Add parallel Print Page Options

Hon:

Jag är en Sharons ros,
    en lilja i dalen.

Han:

Som en lilja bland törnen
    är min älskade bland flickor.

Hon:

Som ett äppelträd i skogen
    är min älskade bland unga män.
Jag njuter av att sitta i hans skugga,
    och hans frukt smakar sött.
Han för mig in i vinsalen,
    med sin kärlek som en fana över mig.[a]
Styrk mig med druvkakor,
    pigga upp mig med äpplen,
för jag är sjuk av kärlek.
    Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och med sin högra hand smeker han mig.
    Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid gasellerna och hindarna på fälten:
    oroa inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.

Hör, min älskade kommer! Se!
    Här kommer han springande över bergen,
hoppande över kullarna.
    Min älskade är som en gasell,
som en ung hjort.
    Där står han bakom muren,
och han tittar in genom fönstret,
    blickar genom gallret.
10 Min älskade säger till mig:

”Stig upp, min älskade, min sköna,
    och kom!
11 Se! Vintern är förbi
    och regnet är över.
12 På marken skjuter blommorna upp,
    sångens tid är inne,
och turturduvan hörs i vårt land.
13     Fikonträdet får sina första frukter,
och vinstockarna står i blom och doftar.
    Stig upp, min älskade,
min sköna, och kom!”

Han

14 Du min duva bland bergsklyftor,
    i gömstället i bergsväggen,
låt mig se din gestalt,
    låt mig höra din röst!
För din röst är underbar,
    din gestalt så skön.

Vännerna:[b]

15 Fånga rävarna åt oss,
    de små rävarna som förstör vingårdarna,
våra vingårdar som nu står i blom.

Hon:

16 Min älskade är min och jag är hans,
    han som vallar sin hjord bland liljorna.
17 Tills vindarna vaknar,[c] tills skuggorna flyr,
    kom åter, min älskade,
kom som en gasell, ja som en ung hjort
    över de blommande kullarna.

Footnotes

  1. 2:4 Betydelsen av de hebreiska orden som här översätts vinsalen och fana är osäker.
  2. 2:15 Det är osäkert om det är vännerna som talar, men pluralformen (oss…våra) tyder på det.
  3. 2:17 Det är osäkert om det är morgon eller kväll som åsyftas.

»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»

»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ----

Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----

Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

10 Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

11 Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

12 Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

13 Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

14 Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ----

15 Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----

16 Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

17 Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.