4 Moseboken 5-6
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Bevara renheten i lägret
5 Herren talade till Mose: 2 ”Befall Israels folk att de måste sända bort alla spetälska från lägret och alla som har flytningar och alla som har blivit orenade genom att röra vid en död människa. 3 Detta gäller både män och kvinnor. Skicka iväg dem från lägret så att de inte orenar den plats där jag bor bland dem.” 4 Israeliterna gjorde så; de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade talat till Mose, så gjorde de.
Ersättning av skuld
5 Sedan talade Herren till Mose: 6 ”Tala om för Israels folk att när någon syndar på något sätt vare sig det är en man eller en kvinna och därmed också sviker Herren, så står den människan i skuld. 7 Hon måste bekänna sin synd, ersätta det orätta fullt ut och därtill tjugo procent och ge det sedan till den som han gjort orätt mot. 8 Men om det inte finns någon återlösare som gottgörelsen kan ges till, ska den ges till Herren, lämnas till prästen tillsammans med en bagge som försoning. 9 Alla heliga gåvor som Israels folk överlämnar till prästen tillfaller denne. 10 Alla deras heliga gåvor tillhör prästen, allt de ger honom.”
Att bevisa otrohet
11 Herren talade till Mose:
12 ”Säg till israeliterna att om en man har en hustru som bedrar honom och är otrogen med en annan man 13 och har samlag med någon utan att hennes man får veta det och utan att hennes orenhet avslöjas därför att det inte finns några vittnen och hon inte tagits på bar gärning 14 och om mannen blir svartsjuk och misstänker sin hustru fastän hon inte orenat sig, 15 ska han gå till prästen med sin hustru. Han ska ha med ett offer för henne, tre och en halv liter kornmjöl utan olja och rökelse. Detta misstankeoffer, ett påminnelseoffer, visar skulden.
16 Prästen ska föra fram henne inför Herren, 17 ta heligt vatten i en lerkruka och blanda detta med jord från golvet i boningen. 18 Han ska, efter att ha ställt kvinnan inför Herren, lösa upp hennes hår, placera misstankeoffret, påminnelseoffret, i hennes händer medan han själv håller krukan med det bittra vattnet som ger förbannelse. 19 Prästen ska sedan ta ed av henne och säga till henne: ’Om ingen man, förutom din äkta man, har legat med dig, och om du inte bedragit din man som du tillhör och inte orenat dig, ska inte detta bittra vatten som annars orsakar förbannelse skada dig.’ 20 Men om du har bedragit din äkta man och orenat dig genom att ligga med någon annan än din man 21 – då ska prästen läsa förbannelsen över kvinnan och säga till henne: ’Må Herren då göra dig till en förbannelse och besvärjelse bland ditt folk. Må Herren låta ditt moderliv vissna och din buk svälla upp[a]. 22 Må detta förbannelsevatten komma in i dig så att ditt underliv vissnar bort och din kropp sväller.’ Kvinnan ska då säga: ’Ja, låt det bli så.’
23 Sedan ska prästen skriva ner förbannelsen på ett ark och tvätta av den i det bittra vattnet. 24 Prästen ska sedan ge kvinnan att dricka av det bittra vattnet som för med sig förbannelse. Det ska komma in i henne med bitter verkan.
25 Sedan ska prästen ta misstankeoffret från kvinnans hand, lyfta upp det inför Herren och bära det till altaret. 26 Han ska ta en handfull av det som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret och därefter låta kvinnan dricka vattnet. 27 När han låtit henne dricka vattnet sker följande: Om hon har orenat sig genom äktenskapsbrott mot sin man kommer vattnet att bli bittert i henne. Hennes kropp kommer att svälla upp och hennes underliv att vissna och hon ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28 Men om hon är ren och inte har begått äktenskapsbrott, kommer hon inte att lida någon skada och kommer att kunna fortsätta att föda barn.
29 Detta är lagen om misstänksamhet när en gift kvinna är otrogen och orenar sig 30 eller när en man drabbas av svartsjuka och misstänker sin hustru. Han ska då ställa fram sin hustru inför Herren. Prästen ska handla efter vad som föreskrivs i denna lag. 31 Hennes make går fri, men om hustrun är skyldig, får hon stå för följderna av sin synd.”
Regler för nasirlöftet
6 Sedan talade Herren till Mose: 2 ”Säg till israeliterna att när en man eller en kvinna avlägger ett särskilt löfte om att avskilja sig som nasir[b] åt Herren, 3 ska de inte under hela den period som löftet gäller dricka vin eller jästa drycker av något slag inte heller druvsaft och inte smaka vare sig druvor eller russin. 4 Han får inte under sin nasirtid äta av något som kommer från vinstocken, inte ens kärnor eller skal.
5 Under hela denna bestämda tid får ingen rakkniv vidröra mannens huvud. Han ska vara helig och avskild för Herren under hela sin nasirtid och låta sitt hår växa fritt.
6 Han får inte heller komma i närheten av en död människa under hela perioden för sitt avskiljande för Herren, 7 inte ens om det är hans far, mor, bror eller syster som dör får han orena sig. Han bär nämligen på sitt huvud ett tecken på att han är avskild åt sin Gud. 8 Så länge han är nasir är han helgad åt Herren. 9 Om han får sitt huvud orenat genom att någon plötsligt och oväntat dör vid hans sida, ska han efter sju dagar, samma dag som han renar sig, raka sitt huvud. 10 Den åttonde dagen ska han ta två turturduvor eller unga duvor och bära fram dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet. 11 Prästen ska offra den ena som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer och skaffa försoning för hans synd som han begått genom beröringen med den döda kroppen. Samma dag måste han åter helga sitt huvud. 12 Han måste vara avskild åt Herren lika länge som han lovat och bära fram ett årsgammalt lamm av hankön som skuldoffer. De dagar av hans löftesperiod som gått innan han blev orenad räknas inte.
13 Denna lag gäller en nasir. När nasirtiden är över ska han gå till uppenbarelsetältets ingång 14 och som brännoffer till Herren offra ett årsgammalt, felfritt lamm. Som syndoffer ska han också bära fram ett årsgammalt lamm av honkön utan fel och till gemenskapsoffer en bagge också den felfri. 15 Han ska också bära fram en korg med osyrat bröd, brödkakor gjorda på fint mjöl blandat med olja och kakor smorda med olja tillsammans med matoffer och dryckesoffer. 16 Prästen ska bära fram dessa till Herren och offra syndoffret och brännoffret, 17 och sedan offra baggen som gemenskapsoffer tillsammans med korgen med det osyrade brödet och slutligen matoffret tillsammans med dryckesoffret.
18 Sedan ska nasiren raka av sitt hår, tecknet på nasirlöftet, vid ingången till uppenbarelsetältet och håret ska kastas i elden under gemenskapsoffret. 19 När mannens huvud, nasirtecknet, har blivit rakat, ska prästen ta den kokta bogen från baggen, en av brödkakorna ur korgen och en av tunnkakorna, båda osyrade, och lägga alltsammans i mannens händer. 20 Prästen ska sedan lyfta upp det som ett offer till Herren. Alltsammans är helgat åt prästen, även offerbogen och lårstycket som burits fram. Sedan får nasiren dricka vin igen.
21 Detta är lagen för en nasir som avlagt ett löfte och hans offer åt Herren i enlighet med hans löfte. Förutom dessa offer ska han bära fram det han har råd med. Han måste hålla löftet han gett och likaså nasirlagen.”
Herrens välsignelse över folket
22 Sedan talade Herren till Mose:
23 ”Säg till Aron och hans söner att de ska välsigna Israels folk med dessa ord:
24 ’Herren välsigne
och bevare dig.
25 Herren låte sitt ansikte lysa mot dig
och vare nådig mot dig,
26 Herren vände sitt ansikte till dig
och ge dig sin frid[c].’
27 Så ska Aron och hans söner lägga mitt namn[d] över Israels folk och jag ska själv välsigna dem.”
Footnotes
- 5:21 Det hebreiska ordets innebörd är osäker.
- 6:2 Nasirer avskildes ursprungligen för hela livet åt Gud, men de kunde också själva välja en avgränsad tid då de levde som nasirer.
- 6:26 Frid är en mycket begränsad översättning; vi saknar ord för hebreiskas shalom, ett ord som egentligen omfattar allt som är gott.
- 6:27 Namn syftar i bibliskt tänkande på hela ens väsen eller person(-lighet).
4 Mosebok 5-6
Svenska 1917
5 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Bjud Israels barn att de skaffa bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning och var och en som har blivit oren genom någon död.
3 En sådan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till något ställe utanför lägret skolen I skicka honom, för att han icke må orena deras läger; jag har ju min boning mitt ibland dem.
4 Och Israels barn gjorde så; de skickade dem till ett ställe utanför lägret; såsom HERREN hade tillsagt Mose, så gjorde Israels barn.
5 Och HERREN talade till Mose och sade:
6 Tala till Israels barn: Om någon, vare sig man eller kvinna, begår någon synd -- vad det nu må vara, vari en människa kan försynda sig -- i det han gör sig skyldig till en orättrådighet mot HERREN, och denna person alltså ådrager sig skuld,
7 så skall han bekänna den synd han har begått, och ersätta det han har förbrutit sig på till dess fulla belopp och lägga femtedelen av värdet därtill; och detta skall han giva åt den som han har förbrutit sig emot.
8 Men om denne icke har efterlämnat någon bördeman, åt vilken ersättning kan givas för det han har förbrutit sig på, då skall ersättningen för detta givas åt HERREN och tillhöra prästen, utom försoningsväduren, med vilken försoning bringas för den skyldige.
9 Och alla heliga gåvor som Israels barn giva såsom en gärd, vilken de bära fram till prästen, skola tillhöra denne;
10 honom skola allas heliga gåvor tillhöra; vad någon giver åt prästen skall tillhöra denne.
11 Och HERREN talade till Mose och sade:
12 Tala till Israels barn och säg till dem: Om en hustru har svikit sin man och varit honom otrogen,
13 i det att någon annan har legat hos henne och beblandat sig med henne, utan att hennes man har fått veta därav, och utan att hon har blivit röjd, fastän hon verkligen har låtit skända sig; om alltså intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit gripen på bar gärning,
14 men misstankens ande likväl kommer över honom, så att han får misstanke mot sin hustru, och det verkligen är så, att hon har låtit skända sig; eller om misstankens ande kommer över honom, så att han får misstanke mot sin hustru, och detta fastän hon icke har låtit skända sig:
15 så skall mannen föra sin hustru till prästen och såsom offer för henne bära fram en tiondedels efa kornmjöl, men ingen olja skall han gjuta därpå och ingen rökelse lägga därpå, ty det är ett misstankeoffer, ett åminnelseoffer, som bringar en missgärning i åminnelse.
16 Och prästen skall föra henne fram och ställa henne inför HERRENS ansikte.
17 Och prästen skall taga heligt vatten i ett lerkärl, och sedan skall prästen taga något av stoftet på tabernaklets golv och lägga i vattnet.
18 Och prästen skall ställa kvinnan fram inför HERRENS ansikte och lösa upp kvinnans hår och lägga på hennes händer åminnelseoffret, det är misstankeoffret; men prästen själv skall hålla i sin hand det förbannelsebringande olycksvattnet.
19 Därefter skall prästen besvärja kvinnan och säga till henne: »Om ingen har lägrat dig och du icke har svikit din man genom att låta skända dig, så må detta förbannelsebringande olycksvatten icke skada dig.
20 Men om du har svikit din man och låtit skända dig, i det att någon annan än din man har beblandat sig med dig»
21 (prästen besvärjer nu kvinnan med förbannelsens ed, i det han säger till kvinnan:) »Då må HERREN göra dig till ett exempel som man nämner, när man förbannar och svär bland ditt folk; HERREN må då låta din länd förvissna och din buk svälla upp;
22 ja, när du har fått detta förbannelsebringande vatten in i ditt liv, då må det komma din buk att svälla upp och din länd att förvissna.» Och kvinnan skall säga: »Amen, amen.»
23 Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser på ett blad och därefter avtvå dem i olycksvattnet
24 och giva kvinnan det förbannelsebringande olycksvattnet att dricka, för att detta förbannelsebringande vatten må bliva henne till olycka, när hon har fått det i sig.
25 Och prästen skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta detta offer inför HERRENS ansikte och bära det fram till altaret.
26 Och prästen skall av offret taga en handfull, det som utgör själva altaroffret, och förbränna det på altaret; därefter skall han giva kvinnan vattnet att dricka.
27 Och när han så har givit henne vattnet att dricka, då skall detta ske: om hon har låtit skända sig och varit sin man otrogen, så skall det förbannelsebringande vattnet, när hon har fått det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk sväller upp och hennes länd förvissnar; och kvinnan skall bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar bland hennes folk.
28 Men om kvinnan icke har låtit skända sig, utan är ren, då skall hon förbliva oskadd och kunna undfå livsfrukt.
29 Detta är misstankelagen, om huru förfaras skall, när en kvinna har svikit sin man och låtit skända sig,
30 eller när eljest misstankens ande kommer över en man, så att han misstänker sin hustru; han skall då ställa hustrun fram inför HERRENS ansikte, och prästen skall med henne göra allt vad denna lag stadgar.
31 Så skall mannen vara fri ifrån missgärning, men hustrun kommer att bära på missgärning.
6 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Tala till Israels barn och säg till dem: Om någon, vare sig man eller kvinna, har att fullgöra ett nasirlöfte, ett löfte att vara HERRENS nasir,
3 så skall han avhålla sig från vin och starka drycker; han skall icke dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller skall han äta druvor, vare sig friska eller torra.
4 Så länge hans nasirtid varar, skall han icke äta något som kommer av vinträdet, icke ens dess kartar eller späda skott.
5 Så länge hans nasirlöfte varar, skall ingen rakkniv komma på hans huvud; till dess att den tid är ute, under vilken han skall vara HERRENS nasir, skall han vara helig och låte håret växa långt på sitt huvud.
6 Så länge han är HERRENS nasir, skall han icke nalkas någon död.
7 Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin syster får han ådraga sig orenhet, om de dö ty han bär på sitt huvud tecknet till att han är sin Guds nasir;
8 så länge hans nasirtid varar, är han helgad åt HERREN.
9 Men om någon oförtänkt och plötsligt dör i hans närhet, och därmed orenar hans huvud, på vilket han bär nasirtecknet, så skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka det på sjunde dagen.
10 Och på åttonde dagen skall han bära fram till prästen två turturduvor eller två unga duvor, till uppenbarelsetältets ingång.
11 Och prästen skall offra en till syndoffer och en till brännoffer och bringa försoning för honom, till rening från den synd han har dragit över sig genom den döde; sedan skall han samma dag åter helga sitt huvud;
12 han skall inviga sig till nasir åt HERREN för lika lång tid som han förut hade lovat. Och han skall föra fram ett årsgammalt lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden skall vara ogill, därför att hans nasirat blev orenat.
13 Och detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är ute skall han föras fram till uppenbarelsetältets ingång;
14 och han skall såsom sitt offer åt HERREN frambära ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri vädur till tackoffer,
15 därjämte en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, så ock tillhörande spis offer och drickoffer.
16 Och prästen skall bära fram detta inför HERRENS ansikte och offra hans syndoffer och hans brännoffer.
17 Och väduren skall han offra till tackoffer åt HERREN, jämte korgen med de osyrade bröden; prästen skall ock offra tillhörande spisoffer och drickoffer.
18 Och nasiren skall vid ingången till uppenbarelsetältet raka sitt huvud, på vilket han bär nasirtecknet, och taga sitt huvudhår, sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under tackoffret.
19 Och prästen skall taga den kokta vädursbogen, och därjämte ur korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och lägga detta på nasirens händer, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet.
20 Och prästen skall vifta detta såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte; det skall vara helgat åt prästen, jämte viftoffersbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren åter dricka vin.
21 Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och om vad han på grund av nasirlöftet skall offra åt HERREN, förutom vad han eljest kan anskaffa; efter innehållet i det löfte han har avlagt skall han göra, enligt lagen om hans nasirat.
22 Och HERREN talade till Mose och sade:
23 Tala till Aron och hans söner och säg: När I välsignen Israels barn, skolen I säga så till dem:
24 HERREN välsigne dig och bevare dig.
25 HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
26 HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
27 Så skola de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.