Psaltaren 61-62
Svenska 1917
61 För sångmästaren, till strängaspel; av David.
2 Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.
3 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.
4 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.
5 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. Sela.
6 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.
7 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.
8 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.
9 Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.
62 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
2 Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.
3 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.
4 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?
5 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.
6 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
7 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
8 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
9 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.
10 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.
11 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.
12 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;
13 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.