Höga Visan 4-5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Han:
4 Så vacker du är, min älskade,
så vacker du är!
Dina ögon är som duvor bakom din slöja.
Ditt hår är som en hjord av getter
som rör sig ner från Gileads berg.
2 Dina tänder är som en flock nyklippta tackor
som stiger upp ur badet,
alla är tvillingar,
ingen av dem är ensam.
3 Dina läppar är som ett rosenrött band,
ja ljuvlig är din mun.
Din tinning är som ett kluvet granatäpple bakom din slöja.
4 Din hals är som Davids torn,
med rader av stenar,[a]
där tusen sköldar hänger,
och krigarnas alla koger.
5 Dina bröst är som två hjortkalvar,
som en gasells tvillingpar,
som betar bland liljorna.
6 Tills vinden vaknar[b] och skuggorna flyr,
vill jag gå till myrrahöjden och rökelseberget.
7 Allting hos dig är så skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist.
8 Kom med mig från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon!
Träd ner från Amanas topp,
från Senirs och Hermons topp,
från lejonens hålor
och från leopardernas berg.
9 Du har tagit mitt hjärta,
min syster och min brud,
du har tagit mitt hjärta
med en enda blick
och med en enda pärla i ditt halsband.
10 Så skön din kärlek är, min syster och min brud.
Din kärlek är ljuvare än vin,
din parfym doftar mer än någon krydda.
11 Dina läppar, min brud, dryper av honung,
honung och mjölk är under din tunga,
och doften av dina kläder är som doften av Libanon.
12 Min syster och brud är en inhägnad trädgård,
en tillsluten brunn, en förseglad källa.
13 I din lustgård finns
granatträd med ljuvliga frukter,
henna och nardus,
14 nardus och saffran, kalmus och kanel,
alla slags doftande träd,
myrra och aloe
och alla slags finaste kryddor.
15 Du är trädgårdens källa,
en brunn med levande vatten,
en ström från Libanon.
Hon:
16 Vakna upp, nordanvind!
Kom, sunnanvind!
Blås över min trädgård
och låt dess sköna dofter spridas!
Låt min älskade komma till sin trädgård
och njuta av dess härliga frukter.
Han:
5 Jag kommer till min trädgård,
min syster och brud!
Jag samlar min myrra och mina kryddor
och äter min honungskaka och min honung.
Jag dricker mitt vin och min mjölk.
Vännerna:
Ät, vänner, och drick!
Berusa er av kärlek!
Hon:
2 Jag sov, men mitt hjärta var vaket.
Hör, min älskade knackar på:
”Öppna för mig,
min syster, min älskade,
min duva, min fulländade,
för mitt hår är vått av dagg,
mina lockar fuktiga av nattens droppar.”
3 ”Jag har klätt av mig.
Ska jag klä på mig igen?
Jag har tvättat mina fötter,
ska jag då smutsa ner dem?”
4 Min älskade stack handen genom dörröppningen,
och jag darrade i mitt innersta.
5 Jag reste mig upp för att släppa in min älskade.
Mina händer droppade av myrra,
från mina fingrar rann myrra
över dörrhandtaget.
6 Jag öppnade för min älskade,
men han var borta, han hade gått.
Jag blev utom mig.
Jag letade efter honom,
men kunde inte finna honom.
Jag ropade på honom,
men han svarade inte.
7 Vakterna, som gick omkring i staden, fann mig.
De slog mig och gjorde mig illa,
och vakterna på muren slet av mig min sjal.
8 Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
om ni hittar min älskade,
så tala om för honom[c]
att jag är sjuk av kärlek.
Vännerna:
9 Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
du skönaste bland kvinnor?
Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
eftersom du besvärjer oss så?
Hon:
10 Min älskade är strålande och röd[d],
den främste bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
hans hår är korpsvart och vågigt likt dadelklasar[e].
12 Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar,
de badar i mjölk och är som infattade ädelstenar.[f]
13 Hans kinder är som kryddsängar
med doftande örter.[g]
Hans läppar är liljor
och dryper av flytande myrra.
14 Hans armar är som stänger av guld,
besatta med krysoliter.
Hans kropp är som elfenben,
med insatta safirer.
15 Hans ben är marmorpelare
på de finaste guldsocklar.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som dess cedrar.
16 Hans mun är sötma,
allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min älskade och min vän,
ni Jerusalems döttrar, sådan är min vän.
Footnotes
- 4:4 Grundtextens innebörd är osäker.
- 4:6 Se not till 2:17.
- 5:8 Detta är en fråga i grundtexten: Vad ska ni tala om för honom? men svåröversättlig till svenskan p.g.a. Jag besvär er… Den svåra satskonstruktionen har föranlett tolkningsförslaget: Tala inte om för honom…
- 5:10 Ordet röd, möjligen rödbrun, syftar dels på hudfärgen, dels på maskulina egenskaper.
- 5:11 Ordets exakta betydelse är osäker.
- 5:12 Innebörden i versens senare del är osäker i grundtexten.
- 5:13 Eller: kinder är som kryddsängar, där doftande örter växer.
Höga Visan 4-5
Svenska 1917
4 Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Dina ögon äro duvor, där de skymta genom din slöja. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gileads berg.
2 Dina tänder likna en hjord av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.
3 Ett rosenrött snöre likna dina läppar, och täck är din mun. Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja.
4 Din hals är lik Davids torn, det väl befästa; tusen sköldar hänga därpå, hjältarnas alla sköldar.
5 Din barm är lik ett killingpar, tvillingar av en gasell, som gå i bet ibland liljor.
6 Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, vill jag gå bort till myrraberget, till den rökelsedoftande höjden.
7 Du är skön alltigenom, min älskade, på dig finnes ingen fläck. ----
8 Kom med mig från Libanon, min brud, kom med mig från Libanon. Stig ned från Amanas topp, från toppen av Senir och Hermon, från lejonens hemvist, från pantrarnas berg. ----
9 Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud; du har tagit mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk av kedjan kring din hals.
10 Huru skön är icke din kärlek, du min syster, min brud! Huru ljuv är icke din kärlek! Ja, mer ljuv än vin; och doften av dina salvor övergår all vällukt.
11 Av sötma drypa dina läppar, min brud; din tunga gömmer honung och mjölk, och doften av dina kläder är såsom Libanons doft. ----
12 »En tillsluten lustgård är min syster, min brud, en tillsluten brunn, en förseglad källa.
13 Såsom en park av granatträd skjuter du upp, med de ädlaste frukter, med cyperblommor och nardusplantor,
14 med nardus och saffran, kalmus och kanel och rökelseträd av alla slag, med myrra och aloe och de yppersta kryddor av alla slag.
15 Ja, en källa i lustgården är du, en brunn med friskt vatten och ett rinnande flöde ifrån Libanon.»
16 »Vakna upp, du nordanvind, och kom, du sunnanvind; blås genom min lustgård, låt dess vällukt strömma ut. Må min vän komma till sin lustgård och äta dess ädla frukter.» 5:1. den elektroniska utgåvan.
5 »Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud; jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.» ---- Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek. Höga Visan, 5 Kapitlet Bruden talar v. 2a, anför brudgummens ord v. 2b och sitt svar v. 3, talar vidare v. 4--8. Jerusalems döttrar tala v. 9, bruden svarar och beskriver sin brudgum för Jerusalems döttrar v. 10--16, Jerusalems döttrar fråga v. 17, bruden svarar 6:1--2.
2 Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»
3 »Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»
4 Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.
5 Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.
6 Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.
7 Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.
8 »Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen -- ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»
9 »Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»
10 »Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.
11 Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.
12 Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.
13 Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.
14 Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.
15 Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder.
16 Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.»
17 »Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.» 6:1. 6:2. den elektroniska utgåvan.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.