Psaltaren 20-22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
En bön för kungen
20 För körledaren. En psalm av David.
2 Må Herren svara dig på nödens dag,
må Jakobs Guds namn beskydda dig!
3 Må han sända dig hjälp från helgedomen,
stödja dig från Sion.
4 Må han komma ihåg alla dina offer
och ta emot dina brännoffer Séla
5 Må han ge dig vad du i ditt innersta längtar efter
och låta alla dina planer lyckas.
6 Vi ska jubla vid din räddning
och i vår Guds namn resa upp baneret.
Må Herren besvara alla dina böner!
7 Nu vet jag att Herren räddar sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel
med sin högra hands väldiga frälsningsgärningar.
8 Många litar på vagnar och hästar,
men vi sätter vårt hopp till Herrens, vår Guds namn.
9 De böjer sig ner och faller,
men vi reser oss och står fasta.
10 Herre, rädda kungen!
Svara oss när vi ropar!
Tacksägelse för Herrens hjälp till kungen
21 För körledaren. En psalm av David.
2 Herre, kungen gläder sig över din styrka,
han jublar över din räddning.
3 Du ger honom vad han innerst inne önskar,
du vägrar honom inget han ber om. Séla
4 Du möter honom med rika välsignelser,
du sätter en krona av renaste guld på hans huvud.
5 Han ber dig om liv, och du ger honom det,
livsdagar som sträcker sig framåt i evighet.
6 Genom din räddning har hans ära blivit stor,
du ger honom majestät och prakt.
7 Du ger honom välsignelser för alltid,
du ger honom glädje inför dig.
8 För kungen litar på Herren,
och genom den Högstes nåd ska han aldrig vackla.
9 Din hand når alla dina fiender,
din starka arm träffar alla som hatar dig.
10 När du visar dig,
sätter du dem som i en brinnande ugn.
I sin vrede förtär Herren dem,
eld äter upp dem.
11 Du förgör deras efterkommande från jorden,
deras avkomma från människosläktet.
12 För de planerade ont mot dig,
de tänkte ut intriger,
men de kommer inte att lyckas.
13 Du ska få dem att vända sig om och fly,
när du riktar dina pilar mot dem.
14 Herre, du är upphöjd i din makt!
Vi vill sjunga och prisa din stora makt.
En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.[a]
22 För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”[b]. En psalm av David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
Min räddning förblir långt borta,
hur förtvivlat jag än ropar.
3 Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,
på natten, men jag får ingen ro,
4 och ändå är du den Helige,
till vars tron Israels lovsång stiger.
5 Våra fäder satte sin tillit till dig,
de förtröstade på dig,
och du befriade dem.
6 De ropade till dig och blev räddade.
De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.
7 Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 Alla som ser mig hånar mig,
de hånskrattar åt mig
och skakar på huvudet.
9 ”Han förlitar ju sig på Herren,
låt nu Herren gripa in och befria honom,
eftersom han älskar honom!”
10 Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,
du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.
11 Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,
sedan jag föddes har du varit min Gud.
12 Var inte långt borta från mig
när jag är i nöd
och ingen finns som hjälper.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans tjurar omringar mig.
14 De kommer mot mig med öppna gap
som rovlystna, rytande lejon.
15 Jag hälls ut som vatten,
och alla mina ben är ur led.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.
Min tunga klibbar fast i gommen,
och du lägger mig i dödens stoft.
17 Hundar omger mig,
en hop onda män omringar mig.
De har genomborrat[c] mina händer och fötter,
18 och jag kan räkna varje ben i min kropp.
De ser och stirrar på mig.
19 De delar mina kläder mellan sig,
och kastar lott om min klädnad.
20 Herre, var inte så långt borta,
du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!
21 Rädda mig från svärdet,
mitt dyrbara liv från hundarnas våld!
22 Rädda mig från lejonens gap
och från vildoxarnas horn.
Du svarar mig.[d]
23 Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.
Jag ska prisa dig mitt i församlingen.
24 Ni som fruktar Herren, prisa honom,
ära honom, ni ättlingar till Jakob!
Bäva för honom, Israels ätt!
25 Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,
han har inte dolt sitt ansikte för honom,
utan hört hans rop om hjälp.
26 Från dig kommer min lovsång
i den stora församlingen,
jag ska uppfylla mina löften
inför dem som fruktar dig.
27 De ödmjuka ska äta och bli mätta.
De som söker Herren ska prisa honom.
Må ni få livsmod för evigt!
28 Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,
alla folk och stammar ska tillbe honom.
29 Herren tillhör riket
och han regerar över folken.
30 Jordens alla rika ska tillbe honom,
böja knä inför honom,
alla de som sänks ner i stoftet,
de som inte kan hålla sig själva vid liv.[e]
31 De efterkommande ska också tjäna honom,
och de ska få höra om Herren.
32 De ska komma och förkunna hans rättfärdighet
för folk som ännu inte är födda,
för detta har han gjort.
Footnotes
- 22:0 Psalmen har traditionellt setts som messiansk och innehåller många förutsägelser om Jesus lidande, Mark 15:34.
- 22:1 Kan ha varit en känd sång på psalmistens tid, men termen kan också utifrån Septuaginta tolkas som hjälp som kommer vid gryningen, en tanke som förekommer även på andra håll i Psaltaren (se t.ex. 46:6).
- 22:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, och en mer ordagrann översättning skulle vara som ett lejon, och enligt andra handskrifter (både hebreiska och Septuaginta-handskrifter) de grävde. Det har traditionellt tolkats som ett verb som syftar på genomborrandet av Jesus händer och fötter. Versen citeras dock inte i Nya testamentet.
- 22:22 Den sista satsens innebörd i grundtexten är osäker. Septuaginta m.fl. har tolkat det som ett uttryck för den arma, bedjande människan: Rädda mig från lejonens gap, arma mig från…
- 22:30 Grundtextens innebörd är osäker.
Psaltaren 20-22
Svenska 1917
20 För sångmästaren; en psalm av David.
2 HERREN bönhöre dig på nödens dag, Jakobs Guds namn beskydde dig.
3 Han sände dig hjälp från helgedomen, och stödje dig från Sion.
4 Han tänke på alla dina spisoffer och upptage med välbehag ditt brännoffer. Sela.
5 Han give dig vad ditt hjärta begär och fullborde alla dina rådslag.
6 Må vi få jubla över din seger och i vår Guds namn resa upp baneret; HERREN uppfylle alla dina böner.
7 Nu vet jag att HERREN giver seger åt sin smorde; han svarar honom från sin heliga himmel, genom väldiga gärningar giver hans högra hand seger.
8 De andra prisa vagnar, de prisa hästar, men vi prisa HERRENS, vår Guds, namn.
9 De sjunka ned och falla, men vi resa oss upp och bliva beståndande.
10 HERRE, giv seger; ja, konungen svare oss på den tid då vi ropa.
21 För sångmästaren; en psalm av David.
2 HERRE, över din makt gläder sig konungen; huru fröjdas han icke högeligen över din seger!
3 Vad hans hjärta önskar har du givit honom, och hans läppars begäran har du icke vägrat honom. Sela.
4 Ty du kommer honom till mötes med välsignelser av vad gott är; du sätter på hans huvud en gyllene krona.
5 Han bad dig om liv, och du gav honom det, ett långt liv alltid och evinnerligen.
6 Stor är hans ära genom din seger; majestät och härlighet beskär du honom.
7 Ja, du låter honom bliva till välsignelse evinnerligen; du fröjdar honom med glädje inför ditt ansikte.
8 Ty konungen förtröstar på HERREN, och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.
9 Din hand skall nå alla dina fiender; din högra hand skall träffa dem som hata dig.
10 Du skall låta dem känna det såsom i en glödande ugn, när du låter se ditt ansikte. HERREN skall fördärva dem i sin vrede; eld skall förtära dem.
11 Deras livsfrukt skall du utrota från jorden och deras avkomma från människors barn.
12 Ty de ville draga ont över dig; de tänkte ut ränker, men de förmå intet.
13 Nej, du skall driva dem tillbaka; med din båge skall du sikta mot deras anleten.
14 Upphöjd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovsäga din hjältekraft.
22 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
32 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.