Psaltaren 83-87
Svenska 1917
83 En sång, en psalm av Asaf.
2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
19 Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
84 För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm.
2 Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!
3 Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.
4 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.
5 Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela.
6 Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.
7 När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.
8 De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.
9 HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela.
10 Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.
11 Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.
12 Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet.
13 HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig. gårdar; nu jubla min själ och min kropp mot levande Gud. Ja, sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon har lagt sina ungar osv.
85 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.
2 HERRE, du var förr ditt land nådig, du upprättade åter Jakobs hus.
3 Du förlät ditt folks missgärning, du överskylde all dess synd. Sela.
4 Du lät all din förgrymmelse fara och vände dig ifrån din vredes glöd.
5 Så vänd dig nu åter till oss, du vår frälsnings Gud, och upphör med din förtörnelse mot oss.
6 Vill du då vredgas på oss evinnerligen och låta din vrede vara från släkte till släkte?
7 Vill du icke åter giva oss liv, så att ditt folk får glädjas i dig?
8 HERRE, låt oss se din nåd, och giv oss din frälsning.
9 Jag vill höra vad Gud, HERREN, talar: se, han talar frid till sitt folk och till sina fromma; må de blott icke vända åter till dårskap.
10 Ja, hans frälsning är nära dem som frukta honom, och så skall ära bo i vårt land.
11 Godhet och trofasthet skola där mötas, rättfärdighet och frid kyssas;
12 trofasthet skall växa upp ur jorden och rättfärdighet blicka ned från himmelen.
13 HERREN skall giva oss vad gott är, och vårt land skall giva sin gröda.
14 Rättfärdighet skall gå framför honom, den skall ock stadigt följa i hans spår.
86 En bön av David. HERRE, böj till mig ditt öra och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.
2 Bevara min själ, ty jag är from; du min Gud, fräls din tjänare, som förtröstar på dig.
3 Var mig nådig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.
4 Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, upplyfter jag min själ.
5 Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig.
6 Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta på mina böners ljud.
7 På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.
8 Ingen är dig lik bland gudarna, Herre, och intet är såsom dina verk.
9 Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.
10 Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud.
11 Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn.
12 Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen;
13 ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets djup.
14 Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnas hop står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.
15 Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet.
16 Vänd dig till mig och var mig nådig, giv åt din tjänare din makt, och fräls din tjänarinnas son.
17 Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl; och må de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hjälper mig och tröstar mig.
87 Av Koras söner; en psalm, en sång. Den stad han har grundat står på de heliga bergen;
2 HERREN älskar Sions portar mest bland alla Jakobs boningar.
3 Härliga ting äro talade om dig, du Guds stad. Sela.
4 »Rahab och Babel skall jag nämna bland mina bekännare; så ock Filisteen och Tyrus och Kus, dessa äro födda där.»
5 Ja, om Sion skall det sägas: »Den ene som den andre är född därinne.» Och han, den Högste, skall hålla det vid makt.
6 Ja, när HERREN tecknar upp folken, då skall han räkna så: »Dessa äro födda där.» Sela.
7 Och under sång och dans skall man säga: »Alla mina källor äro i dig.»