17 (A) De vägrade lyssna
    och tänkte inte på undren
        du gjort bland dem.
    De var hårdnackade och valde
        i sin upproriskhet en ledare
    för att vända tillbaka
        till sitt slaveri.
    Men du är en Gud som förlåter,
        nådig och barmhärtig,
            sen till vrede och stor i nåd.
    Du övergav dem inte,
18 (B) fastän de gjorde sig en gjuten kalv
        och sade:
    ”Här är din gud
        som har fört dig upp ur Egypten.”
    Och de gjorde sig skyldiga
        till stora hädelser.

19 (C) Men i din stora barmhärtighet
    övergav du dem ändå inte
        i öknen.
    Molnpelaren vek inte
        från dem om dagen
            utan ledde dem på vägen,
    och eldpelaren lyste i natten
        på vägen de skulle gå.

Read full chapter