Psaltaren 120-122
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
En bön om räddning från dem som kommer med falska anklagelser
120 En vallfartssång.[a]
I min nöd ropade jag till Herren,
och han svarade mig.
2 Herre, rädda mig från lögnarna
och från bedrägligt tal.
3 Vad kan han ge dig,
vad mer kan han ge dig, du lögnare?[b]
4 Må han straffa dig
med krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol!
5 Ve mig som bor i Meshek
och lever bland Kedars tält!
6 Alltför länge har jag bott bland dem
som hatar fred.
7 Jag är för fred,
men så fort jag säger något vill de strida.
Guds hjälp
121 En vallfartssång.
Jag ser upp mot bergen.
Varifrån ska min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från Herren,
han som har gjort himmel och jord.
3 Han låter inte din fot snava,
för han som bevarar dig slumrar inte.
4 Han som bevarar Israel
slumrar aldrig, sover aldrig.
5 Herren bevarar dig.
Hans skugga finns vid din högra sida.
6 Solen ska inte skada dig om dagen,
inte heller månen om natten.
7 Herren bevarar dig från allt ont,
han bevarar ditt liv.
8 Herren bevarar dig var du än rör dig,
nu och för evigt.
Bön om fred för Jerusalem
122 En vallfartssång. Av David.
Jag blev glad när man sa till mig:
”Kom, så går vi till Herrens hus.”
2 Nu står vi i dina portar, Jerusalem,
3 Jerusalem, du väluppförda stad,
där husen står tätt intill varandra.[c]
4 Dit går stammarna upp,
Herrens stammar
– det är en förordning åt Israel –
för att prisa Herren.
5 För där står domstolar,
troner för Davids kungahus.
6 Be om fred för Jerusalem!
Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7 Låt friden härska innanför dina murar
och tryggheten i dina palats.
8 För mina bröders och vänners skull
ber jag om fred för dig.
9 För Herrens, vår Guds, hus skull
vill jag söka ditt bästa.
Footnotes
- 120:1 Betyder en sång medan man går uppåt, dvs. uppför bergen mot Jerusalem för de stora religiösa högtiderna.
- 120:3 Frågan är uppenbarligen retorisk och kan innebära att psalmisten tänker på det straff Herren kommer att ge lögnaren; se även v. 4 som tycks vara svar på frågan.
- 122:3 Grundtextens innebörd är osäker.
Psaltaren 120-122
Svenska 1917
120 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
121 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
3 Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!
4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.
5 HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.
6 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.
7 HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.
8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.
122 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»
2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.