Add parallel Print Page Options

Vishetens välsignelse

(1:1—9:18)

Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
    Av dem får man fostran och vägledning,
så att man förstår de visas ord.
    Av dem får man vägledning till insikt
och till ett ärligt och rättfärdigt liv.
    De ger klokhet till de okunniga,
och lärdom till de unga om vad som är viktigt.
    Den vise hör dem och ökar sin kunskap.
Den kloke skaffar sig vägledning
    för att förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.

Herrens fruktan är vishetens början,
    men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.
Hör, min son, din fars förmaning,
    förkasta inte din mors undervisning.
De bildar en skön krans på ditt huvud,
    en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, låt dig inte lockas av syndare.
11 De säger:
    ”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,
    för att lura på oskyldiga.
12 Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,
    så som de som läggs ner i graven.
13 Vi ska få alla slags värdefulla ting
    och kan fylla våra hus med plundrat gods.
14 Du får vara med och dela,
    pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”
15 Min son, gå inte in på deras väg,
    sätt inte din fot på deras stig,
16 för med snabba steg söker de sig till ondskan,
    och snabbt vill de utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut ett nät
    inför ögonen på fåglarna.
18 Dessa ligger på lur efter sitt eget blod
    och i bakhåll för sina egna liv.
19 Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,
    det kostar honom hans eget liv.
20 Visheten ropar högt på gatan
    och höjer sin röst på torget.
21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den
    och håller tal vid stadsportarna:
22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,
    ni smädare njuta av smädelser,
    ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning,
    så ska jag låta min ande komma över er
    och dela med mig av min kunskap till er.
24 Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.
    Jag har räckt ut min hand,
    men ingen har brytt sig om den.
25 Ni har struntat i alla mina råd
    och avvisat min tillrättavisning.
26 Därför ska jag också skratta åt er olycka
    och håna er förtvivlan,
27 när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder
    och olyckan sveper över er som en stormby,
    när nöd och ångest drabbar er.
28 Då kommer de att ropa till mig,
    men jag ska inte svara.
De kommer att söka mig
    men inte finna.
29 De hatade kunskap
    och ville inte frukta Herren,
30 de avvisade mina råd
    och föraktade mina tillrättavisningar.
31 Därför får de äta sina gärningars frukt
    och mätta sig med sina onda planer.
32 De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet
    och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet
    och behöver inte vara rädd för något ont.”