Add parallel Print Page Options

Bevara renheten i lägret

Herren talade till Mose: ”Befall Israels folk att de måste sända bort alla spetälska från lägret och alla som har flytningar och alla som har blivit orenade genom att röra vid en död människa. Detta gäller både män och kvinnor. Skicka iväg dem från lägret så att de inte orenar den plats där jag bor bland dem.” Israeliterna gjorde så; de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade talat till Mose, så gjorde de.

Ersättning av skuld

Sedan talade Herren till Mose: ”Tala om för Israels folk att när någon syndar på något sätt vare sig det är en man eller en kvinna och därmed också sviker Herren, så står den människan i skuld. Hon måste bekänna sin synd, ersätta det orätta fullt ut och därtill tjugo procent och ge det sedan till den som han gjort orätt mot. Men om det inte finns någon återlösare som gottgörelsen kan ges till, ska den ges till Herren, lämnas till prästen tillsammans med en bagge som försoning. Alla heliga gåvor som Israels folk överlämnar till prästen tillfaller denne. 10 Alla deras heliga gåvor tillhör prästen, allt de ger honom.”

Att bevisa otrohet

11 Herren talade till Mose:

12 ”Säg till israeliterna att om en man har en hustru som bedrar honom och är otrogen med en annan man 13 och har samlag med någon utan att hennes man får veta det och utan att hennes orenhet avslöjas därför att det inte finns några vittnen och hon inte tagits på bar gärning 14 och om mannen blir svartsjuk och misstänker sin hustru fastän hon inte orenat sig, 15 ska han gå till prästen med sin hustru. Han ska ha med ett offer för henne, tre och en halv liter kornmjöl utan olja och rökelse. Detta misstankeoffer, ett påminnelseoffer, visar skulden.

16 Prästen ska föra fram henne inför Herren, 17 ta heligt vatten i en lerkruka och blanda detta med jord från golvet i boningen. 18 Han ska, efter att ha ställt kvinnan inför Herren, lösa upp hennes hår, placera misstankeoffret, påminnelseoffret, i hennes händer medan han själv håller krukan med det bittra vattnet som ger förbannelse. 19 Prästen ska sedan ta ed av henne och säga till henne: ’Om ingen man, förutom din äkta man, har legat med dig, och om du inte bedragit din man som du tillhör och inte orenat dig, ska inte detta bittra vatten som annars orsakar förbannelse skada dig.’ 20 Men om du har bedragit din äkta man och orenat dig genom att ligga med någon annan än din man 21 – då ska prästen läsa förbannelsen över kvinnan och säga till henne: ’Må Herren då göra dig till en förbannelse och besvärjelse bland ditt folk. Må Herren låta ditt moderliv vissna och din buk svälla upp[a]. 22 Må detta förbannelsevatten komma in i dig så att ditt underliv vissnar bort och din kropp sväller.’ Kvinnan ska då säga: ’Ja, låt det bli så.’

23 Sedan ska prästen skriva ner förbannelsen på ett ark och tvätta av den i det bittra vattnet. 24 Prästen ska sedan ge kvinnan att dricka av det bittra vattnet som för med sig förbannelse. Det ska komma in i henne med bitter verkan.

25 Sedan ska prästen ta misstankeoffret från kvinnans hand, lyfta upp det inför Herren och bära det till altaret. 26 Han ska ta en handfull av det som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret och därefter låta kvinnan dricka vattnet. 27 När han låtit henne dricka vattnet sker följande: Om hon har orenat sig genom äktenskapsbrott mot sin man kommer vattnet att bli bittert i henne. Hennes kropp kommer att svälla upp och hennes underliv att vissna och hon ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28 Men om hon är ren och inte har begått äktenskapsbrott, kommer hon inte att lida någon skada och kommer att kunna fortsätta att föda barn.

29 Detta är lagen om misstänksamhet när en gift kvinna är otrogen och orenar sig 30 eller när en man drabbas av svartsjuka och misstänker sin hustru. Han ska då ställa fram sin hustru inför Herren. Prästen ska handla efter vad som föreskrivs i denna lag. 31 Hennes make går fri, men om hustrun är skyldig, får hon stå för följderna av sin synd.”

Regler för nasirlöftet

Sedan talade Herren till Mose: ”Säg till israeliterna att när en man eller en kvinna avlägger ett särskilt löfte om att avskilja sig som nasir[b] åt Herren, ska de inte under hela den period som löftet gäller dricka vin eller jästa drycker av något slag inte heller druvsaft och inte smaka vare sig druvor eller russin. Han får inte under sin nasirtid äta av något som kommer från vinstocken, inte ens kärnor eller skal.

Under hela denna bestämda tid får ingen rakkniv vidröra mannens huvud. Han ska vara helig och avskild för Herren under hela sin nasirtid och låta sitt hår växa fritt.

Han får inte heller komma i närheten av en död människa under hela perioden för sitt avskiljande för Herren, inte ens om det är hans far, mor, bror eller syster som dör får han orena sig. Han bär nämligen på sitt huvud ett tecken på att han är avskild åt sin Gud. Så länge han är nasir är han helgad åt Herren. Om han får sitt huvud orenat genom att någon plötsligt och oväntat dör vid hans sida, ska han efter sju dagar, samma dag som han renar sig, raka sitt huvud. 10 Den åttonde dagen ska han ta två turturduvor eller unga duvor och bära fram dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet. 11 Prästen ska offra den ena som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer och skaffa försoning för hans synd som han begått genom beröringen med den döda kroppen. Samma dag måste han åter helga sitt huvud. 12 Han måste vara avskild åt Herren lika länge som han lovat och bära fram ett årsgammalt lamm av hankön som skuldoffer. De dagar av hans löftesperiod som gått innan han blev orenad räknas inte.

13 Denna lag gäller en nasir. När nasirtiden är över ska han gå till uppenbarelsetältets ingång 14 och som brännoffer till Herren offra ett årsgammalt, felfritt lamm. Som syndoffer ska han också bära fram ett årsgammalt lamm av honkön utan fel och till gemenskapsoffer en bagge också den felfri. 15 Han ska också bära fram en korg med osyrat bröd, brödkakor gjorda på fint mjöl blandat med olja och kakor smorda med olja tillsammans med matoffer och dryckesoffer. 16 Prästen ska bära fram dessa till Herren och offra syndoffret och brännoffret, 17 och sedan offra baggen som gemenskapsoffer tillsammans med korgen med det osyrade brödet och slutligen matoffret tillsammans med dryckesoffret.

18 Sedan ska nasiren raka av sitt hår, tecknet på nasirlöftet, vid ingången till uppenbarelsetältet och håret ska kastas i elden under gemenskapsoffret. 19 När mannens huvud, nasirtecknet, har blivit rakat, ska prästen ta den kokta bogen från baggen, en av brödkakorna ur korgen och en av tunnkakorna, båda osyrade, och lägga alltsammans i mannens händer. 20 Prästen ska sedan lyfta upp det som ett offer till Herren. Alltsammans är helgat åt prästen, även offerbogen och lårstycket som burits fram. Sedan får nasiren dricka vin igen.

21 Detta är lagen för en nasir som avlagt ett löfte och hans offer åt Herren i enlighet med hans löfte. Förutom dessa offer ska han bära fram det han har råd med. Han måste hålla löftet han gett och likaså nasirlagen.”

Herrens välsignelse över folket

22 Sedan talade Herren till Mose:

23 ”Säg till Aron och hans söner att de ska välsigna Israels folk med dessa ord:

24 Herren välsigne
    och bevare dig.
25 Herren låte sitt ansikte lysa mot dig
    och vare nådig mot dig,
26 Herren vände sitt ansikte till dig
    och ge dig sin frid[c].’

27 Så ska Aron och hans söner lägga mitt namn[d] över Israels folk och jag ska själv välsigna dem.”

Footnotes

  1. 5:21 Det hebreiska ordets innebörd är osäker.
  2. 6:2 Nasirer avskildes ursprungligen för hela livet åt Gud, men de kunde också själva välja en avgränsad tid då de levde som nasirer.
  3. 6:26 Frid är en mycket begränsad översättning; vi saknar ord för hebreiskas shalom, ett ord som egentligen omfattar allt som är gott.
  4. 6:27 Namn syftar i bibliskt tänkande på hela ens väsen eller person(-lighet).

Om lägrets renhet

Herren talade till Mose. Han sade: "Befall Israels barn att de för bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning och var och en som blivit oren genom en död kropp. En sådan, vare sig man eller kvinna, skall ni föra bort utanför lägret. För bort dem, så att de inte orenar deras läger, där jag bor mitt ibland dem." Och Israels barn gjorde så, de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn.

Ersättningsplikt

Herren talade till Mose. Han sade: "Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot Herren och ådrager sig skuld, skall han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta skall han ge åt den som han har gjort orätt emot. Men om den drabbade inte har någon nära släkting, som kan ta emot gottgörelsen för hans orätt, skall ersättningen för detta ges åt Herren och tillhöra prästen, utöver den försoningsbagge med vilken försoning bringas för den skyldige. Och alla heliga gåvor som Israels barn bär fram till prästen skall tillhöra denne. 10 De heliga gåvor var och en ger tillhör honom, ja, vad någon ger åt prästen tillhör denne."

Angående otrohet och svartsjuka

11 Herren talade till Mose. Han sade: 12 "Säg till Israels barn: Om någon mans hustru har kommit på avvägar och varit otrogen mot sin man, 13 genom att någon annan har legat med henne och haft sädesuttömning, och hennes man ingenting sett och hon hemlighåller att hon orenats och inget vittne finns mot henne och hon inte har blivit tagen på bar gärning, 14 och svartsjukans ande kommer över honom och han misstänker att hans hustru blivit orenad, eller svartsjukans ande kommer över honom och han misstänker sin hustru fastän hon inte blivit orenad, 15 då skall mannen föra sin hustru till prästen och som offer för henne frambära en tiondels efa kornmjöl, men han skall inte gjuta någon olja eller lägga någon rökelse på offret, ty det är ett misstanke- offer, ett påminnelseoffer, som skall påminna om en missgärning.

16 Och prästen skall föra fram henne och ställa henne inför Herrens ansikte. 17 Han skall ta heligt vatten i ett lerkärl och ta något av stoftet på tabernaklets golv och lägga i vattnet. 18 Prästen skall ställa fram kvinnan inför Herrens ansikte och lösa upp hennes hår och lägga påminnelseoffret på hennes händer, det vill säga misstankeoffret. I sin hand skall prästen ha det bittra vattnet som för med sig förbannelse.

19 Därefter skall prästen ta ed av kvinnan och säga till henne: Om ingen har legat med dig och du inte har kommit på avvägar och orenat dig medan du var under din man, så skall detta bittra vatten som för med sig förbannelse inte skada dig. 20 Men om du har kommit på avvägar medan du var under din man, och orenat dig genom att någon annan än din man har legat med dig" 21 - prästen skall nu läsa upp förbannelseeden för kvinnan och säga till henne: - " Herren skall göra dig till en förbannelse och en ed bland ditt folk. Herren skall låta ditt moderliv skrumpna och din buk svälla upp, 22 och må detta vatten som för med sig förbannelse komma in i dina inälvor och få din buk att svälla upp och ditt moderliv att skrumpna." Och kvinnan skall säga: "Amen, amen."

23 Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser i en bokrulle och tvätta av dem i det bittra vattnet. 24 Och han skall ge kvinnan att dricka av det bittra vatten som för med sig förbannelse, och detta vatten som för med sig förbannelse skall komma in i henne och orsaka bitter smärta. 25 Prästen skall ta misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta det inför Herrens ansikte och bära fram det till altaret. 26 Och prästen skall ta en handfull av offret som ett påminnelseoffer och förbränna det på altaret. Därefter skall han ge kvinnan vattnet att dricka. 27 När han givit henne vattnet att dricka, skall detta ske: Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, skall vattnet som för med sig förbannelse gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk skall svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan skall bli en förbannelse bland sitt folk. 28 Men om kvinnan inte har låtit orena sig, utan är ren, skall inget skada henne, och hon skall kunna bli havande.

29 Detta är lagen om svartsjuka, när en gift kvinna kommer på avvägar och orenar sig 30 eller när svartsjukans ande kommer över en man, så att han misstänker sin hustru. Han skall då ställa fram hustrun inför Herrens ansikte, och prästen skall göra med henne allt vad denna lag påbjuder. 31 Så skall mannen vara fri från skuld och hustrun får själv ta konsekvenserna av sin missgärning."

Nasirlöften

Herren talade till Mose. Han sade: "Tala till Israels barn och säg till dem: Om en man eller en kvinna avlägger ett löfte, ett nasirlöfte, att avskilja sig för Herren, skall han avhålla sig från vin och starka drycker. Han får inte dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad stark dryck. Han får inte dricka druvsaft, och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torra. Så länge hans nasirtid varar, skall han inte äta något som kommer från vinstocken, inte ens dess kart eller späda skott. Så länge hans nasirlöfte varar skall inte någon rakkniv komma på hans huvud. Till dess att de dagar som han är avskild för Herren har nått sitt slut, skall han vara helig och låta håret växa långt på sitt huvud. Så länge han är avskild för Herren, får han inte komma nära en död kropp. Inte ens genom sin far eller mor, sin bror eller syster får han orena sig, om de skulle dö, ty han bär på sitt huvud tecknet på att han är sin Guds nasir. Så länge hans nasirtid varar är han helgad åt Herren.

Men om någon helt plötsligt dör i hans närhet och därigenom orenar hans huvud där han bär nasirtecknet, skall han raka sitt huvud den dag han blir ren; på sjunde dagen skall han raka det. 10 På åttonde dagen skall han bära fram två turturduvor eller två unga duvor till prästen vid uppenbarelsetältets ingång. 11 Och prästen skall offra en till syndoffer och en till brännoffer och bringa försoning för honom, på grund av den synd han ådragit sig genom den döda kroppen. Sedan skall han samma dag helga sitt huvud. 12 Han skall inviga sig till nasir åt Herren samma antal dagar som han förut avskilt sig och han skall föra fram ett årsgammalt lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden faller bort, eftersom hans nasirat blev orenat.

13 Detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är slut skall han föras fram till uppenbarelsetältets ingång, 14 och han skall som sitt offer åt Herren bära fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri bagge till gemenskapsoffer, 15 dessutom en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja samt det matoffer och drickoffer som hör till. 16 Detta skall prästen bära fram inför Herrens ansikte och offra hans syndoffer och brännoffer. 17 Baggen skall han offra till gemenskapsoffer åt Herren tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen skall också offra det matoffer och drickoffer som hör till.

18 Och vid ingången till uppenbarelsetältet skall nasiren raka sitt huvud på vilket han bär nasirtecknet. Han skall ta sitt huvudhår, sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under gemenskapsoffret. 19 När nasiren har rakat av sig nasirtecknet, skall prästen ta den kokta bogen av baggen och dessutom en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka ur korgen och lägga detta på nasirens händer. 20 Och prästen skall vifta detta som ett viftoffer inför Herrens ansikte. Det skall vara helgat åt prästen tillsammans med viftoffersbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren dricka vin igen.

21 Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och vad han enligt nasirlöftet skall offra åt Herren, förutom vad han i övrigt kan anskaffa. Han måste infria det löfte han har avlagt enligt lagen om hans nasirat."

Den prästerliga välsignelsen

22 Herren talade till Mose. Han sade: 23 "Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem:

24 Herren välsigne dig
    och bevare dig.
25 Herren låte sitt ansikte lysa över dig
och vare dig nådig.
26 Herren vände sitt ansikte till dig
    och give dig frid.

27 På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem."