Psaltaren 36-38
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Guds trofasthet, rättvisa och kärlek i motsats till människors synd och ondska
36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.
2 I mitt innersta hör jag synden viska till den gudlöse,
i hans ögon finns ingen gudsfruktan.[a]
3 Han inbillar sig att den orätt han gjort aldrig upptäcks,
att den aldrig blir förhatlig.[b]
4 Men allt han säger är orätt och svek.
Han gör inte längre det som är förståndigt och gott.
5 Till och med på sin bädd smider han onda planer,
han har hängett sig åt en väg som inte är god,
han skyr inget ont.
6 Herre, till himlen når din nåd,
din trofasthet upp till skyarna.
7 Din rättfärdighet är som väldiga berg,
din rättvisa som det stora djupet.
Både människor och djur räddar du, Herre.
8 Hur dyrbar är inte din nåd, Gud!
Människobarnen har sin tillflykt under dina vingars skugga.
9 De får njuta av överflödet i ditt hus,
du låter dem dricka ur dina glädjeströmmar.
10 Hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljuset.
11 Låt din nåd förbli hos dem som känner dig,
din rättfärdighet i uppriktiga hjärtan.
12 Låt inte de stolta få trampa på mig,
och låt inte de onda driva bort mig.
13 Där ligger de, de som gör orätt,
de har kastats ner
och kommer aldrig mer att resa sig.
Kontrasten mellan den rättfärdige och den gudlöse
37 Av David.
Upprörs inte över de onda,
avundas inte dem som gör orätt.
2 Snart vissnar de bort som gräset
och försvinner som gröna växter.
3 Förtrösta på Herren och gör det goda,
så kommer du att få leva i trygghet i landet.
4 Gläd dig i Herren!
Då kommer han att ge dig vad ditt hjärta önskar.
5 Överlåt din väg åt Herren, lita på honom,
för han ska göra det.
6 Han ska låta din rättfärdighet lysa som gryningens ljus,
din rättvisa som middagssolen.
7 Var stilla inför Herren, vänta på honom.
Upprörs inte över den framgångsrike
som genomför sina intriger.
8 Låt inte din vrede ta överhanden, vänd dig från den!
Reta inte upp dig, för det medför bara ont.
9 De som gör ont ska utrotas,
men de som hoppas på Herren ska ärva landet.
10 Det dröjer inte länge förrän den gudlöse är borta,
och du söker på hans plats, men han finns inte där.
11 Men de ödmjuka får ärva landet
och glädjas åt stor frid[c].
12 Den gudlöse har onda planer mot den rättfärdige
och biter samman sina tänder mot honom.
13 Men Herren ler åt honom,
för han ser hans dag komma.
14 De gudlösa drar sina svärd och spänner sina bågar
för att slå ner de fattiga och förtryckta,
slakta dem som är uppriktiga.
15 Men deras svärd kommer att tränga in i deras egna hjärtan,
och alla deras bågar ska brytas sönder.
16 Den rättfärdiges små ägodelar är bättre
än många gudlösas rikedom[d].
17 De gudlösas makt ska brytas,
men Herren stöder de rättfärdiga.
18 Herren känner till de frommas levnadsdagar,
och deras arv består för evigt.
19 De kommer inte på skam i onda tider,
i tider av hunger har de gott om mat.
20 Men de gudlösa går under,
Herrens fiender går förlorade som ängarnas prakt,
de försvinner som rök.
21 Den gudlöse lånar men betalar inte tillbaka.
Den rättfärdige är generös med sina gåvor.
22 De som välsignas av Herren ska ärva landet,
men de som förbannas av honom kommer att utrotas.
23 Herren gör människans steg stadiga,
han gläder sig över hennes väg.
24 Om hon snubblar faller hon inte,
för Herren fattar hennes hand.
25 Jag har varit ung och är nu gammal,
men jag har aldrig sett en rättfärdig övergiven,
ej heller hans barn tigga om bröd.
26 Han är alltid generös och lånar ut till andra,
och hans barn är till välsignelse[e].
27 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
så får du bo där för evigt.
28 Herren älskar rättvisa,
och han överger inte sina fromma.
Han beskyddar dem för evigt,
men de gudlösas efterkommande ska förgås.
29 De rättfärdiga ska få ärva landet
och bo där för all framtid.
30 Den rättfärdiges mun talar visdom
och hans tunga det som är rätt.
31 Hans Guds lag finns i hans inre,
och hans fötter vacklar inte.
32 Den gudlöse spionerar på den rättfärdige
och söker tillfälle att döda honom.
33 Men Herren överlämnar honom inte åt dennes våld
och låter honom inte bli dömd när han ställs inför rätta.
34 Vänta på Herren och håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig, och du ska få ärva landet.
När de onda utrotas, ska du få se det.
35 Jag såg en gudlös våldsverkare,
som bredde ut sig likt ett frodigt träd.[f]
36 Men det var snart över och han var borta.
Jag sökte efter honom men kunde inte hitta honom.
37 Betrakta den oskyldige, se på den rättsinnige
– det finns en framtid för fridens man!
38 Men syndarna förgås allesammans,
och de gudlösas framtid skärs av.
39 De rättfärdigas räddning kommer från Herren,
han är deras fästning i nödens tid.
40 Herren hjälper och befriar dem,
han befriar dem från de gudlösa
och räddar dem då de tar sin tillflykt till honom.
Ångerpsalm; den ångerfulles bön
38 En psalm av David, till påminnelse[g].
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
aga mig inte i din vredes glöd.
3 Dina pilar har genomborrat mig,
din hand har kommit över mig.
4 Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
5 Min skuld går mig över huvudet,
som en börda, som är alltför tung för mig.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var
för min dumhets skull.
7 Jag går krokig och böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter fylls av brinnande smärta,
ingenting i min kropp är helt.
9 Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
jag klagar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du vet allt jag längtar efter,
varje suck ligger öppen för dig.
11 Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
och ljuset lämnar mina ögon.
12 Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
mina närmaste håller sig på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som vill skada mig talar om min undergång,
hela dagarna tänker de ut onda planer.
14 Men jag är som en döv som ingenting hör,
som en stum som inte kan öppna sin mun.
15 Jag är som en man som inte hör,
som inte öppnar sin mun för att svara.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du ska svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”
18 Jag är nära att falla,
och min smärta är ständigt hos mig.
19 Jag bekänner min synd.
Jag sörjer över min skuld.
20 Mina fiender är många och starka,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont
och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre!
Var inte långt ifrån mig, min Gud!
23 Skynda dig att hjälpa mig,
Herre, du min räddning!
Footnotes
- 36:2 Grundtextens innebörd är osäker.
- 36:3 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
- 37:11 frid (eller fred) är här, liksom på många ställen i Gamla testamentet, en begränsad översättning, eftersom vi saknar ord för det hebreiska ordet, som betecknar egentligen allt som är gott för människan, lycka, framgång osv.
- 37:16 Enligt Septuaginta m.fl.: …än syndarens stora rikedom.
- 37:26 Eller …hans barn är välsignade.
- 37:35 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
- 38:1 Påminnelse kan tänkas vara en vädjan till Herren att komma ihåg den ångrande. Psalmen kan ha använts i samband med offer.
Psaltaren 36-38
Svenska 1917
36 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David.
2 I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.
3 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.
4 Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.
5 Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.
6 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.
7 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.
8 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
9 De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.
10 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.
11 Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
12 Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
13 Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.
37 Av David. Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt.
2 Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.
3 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,
4 och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.
5 Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det.
6 Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljuset och din rätt såsom middagens sken.
7 Var stilla för HERREN och förbida honom, harmas icke över den vilkens väg är lyckosam, över den man som umgås med ränker.
8 Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.
9 Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.
10 Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.
11 Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.
12 Den ogudaktige stämplar mot den rättfärdige och biter sina tänder samman mot honom;
13 men Herren ler åt honom, ty han ser att hans dag kommer.
14 De ogudaktiga draga ut svärdet och spänna sin båge, för att fälla den som är betryckt och fattig, för att slakta dem som vandra i redlighet.
15 Men deras svärd skall gå in i deras eget hjärta, och deras bågar skola brista sönder.
16 Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora håvor.
17 Ty de ogudaktigas armar skola sönderbrytas; men HERREN uppehåller de rättfärdiga.
18 HERREN känner de frommas dagar, och deras arvedel skall bestå evinnerligen.
19 De skola icke komma på skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mättade.
20 Ty de ogudaktiga skola förgås; HERRENS fiender äro såsom ängarnas prakt: de försvinna såsom rök, ja, de försvinna.
21 Den ogudaktige lånar och kan icke betala, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.
22 Ty HERRENS välsignade skola besitta landet, men de som han förbannar skola varda utrotade.
23 Genom HERREN bliva en mans steg fasta, när han har behag till hans väg.
24 Om han faller, störtar han dock icke till marken, ty HERREN håller honom vid handen.
25 Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.
26 Han är alltid barmhärtig och villig att låna och hans barn äro till välsignelse.
27 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, så skall du få bo kvar evinnerligen.
28 Ty HERREN älskar vad rätt är och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.
29 De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.
30 Den rättfärdiges mun talar visdom, och hans tunga säger vad rätt är.
31 Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg vackla icke.
32 Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom,
33 men HERREN överlämnar honom icke i hans hand och fördömer honom icke, när han dömes.
34 Förbida HERREN, och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.
35 Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.
36 Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta; jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.
37 Giv akt på den ostrafflige, och se på den redlige, huru fridens man har en framtid.
38 Men överträdarna skola allasammans förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren.
39 Till de rättfärdiga kommer frälsning ifrån HERREN; han är deras värn i nödens tid.
40 HERREN hjälper dem och befriar dem; han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.
38 En psalm av David; till åminnelse.
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
23 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.