Add parallel Print Page Options

Herren som den frommes arv

16 En inskrift[a] av David.

Skydda mig, Gud,
    för till dig tar jag min tillflykt.

Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,
    och allt mitt goda kommer från dig.”[b]
Hos de heliga i landet, de härliga,
    har jag all min glädje.
De som jagar efter andra gudar
    kommer att dra mer olycka över sig.
Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,
    och jag vill inte ens uttala deras namn.

Herren själv är min arvedel, min bägare.
    Du bestämmer min del.
Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,
    ja, ljuvlig är min arvedel.

Jag vill lova Herren, som ger mig råd,
    på natten förmanar mig mitt innersta.
Jag har alltid Herren inför mig,
    eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.

Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,
    och jag ropar ut mitt jubel,
    också min kropp vilar i trygghet,
10 för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,
    eller låta din helige förmultna.
11 Du visar mig vägen till livet,
    du fyller mig med glädje inför dig,
    med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.

Footnotes

  1. 16:1 Termens exakta innebörd i grundtexten är osäker.
  2. 16:2 Grundtextens verbform säger är osäker, liksom innebörden generellt i dessa verser.

16 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.

Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;

de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»

Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.

HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.

En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.

Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.

Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.

Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.

10 Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven.

11 Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.