Ordspråksboken 1-3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Vishetens välsignelse
(1:1—9:18)
1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Av dem får man fostran och vägledning,
så att man förstår de visas ord.
3 Av dem får man vägledning till insikt
och till ett ärligt och rättfärdigt liv.
4 De ger klokhet till de okunniga,
och lärdom till de unga om vad som är viktigt.
5 Den vise hör dem och ökar sin kunskap.
Den kloke skaffar sig vägledning
6 för att förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.
7 Herrens fruktan är vishetens början,
men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.
8 Hör, min son, din fars förmaning,
förkasta inte din mors undervisning.
9 De bildar en skön krans på ditt huvud,
en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, låt dig inte lockas av syndare.
11 De säger:
”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,
för att lura på oskyldiga.
12 Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,
så som de som läggs ner i graven.
13 Vi ska få alla slags värdefulla ting
och kan fylla våra hus med plundrat gods.
14 Du får vara med och dela,
pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”
15 Min son, gå inte in på deras väg,
sätt inte din fot på deras stig,
16 för med snabba steg söker de sig till ondskan,
och snabbt vill de utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut ett nät
inför ögonen på fåglarna.
18 Dessa ligger på lur efter sitt eget blod
och i bakhåll för sina egna liv.
19 Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,
det kostar honom hans eget liv.
20 Visheten ropar högt på gatan
och höjer sin röst på torget.
21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den
och håller tal vid stadsportarna:
22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,
ni smädare njuta av smädelser,
ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning,
så ska jag låta min ande komma över er
och dela med mig av min kunskap till er.
24 Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.
Jag har räckt ut min hand,
men ingen har brytt sig om den.
25 Ni har struntat i alla mina råd
och avvisat min tillrättavisning.
26 Därför ska jag också skratta åt er olycka
och håna er förtvivlan,
27 när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder
och olyckan sveper över er som en stormby,
när nöd och ångest drabbar er.
28 Då kommer de att ropa till mig,
men jag ska inte svara.
De kommer att söka mig
men inte finna.
29 De hatade kunskap
och ville inte frukta Herren,
30 de avvisade mina råd
och föraktade mina tillrättavisningar.
31 Därför får de äta sina gärningars frukt
och mätta sig med sina onda planer.
32 De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet
och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet
och behöver inte vara rädd för något ont.”
2 Min son, om du tar emot mina ord
och bevarar mina bud inom dig,
2 om du lyssnar till visheten
och öppnar ditt hjärta för kunskapen,
3 om du ropar efter insikt
och höjer din röst för att kalla på förstånd,
4 om du söker efter den
som efter silver eller en gömd skatt,
5 då ska du förstå Herrens fruktan
och finna kunskapen om Gud.
6 För Herren ger vishet,
och från hans mun kommer kunskap och förstånd.
7 Han har framgång i beredskap åt de rättsinniga
och är de oförvitligas sköld.
8 Han beskyddar det rättas väg
och skyddar de trognas stigar.
9 Då kommer du att förstå vad rättfärdighet, rätt och ärlighet är,
det godas alla vägar.
10 För visheten träder in i ditt hjärta
och kunskapen gläder ditt sinne.
11 Klokheten ska värna dig
och insikten beskydda dig.
12 Den räddar dig från de ondas väg,
från dem som förvränger sanningen,
13 som lämnar den rätta vägen
och vandrar på mörkrets stigar,
14 de som gläder sig åt ondskans gärningar
och finner nöje i allt som är ont och perverst,
15 de som vandrar på slingriga stigar och villovägar.
16 Den räddar dig från den främmande kvinnan,
den fräcka, som förför med sina ord,
17 som har lämnat sin ungdoms vän
och glömt förbundet med sin Gud.
18 Hennes hus leder till de döda
och hennes väg till de dödas andar[a].
19 De som går in till henne kommer aldrig tillbaka
och finner aldrig livets vägar.
20 Gå därför de godas väg
och håll dig på de rättfärdigas stigar.
21 De rättfärdiga ska få bo i landet,
de oförvitliga får stanna där.
22 Men de onda ska utrotas ur landet
och de trolösa ryckas bort därifrån.
3 Min son, glöm inte vad jag har lärt dig.
Bevara mina bud i ditt hjärta.
2 De ger dig ett långt liv,
många levnadsår och frid.
3 Låt aldrig nåd och trofasthet lämna dig.
Bind dem kring din hals,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Då möts du av välvilja och får ett gott anseende
inför Gud och bland människor.
5 Förtrösta helhjärtat på Herren
och lita inte på ditt eget förstånd.
6 Var du än går, tänk på honom
så ska han jämna vägen för dig.
7 Håll dig inte själv för vis.
Frukta Herren och håll dig borta från det onda.
8 Det ger din kropp hälsa,
ja välbefinnande för hela din varelse.
9 Ära Herren med allt vad du äger
och med det första från alla dina skördar.
10 Då ska dina lador fyllas rikligen med säd,
och dina pressar ska rinna över av vin.
11 Min son, förakta inte Herrens fostran.
Bli inte arg när han tillrättavisar dig.
12 Herren fostrar var och en som han älskar,
som en far tuktar sin son som han har kär.
13 Lycklig är den som finner visheten,
den som får förstånd,
14 för detta är mer värt än silver
och ger en bättre vinst än guld.
15 Det är värdefullare än juveler,
det kan inte jämföras med något som du kan önska dig.
16 Ett långt liv finns i dess högra hand,
rikedom och ära i dess vänstra.
17 Dess vägar är ljuvliga,
dess stigar fridfulla.
18 Visheten är ett livets träd för dem som griper tag i den,
och lyckliga är alla som håller sig till den.
19 Med vishet grundlade Herren jorden,
och med förstånd ställde han upp himlen.
20 Hans kunskap lät djupets flöden bryta fram
och regnet droppa ner från molnen.
21 Min son, se till att bevara omdöme och klokhet
och släpp dem aldrig ur sikte.
22 De ger dig liv
och blir ett smycke kring din hals.
23 Då kan du vandra din väg i trygghet,
och ingenting ska få dig på fall.
24 Du kan lägga dig utan fruktan
och sova lugnt.
25 Du behöver inte vara rädd för någon plötslig förskräckelse
eller katastrof som drabbar de gudlösa,
26 för Herren ska vara din trygghet
och skydda din fot från snaran.
27 Om någon behöver ditt stöd
och du kan hjälpa honom, så säg inte nej.
28 Säg inte till din medmänniska:
”Kom tillbaka i morgon, så ska du få”,
när du ändå har att ge.
29 Planera ingenting ont mot din medmänniska
som bor tryggt i din närhet.
30 Bli inte inblandad i tvist med någon utan orsak,
när han inte gjort dig något ont.
31 Avundas inte någon som brukar våld,
och ta inte någon sådan till förebild.
32 Herren avskyr den falske,
men de rättsinniga visar han förtroende.
33 Herrens förbannelse drabbar de gudlösas hus,
men de rättfärdigas hem välsignar han.
34 Han hånar dem som hånar honom,
men de ödmjuka visar han nåd.
35 De visa blir ärade,
men dårarna får skämmas.
Ordspråksboken 1-3
Svenska 1917
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
2 Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig,
2 så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,
3 ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten,
4 Om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt,
5 då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.
6 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.
7 Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet,
8 ty han beskyddar det rättas stigar, och sina frommas väg bevarar han.
9 Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar.
10 Ty visheten skall draga in i ditt hjärta och kunskapen kännas ljuvlig för din själ,
11 eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig.
12 Så skall hon rädda dig från de ondas väg, från män som tala vad vrångt är,
13 från dem som hava övergivit det rättas stigar. för att färdas på mörkrets vägar,
14 från dem som glädjas att göra om och fröjda sig åt ondskans vrånga väsen,
15 från dem som gå på krokiga stiga och vandra på förvända vägar.
16 Så skall hon rädda dig ifrån främmande kvinnor, från din nästas hustru, som talar hala ord,
17 från henne som har övergivit sin ungdoms vän och förgätit sin Guds förbund.
18 Ty en sådan sjunker med sitt hus ned i döden, och till skuggornas boning leda hennes stigar.
19 Ingen som har gått in till henne vänder åter Och hittar tillbaka till livets vägar.
20 Ja, så skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar.
21 Ty de redliga skola förbliva boende i landet och de ostraffliga få stanna kvar däri.
22 Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur.
3 Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.
2 Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.
3 Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;
4 så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.
5 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.
6 På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.
7 Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.
8 Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.
9 Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,
10 så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.
11 Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.
12 Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.
13 Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.
14 Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.
15 Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.
16 Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.
17 Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.
18 Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.
19 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.
20 Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.
21 Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;
22 så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.
23 Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.
24 När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.
25 Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.
26 Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.
27 Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.
28 Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax.
29 Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.
30 Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.
31 Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.
32 Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.
33 HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.
34 Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.
35 De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.