Psaltaren 131-136
Svenska 1917
131 En vallfartssång; av David. HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är, och mina ögon se ej efter vad upphöjt är, och jag umgås icke med stora ting, med ting som äro mig för svåra.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.
3 Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid.
132 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»
133 En vallfartssång; av David. Se huru gott och ljuvligt det är att bröder bo endräktigt tillsammans.
2 Det är likt den dyrbara oljan på huvudet, som flyter ned i skägget, ned i Arons skägg, som flyter ned över linningen på hans kläder.
3 Det är likt Hermons dagg, som faller ned på Sions-bergen. Ty där beskär HERREN välsignelse, liv till evig tid.
134 En vallfartssång. Upp, välsignen HERREN, alla I HERRENS tjänare, I som stån om natten i HERRENS hus.
2 Lyften edra händer upp mot helgedomen och välsignen HERREN.
3 HERREN välsigne dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.
135 Halleluja! Loven HERRENS namn, loven det, i HERRENS tjänare,
2 I som stån i HERRENS hus, i gårdarna till vår Guds hus.
3 Loven HERREN, ty HERREN är god, lovsjungen hans namn, ty det är ljuvligt.
4 Se, HERREN har utvalt Jakob åt sig, Israel till sin egendom.
5 Ty jag vet att HERREN är stor, att vår Herre är förmer än alla gudar.
6 HERREN kan göra allt vad han vill, i himmelen och på jorden, i haven och i alla djup;
7 han som låter regnskyar stiga upp från jordens ända, han som låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum;
8 han som slog de förstfödda i Egypten, både människor och boskap;
9 han som sände tecken och under över dig, Egypten, över Farao och alla hans tjänare;
10 han som slog stora folk och dräpte mäktiga konungar:
11 Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan, med alla Kanaans riken,
12 och gav deras land till arvedel, till arvedel åt sitt folk Israel.
13 HERRE, ditt namn varar evinnerligen, HERRE, din åminnelse från släkte till släkte.
14 Ty HERREN skaffar rätt åt sitt folk, och över sina tjänare förbarmar han sig.
15 Hedningarnas avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.
16 De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,
17 de hava öron och lyssna icke till, och ingen ande är i deras mun.
18 De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.
19 I av Israels hus, loven HERREN; I av Arons hus, loven HERREN;
20 I av Levis hus, loven HERREN; I som frukten HERREN, loven HERREN.
21 Lovad vare HERREN från Sion, han som bor i Jerusalem! Halleluja!
136 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Tacken gudarnas Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.
3 Tacken herrarnas HERRE, ty hans nåd varar evinnerligen;
4 honom som allena gör stora under, ty hans nåd varar evinnerligen;
5 honom som har gjort himmelen med förstånd, ty hans nåd varar evinnerligen;
6 honom som har utbrett jorden över vattnen, ty hans nåd varar evinnerligen;
7 honom som har gjort de stora ljusen, ty hans nåd varar evinnerligen:
8 solen till att råda över dagen, ty hans nåd varar evinnerligen,
9 månen och stjärnorna till att råda över natten, ty hans nåd varar evinnerligen;
10 honom som slog Egypten i dess förstfödda, ty hans nåd varar evinnerligen,
11 och som förde Israel ut därifrån, ty hans nåd varar evinnerligen,
12 med stark hand och uträckt arm, ty hans nåd varar evinnerligen;
13 honom som delade Röda havet itu, ty hans nåd varar evinnerligen,
14 och lät Israel gå mitt därigenom, ty hans nåd varar evinnerligen,
15 och kringströdde Farao och hans här i Röda havet, ty hans nåd varar evinnerligen;
16 honom som förde sitt folk genom öknen, ty hans nåd varar evinnerligen,
17 honom som slog stora konungar, ty hans nåd varar evinnerligen,
18 och dräpte väldiga konungar, ty hans nåd varar evinnerligen:
19 Sihon, amoréernas konung, ty hans nåd varar evinnerligen,
20 och Og, konungen i Basan, ty hans nåd varar evinnerligen;
21 och som gav deras land till arvedel, ty hans nåd varar evinnerligen,
22 till arvedel åt sin tjänare Israel, ty hans nåd varar evinnerligen;
23 honom som tänkte på oss i vår förnedring, ty hans nåd varar evinnerligen,
24 och som ryckte oss ur våra ovänners våld, ty hans nåd varar evinnerligen;
25 honom som giver mat åt allt levande, ty hans nåd varar evinnerligen.
26 Tacken himmelens Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.