Psaltaren 120-125
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
En bön om räddning från dem som kommer med falska anklagelser
120 En vallfartssång.[a]
I min nöd ropade jag till Herren,
och han svarade mig.
2 Herre, rädda mig från lögnarna
och från bedrägligt tal.
3 Vad kan han ge dig,
vad mer kan han ge dig, du lögnare?[b]
4 Må han straffa dig
med krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol!
5 Ve mig som bor i Meshek
och lever bland Kedars tält!
6 Alltför länge har jag bott bland dem
som hatar fred.
7 Jag är för fred,
men så fort jag säger något vill de strida.
Guds hjälp
121 En vallfartssång.
Jag ser upp mot bergen.
Varifrån ska min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från Herren,
han som har gjort himmel och jord.
3 Han låter inte din fot snava,
för han som bevarar dig slumrar inte.
4 Han som bevarar Israel
slumrar aldrig, sover aldrig.
5 Herren bevarar dig.
Hans skugga finns vid din högra sida.
6 Solen ska inte skada dig om dagen,
inte heller månen om natten.
7 Herren bevarar dig från allt ont,
han bevarar ditt liv.
8 Herren bevarar dig var du än rör dig,
nu och för evigt.
Bön om fred för Jerusalem
122 En vallfartssång. Av David.
Jag blev glad när man sa till mig:
”Kom, så går vi till Herrens hus.”
2 Nu står vi i dina portar, Jerusalem,
3 Jerusalem, du väluppförda stad,
där husen står tätt intill varandra.[c]
4 Dit går stammarna upp,
Herrens stammar
– det är en förordning åt Israel –
för att prisa Herren.
5 För där står domstolar,
troner för Davids kungahus.
6 Be om fred för Jerusalem!
Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7 Låt friden härska innanför dina murar
och tryggheten i dina palats.
8 För mina bröders och vänners skull
ber jag om fred för dig.
9 För Herrens, vår Guds, hus skull
vill jag söka ditt bästa.
Gud ger nåd
123 En vallfartssång.
Jag lyfter min blick upp till dig,
till dig som bor i himlen.
2 Som en tjänare ser på sin herres hand,
som en tjänarinna sin husfrus hand,
så ser vi upp till Herren, vår Gud,
tills han visar oss nåd.
3 Visa oss nåd, Herre, visa oss nåd!
Vi har fått utstå så mycket förakt.
4 Vi har fått utstå mycket hån från de självsäkra
och förakt från de högmodiga.
Tacksägelse för befrielse ur nöden
124 En vallfartssång. Av David.
Om Herren inte hade stått på vår sida
– så ska Israel säga –
2 om Herren inte hade stått på vår sida,
när människor anföll oss,
3 då skulle de ha svalt oss levande
och utplånat oss i sin brinnande vrede mot oss.
4 Vattnen skulle ha övertäckt oss,
strömmen sköljt över oss,
5 de forsande vattnen flödat över oss.
6 Välsignad vare Herren,
som inte har låtit dem slita oss i stycken.
7 Vi har kommit undan,
som en fågel från jägarens snara.
Snaran har gått sönder,
och vi har kommit undan.
8 Vår hjälp kommer från Herren,
han som har gjort himmel och jord.
Guds beskydd
125 En vallfartssång.
De som litar på Herren är som berget Sion,
det kan inte rubbas utan består för evigt.
2 Liksom bergen omger Jerusalem,
så omger Herren sitt folk,
nu och för evigt.
3 De gudlösas spira ska inte vila över de rättfärdigas land,
för att inte locka de rättfärdiga till att göra det som är orätt.
4 Herre, gör gott mot dem som är goda,
mot dem som har ett uppriktigt hjärta.
5 Men de som viker av på avvägar
ska Herren föra bort tillsammans med dem som gör orätt.
Frid över Israel!
Footnotes
- 120:1 Betyder en sång medan man går uppåt, dvs. uppför bergen mot Jerusalem för de stora religiösa högtiderna.
- 120:3 Frågan är uppenbarligen retorisk och kan innebära att psalmisten tänker på det straff Herren kommer att ge lögnaren; se även v. 4 som tycks vara svar på frågan.
- 122:3 Grundtextens innebörd är osäker.
Psaltaren 120-125
Svenska 1917
120 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
121 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
3 Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!
4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.
5 HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.
6 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.
7 HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.
8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.
122 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»
2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.
123 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i himmelen.
2 Ja, såsom tjänares ögon skåda på deras herres hand, såsom en tjänarinnas ögon på hennes frus hand, så skåda våra ögon upp till HERREN, vår Gud, till dess han varder oss nådig.
3 Var oss nådig, HERRE, var oss nådig, ty vi äro rikligen mättade med förakt.
4 Rikligen mättad är vår själ med de säkras bespottelse, med de högmodigas förakt.
124 En vallfartssång; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- så säge Israel --
2 om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss,
3 då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss;
4 då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ;
5 ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen.
6 Lovad vare HERREN för att han ej gav oss till rov åt deras tänder!
7 Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan.
8 Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.
125 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.
2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.
3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.
4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.
5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.