinden.

Men du Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.

Därför skola de prisgivas intill den tid då hon som skall föda har fött; då skall återstoden av hans bröder få vända tillbaka till Israels barn.

Och han skall träda fram och vakta sin hjord i HERRENS kraft, i HERRENS, sin Guds, namns höghet; och den skall hava ro, ty han skall då vara stor intill jordens ändar.

Och tryggheten skall vara sådan, att om Assur vill falla in i vårt land och tränga in i våra palats, så kunna vi ställa upp mot honom sju herdar, ja, åtta furstliga herrar;

och dessa skola avbeta Assurs land med svärd och Nimrods land ända in i dess portar. Så skall han rädda oss från Assur, om denne vill falla in i vårt land och tränga fram över våra gränser.

Då skall Jakobs kvarleva vara bland många folk såsom dagg från HERREN, såsom en regnskur på gräs, vilken icke dröjer för någon mans skull eller väntar för människobarns skull.

Och Jakobs kvarleva skall då vara bland hedningarna, mitt ibland många folk, såsom ett lejon bland boskap i skogen, såsom ett ungt lejon bland fårhjordar, vilket förtrampar, var det går fram, och griper sitt rov utan räddning.

Ja, må din hand vara upplyft över dina ovänner, och må alla dina fiender bliva utrotade!

10 Och det skall ske på den dagen, säger HERREN, att jag skall utrota dina hästar ur ditt land och förstöra dina vagnar;

11 jag skall utrota städerna i ditt land och riva ned alla dina fästen;

12 jag skall utrota all trolldom hos dig, och inga teckentydare skola mer träffas hos dig;

13 jag skall utrota dina beläten och dina stoder ur ditt land, så att du icke mer skall tillbedja dina händers verk;

14 jag skall omstörta dina Aseror och skaffa dem bort ur ditt land; och dina städer skall jag ödelägga.

15 Och i vrede och förtörnelse skall jag utkräva hämnd av hednafolken, dem som icke hava varit hörsamma.

Hören vad HERREN säger: Stå upp och utför din sak inför bergen, och låt höjderna höra din röst.

Ja, hören HERRENS sak, I berg och I fasta klippor, jordens grundvalar! Ty HERREN har sak mot sitt folk, och med Israel vill han gå till rätta.

Mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och varmed har jag betungat dig? Svara mig!

Jag förde dig ju upp ur Egyptens land, och ur träldomshuset förlossade jag dig; och Mose, Aron och Mirjam lät jag gå framför dig.

Mitt folk, kom ihåg vad Balak, konungen i Moab, hade i sinnet, och vad Bileam, Beors son, svarade honom; kom ihåg huru det var mellan Sittim och Gilgal, och lär dig så förstå HERRENS rättfärdighets gärningar.

Varmed skall jag träda fram inför HERREN, och varmed böja mig ned inför Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar?

Har HERREN behag till vädurar i tusental, till oljeströmmar i tiotusental? Skall jag giva min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ?

Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär HERREN av dig, än att du gör vad rätt är och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?

Hör huru HERREN ropar till staden! Ja, säll är den som aktar på ditt namn. Hören om straffet, och vem han är, som har bestämt det.

10 Kunna ogudaktighetens skatter framgent få stanna i den ogudaktiges hus? Kan där få finnas ett undermåligt efa-mått, värt att förbannas?

11 Vore jag rättfärdig, om jag fördroge orätt våg och falska vikter i pungen,

12 om de rika i staden finge vara fulla av orättrådighet, om dess invånare finge tala lögn och hava falsk tunga i sin mun?

13 Nej, och därför måste jag slå dig med oläkliga sår, hemsöka dig med förödelse för dina synders skull.

14 När du äter något, skall du icke bliva mätt, och tomhet skall råda i din buk. Vad du skaffar undan skall du ändå icke kunna rädda, och vad du räddar skall jag giva åt svärdet.

15 Du skall så, men icke få skörda; du skall pressa oliver, men icke få smörja din kropp med oljan, du skall pressa ut druvmust, men icke få dricka vinet.

16 Vid Omris stadgar håller man fast, man efterföljer alla Ahabs hus' gärningar; ty efter dessas rådslag är det I vandren. Därför skall jag göra dig till ett föremål för häpnad, och invånarna i staden till ett mål för begabberi; ja, mitt folks smälek skolen I få bära.