Psaltaren 65-67
Svenska 1917
65 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.
14 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
66 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela.
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
67 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm, en sång.
2 Gud vare oss nådig och välsigne oss, han låte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela,
3 för att man på jorden må känna din väg, bland alla hedningar din frälsning.
4 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.
5 Folkslagen glädje sig och juble, ty du dömer folken rätt, och du leder folkslagen på jorden. Sela.
6 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.
7 Jorden har givit sin gröda. Gud, vår Gud, välsigne oss.
8 Gud välsigne oss, och alla jordens ändar frukte honom.