Add parallel Print Page Options

En bön om beskydd, tacksägelse för räddning

28 Av David.

Jag ropar till dig, Herre.
    Min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
    blir jag lik dem som går ner till graven.
Hör mina böner, när jag ropar till dig om hjälp
    och sträcker mina händer mot det allra heligaste.

Släpa inte bort mig
    tillsammans med de onda och de som gör orätt,
de som talar så vänligt till sina grannar
    men går i onda tankar.
Löna dem efter deras handlingar
    och efter deras onda gärningar.
Löna dem efter vad de gjort,
    ge dem vad de förtjänar!

De bryr sig inte om Herrens gärningar,
    om allt han har gjort.
Han ska riva ner dem
    och inte bygga upp dem igen.

Välsignad är Herren,
    för han har lyssnat till mina böner!
Herren är min styrka och min sköld.
    Jag förtröstade på honom, och han hjälpte mig.
Glädjen bubblar nu i mitt hjärta,
    och med min sång vill jag prisa honom.

Herren är sitt folks styrka
    och en räddnings fästning för sin smorde.
Rädda ditt folk och välsigna din arvedel!
    Led dem som en herde,
och bär dem för evigt!

Herrens ära och makt

29 En psalm av David.

Ge Herren, ni Guds söner,
    ge Herren ära och makt!
Ära honom för hans härliga namn!
    Böj er inför Herren i helig skrud[a].

Herrens röst hörs över vattnen,
    Gud, den upphöjde, dundrar.
    Herrens röst hörs över de stora vattnen.
Herrens röst är väldig,
    Herrens röst är praktfull.
Herrens röst knäcker cedrar,
    Herren knäcker Libanons cedrar.
Han får Libanon att hoppa som en kalv
    och Sirjon som en vildoxe.
Herrens röst slår med ljungande blixtar.
Herrens röst skakar öknen,
    Herren skakar Kadeshöknen.
Herrens röst får hindarna att kalva,
    den klär av träden i skogarna.
Allting i hans tempel ropar: ”Ära!”

10 Herren satt på sin tron vid syndafloden,
    Herren sitter på sin tron för evigt.
11 Herren ger sitt folk styrka.
    Herren välsignar sitt folk med frid.

En hyllning till Gud och ett tack för befrielse

30 En psalm, en sång av David vid tempelinvigningen.

Jag vill lova dig, Herre,
    för du lyfte mig upp
    och lät inte mina fiender triumfera över mig.
Herre, min Gud, jag bad till dig,
    och du helade mig.
Herre, du förde mig upp ur dödsriket,
    du räddade mig tillbaka till livet,
    från att fara ner i graven.

Lovsjung Herren, ni hans fromma,
    prisa hans heliga namn!
Hans vrede varar bara ett ögonblick
    men hans nåd hela livet.
Gråten kan gästa om natten,
    men när morgonen gryr kommer glädjen.

När jag levde i min trygghet sa jag till mig själv:
    ”Ingenting kan rubba mig.”
Herre, i din godhet ställde du mig på en fast berggrund.[b]
    Men när du vände bort ditt ansikte från mig,
blev jag skräckslagen.

Jag ropade till dig, Herre,
    jag bad Herren om nåd.
10 ”Vad vinner du genom att låta mig gå under, ner i graven?
    Kan stoftet prisa dig?
    Kan det berätta om din trofasthet?
11 Hör, Herre, var nådig mot mig,
    Herre, bli min hjälpare!”

12 Då förvandlade du min klagan till dans.
    Du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i glädje.
13 Därför vill jag sjunga lovsånger och aldrig tystna.
    Herre, min Gud, jag vill prisa dig i evighet!

Footnotes

  1. 29:2 Eller härlighet/glans, vilket i så fall syftar på Herren och inte på dem som uppmanas till tillbedjan.
  2. 30:8 Grundtextens innebörd är osäker.

28 Av David. Till dig, HERRE, ropar jag; min klippa, var icke stum mot mig. Ja, var icke tyst mot mig, så att jag bliver lik dem som fara ned i graven.

Hör mina böners ljud, när jag ropar till dig, när jag upplyfter mina händer mot det allraheligaste i din helgedom.

Tag mig icke bort med de ogudaktiga och med ogärningsmännen, som tala vänligt med sin nästa men hava ondska i sina hjärtan.

Giv dem efter deras gärningar och efter deras onda väsende, giv dem efter deras händers verk, vedergäll dem vad de hava gjort.

Ty de akta icke på HERRENS gärningar, icke på hans händer verk; därför skall han slå dem ned och ej mer bygga upp dem.

Lovad vare HERREN, ty han har hört mina böners ljud!

HERREN är min starkhet och min sköld; på honom förtröstade mitt hjärta. Och jag vart hulpen, därför fröjdar sig mitt hjärta, och med min sång vill jag tacka honom.

HERREN är sitt folks starkhet, och ett frälsningens värn är han för sin smorde.

Fräls ditt folk och välsigna din arvedel, och var deras herde och bär dem till evig tid.

29 En psalm av David. Given åt HERREN, I Guds sönder, given åt HERREN ära och makt;

given åt HERREN hans namns ära, tillbedjen HERREN i helig skrud.

HERRENS röst går ovan vattnen; Gud, den härlige, dundrar, ja, HERREN, ovan de stora vattnen.

HERRENS röst ljuder med makt, HERRENS röst ljuder härligt.

HERRENS röst bräcker cedrar, HERREN bräcker Libanons cedrar.

Han kommer dem att hoppa likasom kalvar, Libanon och Sirjon såsom unga vildoxar.

HERRENS röst sprider ljungeldslågor.

HERRENS röst kommer öknen att bäva, HERREN kommer Kades' öken att bäva.

HERRENS röst bringar hindarna att föda; skogarnas klädnad rycker den bort. I hans himmelska boning förkunnar allting hans ära.

10 HERREN på sin tron bjöd floden komma, och HERREN tronar såsom konung evinnerligen.

11 HERREN skall giva makt åt sitt folk, HERREN skall välsigna sitt folk med frid.

30 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

10 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

13 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.