Nehemja 9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Esra leder folket i bön och bekännelse
9 Den tjugofjärde dagen i samma månad samlades israeliterna för fasta, klädda i säcktyg och med jord på huvudet. 2 De av israelitisk härkomst avskilde sig från alla utlänningar. De trädde fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3 De stod på sin plats och läste ur Herrens, sin Guds, lag under en fjärdedel av dagen. Under nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren, sin Gud. 4 På leviternas plattform stod Jeshua, Bani, Kadmiel, Shevanja, Bunni, Sherevja, Bani och Kenani och ropade högt till Herren, sin Gud.
5 Leviterna Jeshua, Kadmiel, Bani, Hashavneja, Sherevja, Hodia, Shevanja och Petachja sa: ”Stå upp och lova Herren, er Gud, som är från evighet till evighet.”
”Lovat vare ditt ärade namn! Det är upphöjt över all välsignelse och lovsång. 6 Du ensam är Herre. Du har gjort himlarna, himlarnas himlar med hela deras härskara, jorden och allt som finns på den, och haven och allt som finns i dem. Du ger liv åt allt, och himlens härskara tillber dig.
7 Du är Herren Gud, som utvalde Abram och ledde honom ut ur Ur i Kaldéen och gav honom namnet Abraham. 8 Du fann att han i sitt innersta var dig trogen, och du slöt ett förbund med honom: att ge kanaanéernas, hettiternas, amoréernas, perisséernas, jevuséernas och girgashéernas land åt hans ättlingar. Du har hållit vad du lovat, för du är rättfärdig.
9 Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Sävhavet. 10 Du utförde tecken och under inför farao, inför hans tjänare och folket i hans land, för du visste hur övermodigt egypterna behandlade dem. Du har gjort dig ett namn, som består än idag. 11 Du delade havet för dem, så att de kunde gå genom det på torr mark. Men deras förföljare lät du sjunka i djupet, som en sten i mäktiga vatten. 12 Du ledde dem med en molnstod på dagen och med en eldstod på natten, som lyste vägen de gick.
13 Du steg ner på berget Sinai, du talade till dem från himlen och gav dem rättfärdiga föreskrifter och riktiga lagar, goda stadgar och bud. 14 Din heliga sabbat gjorde du känd, och befallningar, bud och lag gav du dem genom din tjänare Mose. 15 Du gav dem bröd från himlen när de var hungriga och vatten ur klippan när de var törstiga. Du befallde dem att gå och inta det land som du lovat dem med en ed.
16 Men våra fäder var övermodiga, de var motspänstiga och lyssnade inte till dina befallningar. 17 De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört bland dem. De var motspänstiga och utsåg en ledare[a] för att återvända till sitt slaveri. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd. Du övergav dem inte, 18 trots att de gjorde åt sig en gjuten kalv och sa: ”Detta är din gud[b] som har fört dig ut ur Egypten.” De gjorde sig skyldiga till stora hädelser.
19 Men i din stora barmhärtighet övergav du dem inte i öknen. Molnstoden vek inte från dem om dagen, utan ledde dem på vägen, och eldstoden lyste för dem om natten på den väg de gick. 20 Du gav dem din gode Ande för att undervisa dem, du upphörde inte att ge dem manna att äta, och du gav dem vatten i deras törst. 21 Under fyrtio år uppehöll du dem i öknen, och de led inte brist på någonting. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.
22 Du gav dem riken och folk, och du gav stora områden[c]. De intog landet som tillhörde Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Bashan. 23 Du gjorde deras barn talrika som stjärnor på himlen och ledde dem in i det land som du hade lovat deras fäder att komma till och ta i besittning. 24 Deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade för dem kanaanéerna, som bodde i landet, du överlämnade kanaanéerna åt dem, både kungarna och landets folk, så att de fick göra med dem vad de ville. 25 De intog befästa städer och ett bördigt land. De övertog hus som var fyllda med allt gott, uthuggna vattencisterner och vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i överflöd. De åt, blev mätta och välmående, och de njöt av din stora godhet.
26 Men de blev olydiga och gjorde uppror mot dig. De kastade din lag bakom sin rygg, de dödade profeterna, som uppmanade dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till fruktansvärda hädelser. 27 Därför överlämnade du dem åt deras fiender, och de förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och du hörde dem från himlen. I din stora barmhärtighet sände du dem befriare, som räddade dem ur deras fienders våld.
28 Men så snart de kom till ro gjorde de igen vad som var ont inför dig, och än en gång överlämnade du dem åt deras fiender, så att de fick härska över dem. Men när de åter ropade till dig, hörde du dem från himlen och räddade dem, gång på gång, i din stora barmhärtighet.
29 Du varnade dem för att få dem att återvända till dina lagar, men de var övermodiga och lydde inte dina befallningar. De syndade mot dina föreskrifter, som ger liv åt den som följer dem. Men envist och motspänstigt vände de sig mot dig och ville inte lyssna. 30 I många år hade du tålamod med dem. Genom din Ande varnade du dem genom dina profeter, men ändå lyssnade de inte, och därför överlämnade du dem åt främmande folk. 31 Men i din stora nåd lät du dem inte alldeles gå under, och du övergav dem inte. Du är en nådig och barmhärtig Gud.
32 Och nu vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller ditt nådesförbund, ringakta inte den plåga som har drabbat oss, våra kungar, furstar, präster, profeter, fäder och hela ditt folk, från de assyriska kungarnas tid ända fram till den här dagen. 33 Du har varit rättvis i allt som har hänt oss. Du har varit trogen, även när vi gjort fel. 34 Våra kungar, furstar, präster och fäder följde inte din lag och lyssnade inte till de bud och förordningar som du gav dem. 35 Fast de hade sitt eget rike och allt det goda du gett dem, i det vidsträckta och bördiga land som du gav dem, tjänade de dig inte eller vände sig från sina onda gärningar.
36 Så är vi nu slavar, slavar i detta land som du gav våra fäder, för att de skulle äta dess frukt och dess goda, där är vi nu slavar. 37 Dess rika skörd tillfaller nu kungar som du har satt över oss på grund av våra synder. De härskar över våra kroppar och vår boskap som de vill, och vi är i stor nöd.”
Folket lovar att lyda Herren
38 ”På grund av allt detta ger vi ett bindande och skriftligt löfte, som undertecknas och förseglas av våra furstar, leviter och präster.”
Nehemja 9
Svenska 1917
9 Men på tjugufjärde dagen i samma månad församlade sig Israels barn och höllo fasta och klädde sig i sorgdräkt och strödde jord på sina huvuden.
2 Och de som voro av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde så fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar.
3 Och de stodo upp, var och en på sin plats, och man föreläste ur HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen; och under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbådo HERREN, sin Gud.
4 Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani trädde upp på leviternas upphöjning och ropade med hög röst till HERREN, sin Gud.
5 Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: »Stån upp och loven HERREN, eder Gud, från evighet till evighet. Ja, lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris.
6 Du allena är HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt vad därpå är, haven och allt vad som är i dem, och det är du som behåller det allt vid liv; och himmelens härskara tillbeder dig.
7 Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.
8 Och du fann hans hjärta fast i tron inför dig, och du slöt med honom det förbundet att du skulle giva åt hans säd kananéernas, hetiternas, amoréernas, perisséernas, jebuséernas och girgaséernas land, ja, giva det åt dem; och du uppfyllde dina ord, ty du är rättfärdig.
9 Och du såg till våra fäders betryck i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.
10 Du gjorde tecken och under på Farao och på alla hans tjänare och på allt folket i hans land; ty du förnam att dessa handlade övermodigt mot dem, och du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag.
11 Havet klöv du itu för dem, så att de gingo mitt igenom havet på torr mark; men deras förföljare lät du sjunka i djupet såsom stenar, i väldiga vatten.
12 Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en eldstod, för att lysa dem på den väg de skulle gå.
13 Och du steg ned på berget Sinai och talade till dem från himmelen och gav dem rättfärdiga rätter och riktiga lagar, goda stadgar och bud.
14 Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar och lag genom din tjänare Mose.
15 Och du gav dem bröd från himmelen, när de hungrade, och lät vatten komma ut ur klippan, när de törstade; och du tillsade dem att gå och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat giva åt dem.
16 Men våra fäder, de voro övermodiga; de voro hårdnackade, så att de icke hörde på dina bud.
17 De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort med dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet en anförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet; och du övergav dem icke.
18 Nej, fastän de gjorde åt sig en gjuten kalv och sade: 'Detta är din Gud, han som har fört dig upp ur Egypten', och fastän de gjorde sig skyldiga till stora hädelser,
19 så övergav du dem likväl icke i öknen, efter din stora barmhärtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifrån dem, utan ledde dem på vägen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem på den väg de skulle gå.
20 Din gode Ande sände du att undervisa dem, och ditt manna förvägrade du icke deras mun, och vatten gav du dem, när de törstade.
21 I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att intet fattades dem; deras kläder blevo icke utslitna, och deras fötter svullnade icke.
22 Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter åt dem på skilda håll; och de intogo Sihons land, det land som tillhörde konungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, konungen i Basan
23 Och du lät deras barn bliva talrika såsom stjärnorna på himmelen, och förde dem in i det land varom du hade sagt till deras fäder att de skulle komma dit och taga det i besittning.
24 Så kommo då barnen och togo landet i besittning, och du kuvade för dem landets inbyggare, kananéerna, och gav dessa i deras hand, både konungarna och folken där i landet, så att de gjorde med dem vad de ville.
25 Och de intogo befästa städer och ett bördigt land och kommo i besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i myckenhet; och de åto och blevo mätta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna goda.
26 Men de blevo gensträviga och satte sig upp mot dig och kastade din lag bakom sin rygg och dräpte dina profeter, som varnade dem och ville omvända dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.
27 Då gav du dem i deras ovänners hand, så att dessa förtryckte dem; men när de i sin nöds tid ropade till dig, hörde du det från himmelen, och efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare, som frälste dem ur deras ovänners hand.
28 När de så kommo till ro, gjorde de åter vad ont var inför dig. Då överlämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fingo råda över dem; men när de åter ropade till dig, då hörde du det från himmelen och räddade dem efter din barmhärtighet, många gånger.
29 Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voro övermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dina rätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem får leva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och voro hårdnackade och ville icke höra.
30 Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav du dem i de främmande folkens hand.
31 Men i din stora barmhärtighet gjorde du icke alldeles ände på dem och övergav dem icke; ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
32 Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd, nu må du icke akta för ringa all den vedermöda som har träffat oss, våra konungar, våra furstar, våra präster, våra fäder och hela ditt folk, ifrån de assyriska konungarnas dagar ända till denna dag.
33 Nej, du är rättfärdig vid allt det som har kommit över oss; ty du har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.
34 Och våra konungar, våra furstar, våra präster och våra fäder hava icke gjort efter din lag och icke aktat på dina bud och på de varningar som du har låtit komma till dem.
35 Och fastän de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade givit dem, och i det rymliga och bördiga land som du hade upplåtit för dem, hava de ändå icke tjänat dig och icke omvänt sig från sina onda gärningar.
36 Se, vi äro nu andras tjänare; i det land som du gav åt våra fäder, för att de skulle äta dess frukt och dess goda, just där äro vi andras tjänare,
37 och sin rika avkastning giver det åt de konungar som du för våra synders skull har satt över oss. Och de råda över våra kroppar och vår boskap såsom de vilja, och vi äro i stor nöd.» Nehemja, 10 Kapitlet Förbundets förnyelse och innehåll.
38 På grund av allt detta slöto vi ett fast förbund och uppsatte det skriftligen; och på skrivelsen, som försågs med sigill, stodo våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.