Add parallel Print Page Options

En bön om nåd, ledning och förlåtelse

25 Av David.

Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp,[a]
    du min Gud, på dig förtröstar jag.
Låt mig inte komma på skam,
    och låt inte mina fiender triumfera över mig.
Ingen som hoppas på dig behöver någonsin skämmas.
    Men de som utan orsak handlar svekfullt ska stå där med sin skam.

Herre, visa mig dina vägar,
    lär mig dina stigar!
Led mig i din sanning och undervisa mig,
    du min frälsnings Gud.
    Jag hoppas på dig, alltid.
Herre, tänk på din barmhärtighet
    och nåd som du alltid har visat.
Tänk inte på min ungdoms synder,
    mina överträdelser,
utan kom ihåg mig i din nåd,
    tänk på mig i din godhet, Herre.

Herren är god och rättsinnig,
    därför visar han syndarna vägen.
Han vägleder de ödmjuka rätt,
    han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet
    för dem som håller hans förbund och befallningar.
11 Herre, för ditt namns skull,
    förlåt min synd, för den är stor.

12 Vem det än är som fruktar Herren,
    honom låter Herren veta vilken väg han ska välja.
13 Han får leva ett gott liv,
    och hans barn ska ärva landet.
14 Herren har förtroende för dem som fruktar honom,
    och de får insyn i hans förbund.
15 Jag ser alltid upp till Herren,
    för han frigör min fot ur nätet.

16 Vänd dig till mig, var nådig mot mig,
    för jag är ensam och nertyngd.
17 Min ångest blir allt värre.
    Befria mig från min nöd!
18 Se hur jag lider och vilket elände jag har!
    Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har
    och hur våldsamt de hatar mig!

20 Bevara mitt liv och rädda mig!
    Låt mig inte komma på skam,
    för jag tar min tillflykt till dig.
21 Låt oskuld och uppriktighet bevara mig,
    för mitt hopp står till dig.

22 O, Gud, befria Israel från all dess nöd!

En oskyldig mans bön

26 Av David.

Skaffa mig rätt, Herre,
    för jag har levt ett klanderfritt liv.
Jag har förtröstat på Herren
    utan att vackla.
Sätt mig på prov, Herre,
    utforska mig, granska hela mitt innersta!
För jag har din nåd inför mina ögon
    och din sanning som förebild.

Jag sitter inte tillsammans med lögnare
    och håller inte ihop med hycklare.
Jag hatar de ondas samlingar
    och vägrar att sitta hos de gudlösa.
Jag tvättar mina händer i oskuld
    och går runt ditt altare, Herre.
Jag höjer min röst till tacksägelse
    och förkunnar alla dina under.

Herre, jag älskar din boning, ditt hus,
    platsen där din härlighet bor.
Ryck inte bort mitt liv med syndarnas,
    låt mig inte dö som de blodtörstiga,
10 som har båda händerna fulla med onda planer
    och högra handen med mutor.
11 Men jag lever ett klanderfritt liv.
    Befria mig och visa nåd!

12 Jag står på fast grund,
    och i församlingarna vill jag prisa Herren.

Förtröstan på Herren, bön om hjälp

27 Av David.

Herren är mitt ljus och min frälsning.
    Vem behöver jag vara rädd för?
Herren är mitt livs fästning.
    Vem behöver jag bäva för?

När onda människor kommer emot mig
    för att slita mig i stycken,
mina motståndare och fiender,
    ska de själva snubbla och falla.
Även om en armé skulle omringa mig,
    behöver jag inte känna någon fruktan.
Om ett krig skulle bryta ut mot mig,
    är jag trygg.

Det enda jag ber Herren om,
    det jag längtar efter,
    är att få bo i hans tempel i hela mitt liv,
    se Herrens ljuvlighet
    och söka honom i hans tempel.
Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag,
    han gömmer mig i sitt tält,
    han för mig upp på en klippa.

Jag kan lyfta mitt huvud
    inför mina fiender som omringar mig.
Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält,
    och jag vill sjunga till Herrens ära.

Hör när jag ropar, Herre,
    var nådig mot mig och svara mig!
I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!”
    Dig, Herre, vill jag söka.[b]
Dölj inte ditt ansikte för mig,
    visa inte bort din tjänare i vrede!
Du, som varit min hjälp,
    förkasta mig inte, överge mig inte,
    min frälsnings Gud.
10 Även om min far och mor skulle överge mig,
    tar Herren hand om mig.
11 Visa mig din väg, Herre,
    led mig på en rak stig
    för mina förtryckares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja,
    för falska vittnen reser sig mot mig,
    och de andas våld.

13 Men jag är övertygad om
    att jag ska få möta Herrens godhet i de levandes land.
14 Vänta på Herren, var stark och modig.
    Vänta på Herren!

Footnotes

  1. 25:1 Ordagrant: lyfter jag min själ
  2. 27:8 Grundtextens innebörd är osäker.

25 Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

10 Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

11 För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

12 Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

13 Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

14 HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

15 Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

16 Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

17 Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

18 Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

19 Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

20 Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

21 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

22 Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.

26 Av David. Skaffa mig rätt, HERRE, ty jag vandrar i ostrafflighet, och jag förtröstar på HERREN utan att vackla.

Pröva mig, HERRE, och försök mig; rannsaka mina njurar och mitt hjärta.

Ty din nåd är inför mina ögon, och jag vandrar i din sanning.

Jag sitter icke hos lögnens män, och med hycklare har jag icke min umgängelse.

Jag hatar de ondas församling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke.

Jag tvår mina händer i oskuld, och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra,

för att höja min röst till tacksägelse och förtälja alla dina under.

HERRE, jag har din boning kär och den plats där din härlighet bor.

Ryck icke min själ bort med syndare, icke mitt liv med de blodgiriga,

10 i vilkas händer är skändlighet, och vilkas högra hand är full av mutor.

11 Jag vandrar ju i ostrafflighet; förlossa mig och var mig nådig.

12 Ja, min fot står på jämn mark; i församlingarna skall jag lova HERREN.

27 Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?

När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender.

Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.

Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.

Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.

Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.

Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.

Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;

fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.

10 Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.

11 Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull.

12 Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.

13 Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land.

14 Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.