Psaltaren 98-102
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
98 Sjung en ny sång till Herren,
för han har gjort under!
Genom sin väldiga kraft och helighet
har han vunnit seger.
2 Herren har gjort sin räddning känd,
han har uppenbarat sin rättfärdighet för folken.
3 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot israeliterna,
ända till jordens ändar har man sett den räddning som vår Gud ger.
4 Höj jubelrop till Herren, hela jorden,
brist ut i glädjerop, sjung, och spela!
5 Lova Herren med harpa,
spela på harpor, sjung lovsånger!
6 Blås i trumpeter och horn!
Höj jubelrop inför kungen, Herren!
7 Låt haven brusa och allt som finns däri,
jorden och alla som bor på den!
8 Låt floderna klappa i händerna!
Låt bergen tillsammans sjunga glädjesånger
9 inför Herren, för han kommer för att döma jorden
och folken med rättvisa.
Helig men förlåtande Kung
99 Herren är kung!
Folken bävar.
Han har sin tron på keruberna.
Jorden darrar.
2 Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 De prisar ditt namn,
som är stort och fruktansvärt.
Helig är han.
4 Kungen som är mäktig älskar det rätta,
du upprätthåller rättvisan,
du gör det som är rätt och rättfärdigt i Jakob.
5 Ära Herren, vår Gud,
fall ner inför hans fotpall.
Helig är han.
6 Mose och Aron var bland hans präster,
Samuel bland dem som åkallade honom,
de ropade till Herren,
och han svarade dem.
7 Han talade till dem från molnstoden,
och de höll hans befallningar och de föreskrifter han gav dem.
8 Herre, vår Gud,
du svarade dem
och var för dem en Gud som förlät dem
men som också straffade dem när de handlade fel.
9 Ära Herren, vår Gud!
Be till honom på hans heliga berg!
Helig är Herren, vår Gud.
Glädje över Herren som kung
100 En tacksägelsepsalm.
Höj jubel till Herren, hela jorden!
2 Tjäna Herren med glädje!
Kom inför honom med jubelrop!
3 Besinna att Herren är Gud!
Han har skapat oss, och inte vi själva.
Vi är hans folk, får i hans hjord.
4 Gå in genom hans portar med tacksägelse,
in till hans förgårdar med lovsång.
Prisa honom och välsigna hans namn.
5 För Herren är god, hans nåd varar i evighet,
och hans trofasthet från generation till generation.
En god kungs bön
101 Av David. En psalm.
Jag vill sjunga om din nåd och rättvisa, Herre.
Jag vill sjunga en lovsång till dig!
2 Jag vill leva ett klanderfritt liv.
När kommer du till min hjälp?
Jag vill leva med ett rent hjärta i mitt eget hem.
3 Det som är ont och fördärvligt
vill jag inte sträva efter –
jag hatar dem som handlar trolöst
och vill inte bli inblandad i något sådant.
4 Falskhet vill jag hålla långt från mig,
och det onda vill jag inte veta av.
5 Den som i hemlighet förtalar sina medmänniskor vill jag krossa.
Jag tänker inte tillåta högmod och stolthet.
6 Min blick ska vara fäst vid de trofasta i landet,
och de ska få bo hos mig.
Den som lever ett klanderfritt liv
ska få vara i min tjänst.
7 Den som handlar svekfullt får inte bo i mitt hus,
och lögnaren blir inte accepterad hos mig.
8 Varje morgon kommer jag att krossa de onda i landet
och utrota från Herrens stad alla som gör orätt.
Ångerpsalm; tröst i nöden
102 Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför Herren.
2 Herre, hör min bön!
Låt mitt rop om hjälp nå dig!
3 Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.
Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.
4 För mina dagar försvinner som rök,
och det brinner i mitt inre som en glöd.
5 Mitt innersta är förtorkat,
vissnat som gräs.
Jag glömmer att äta min mat,
6 och min suckan har gjort
att jag magrat till bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan[a] långt ute i vildmarken,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel på taket.
9 Mina fiender hånar mig dag efter dag
och använder mig i svordomar.
10 Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 för din vredes och förbittrings skull.
Du har gripit mig och stött bort mig.
12 Mitt liv är som kvällsskuggan,
jag vissnar som gräset.
13 Men du, Herre, regerar i evighet,
och från generation till generation ska man komma ihåg dig.
14 Du ska gripa in
och visa nåd mot Sion.
Nu är det dags att visa medlidande med det,
nu har den tiden kommit.
15 Dina tjänare älskar dess stenar,
de lider av att se det ligga i grus.
16 Folken ska frukta Herrens namn
och kungarna på jorden din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion på nytt
och visar sig i sin härlighet.
18 Han ska lyssna till de nödlidandes böner
och inte förakta vad de ber om.
19 Detta ska skrivas ner för kommande generationer,
för att folk som han kommer att skapa[b] ska prisa Herren.
20 För han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren ser ner till jorden.
21 Han hör den fångnes klagan
och befriar de dödsdömda.
22 Herrens namn ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23 när folk och riken samlas
för att tjäna honom.
24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.
Han har förkortat min levnadstid.
25 Jag säger:
”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,
du som själv lever från generation till generation!
26 För länge sedan lade du jordens grund,
och himlarna är dina händers verk.
27 De ska försvinna, men du består.
De är alla som utslitna kläder som du byter ut,
och de försvinner.
28 Men du är densamme,
och dina år ska aldrig ta slut.
29 Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig,
och deras efterkommande bestå inför dig.”
Psaltaren 98-102
Svenska 1917
98 En psalm. Sjungen till HERREN ära en ny sång, ty han har gjort under. Han har vunnit seger med sin högra hand och med sin väldiga arm.
2 HERREN har låtit sin frälsning bliva kunnig, han har uppenbarat sin rättfärdighet för hedningarnas ögon.
3 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot Israels hus; alla jordens ändar hava sett huru vår Gud frälsar.
4 Höjen jubel till HERREN, alla länder; bristen ut i glädjerop och lovsjungen.
5 Lovsjungen HERREN med harpa, med harpa och med lovsångs ljud.
6 Höjen jubel med trumpeter och med basuners ljud inför HERREN, konungen.
7 Havet bruse och allt vad däri är, jordens krets och de som bo därpå.
8 Strömmarna klappe i händerna, bergen juble med varandra,
9 inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma jordens krets med rättfärdighet och folken med rättvisa.
99 HERREN är nu konung! Därför darra folken. Han som tronar på keruberna! Därför skälver jorden.
2 HERREN är stor i Sion, och upphöjd är han över alla folk.
3 Därför prisar man ditt namn, det stora och fruktansvärda. Helig är han.
4 Och konungen i sin makt älskar vad rätt är. Ja, du håller rättvisa vid makt, rätt och rättfärdighet övar du i Jakob.
5 Upphöjen HERREN, vår Gud, och tillbedjen vid hans fotapall. Helig är han.
6 Mose och Aron voro bland hans präster, och Samuel bland dem som åkallade hans namn; de ropade till HERREN, och han svarade dem.
7 I molnstoden talade han då till dem; de höllo hans vittnesbörd och den lag som han gav dem.
8 Ja, HERRE, vår Gud, du svarade dem; du var mot dem en förlåtande Gud -- och en hämnare över deras gärningar.
9 Upphöjen HERREN, vår Gud, och tillbedjen inför hans heliga berg. Ty helig är HERREN, vår Gud.
100 En tacksägelsepsalm. Höjen jubel till HERREN, alla länder.
2 Tjänen HERREN med glädje, kommen inför hans ansikte med fröjderop.
3 Förnimmen att HERREN är Gud. Han har gjort oss, och icke vi själva, till sitt folk och till får i sin hjord.
4 Gån in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov; tacken honom, loven hans namn.
5 Ty HERREN är god, hans nåd varar evinnerligen och hans trofasthet från släkte till släkte.
101 Av David; en psalm. Om nåd och rätt vill jag sjunga, dig, HERRE, lovsäga.
2 Jag vill akta på ostrafflighetens väg -- när kommer du till mig? Jag vill föra en ostrafflig vandel, där jag bor i mitt hus.
3 Jag vänder mitt öga ej till det som fördärvligt är. Att öva orättfärdighet hatar jag; sådant skall ej låda vid mig.
4 Ett vrångt hjärta vare fjärran ifrån mig; vad ont är vill jag ej veta av.
5 Den som i hemlighet förtalar sin nästa, honom vill jag förgöra; den som har stolta ögon och högmodigt hjärta, honom lider jag icke.
6 Mina ögon se efter de trogna i landet, för att de må bo hos mig; den som vandrar på ostrafflighetens väg, han får vara min tjänare.
7 Den får icke bo i mitt hus, som övar svek; den som talar lögn skall ej bestå inför mina ögon.
8 Morgon efter morgon skall jag förgöra alla ogudaktiga i landet och utrota alla ogärningsmän ur HERRENS stad.
102 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
29 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.