Psaltaren 93-95
Svenska 1917
93 HERREN är min konung! Han har klätt sig i härlighet. HERREN har klätt sig, omgjordat sig med makt; därför står jordkretsen fast och vacklar icke.
2 Din tron står fast ifrån fordom tid, du är från evighet.
3 HERRE, strömmarna hava upphävt, strömmarna hava upphävt sin röst, ja, strömmarna upphäva sitt dån.
4 Men väldig är HERREN i höjden, mer än bruset av stora vatten, väldiga vatten, havets bränningar.
5 Dina vittnesbörd äro fasta alltigenom; helighet höves ditt hus, HERRE, evinnerligen.
94 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
95 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»
11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»