Add parallel Print Page Options

Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom

49 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.

Hör, alla folk!
    Lyssna, alla världens invånare,
hög och låg,
    rik och fattig.
Min mun talar visdomsord,
    ur mitt innersta kommer förstånd.
Jag böjer mitt öra till visdomsord,
    jag förklarar min gåta till harpospel.

Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
    när mina bedragares ondska omger mig?
De litar på sin rikedom
    och skryter med hur mycket de äger.
Men ingen kan betala för någon annans liv,
    och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
Priset för ett liv är högt,
    och ingen betalning är tillräcklig
10 för att någon ska få leva för evigt
    och komma undan graven.
11 Man ser de visa dö,
    förgås som dåren och den oförnuftige,
    och de lämnar sin rikedom till andra.
12 Graven[a] förblir deras hem för evigt,
    deras boning generation efter generation,
    fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.

13 Men människan i all sin rikedom består inte[b],
    hon är som djuren som förgås.

14 Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,
    och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
15 Som en fårhjord förs de till dödsriket,
    och döden är deras herde.
De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.
    Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.[c]
16 Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,
    han ska ta emot mig. Séla
17 Bli inte rädd när du ser någon bli rik,
    när hans hus blir allt mer praktfullt,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
    hans härlighet följer inte med honom ner.
19 Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,
    och din framgång prisas,
20 går var och en ändå till sina fäder,
    till dem som aldrig mer ser ljuset.

21 Men människan i all sin rikedom består inte,
    hon är som djuren som förgås.[d]

Herrens dom

50 En psalm av Asaf[e].

Gud, Herren Gud, har talat,
    och han kallar på jorden från öster till väster.
Från Sion i dess fullkomliga skönhet
    träder Gud fram i glans.
Vår Gud kommer, han håller inte tyst.
    En uppslukande eld går framför honom
    och en rasande storm omger honom.
Han kallar på himlen där ovan, och på jorden,
    för att döma sitt folk.
”Samla till mig mina fromma,
    som ingår ett förbund med mig genom offer.”
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
    för Gud är den som dömer. Séla

”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
    Israel, jag vill vittna mot dig.
    Jag är Gud, din Gud.
Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
    för dem har jag alltid framför mig.
Jag behöver inga tjurar från ditt stall
    eller bockar ur dina fållor,
10 för alla skogens djur är mina,
    likaså boskapen på de tusentals bergen.
11 Jag känner varje fågel i bergen
    och allt levande på marken är mitt.
12 Även om jag var hungrig,
    skulle jag inte säga det till dig,
för hela jorden är min,
    och allt som finns på den.
13 Skulle jag äta kött från tjurar
    och dricka blod från bockar?

14 Offra tacksägelse åt Gud,
    och fullfölj vad du lovat till den Högste.
15 Ropa till mig i nödens tid,
    och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”

16 Men till den gudlöse säger Gud:

”Varför rabblar du bara upp mina bud
    och talar om mitt förbund
17 du som hatar vägledning
    och vänder ryggen åt mina ord?
18 När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom,
    och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.
19 Du använder din mun till det onda
    och väver svek med din tunga.
20 Du talar illa om din bror
    och förtalar din mors son.
21 Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.
    Du tänkte då att jag var som du.
Men jag tänker gå till rätta med dig
    och låta dig se att jag straffar dig.

22 Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
    för att jag inte ska slita er i stycken,
    och då kan ingen rädda er längre.
23 Den som offrar tacksägelse ärar mig,
    och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”

Ångerpsalm; en vädjan om nåd, förlåtelse och rening

51 För körledaren. En psalm av David när profeten Natan kom till honom efter att han varit tillsammans med Batseba.

Förbarma dig, Gud, i din nåd,
    ta bort mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
Rena mig från min överträdelse,
    gör mig ren från all min synd.

Jag känner mina överträdelser,
    min synd är alltid inför mig.
Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
    och rättvis när du dömer.
Jag är född i synd,
    i synd formades jag i min mors livmoder.
Du har behag till sanning i mitt inre,
    så lär mig vishet i mitt innersta[f].

Rena mig med isop, så att jag blir ren igen.
    Tvätta mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra glädje och fröjd,
    låt den[g] du har krossat få jubla.
11 Göm ditt ansikte för mina synder,
    och ta bort alla mina överträdelser.

12 Skapa[h] i mig ett rent hjärta, Gud,
    ge mig på nytt ett stadigt sinne.
13 Förskjut mig inte ur din närhet
    och ta inte din heliga Ande ifrån mig.
14 Låt mig på nytt få glädjas över din frälsning,
    stöd mig och ge mig ett villigt sinne.

15 Då ska jag undervisa syndare om dina vägar,
    och de ska vända om till dig.
16 Rädda mig från blodskuld, Gud, min frälsnings Gud,
    Då ska jag lovsjunga din rättfärdighet.
17 Herre, öppna min mun,
    jag vill sjunga ditt lov.
18 Slaktoffer behagar dig inte
    om jag skulle ge dig sådana,
    och brännoffer bryr du dig inte om.
19 Offret till Gud är en förkrossad ande,
    och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
    föraktar du inte, Gud.

20 Låt det i din godhet gå väl för Sion,
    och bygg upp Jerusalems murar.
21 Då kommer du att glädjas över rättfärdiga offer,
    brännoffer och heloffer,
och tjurar ska offras på ditt altare.

Footnotes

  1. 49:12 Egentligen deras inre (tankar), men här följer översättningen Septuaginta m.fl. gamla översättningar, eftersom sammanhanget tyder på graven. De två hebreiska orden liknar varandra och en förväxling kan ha skett i kopieringen av handskrifter. En möjlig översättning är dock: De tänker att deras hem/hus ska bestå för evigt…
  2. 49:13 Enligt Septuaginta m.fl. …är utan förstånd.
  3. 49:15 I den senare hälften av versen är grundtexten mycket svårbegriplig och översättningen blir närmast en översättning av enstaka ord utan någon sammanhängande mening.
  4. 49:21 Se v. 13 med not.
  5. 50:1 Ledare för levitiska tempelmusiker, se 1 Krön 25:1f.; 2 Krön 5:12.
  6. 51:8 Grundtextens innebörd är osäker; det stängda skulle vara en mer ordagrann översättning.
  7. 51:10 Ordagrant: de ben; ben (skelett) stod ofta för människans kropp eller person.
  8. 51:12 Skapa är samma verb som används t.ex. i 1 Mos 1:1 och som bara kan ha Gud som subjekt; innebörden anses ofta vara skapelse ur intet, i detta fall ber alltså psalmisten om ett totalt nytt hjärta (sinne).

49 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

både låga och höga, rika såväl som fattiga.

Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

10 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

11 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

12 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

13 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

14 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

15 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

16 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

17 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

18 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

19 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

50 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

51 För sångmästaren; en psalm av David,

när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

20 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

21 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.