Add parallel Print Page Options

En oskyldig mans bön

17 En bön av David.

Hör, Herre, min rättfärdiga sak!
    Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.
Jag väntar på min rätt från dig,
    för du ser vad som är rätt.

Du prövar mitt innersta,
    du utforskar mig om natten,
du granskar mig men finner inget.
    Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,
som människor gör.
    Jag har hållit de ord som du talat,
    jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[a]
Jag har hållit mina steg på dina vägar,
    mina fötter har inte stapplat.

Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.
    Lyssna på mig, hör vad jag säger.
Visa din underbara nåd,
    du som med din starka hand
räddar dem som tar sin tillflykt till dig
    undan sina motståndare.
Bevara mig som din ögonsten,
    göm mig under dina vingars skugga,
för de gudlösa som anfaller mig,
    mina dödsfiender som omger mig.

10 De har förhärdat sina hjärtan,
    de tar stora ord i sin mun.
11 De omringar oss överallt där vi går,
    med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[b]
12 Han är som ett lejon,
    ivrigt att slita sönder sitt byte,
som unga lejon
    som ligger på lur.

13 Stå upp, Herre, gå emot honom!
    Slå ner honom!
    Rädda mig från de onda med ditt svärd!
14 Herre, rädda mig med din hand från sådana,
    från världens människor,
som har fått sin del här i livet,
    vilkas buk du fyller med din rikedom,
    vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[c]

15 I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,
    det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.

Footnotes

  1. 17:4 Grundtextens innebörd är osäker. Det är också osäkert om första delen av versen hör ihop med sista delen i föregående vers eller inte.
  2. 17:11 Grundtextens innebörd är svårtolkad, och det är osäkert huruvida personpronomenet ska vara jag eller vi.
  3. 17:14 Grundtextens innebörd är osäker.